Sista veckan innan semestern

Ja – i skrivande stund är jag ju redan på semester, men här kommer lite bilder från veckan som ledde upp till själva gåendet på semester. När jag skriver detta är det lördag kväll, när ni ser det är det förhoppningsvis söndag förmiddag 🙂 
 
 
En måndag morgon är ju alltid en måndag morgon, även om det är den sista tidiga sådana på ett tag. Flamingoklänningen livar då alltid upp! Den var ett riktigt kap, både skön och snygg. Som det bästa är. 
 
 
Dylan Thomas landade i min telefon ❤ 
 
 
Jag kapade av naglarna sommaren till ära och målade i H&M:s fräsiga Phoenix. Kan inte prisa dessa lack i kombination med Sèche Vite nog, de är helt intakta ännu. 
 
 
Jag vet inte riktigt varför jag tog denna bilden men läppstiftet är ju snyggt så godmorgon tisdag! 
 
 
Camillas mästerverk var med. 
 
 
På eftermiddagen var jag och gjorde en ögonfransförlängning hemma hos min kära gamla skolkompis Josefine i Frölunda. SÅ oerhört nöjd. Hann med att fika gjorde vi också och man kan snicksnacka mycket under två timmars fransfix! Jättemysigt. När jag kom tillbaks till Marklandsgatan stod Rosa Express (a.k.a Badbussen) och väntade på mig så jag pep ner för ett kvällsdopp eftersom jag var förutseende nog att packa badkläder redan på morgonen… jag känner väl mig själv liksom. 
 
 
Jag kan inte se mig mätt på havet. 
 
 
I onsdags blev jag jättesugen på keso (ja, jag vet inte heller) och gick till PicaDeli för att plocka mig en sallad men de hade så mycket annat gott, såsom blomkålsris med en massa grönsaker och stora fina oliver, att det blev något helt annat. Gott var det ju ändå! 
 
 
Knappörhängen från Warszawa. Så rara. 
 
 
Upptäckte att automaten nere i lobbyn för bristvaran rosa Fanta! Köpte dock bara två men sa till min rumskamrat att det var ju tur att jag upptäckte dem så sent så att inte hela julilönen går dit. 
 
 
 
Och naturligtvis kvällsdopp i förnämligt sällskap. 
 
 
I torsdags var jag på Backaplan en sväng för att göra ett par ärenden och hittade lite inspiration till semestern. 
 
 
Högg en sushi på Göteborg WOK i farten och den var inte alls oäven. 
 
 
 
 
Lite aw med jobbet framåt eftermiddagen, mycket trevligt men jag var inte kvar så länge eftersom jag hade utlovat… 
 
 
…fika för att fira mina fyra år på CEVT och att de flesta gick på semester. Här är en New York cheesecake à la Leila innan den åkte in i ugnen. Jag fick göra en gigantisk abrovinsch med den, det är därför jag inte länkar till receptet rakt av nu för jag måste berätta ordentligt vad jag gjorde, när jag hinner. 
 
 
 
Sedan bad och mys framför första avsnittet av Nile City med vegetariska vårrullar och ostmackor ❤ 
 
 
Sista bussen-till-jobbet-morgonen på länge! Kakan fick egen plats vilket säger en del om hur glest det var på 07:11:an. Lyssnade på Markoolios Sommar och han spelade såväl Run DMC som Beastie Boys och jag fick lite identitetskris som vanligt för de är så himla bra. 
 
 
Kolibriklänningen gjorde sin debut! Den är underbar. 
 
 
Och kakan överlevde såväl ugn som frakt – det var ju faktiskt fredag den trettonde, och även om jag inte tror på just det skrocket hade det ju varit löjligt typiskt om jag hade typ snubblat med den i famnen eller något. Men nej då! Serverade färsk passionsfrukt till och chokladbollar till veganen som även är glutenintolerant – hela kakan var dock glutenfri tack vare Sempers havredigestive. Så käckt när det går att göra sådant enkelt! 
 
 
Fick nys om en bra bok. Har själv inte laddat ner den än men den finns här! 
 
 
Nysemestrad på busshållplatsen! Hurra! Åkte hem och lade mig på soffan en stund. Välförtjänt, tyckte jag. 
 
 
 
 
 
Kvällsmat med Metta på Pinchos. Semestern bör ju firas in, liksom! 
 
 
Sälar på semester. 
 
 
 
Mycket folk, mycket mygg och till slut mycket kallt. Filmen som visades var Coco som jag gärna ser en annan gång med mindre folk, mygg och kallt. 
 
 
Sälarna låg kvar, utom en som simmade lite, och NÖS (eller frustade) när hen försökte ”kliva” upp. ÅH SÅ GULLIGT. 
 
 
Förmiddagsbad idag efter mysig frukost. Det var kallt. Det blåste. Det var ”höga vågor”. Men det var ju skönt ändå. Klart man ska bada på första semesterdagen, vad vore det väl annars för ordning? 
 
 
Jag fick en perfekt persika och blev strax varm igen! En skön tidig eftermiddag följde, handlade sedan lite, gjorde en trevlig wrap med varmrökt lax och romsås, såg bronsmatchen, somnade på soffan, läste, packade, duschade, åt kvällsmat – och nu ska jag krypa till kojs, ty klockan ringer 05:45. Have it so good, som Glenn säger! 

Smakebit på söndag, 15 juli 2018 – My policeman av Bethan Roberts

 
Jag skriver detta på lördagskvällen, för imorgon söndag är jag på resande fot – först med buss genom Sverige och sedan med båt över Östersjön, mot Riga. Hoppas att detta kommer upp som det ska ändå! 
 
När vi var i Brighton i april var det nog ingen som missade ett besök på fantastiska Waterstones vid klocktornet. De hade gjort fantastiskt fina skyltningar med diverse teman – några av dem har blivit rutor i Sommarbingot till och med – och ett av borden hade Brightontips. Det var flera som köpte just My policeman – jag köpte den inte men har laddat ner den som e-bok – och de som läst den redan älskar den. Jag har läst halva och vill bara inte sluta  den är helt underbar. 
 
Och om vi får vara ytliga – omslaget! Helt ljuvligt. 
 
               

 
”He looked into his glass. ”How do you do it?” 
”Do what?” 
”Life… this life?” 
”Oh,” I said. ”That.” 
 
Where to begin? I had a sudden desire to stand up and stride about like a barrister, telling him a truth or two about this life, as he put it. Meaning my life. Meaning the lives of others. Meaning the morally dissolute. The sexually crminal. Meaning those whom society has condemned to isolation, dear and self-loathing. 
 
But I restrained myself. I didn’t want to scare the boy. 
 
”I don’t have much choice. I suppose I just jog along…” I began. ”Over the years, one learns…” 
 
Ur My policeman av Bethan Roberts, Chatto & Windus: 2012 
 
 
Fler Smakebitar kan du hitta hos Astrid Terese! 
 
 
Jag önskar er en fantastisk söndag! Under de närmaste dagarna hittas jag bäst på Instagram så häng på där för uppdateringar genom Sverige, över Östersjön och i Sovjet Lettland! 

Fans av Fredrik Strage

Jag köpte denna för flera år sedan men tänk, som så ofta har jag inte kommit mig föööör. Men nu så! Mycket fascinerande läsning, ganska skrämmande på sina ställen, ibland full av skämskudde och ibland rakt ut komisk. 

 
Det handlar om fansen. Inte de som uppför sig som ganska vanliga människor som beundrar en kändis, utan de som går lite längre. De som har fanklubbar och följer sina idoler över hela världen och hänger utanför deras hus och rentav bryter sig in hos dem. Michael Jacksons fans i Göteborg, Westlife Gangsters och deras konkurrenter, holländaren som faktiskt startade en relation med Agnetha Fältskog, kvinnan som hade vanföreställningar om Evert Taube… och mycket mer. Kapitlet om Morrissey och hans fans var definitivt mitt favoritavsnitt, en riktig ögonöppnare (och inspiration till att läsa Den andra pojken av Willy Russell).  
 
Riktigt fascinerande, som sagt, även om vissa bitar är ganska tråkiga. I en sådan här reportagebok är det intressantare att läsa just reportagen än vad det är att läsa avhuggna forskarrön, tycker jag. Men det är rappt och roligt, välformulerat och informativt och får mig att flera gånger reflektera över hur glad jag är att jag inte är kändis. Pust. 
 
Boken finns att köpa här eller här, eller i en e-boksapp nära dig. Jag rekommenderar den! Kryssar ”broaden your horizons” i Sommarbingot, för riktigt sådana här skildringar av fans har jag faktiskt aldrig kommit över tidigare…! 

Silvervägen av Stina Jackson

Detta var ett recensionsexemplar från Bonniers – tack för att ni tänkte på mig! Jag lyssnade faktiskt på större delen av boken då den redan fanns på Storytel när jag fick boken – den lämpade sig väldigt väl i det formatet och Marie Richardson gör ett strålande jobb som inläsare. 
 
För tre år sedan försvann Lelles dotter Lina. Han släppte av henne på en busshållplats på morgonen, men hon gick aldrig på bussen och är nu spårlöst försvunnen. Lelle spenderar nätterna med att köra utmed Silvervägen, en turistväg i norra Västerbotten, där han letar efter Lina på varenda plats han kan tänka sig. Han kommer aldrig att ge upp. Hon finns där, någonstans. Han pratar med otaliga människor och letar på otaliga platser, oförtrutet för det finns inget alternativ. 
 
Meja och hennes mamma Silje anländer till lilla Glimmerträsk för att Silje har träffat en man, Torbjörn, som de nu ska flytta in hos. De har bott på massor av ställen genom åren och är utan en fast punkt – kanske skall Glimmersträsk bli tryggheten? Silje ägnar sig mest åt att dricka vin och röka, Torbjörn är förvisso snäll men när Meja träffar Carl-Johan, som blir hennes kille, och hans bröder Göran och Per och sedermera deras föräldrar flyttar hon snabbt hem till dem. De har visserligen lite ovanliga saker och vanor för sig, men de är snälla och Meja blir sedd. 
 
Lelles och Mejas vägar korsas, och när ännu en ung flicka försvinner flätas deras liv ihop. 
 
Stina Jackson har lyckats med något så remarkabelt som att skriva en riktigt vacker, finstämd och på något vis stillsam spänningsroman. Det är inte blodigt, det är inte actionpackat, det är flytande och faktiskt mycket behaglig läsning – utöver de bitar som är läskiga så att nackhåren reser sig, förstås. Vemodigt, känslosamt och drivet. En oerhört bra debut, som finns att köpa här eller här. 

The Break av Marian Keyes

Jag har haft lite varierande relation till Marian Keyes genom åren. Liksom de flesta andra, gillade jag verkligen Vattenmelonen och En oväntad semester och När Lucy Sullivan skulle gifta sig. Sedan var jag lite skeptisk till Änglar men älskade Sista chansen och Sushi för nybörjare och tyckte att Å andra sidan var högst medioker. 
 
Sedan kom Är det någon där? 2006 som faktiskt är ett mästerverk – jag har nog aldrig läst något så fantastiskt om sorg och förlust, på allvar – och sedan började det variera lite grann igen med En förtjusande man som var 400 sidor för lång och Oväntat besök på Star Street som var så förutsägbar att jag fick eksem och sedan gillade jag ändå Hemligheten på Mercy Close som avslutar sviten om systrarna Walsh eftersom Helen är min favorit, och sedan tyckte jag att Kvinnan som stal mitt liv var tråkig och voilà så är vi framme i nutid. Varsågoda för genomgången av Keyes bibliografi med mina djupa kommentarer 😉 
 
Och när en ny bok visade sig vara på gång kunde jag inte låta bli att bli nyfiken, och när jag fick höra att den engelska inläsningen var bra passade jag på att just lyssna på den. Jag tror att det var ett bra drag – den är nämligen ganska lång och jag kan bli lite uttråkad – men den passar verkligen bra som ljudbok, och inläsaren är mycket riktigt lysande. 
 
Amy är lyckligt gift med Hugh – hon har dottern Neeve (ja, det stavas faktiskt så, jag fick kolla upp det) från ett tidigare äktenskap, hon har Sofie som egentligen är hennes brorsdotter, och så har de Kiara gemensamt. De bor i Dublin, Amy är i London ett par dagar i veckan som del av sitt arbete på PR-byrån som hon driver tillsammans med vännerna Tim och Alistair, och det mesta är frid och fröjd. Tills Hugh kommer hem en dag och berättar att han behöver en paus. Han vill ta sex månaders ”ledigt” från äktenskapet och resa till sydostasien för att finna sig själv. Han har nyss förlorat både sin pappa och en god vän och nu är det dags att reda upp sitt eget liv. Men han ska komma tillbaka! När ett halvår har gått lovar han att vara tillbaks. 
 
Det finns inte så mycket Amy kan säga – det är bara att låta honom gå. Efter intensiv sorg och ilska kommer hon på att om Hugh ska ha ledigt från äktenskapet får ju hon faktiskt också lov att ta ledigt… med allt vad det innebär. 
 
Berättelsen berättas dels i nutid och dels i återblickar och det flyter på väldigt bra, och utan att bli alldeles för rörigt. Mycket är väldigt, väldigt roligt – Marian Keyes har en förmåga att formulera sig så att man skrattar högt (en replik om rabies på ett känsligt ställe fick mig att nästan ramla av trottoaren en morgon) – men det finns allvarligare element här också. Boken kom ut ett tag innan Irlands parlament röstade igenom den nya abortlagen, till exempel, och detta är ett ämne som tas upp på ett bra sätt – för oss som inte bor på Irland är det inte riktigt begripligt hur det har varit – här åskådliggörs det. 
 
Bitarna om dottern Neeves Youtube-kanal där hon värvar sin mormor, Amys mamma, som ”Lilian O’Connell Mother Of Five” är komiskt geniala. Missa inte denna! Jag hade helt missat att den kom på svenska redan för en månad sedan och den kan man köpa här eller här. Jag vill annars väldigt gärna rekommendera den engelska ljudboken, åtminstone till den som inte tycker att det är för bekymmersamt att lyssna på en irländsk dialekt – det är så gudomligt vackert! 

The ties that bind av Erin Kelly

Jag läste och älskade Grenar av gift för några år sedan, och har sedan dess tänkt läsa något mer av Erin Kelly – jag har ett par stycken på min iPad som väntar, men det har inte blivit aaaaav än. Som med så mycket! Värt att notera är även att Kelly skrivit romanen som baseras på tv-serien Broadchurch som ju är en stor favorit för mig, och även har skrivit ett par novellsamlingar baserade på just Broadchurch och seriens karaktärer, men med fristående handling – dessa har jag faktiskt medvetet sparat till semestern. Jag ska även hämta He said / She said på biblioteket i dagarna inför kommande resor! 
 
Under den litterära promenaden i Brighton i april pratade vår guide om The ties that bind när hon gav oss en hel hög boktips med Brightonanknytning, så jag skrev genast upp denna – och nu har jag äntligen läst den. De senaste veckorna har min lästakt varit under all kritik (för att resterande delar av livet varit exceptionella), men denna hade jag svårt att lägga ifrån mig. Trots det tog det tio dagar att komma igenom denna, vilket är lång tid för mig och en spännande bok. 
 
Luke bor i Leeds och arbetar som skribent – han sysslar med true crime och är på jakt efter ett nytt fall att skriva om. Han blir tillsammans med den karismatiske och lyckade Jem, som gärna vill försörja honom under hans arbete, men relationen spårar ur fullständigt och Luke flyr till sydkusten och Brighton för att börja arbeta med ett gammalt fall från 60-talet där ett par gangstrar, något i stil med Kray-tvillingarna, var inblandade i en massa hemskheter och där en av dem så småningom mördades på Brightons västra pir. 
 
Den överlevande, Joss Grand, har på ålderns höst blivit fastighetsmagnat och någon sorts skrämmande filantrop. Luke får kontakt med honom, liksom med en äldre kvinna som har ett imponerande nyhetsarkiv i sitt hem, och sätter igång med sitt arbete. Men han vänder på stenar som legat orörda länge, och faran är inte långt bort. 
 
Spännande, välskriven och med en otrolig närvaro. Det var ju inte längesen vi var just i Brighton, och boken andas verkligen av staden. Jag ”kan” inte Brighton sådär särdeles väl, men jag har varit där en hel del genom åren och kan verkligen se alla miljöer framför mig. Faktiskt nästan känna doften och höra hur det låter när någon går på stenstranden. Jag gillar Erin Kellys stil och stämning skarpt och ser nu verkligen fram emot att sätta tänderna i mer under semestern. 
 
The ties that bind heter Ett bindande löfte på svenska, och den finns att köpa här eller här. På engelska finns den här eller här! Jag kryssar Brighton up your day i Sommarbingo 2018. 

Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman

Jag läste Cigarett för ett par år sedan och gillade den skarpt – boken står i hyllan och visade sig nyss ha en viktigare och mer angenäm effekt än man hade kunnat tänka sig, och i utgåvan finns även Pool och Volt som jag ska läsa, också, någon gång. Som så mycket annat. 
 
Men av någon anledning tänkte jag att jag skulle läsa Att komma hem ska vara en schlager först, och det har jag gjort, och jag är fortfarande såhär ett par veckor senare lite förvirrad över vad jag egentligen tycker om den. Somligt är briljant, så otroligt välformulerat och vackert. Somligt retar gallfeber på mig, om och om igen, som att alla kvinnor under 40 (egen slutsats) kallas flickor och att han refererar till sig själv (förlåt, huvudkaraktären) som en pojke. Jag har så orimligt svårt för det där. Tack och lov har det ju blivit lite bättre men under en period kallade folk sina partners hejvilt för ”pojken” även om ”pojken” ifråga råkade vara 45 och jag vet inte, det kryper i hela huvudet på mig av det. Men, lev och låt leva, det ska väl inte jag lägga mig i. 
 
Fast gällande litteratur och i min kapacitet som liten bokbloggare har jag ju rätt att lägga mig i detta fallet, och det är ju synd att en sådan bagatell (eller?) ställer till en ganska angenäm läsupplevelse. Jag borde antagligen därmed sluta störa mig på småsaker (eller?) och uppskatta denna bok för vad den är. Men jag förstår inte riktigt. Jag förstår inte syftet med huvudpersonens jakt, jag förstår inte varför somliga uttryck upprepas så till den milda grad när just upprepningen inte verkar fylla mycket till funktion och jag undrar om den hyllades på sin tid för att Per Hagman hade så mycket kredd att det sprutade ur öronen på DN:s recensent. Jag bodde utomlands då, jag vet ingenting, och det kanske är lika bra. 
Men – jag har fått tips om När oskulder kysser och jag ska läsa den också, samt som sagt Pool och Volt. Det är alltså inte Hagmans författande jag är skeptisk till, det är poängen med denna bok, som jag inte ens riktigt förstår om det är en självbiografi eller en fiktiv berättelse. Men den finns att köpa här eller här! 

La semaine dernière

I ärlighetens namn hade jag bättre saker för mig än att samla bilder igår kväll 😉 Men nu är det lunchpaus och gott om tid för att summera förra veckan. Bered er på mycket hav och strand, för nu har jag badat nio dagar i sträck… 
 
 
 
Vi förlade bokcirkeln till Villa Belparc i söndags istället för att ses på kafé i stan, och vilken ypperlig idé det var! Vi pratade om Den stora utställningen av Marie Hermanson och var ganska eniga om att det är en trevlig bok. 
 
 
 
Jag hade baddräkt på under klänningen och åkte direkt till stranden för kvällsdopp efteråt. Underbart, såklart! 
 
 
Utsikt från ett av våra mötesrum på jobbet på måndagen. Visst är det fint! 
 
 
Till kvällen lagade jag norsk torsk, egenhändigt uppdragen av antingen förälder eller annan, och hade utlovat efterrätt, måndagen till ära. Det här med stekt frukt i chili och vaniljglass kan jag inte rekommendera nog! 
 
 
 
 
Sedan bad. Det är ju så vackert att man blir tårögd. 
 
 
Glömde att jag hade tänkt fixa en Sverigetröja lagom till matchen men kompenserade med gul t-shirt och blå naglar. Det funkade det också, som vi vet! 
 
 
Caesarsallad med räkor på John Scott’s hade kunnat utfodra en mindrre nation. Men rackarns god var den. Och Sverige vann, som ni kanske minns! Jag tror att jag gick igenom alla känslor som finns under de två timmarna och var helt skakig i knäna när jag väl kom hem, efter mycket om och men. Det var inte bara jag som var ute på stan, nä. 
 
 
Välkomnades av vad jag faktiskt trodde var en leksak som några kids hade skojat med när jag kom hem men… det var en levande råtta. Väldigt söt, faktiskt, men helt orädd och jag förstår ju att man inte vill ha dem hemma. Anticimex kommer visst med nytt gift i dagarna. 
 
 
Min flamingoklänning hade kommit! Är mycket förtjust i den, jag har på mig den idag också. 
 
 
Bad igen sen! Som följdes av en gudomligt mysig kvällsmat på rökt makrill, kall kokt färskpotatis, oliver och romanticatomater med Chapel Hills alkoholfria bubbel till ❤ 
 
 
Det står en biblioteksvagn i foajén på jobbet, som vi mest har skojat om då den är full av Grottbjörnens folk och liknande titlar som finns på alla loppisar – men döm om min förvåning när jag hittade en av mina absoluta favoriter från högstadiet när jag stod och väntade på hissen i onsdags. 
 
 
Sedan visade det sig att denna, och flera av hennes andra, finns som e-böcker på engelska på Storytel men jag tog naturligtvis med mig denna hem ändå. 
 
På kvällen hade jag stora planer på att se klart säsong 3 av The Affair (jag har sett större delen men tappade intresset någonstans i mitten, men vill nu börja se säsong 4 så…) men innan jag visste ordet av stod jag där i baddräkt ändå. Kom ihåg: en ångrar aldrig ett bad. Det gjorde jag inte då heller. 
 
 
 
 
 
 
Jag önskar att det var lättare att fånga dessa vidunderliga färger på bild – somliga kvällar ser man inte var himlen slutar och havet börjar. Det är otroligt! Jag är så glad att jag har upptäckt badandet igen, det är sannerligen livskvalité på det. 
 
 
Torsdagen var ju märklig. Vad är detta? Moln? 
 
 
Föreslog för Fanta att de skulle börja sponsra mig med Zero Pink Grapefruit men de har inte svarat än. Jag antar att de ligger i hårda förhandlingar med marknadsavdelningen och återkommer snart. 
 
 
Upptäckte detta fantastiska Snapchat-filter. Quack! 
 
 
Provade jeansjackor på Lager 157 och hade besvär med att bestämma om denna var fräsig eller om jag såg ut som Carita vid kiosken med gula Blend i bröstfickan. Det slutade med en mörkare tvätt men jag är faktiskt fortfarande lite osäker på om jag borde byta… 
 
 
Ett slumpmässigt men strålande möte på sjuans spårvagn slutade med en snabbfika på Frölunda Torg! Denna var god, mvh samlar på goda alkoholfria drycker inför sommaren. Ja, jag säger inför sommaren trots att vi redan haft sommar i två månader nu, för jag har ju inte ens gått på semester! 
 
 
 
 
 
 
 
 
Sedan åkte jag och badade i ny baddräkt, som jag hämtade på vägen hem från Frölunda Torg. Ja, ni hör, det är ingen rast och ingen ro på badnymfer. 
 
 
Goda mackor på grekiskt lantbröd till kvällsmat. Ibland är en god smörgås nästan allt man behöver i livet. 
 
 
Lade upp maskor till en kommissionerad halsduk. Skall ge mig på mosstickning och det blir fantastiskt trevligt! 
 
 
I fredags var gamle chefen A på besök för att stötta upp med ett och annat och vi lunchade på Kooperativet med Jacob och Ting. Vanligtvis brukar jag välja rätter som jag inte kan / vill / orkar laga hemma, men jag var så sugen på salt och oliver att melon- och fetaostvarianten talade till mig. 
 
 
Det blev gruppfoto efteråt och jag skrattar så gott åt detta, vi ser ut som affischbarn för Kristdemokraterna. 
 
 
Tömde min flyttlåda på eftermiddagen, såhär ett halvår efter själva flytten, och hittade bland annat detta. Kunde inte enas om ett bra användningsområde, så har sparat allt i en mugg 😉 
 
 
Flexade ut lite halvtidigt och såg denna och blev exalterad! Om en månad är det dags! (Att jag innan dess även ska hinna åka till forna Sovjet och drömresa lite i Frankrike samt ha en massa annat ledigt är ju helt absurt men naturligtvis välkommet.) 
 
 
Min sorts AW! Bad, beach, bok, biskvi. Och kaffe ❤ Så mysigt. (Boken, undrar du? Den var i telefonen och det var kameran också. Även i dessa tekniskt avancerade tider finns begränsningar.) 
 
 
Helg! 
 
 
På lördagen var till och med salladen till smörgåsarna till frukostpicknicken medveten om att det var matchdag. 
 
 
 
 
Detta är L I V E T. Åh, vilken fin morgon vi fick. (Nej, jag är inte så uttänkt att jag planerade glasögon och baddräkt.) Hem för lite rekreation och sedan var det fotboll och den behöver vi inte prata mer om (om du frågar mig, och det gör du ju, så tycker jag att England vann välförtjänst och att Sverige kan vara extremt nöjda med sin insats och nu kanske min profetia om Frankrike vs. England i finalen slår in och jag hejar på England nu) och efter det var det ju liksom bara att åka och bada igen. 
 
 
Så fin! Någon skrev på insta att man ser ju aldrig nyckelpigor längre och det ligger något i det, inte sant? Hann precis fånga henne på bild innan lyft, som ni ser är vingarna på väg ut. 
 
 
Ghostad av en trut som inte vet att det är farligt med stillastående vatten 😉 
 
 
I farten! Solen tog där på morgonen, jag är lite rosa på både nosen och bröstet. Lätt värt det. 
 
 
 
Utfärd till Hisingen och Emmaus igår – jag ska rapportera mina fynd ikväll – och lunch på Jenin Grill. Sällskapets mat var snyggare än min men båda var goda! Vinbladsdolmen på den vegetariska tallriken var helt fantastisk, jag är väldigt sugen på att introducera fler sådana i mitt liv. 
 
 
Många har pratat om isteet på Espresso House och nu har jag smakat och herredumilde jag förstår vad de menar. Otroligt gott. Måste återskapa för det går liksom inte att lägga 44:- på tre sådana om dagen 😉 
 
Sedan ställde jag till det lite lagom på väg in till stan för en snabb svartvinbärslemonad med god vän och försökte åka 25:an från fel hållplats, räddade upp situationen och satt i solen på Kungsgatan ett tag. 
 
 
Tog mitt samhällsansvar och plockade kvitton i hissen, avundas denna personens superhelg. Blåbär! Cheese Ballz! Ekologiska pepparkakor! Ipren! 
 
 
 
 
Kvällsdopp. Tror inte att ni är förvånade 😉 Igår kom jag på mig själv med att sitta och minutiöst planera hur jag ska lösa kvällens tvättid med att hinna bada… men nu ska det visst åska och regna och då får jag väl vika mig för vädergudarna och hålla mig inomhus och på land… det går antagligen bra det också! 

Smakebit på söndag, 8 juli 2018 – Lång fin blond av Claes Carlsson

 
God söndagskväll på er! Vanligtvis brukar jag försöka lägga upp dessa på förmiddagen, men det blev en oväntad sovmorgon och sedan tider att passa – så den kommer nu, istället. Jag hade missat denna boken helt förut men den dök upp i ett samtal häromdagen och jag började läsa den lite spontant igår. Tydligen var den både hajpad och hyllad när den kom, vilket gått mig helt förbi – men hittills är den underhållande. Jag gillar intertextualitet och för övrigt överhuvudtaget när annan konst nämns på ett bra sätt i böcker, så detta stycket (och efterföljande) fick ju fart på mig, definitivt. 
 
 
 

”Han har en märklig allmänbildning som han själv menar kommer enbart från rockmusiken. Han säger att han har gått i ”the school of rock ‘n’ roll”, vilket kanske låter töntigt men är sant för han har ingen annan utbildning. Musiken var hans universitet. Han älskar att babbla om sextiotalet och har fått mig att upptäcka en massa musik vilket jag är tacksam för och gör att jag står ut med honom i rimliga doser, även om sextiotalet för mig är ett slags urtid då jag gick naken och spontanbajsade. Jag kan därigenom förstå Tapas längtan efter att vara en hippie i lerpölarnas Woodstock. 
 
Tapas är en gammal jävel. Fyrtiofem. Han är tillräckligt gammal för att ha gått i realskola i den byhåla på västkusten där han växte upp. Han har lyssnat på sin jävla rockmusik sen 1962 då hans äldre syster spelade Beatles och Stones första plattor på plastgrammofon för honom och han blev helt tagen. 
 
Han upptäckte The Who, The Kinks, Animals, Small Faces. Han blev galen. Han sprang till skivaffären på en skolrast och lyssnade på Satisfaction samma dag den kom ut. Han gick i taket. Han åkte upp till Göteborg 1967 och såg Jimi Hendrix på Liseberg för en krona. En krona! 
 
Efter det slutade han att läsa läxorna. 
 
Då var han tretton och hade via Bob Dylan börjat läsa Rimbaud, Verlaine, Ginsberg, Kerouac, Corso, Whitman. När han hörde Steppenwolf blev han tvungen att läsa Hesse.” 

Ur Lång fin blond av Claes Carlsson, Norstedts: 2000 
 
 
Fler Smakebitar finns att hitta hos Astrid Terese! 
 
 
 
Nu blir det strax kvällsdopp – det är välbehövligt idag, för det har varit ofantligt varmt och rätt mycket spring. Det gäller att komma ihåg att dricka, alltså! Förhoppningsvis hinner jag få upp ett inlägg med lite bilder från veckan som gått ikväll ❤ 

Moxie av Jennifer Mathieu

 

 
Moxie togs upp i En förbannad podd för några veckor sedan och jag blev genast eld och lågor. Naturligtvis! När jag var i tonåren var jag med på ett par mailinglistor med flera tjejer som var eller hade varit riot grrls och har varit fascinerad av ”subkulturen”, eller vad man ska kalla det, sedan dess. Jag lyssnar fortfarande på musiken som jag fick tips om på den tiden och blir varm i hjärtat av blotta tanken på fanzines. 
 
Och naturligtvis troded jag att jag skulle få köa på biblioteket i flera månader för denna, men hade uppenbarligen någon vansinnig tur för jag fick den på nolltid – och läste den rätt omgående också, mycket för att jag ville lämna tillbaks den så att alla andra också får läsa. NU! 
 
Vivian bor i en liten stad i Texas tillsammans med sin unga mamma, som var just riot grrl på nittiotalet men numera jobbar stenhårt som sjuksköterska. Hennes gamla riot grrl-grejer finns bevarade i en skokartong med texten ”my wasted youth” på, och Vivian tittar i den ibland. 
 
När orättvisorna i skolan blir värre och värre – killarnas fotbollslag prioriteras och de tuffa killgängen får göra vad de vill utan att få skäll – tar Vivian inspiration från skokartongen och börjar ta tag i saker. Hon gör ett anonymt feministiskt fanzine, Moxie, som hon sprider på tjejtoaletterna till en början och innan hon vet ordet av är fler och fler engagerade på alla möjliga olika sätt – men ingen vet att det är hon som ligger bakom det hela. En liten kärlekshistoria får vi också, men den är faktiskt helt okej 😉 
 
En helt underbar berättelse som jag tycker att du ska sätta i alla tonåringars händer, särskilt tjejer, och självklart läsa själv också. Välskriven, viktig, rolig och oumbärlig. Läs läs läs! Finns att köpa här eller här.