Stories from the city, stories from the sea

 

Mariette Lindstein gjorde stor succé och tog Sverige med storm med trilogin som tar sin början med Sekten på Dimön – romaner inspirerade av hennes egen långa tid som medlem av scientologirörelsen. Detta är första boken i en tänkt serie, fristående från Dimön med med somliga gemensamma beröringspunkter – såsom sektmentalitet och manipulativa män. 

 

Alex och Dani är tvillingar. Deras föräldrar lämnade Sverige för att ansluta sig till en sekt när de var i tonåren, och sedan dess har de klarat sig själva med visst stöd av sin moster. En midsommarnatt när de är 22 år gamla försvinner Dani spårlöst på väg hem från en fest. I flera månader letar man efter henne utan minsta uppslag och till slut får Alex ett sammanbrott och hamnar, katatonisk, på psykiatrisk avdelning på sjukhuset. När hon skrivs ut har hon, trots omgivningens råd att släppa det hela, endast en sak i sinnet – att hitta Dani. Hon måste uppenbarligen ta saken i egna händer nu. 

 

För att kunna klara sig ekonomiskt söker hon, och får, jobb som assistent på en exklusiv dejtingfirma. Det är mycket som verkar underligt, men hon får en otroligt bra lön för att arbeta deltid och blir snabbt lyckad på arbetet. Men det känns konstigt. I ett rum på företagets huvudkontor känner hon starkt av Danis närvaro, och märkliga saker börjar hända även hemma. 

 

Parallellt med detta följer vi Dani, och får i mindre bitar reda på vad hon genomgår där hon finns. Där även hon känner systerns närvaro, och hennes känslor och tankar. 

 

En mycket spännande roman som jag läste i några få svep. Man måste helt enkelt få reda på vad som händer, och även om berättelsen knyts ihop på ett bra sätt vet jag ju att det kommer en bok till och säkert fler – vad kan tänkas hända härnäst? Jag förstod ganska tidigt åt vilket håll det barkade, men det gjorde inte läsupplevelsen mindre spännande – för jag visste ju inte hur. Skickligt skriven psykologisk thriller – jag är säker på att denna trilogi kommer att bli lika populär som böckerna om Dimön. 

 

Tack till Forum för recensionsexemplaret. Boken finns att köpa här eller här. 

 

En ung tjej kommer till skrivarlinjen på en folkhögskola på Skånes landsbygd. Hon är inte särskilt erfaren i någon bemärkelse men träffar snart en man, som kallar henne Lilja Brik och sig själv för Majakovskij. Först verkar han vara en romantisk hjälte, snart blir han ett misshandlande as som skyller allt på henne. Som tur är kommer en bundsförvant till huvudpersonens räddning – dock gör hon den onde mannen svartsjuk och det hela ännu värre. 

 

Jag blir alldeles yr av denna boken. Delvis för att jag blir så förbannad på att sådant här händer (för det gör det), dels för att det är så oerhört hetsigt och stökigt. Kanske var jag inte i rätt sinnesstämning för en så här fragmenterad text, jag vet inte. Jag kan se att det är bra, jag orkar bara inte riktigt med text som vill så här mycket på en gång. Men berättelsen är viktig, inte tu tal om den saken. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

Som jag nämnt såväl här som på instagram så har jag ägt denna bok i minst tre olika utgåvor på minst två olika språk sedan tidigt 2000-tal, någonting. Jag har dessutom varit helt övertygad om att jag har läst praktiskt taget hela boken och bara hade lite kvar – men det verkar som om jag dels har blandat ihop den med Brick Lane (hur jag nu lyckats med det) och dels varit lite allmänt sinnesförvirrad. Nåväl, nu har jag i alla fall läst den och det är jag otroligt glad för för jag älskade den. Vilken oerhörd läsupplevelse som innefattar praktiskt taget allt jag kan tänka mig och väldigt mycket London. 

 

Berättelsen börjar med att Archie Jones försöker ta livet av sig i sin bil på småtimmarna nyårsdagen 1975 men blir avbruten av en arg och svettig slaktare, kliver in på en fest i ett kollektiv och där träffar den unga, vackra, tandlösa jamaicanskan Clara Bowden. Hon är 19, han är 47, hon är f.d Jehovas vittne och han är mycket kortare än hon men inom några veckor är de gifta – och här tar det hela sin fart. Det är dock inte någon komisk berättelse om omaka par, utan om vänskap, kulturkrockar, kärlek, förändring, krig och fred och England och Bangladesh och den ”irländska biljardhallen” där man visst kan dricka alkohol men som bara serverar halalmat. Jag förfasas, berörs och skrattar så jag gråter. 

 

Helt underbar! Har du mot förmodan missat den så läs nu, den är ljuvlig och finns att köpa här eller här. 

 

Det är ingen hemlighet att jag ä l s k a r böckerna om Ruth Galloway, och när jag fick nys om att denna var på väg langade jag genast in ett inköpsförslag till folkbiblioteken i Göteborg. Jag var garanterat inte ensam om det för jag var långt ifrån först i kön, men det gick ganska fort ändå. (Men snacka om att det var frustrerande när en person med samma namn som jag stod före mig i kön och boken stod där på reservationshyllan och gäckade mig… ;-)) 

 

Nåväl – snart fick jag den i min hand, i alla fall, och den fick bli min främsta påskekrim i år. 

 

Det är augusti, och sommarlov. Rättsarkeologen Ruth går hemma i Norfolk med dottern Kate och har inget speciellt på agendan – men när hon blir kontaktad av Angelo Morelli, en italiensk arkeolog som hon träffat vid ett tidigare tillfälle, blir hon genast intresserad av det han har att berätta. Han har hittat ben i den lilla bergsbyn Fontana Liri, och vill att Ruth ska komma dit och hjälpa till. Han erbjuder boende och tanken på en semester i Italien, om än med lite arbete, är lockande så Ruth tar med sig väninnan Shona och hennes son samt dottern förstås, och reser dit. 

 

Som vi som känner till serien sedan tidigare kan gissa ganska snabbt är det inte bara antika ben som drar uppmärksamheten till sig i Fontana Liri – fler brott begås och Ruth blir indragen i en ny mordhärva. Ja, Harry Nelson dyker också upp – och hemma i Norfolk kämpar Judy Johnson för att hålla ordning på buset i Harrys ställe. 

 

Det är som Marie skriver på Goodreads ”alltid lika kul att hänga med Ruth” – jag tycker kanske att somliga spår i berättelserna är utspelade nu, men ser ändå alltid fram emot mer. Jag blev dessutom väldigt sugen på att ge mig ut och resa, gärna till Italien, igen 🙂 

 

Boken finns att köpa här eller här, och kommer på svenska hos Forum i september. 

 

Jag har varit vansinnigt förtjust i Christina Lindströms tidigare ungdomsböcker (Hälsningar från havets botten och framför allt underbara Jack) och blev naturligtvis eld och lågor när jag såg att ännu en bok var på gång. Fick inget svar från förlaget när jag undrade om recensionsexemplar, så jag var förstås väldigt glad när den snabbt kom ut som e-bok så att jag kunde kasta mig över den. 

 

Och jag blev inte besviken. Åh, så bra! Enligt O skriver att det luktar Augustpris, och jag hoppas och håller med. Det doftar även vår om Finns det björkar i Sarajevo, som utspelar sig under några händelserika dagar i Göteborg. Kevin går i ettan i gymnasiet, och har efter att ha varit ganska ensam hittat en grupp vänner, mycket tack vare Hannes som han känner genom fotbollen. Han bor tillsammans med sina föräldrar (”min morsa föddes i Sarajevo i Bosnien och egentligen borde hata min farsa som föddes utanför Belgrad i Serbien”) och storebror Charlie, som har ett funktionshinder – han klarar att åka spårvagn själv, men ibland blir det fel, och han behöver de facto hjälp med det mesta. Kevin ställer upp, fast det är slitigt ibland. 

 

När föräldrarna åker för att besöka släkten i forna Jugoslavien för första gången sedan de flydde från kriget blir Kevin ansvarig hemma – för sig själv och för Charlie. Och han har goda föresatser, men när Hannes ringer och bjuder med honom på Liseberg en kväll kan han inte riktigt stå emot. Charlie brukar ju klara sig en stund själv, och några timmar kan väl inte vara så farligt? Väl på Liseberg träffar Kevin Amanda, en sådan där fantastisk tjej som sätter hela hans varelse i spinn, och timmarna går. När han väl kommer hem igen är Charlie borta. 

 

Jag blir så förtjust i karaktärerna, och särskilt i Kevin, och precis som i Lindströms tidigare böcker imponeras jag av balansen mellan allvar och humor och hur hon använder sig av det senare för att lyfta fram det förra. Det blir aldrig flamsigt eller tunt, utan humorn finns med på ett främst ganska subtilt sätt men ibland så att jag börjar fnissa högt. Frågorna om livet är universella – kärlek, vänskap, familj, oro – som jag tror att alla kan ta till sig. Det är inte alla ungdomsböcker som funkar för såväl 13-åringar som pensionärer, men det tror jag att Lindströms gör. Riktigt, riktigt bra. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

Jag har tänkt läsa denna praktiskt taget sedan den kom ut, men det har tagit emot. Det är ju väl känt att det inte är någon feelgood det här, direkt. Men – som så ofta fick en bokcirkel, denna gång Kulturkollo läser, mig att plocka upp den och det slutade med att jag praktiskt taget sträckläste den. Mindre än ett dygn tog det, i alla fall. 

 

Märit är en parant pensionärsdam som just kommit åter till Norden från ett besök hos dottern i Mumbai, och är på väg till Norrköping för att fira sin och tvillingbroderns gemensamma sjuttioårsdag. Men av någon anledning går hon av tåget i Lund – sin ungdoms studentstad. Hon har inte varit där sedan 1960-talet, när hon avbröt sina läkarstudier, och inte haft någon längtan att återbesöka staden heller. För här finns minnen hon aldrig vill tänka på, och här finns Norra kyrkogården med sin massgrav där patienterna från Vipeholms sinnesslöanstalt hamnade – däribland Märits bror Lars, som var svårt funktionshindrad. 

 

En otroligt viktig, berörande och mörk bok, om uppväxt, syskonskap, skuld, kärlek, hat och familj. Och mycket mer. Inte minst Den Andra, trillingsystern som inte överlevde födseln och som ständigt finns med i Märits medvetande. 

 

Alla borde läsa. Vi får aldrig glömma. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

Tom Hazard ser ut som en alldees vanlig 41-årig historielärare. Men skenet bedrar – i själva verket har han levt i århundraden. Han är nämligen kvasi-odödlig, och har arbetat med Shakespeare, druckit cocktails med Scott och Zelda Fitzgerald, upplevt och överlevt epidemier, häxprocesser, katastrofer och upptäcktsresor med James Cook. Men nu, i 2010-talets London, vill han leva ett vanligt liv, som en vanlig man. Och vad kunde han vara mer kvalificerad för än att undervisa i historia? 

 

Han får jobb på en skola i London, en stad där han bott för längesen, och blir genast förtjust i fransklärarinnan, Camille. Men det finns en regel i sällskapet som han tillhör och som skyddar människor som honom – de får aldrig lov att bli kära. Nu är det alltså dags att fatta ett beslut… 

 

En mycket originell, varm och humoristisk bok! Jag lyssnade på den i inläsning av Martin Halland – mestadels bra, men som alltid – läs på om uttal, för jösse namn. Dessutom vet jag inte riktigt vad jag tycker om fejkade brytningar, det blir lätt lite förlöjligande. Men riktigt bra bok – helt olik allt annat jag läst. 

 

Boken finns att köpa här eller här.