Smakebit på söndag, 18 juni 2017 – Den gröna vägen av Anne Enright

 
Söndag igen! Det har varit en mycket intensiv vecka, som sagt, men idag blir det lugna gatan under dagen åtminstone. Jag vaknade tidigt men låg och drog mig och läste ut Northern Lights – att det skulle ta tretton år! Ikväll är det bokcirkel om Tillbaka till henne vilket jag ser fram emot! Jag skulle gärna gå ut och sätta mig och läsa, men är lite väl knaperstekt efter två timmar på gräsmattan igår (NB: Ta på glasögon och LÄS på flaskan innan du smörjer in dig, bara för att en flaska är gul innebär det inte automatiskt att det är solfaktor, det kan lika gärna vara en alldeles vanlig body lotion…) så ska nog hålla mig inomhus. Pysslar med min nyfödda bullet journal, lyssnar på poddar och läser Den gröna vägen av Anne Enright. Därifrån kommer dagens, ganska långa, utdrag: 
 
 
 
”Går du i en stor skola?” sa Dans flickvän samtidigt som hon lade tre påsar chips på bordet och slog sig ner. ”Har de inte tagit livet av dig än, de där nunnorna?” 
”De gör så gott de kan”, sa Hanna. 
”Låt inte det störa dig.” 
”Det är inga problem.” 
Flickvännen sysselsatte sig med sina handslar och sin väska. I håret hade hon ett spänne av blankpolerat trä, och det tog hon av och satte fast igen. Därefter lyfte hon sitt glas. 
”Gaudete!” sa hon. Det var latin och menar som ett skämt. Hanna blev förtjust i Dans flickvän. Hon var så fin. Det fanns inget annat ord för det. Hennes röst var mälmodulerad, hon var känslosam och ironisk och hon – insåg Hanna med en egendomligt skev känsla – hade inte en aning om vad framtiden bar i sitt sköte. 
Dan tänkte bli präst! Det skulle man inte kunnat tro när han ställde ner ölglaset framför sig och lät underläppen glida fram över det för att befria ytan från skum. Man skulle inte tro det när han tittade på den där unga kvinnan som han hade bredvid sig och som hade en kaskad av ljusbrunt hår. 
”Så, vad handlar detta om?” 
”Hon kommer att klara av det”, sa hon. 
”Tror du det?” sa han. 
Dans flickvän skulle snart drabbas av en tragedi. Men trots det, vittnade de där gröna handskarna om att hennes liv skulle bli lyckligt. Hon skulle komma att studera i Paris. Hon skulle få tre barn, lära dem att tala vacker irländska och perfekt franska. Och hon skulle alltid sörja över förlusten av Dan. 
”Ursäkta mig, men vad heter du?” sa Hanna. 
”Vad jag heter?” sa hon och skrattade till utan anledning. ”Men förlåt mig att jag inte har sagt det. Jag heter Isabelle.” 
 
Ur Den gröna vägen av Anne Enright, Brombergs: 2016 
 
Titta in hos Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! Nu tar Smakebit på Söndag sommarlov.  
 
 

Veckan som gått och helgen som kommer

Det har inte blivit mycket personligt bloggande denna veckan. Eller ja. Inget alls, snarare. Det har varit fullt upp, både på jobbet och fritiden. Men bara roliga saker! 
Jag skrev ner vad jag har jobbat med denna veckan i förmiddags för ett möte och utöver de vanliga arbetsuppgifterna som man kan förväntas ha så fick jag med: gjort ett quiz (även om vi gjorde det mesta förra fredagen), tagit hand om cateringfirma som dök upp en och en halv timme för tidigt, gjort ett fotocollage åt en person som slutar, födelsedagsdekorerat ett skrivbord, varit med och organiserat vår sommaravslutning och varit speakerröst till en e-learning-kurs för lönesystemet. 
 
 
I måndags hittade jag en takterrass… 
 
 
…och en espressomaskin! 
 
 
Den andra nya kaffemaskinen var bättre, dock. Imponerande gott och snyggt också. 
 
 
På kvällen kom Hanna över. Jag var ute hela dagen i söndags och insåg att det inte fanns en chans att jag skulle hinna (eller orka) laga mat så bad henne ta med sig något. Vi hade tänkt oss räksmörgåsar från ett konditori i Gamlestan, men det var ju måndag så såklart gick inte det. ”Smörgåslängd med rostbiff” var förvirrande och förfärande likt smörgåstårta, men det gick ganska bra ändå… 
 
 
I tisdags sken solen på morgonen. Chocken var total. Och vi kunde sitta ute och fika på kvällen. 
 
 
Jag övade lite textning. 
 
 
Var på biblioteket och skulle som vanligt hämta en bok. Istället blev det fem, för det var så många jag kunde bära i handen… 
 
 
Någon hade ätit mellanmål på spårvagnen. Fräscht! 
 
 
 
 

Dumplingparty för sommarjobbarna i onsdags. Som sagt kom cateringfirman alldeles för tidigt och även om jag hade lovat J att ta emot dem då han skulle föreläsa annorstädes så var det lite överraskande när de ringde och stod utanför. Nåväl, det blev bra och var fantastiskt gott! Hann inte stanna på quizzen, det var tydligen väldigt kul men alldeles för svårt. Jag tar villigt på mig skulden 😉 

 
 
Vernissage och allmän rundvandring på Konstmuséet på kvällen. Alltid en fröjd! 
 
 

Lite eld från i onsdags. Det luktade brandrök ända upp på sjunde våningen. 

 
 
Häng i Trädgårdsföreningen innan bokcirkel igår kväll. Kan rekommendera hallon-Festis! 
 
 
Sedan härlig middag och boksnack (och en massa annat) på Storans uteservering. 
 
 
Imorse var det tillbaka till verkligheten, aka ”gräva upp halva väskan för att ta fram paraplyet i porten”. 
 
 
Eine kleine Stolpskott! 
 
Men nu tar vi väl helg, ändå? Ikväll är det U21-fotboll, imorgon Sofias födelsedagsfest, på söndag bokcirkel på Kopps. Däremellan tänkte jag sova lite, träna lite, fika lite, shoppa lite och kanske färga håret lite. Vi får väl se vad tiden räcker till! 

Tillbaka till henne av Sara Lövestam

 

 
Här är ännu ett exempel på en bok som har stått på min läslista ett bra tag men som jag inte kommit mig för att läsa – förrän den blev vald till månadens bok i en av mina bokcirklar. Det var det där med att få en spark i baken… 
 
Och jag är SÅ glad att den blev vald och SÅ glad att jag nu har läst den – för detta är en av de bästa böcker jag har läst på länge. Jag älskar Sara Lövestams språk och stil, och dessa kommer verkligen till sin rätt i denna fina berättelse. 
 
Det handlar främst om två svenska kvinnor, i olika tider. Signe, i Tierp, i början på 1900-talet. Lärarinna och rösträttskvinna, passionerad och komplicerat förälskad. Och så är det Hanna, i nutida Stockholm, trött på sin störiga pojkvän och på sitt jobb på Arbetsförmedlingen. Av en slump – eller en olycka – hamnar fyra föremål i hennes ägo. Ett par skor. Ett par stålbågade glasögon. En brosch. Och en linjal. Dessa föremål väcker något i Hanna, en nyfikenhet och en vilja att få reda på mer. Detta tar henne på en otroligt spännande resa tillsammans med osannolika personer och sakta men säkert vävs de två kvinnornas historier samman. 
 
Berättelsemönstret är ”ett kapitel var” – och jag tycker att det är så effektfullt! Dessutom är det väldigt intressant och lärorikt att få veta mer om kvinnornas kamp för rösträtt och jämlikhet i början på 1900-talet – betänk att vi var väldigt sena med jämlik rösträtt, först 1921. 
 
En helt fantastisk berättelse, som kryssar ”En tjock” i Sommarbingo 2017! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Historien om alla Sveriges drottningar : från myt och helgon till drottning i tiden av Herman Lindqvist

 

 
Jag gillar Herman Lindqvist och jag gillar historia – gärna kvinnohistoria! Därför är detta naturligtvis right up my street. Jag lyssnade på boken på Storytel och den passar bra till det – det är många timmars lyssning, men man behöver ju inte hänga med i en story utan kan lyssna på avsnitt lite pö om pö. 
 
Rekommenderar varmt till dig som är intresserad av Sveriges (och Nordens) historia – ungefär sjuttio kvinnor täcks in, såväl halvt mytiska som högst reella. Mycket lärorikt och härligt! 
 
 
Boken finns att köpa här eller som ljudbok här – jag rekommenderar verkligen ljudboken till dig som gillar att lyssna på böcker och den finns som sagt på Storytel! 

Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag av Sara Ohlsson

Jag läste denna för snart två år sedan – under en tripp till Stockholm, vill jag minnas – och jag har egentligen inte så mycket att tillägga till vad jag skrev då: 
 
”Ännu ett exempel på en ljuvlig ungdomsbok som jag önskar hade skrivts för tjugo år sedan. Så himla bra. 

 
Olivia är 17 år och från Byxelkrok på Öland. Fast hon har faktiskt bott i Kalmar sedan hon började gymansiet, så så himla farligt är det inte. 
 
Det är faktiskt rätt så bra. Tills hon blir dumpad av John, pojkvännen sedan tre år tillbaks – och allting ställs på huvudet. 
 
Först blir det skräck och panik, sedan kris – men sedan börjar hon träffa en massa andra killar. Och folk börjar prata. Och det är ju inget bra, så därför försöker Olivia rättfärdiga kontakterna med dessa andra killar för sig själv och för andra. 
 
Men – varför då, egentligen? 
 
Samtidigt pågår livet runt omkring – som är fullt av väldigt välskrivna karaktärer, situationer och känslor. Detta är en relativt lättläst bok, annat kan jag inte säga, men den tuschar alldeles lagom mycket på gravallvarliga saker mitt ibland bitar som är extremt roliga och fyndiga.”
 
 
 
Du kan köpa boken här eller här! 
 

Jag vill vara jordens medelpunkt av Charlotta Lannebo

Lova är sexton år, året är 1991 och hon lämnar Stockholm för att spendera ett utbytesår i Nya Zeeland. När hon kommer tillbaks ska hon bli författare och tillsammans med coole David Brink, men hon ska klara av lite annat därborta först. 
 
Men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Hon hamnar hos den ensamstående mamman Karen, med två söner som inte pratar med Lova (inte för att hon pratar med dem heller) och 200 kossor. Huset är fult och av lägre standard än Lovas vanor, och hon kan inte ta sig någonstans utan att få skjuts eller åka skolbuss. Skolbuss! Lova är ju van vid att kunna vara ute och fika med kompisarna i Stockholm som hon vill… 
 
Lova känner att hon måste därifrån och vidtar extremt drastiska åtgärder för att detta ska ske. Och jag kan inte förstå det. Att tonåringar har svallande känslor och kan vara lite dramatiska är jag med på, men detta är så urflippat. Hon gör det för att hon tror att det inte kommer att såra Karen lika mycket som om hon ansöker om att byta familj, men… nej, jag kan inte förstå. 
 
Hennes lögner uppdagas, förstås, och ännu en gång blir det inte som Lova tänkt sig. 
 
Jag gillar inte Lova, gjorde det inte från början och gör det absolut inte mot slutet av boken. Den poppade upp som förslag på Storytel efter att jag hade läst Ingen normal står i regnet och sjunger och jag gillade premissen, 90-tal på andra sidan jordklotet… men den faller platt, tyvärr. Vissa bitar är rätt kul, jag kan gilla tidsmarkörerna och så vidare men jag förstår inte riktigt poängen med att försätta den i början på 90-talet när de saker som torde ha varit störst för tonåringar då (jag tänker musik, tv och sådant) inte riktigt får någon plats. 
 
Synd på en god idé! 
 
 
Prickiga Paula har också skrivit om boken, som finns att köpa här eller här. 

Liten bokhylleenkät hos Lyran

Lyran är nyfiken på våra bokhyllor! Här kommer mina svar: 
 
1. Hur sorterar du böckerna i din bokhylla?
Inte alls, faktiskt. Eller ja, lite efter storlek blir det ju, men annars står de i en salig röra och har alltid gjort. Men jag gillar ju lite organiserat kaos och brukar faktiskt hitta det mesta jag är på jakt efter. 
2. Hur många språk finns i din bokhylla? Vilka?
Svenska, engelska och franska definitivt. Tror även att jag har Ett dockhem på norska någonstans, och kanske lite annat också som jag inte kommer på nu. 
3. Vilket land kommer de flesta böckerna från?
Sverige, Storbritannien, Irland, USA, Frankrike. Lite Tyskland, lite Spanien, lite Italien och lite Australien finns väl också, samt lite strötitlar från Kina och Japan. Och lite annat bôs, får vi väl utgå ifrån. 
4. Flest män eller kvinnor? Eller ungefär lika?
Jag skulle tro att kvinnorna är i majoritet. 
5. Vilka genrer/kategorier har du i bokhyllan (deckare, dramatik, bilderböcker, reseskildringar o s v).
Nästan allt, faktiskt. Även de genrer jag inte läser särskilt ofta finns representerade, genom presenter och genom goda föresatser att skärpa mig och lära mig läsa även fantasy och sci-fi. Just bilderböcker kanske inte finns representerade, förresten, men barnböcker definitivt! 
6. Visa gärna en shelfie! 
Lite inaktuella, just nu är det ”lite” stökigare – det är ett semesterprojekt att få lite ordning, just nu har jag för mycket på gång vilket såklart är ett kärt besvär. 
 
 
Stora hyllan, två Expedit 2×2 på varandra… 
 

 
…fortsätter i sidled med tre lägre hyllor som blir TV-bänk. Detta var den bästa bilden jag hittade och den längst till höger kom inte med, men där finns mest DVD:er och sånt. 
 
 
Hyllan i köket, icke att förglömma, med mina älskade kokbokssamling, Mästerkocken-lådan och lite annat krafs ❤ 
 

Ingen normal står i regnet och sjunger av Sara Ohlsson

Jag har velat läsa denna sedan den kom ut eftersom jag älskade Ohlssons tidigare bok (Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag – mer om den inom kort), men har inte kommit mig för, glömt att beställa på biblioteket, inte hittat som e-bok… och så vidare.
 
Men så hade Enligt O skrivit om den häromsistens och då blev jag påmind om att kolla igen om den kanske hade kommit till någon av apparna – och det hade den! Så det blev sträckläsning under en ganska grå söndag. 
 
Och jag ä l s k a r denna fina lilla roman! Det handlar om normer, tabun, kön, identitet, fördomar, vänskap, kärlek och förväntningar. Och en hel massa annat också! Jag är imponerad av att så mycket viktigt får plats på drygt 200 sidor. 
 
Jag älskar huvudpersonerna Ella och Charlie och deras vänskap – så fint beskrivet. Gillar även verkligen hur även små vardagliga situationer analyseras och tas upp – särskilt detta kring förväntningar på tjejer och killar, kvinnor och män, som kan vara så otroligt tröttsamma. 
 
Jag blev stormförtjust och önskar att det fanns mer av Sara Ohlsson att ta mig an genast – istället fick jag läsa om Jag är tyvärr död senare på dagen… vilket förstås inte var fy skam det heller. 
 
Jag kryssar rutan ”En med många ord i titeln” i årets Sommarbingo! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Skön söndag med Drömmen om Svansjön

Startade eftermiddagen med lite light-shopping och högg en bagel och dryck på Espresso House på väg mot Operan. Naturligtvis började det hällregna vilket uteslöt att sitta på trappen utanför och äta, så då får en ta det som finns och ställa sig under ett tak vid Nordstan för stående picnic. Det gick lika bra det! 
 
 
Jag börjar faktiskt vänja mig vid att vara 32 meter upp i luften! Idag var höjdskräcken eliminerad, även om jag fortfarande inte klarar av de hemska trapporna. 
 
 
Föreställningen var fantastisk! Så häftigt och så förtrollande med dans, jag visste inte om jag skulle tycka att det blev lite långdraget men så var det inte alls. Mycket fascinerande. Och jag vidhåller att det är fantastiskt att sitta allra högst upp eftersom du kan se orkestern, vilket kan vara otroligt underhållande. 
 
 
Finn… massor av fel. Nian? Vid Marklandsgatan? På väg till Mölndal? Nä, det här förstår jag inte alls. Antagligen är det egentligen en tvåa men det var det märkligaste idag. 
 
 
Hittade på kycklingköttbullar med lime, vitlök, rödlök, chili och ingefära till middag. Lättkokt broccoli och uppkryddad keso till. Riktigt gott faktiskt! Jag stekte köttbullarna så de fick lite yta och lät sedan gå klart i ugnen i 20 minuter ungefär. 
 
Jag var jättetrött när jag kom hem strax före sju, men nu, när det börjar bli läggdags, är jag i högform och superpigg. Bra timing! Men med lite tur somnar jag i alla fall 🙂 
 
Hoppas att ni har haft en fantastisk dag! 

Dominodöden av Jonas Moström

Jag läste Himlen är alltid högre i vintras och tyckte att den var ganska okej. Tillräckligt okej för att vilja läsa nästa bok i serien, åtminstone, vilken alltså är Dominodöden. Intrigen påbörjas i slutet av Himlen är alltid högre, när gärningsmannaprofileraren Nathalie Svensson får reda på att en läkare försvunnit i Sundsvall, på sjukhuset där hennes syster arbetar. Det visar sig att ännu en läkare försvann från samma plats tre dygn tidigare, och när han hittas brutalt mördad med en dominobricka i nära anslutning till kroppen kallar Sundsvallspolisen på GMP-gruppen från Stockholm. 
 
Det blir en hetsig jakt på en mördare som uppvisar tvångmässigt beteende och när det visar sig att Nathalies syster Estelle är djupare inblandad än man först trodde blir det hela än mer komplicerat. 
 
Det är ganska spännande, det är det. Men det känns lite slarvigt skrivet, och liksom i första boken irriterar jag mig lite på detaljer. I detta fallet stör jag mig på beskrivningarna av alla kvinnors kroppar och utseenden – de känns så överflödiga och obalanserade och spelar ju noll roll i berättelsen. Däremot tycker jag att motivet och upplägget är ganska bra, frågor som tas upp är viktiga att reflektera över för oss som samhälle. 
 
 
Andra som har skrivit om boken: Tofflan, Barnboksbloggen, Jennies boklista, Mysterierna
 
Boken finns att köpa här eller här.