Jag läste Himlen är alltid högre i vintras och tyckte att den var ganska okej. Tillräckligt okej för att vilja läsa nästa bok i serien, åtminstone, vilken alltså är Dominodöden. Intrigen påbörjas i slutet av Himlen är alltid högre, när gärningsmannaprofileraren Nathalie Svensson får reda på att en läkare försvunnit i Sundsvall, på sjukhuset där hennes syster arbetar. Det visar sig att ännu en läkare försvann från samma plats tre dygn tidigare, och när han hittas brutalt mördad med en dominobricka i nära anslutning till kroppen kallar Sundsvallspolisen på GMP-gruppen från Stockholm.
Det blir en hetsig jakt på en mördare som uppvisar tvångmässigt beteende och när det visar sig att Nathalies syster Estelle är djupare inblandad än man först trodde blir det hela än mer komplicerat.
Det är ganska spännande, det är det. Men det känns lite slarvigt skrivet, och liksom i första boken irriterar jag mig lite på detaljer. I detta fallet stör jag mig på beskrivningarna av alla kvinnors kroppar och utseenden – de känns så överflödiga och obalanserade och spelar ju noll roll i berättelsen. Däremot tycker jag att motivet och upplägget är ganska bra, frågor som tas upp är viktiga att reflektera över för oss som samhälle.
Stories from the city, stories from the sea 
En tanke på “Dominodöden av Jonas Moström”