Eldpojken av S K Tremayne

Jag tyckte riktigt mycket om Tremaynes senaste, Istvillingar, och har gått och hållit på Eldpojken sedan den kom ut – ni vet, ibland vill man inte börja läsa något för man vill inte att det ska ta slut. Något sådant trodde jag, förväntningarna var altlså skyhöga, men jag kan inte påstå att de infriades. Tyvärr, för tanken är nog god. Men boken blev för lång och invecklad, det blev för svårt att hålla reda på verklighet och vanföreställning och det hela kändes nog lite… gjort. Till exempel i du Mauriers fantastiska Rebecca, där författaren garanterat hämtat mycket inspiration. 
 
Rachel hankar sig fram som fotograf i London. Hon är uppvuxen i stadens fattigare områden och när hon gifter sig med änklingen David och flyttar till hans gods i Cornwall, som ligger ovanpå släktens gamla gruvor, gör hon en gigantisk klassresa i ett svep. 
 
Davids före detta fru Nina dog under något märkvärdiga omständigheter, och hennes och Davids son Jamie finns förstås kvar på godset och han och Rachel kommer bra överens. Men inom kort börjar Jamie säga märkliga saker, se syner och berätta för Rachel om vad han ser – bland annat att hon ska dö på julafton. 
 
Kapitlen är därmed en nedräkning till just julafton och det är mer långsamt uppbyggd spänning som dagarna går. Och det är ganska spännande – det är bara alldeles för utdraget. Jag förstår poängen med det, det är suspense som författaren är ute efter och det lyckas, men det hade kunnat vara lite rappare för att hålla läsaren vaken också. 
 
Men miljöerna är helt fantastiska. Jag har bara spenderat fem dagar i Cornwall men blev djupt förälskad och vill gärna återvända inom en ganska snar framtid – det var trevligt att komma dit i litteraturen, så länge! 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Ett mörker mitt ibland oss av Mari Jungstedt

Årets bok om Knutas och Karin – den fjortonde i ordningen – är här! Och den är ungefär vad jag förväntade mig också – det är inga exceptionella läsupplevelser, men det är hemtamt och trevligt och underhållande. Det räcker ju alldeles utmärkt på sommaren, inte sant? 
 
Under Gotland Runt tvingas ett ekipage (heter det så, tro?) att bryta tävlingen när masten går av. Man går in i en vik för att invänta hjälp, och hittar där en död man, bakbunden, med munkavle och krossad skalle. Samtidigt försvinner en ung sommarkrögare spårlöst. Anders Knutas, som går och känner sig ensam och uppgiven efter uppbrottet från kollegan Karin Jacobsson (efter att han gått och lagt sig med sin exfru, så helt synd om honom kan jag inte tycka att det är), blir indragen i en utredning laddad med spänning, fart och fläkt och bruna politiska fläktar. 
 
Jag läste lite korta omdömen på diverse bokhandlars sidor och upptäckte en del gnäll om boken som någon sorts vänsterpropaganda – jag står inte på deras sida, dock håller jag med Anna om att brottet som tas upp är väl valt (!) ett år som detta. 
 
Helt okej wysiwyg-deckare – jag fortsätter att njuta av de gotländska miljöerna och blir fortsatt sugen på att resa dit. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

My policeman av Bethan Roberts

På Waterstones i Brighton fanns ett bokbord med lokalanknytning – jag tror nästan alla som var med på årets Breakfast Book Club-resa köpte med sig en bok eller tre. Jag köpte inte just denna utan valde ett par andra titlar, men hörde sedan så mycket gott om denna att jag skaffade mig e-boken för jag kände att jag inte riktigt kunde låta bli. Och åh, vad jag är glad att jag har läst den – detta är verkligen ett litet mästerverk. 
 
Det är 1950-tal i Brighton, och när Tom kommer tillbaks från sin värnplikt och blir polis är hans lillasysters kompis Marion bestämt säker på att det ska bli de två. Han lär henne simma och de får en fin relation – men Toms kärlekskänslor finns egentligen hos Patrick, som är curator på konstgalleriet vid Brighton Pavilion. Patricks känslor är besvarade, och Toms ögon öppnas för nya saker. Men det är fortfarande olagligt att vara homosexuell i Storbritannien, och därför blir det enklast för Tom att gifta sig med Marion. Polisen och lärarinnan blir ett respektabelt och normativt par. Marion tror att hennes kärlek till honom kommer att räcka till, och blundar för att något är fel. 
 
Berättelsen om de tre berättas ur såväl Marions som Patricks perspektiv och den är så otroligt vacker, hudlös och fruktansvärt tragisk. Det passar bra att jag skriver om den nu när EuroPride strax kör igång i Göteborg (och har varit i Stockholm) – här belyses sannerligen hur viktigt det är att vi tar vara på kärleken och att vi accepterar och respekterar varandra och varandras kärlek och val i livet. 
 
Fantastiskt bra. Köp här eller här! 

Hej hej!

Det var ett tag sedan! Det är delvis mitt ”fel”, jag har inte suttit vid någon dator några längre stunder – men det är ännu mer Blogg.se, som har buggat och ställt till det till vansinne i flera veckor. Nu verkar det dock vara ordning igen – hoppas jag, för det är ofantligt frustrerande när det inte fungerar de gånger jag faktiskt tänkt skriva. 
 
Här kommer i alla fall ett gäng bilder ”sen sist” – mer eller mindre sammanhängande… voilà! 
 
 
 
 
 
Några bilder från sista resedagen, genom Tyskland, Danmark och uppför svenska västkusten. Jag har varit väldigt intresserad av vackra himlar under denna vidunderliga sommar. 
 
 
Kom rätt långt på den mosstickade glitterhalsduken under resdagarna! 
 
 
Åter vid Kattegatt (Västtrafik ljuger, jag trodde att Askim hörde till Skagerrak, eller tvärtom, men icke!) kvällen efter hemkomst ❤ Det blev två badutflykter den dagen faktiskt, på dagen var det mulet och trökigt men till kvällen packade vi kvällsmat och åt vid stranden. 
 
 
Dagen därpå var det värmerekord i Göteborg – åtta timmar på beachen resulterade i lättare solbränna och sju eller åtta bad. Och både frukost och lunch på filtar så nära vattnet det gick. Vid havet fläktade det ju, men jag kan inte ens tänka mig hur det var inne i stan den dagen. 
 
 
Vid lunch på onsdagen styrde jag kosan mot Hunnebo! Det vankades släktträff, bad, krabbfiske, god mat och lite shopping i Tanumshede. Och massa annat förstås. Vackra kvällar och vackra blomster och… 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Clickbait à la 1920-tal. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Men jag stavar iallafall bättre än du… 
 
 
 
 
 
 
Så mysigt. På lördagskvällen vände jag nosen mot Göteborg igen. 
 
 
I söndags hade jag diverse paket att hämta i diverse butiker (nå – Lager 157 och KappAhl, inte så fasligt många) och var även en vända på Clas Ohlson. Ljuvligt att se hur detta gubbdagis har en hel Pride-avdelning! 
 
 
 
 
 
 
Som belöning efter en massa ärenden får man såklart bada! Jag fick en termos också som redan har använts massor. 
 
 
I måndags var det lite kyligt (!) och jag lagade riktig mat för första gången sedan midsommarhelgen, tror jag, om man inte räknar nåt snabbt potatiskok och att jag var inblandad i korvstekandet till partyt i Hunnebo. Långkokt köttfärssås med svamp och paprika var inte det minsta dumt. 
 
 
Äntligen invigdes det nygamla TP:t! 
 
 
Tidigt morgondopp igår morse – klockan ringde 07:30, det var bara att dra på baddräkt, packa kaffetermosarna och sätta fart!  Ett alldeles underbart morgondopp. 
 
 
 
 
 
 
 
Helt magnifikt. 
 
 
 
Tog en sväng till Adlibris för att köpa ett nystan av det blå som ligger överst igår eftermiddag men det blev visst lite mer. Hum hum. Letade iskaffe och iste utan resultat men till slut kunde Condeco göra mig en islatte, åtminstone. Isen var slut på Espresso House och mixern trasig på Condeco – man undrar lite hur mycket de förlorar på att inte fixa sådant sådana här varma dagar. Jag slog ner lite Pokémongym och hade det rätt gott på Domkyrkoplan. 
 
 
Snabb, sen och väldigt god sommarlunch – jag döpte den till Messy Caprese och det är alltså bara tomat, avokado och finare mozzarella med lite olivolja, salt och peppar. 
 
 
Stickade i flera timmar igår kväll med ljudbok och poddar i högtalaren. Det är väldigt roligt att pyssla med något som faktiskt blir något, om man kan säga så. Detta är väl första gången jag stickar efter mönster sedan jag stickade enkla mössor förr – första försöket på denna sjalen blev inte bra, så jag började om med större stickor och ett billigt garn för att prova – tack och lov har jag coaching av experten! 
 
 
Idag ville jag egentligen bara sitta mellan två fläktar, men när jag fick sms från biblioteket om att nya Roy Grace-romanen väntade på mig var det ju inget att diskutera. On y va! Men det blev inte mer än biblioteket och en snabb vända in på Coop på Avenyn. SÅ varmt och äckligt. 
 
 
Letade dystopi till Sommarbingot men hamnade bland en massa urban fantasy och denna käcka flicka. 
 
 
Efter många outhärdligt varma timmar och en liten tupplur blev det äntligen baddags! Jag lajvade Agneta Sjödin. 
 
 
Kvällspersonalen hade gått på sitt pass i badvaktstornet och vi avslutade med kaffe, espresso tonic, Jerseyfudge och salt kola från Mont Saint Michel på bänken bakom efter ett ordentligt svalkande bad ❤ 
 
Imorgon börjar Way out West, så det blir inte så tätt bloggande under dagarna här heller. Men sedan ska jag ta itu med saken. Nästa vecka firar bloggen tio år på blogg.se – det måste vi ju göra något kring, eller hur?  Ska försöka tidsinställa några boktexter nu ikväll också. 

Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro

På åttiotalet hade vår huvudperson ett punkband ihop med ett gäng killkompisar – The Christer Petterssons. En av dem var Frank Öster. Sedan dess har huvudpersonen flyttat från barndomsstaden Göteborg, men nu är Frank Öster död och det är dags att återvända till fosterstaden, med skräckblandad förtjusning och hatkärlek. 

 
Huvudpersonen har levt på bidrag, flyttat från stad till stad och mellan olika kvinnor, fått en bonusson vars mor han gjort slut med men bonussonen Tobias finns fortfarande kvar och vill gå på fotboll och hänga, det har druckits en del och brötats en del men nu åker kostymen på och tåget går mot Göteborg. Det är dags att starta upp The Christer Petterssons igen, för att spela på Frank Östers begravning. 
 
Jag tyckte mycket, mycket mer om denna boken än jag trodde att jag skulle göra – jag lyssnade på den, i inläsning av författaren. Den är inte perfekt – den är lite pratig och jag blir lite irriterad på diverse skeenden, men det är en sådan fin kärleksförklaring till underbara Göteborg, och en väldigt fin skildring av vänskap och kärlek och nostalgi. Full av musik och klubbar och gator och torg – jag lyssnade på största delen av boken på resor genom stan, till och från jobbet, till någon aw, till ett möte, whatever – jag vet precis var ”konditoriet på hörnet” är, jag vet hur det såg ut utanför kompaniet och hur ”tänk på döden”-skylten utanför Östra Begravningsplatsen ser ut. Så himla, himla fint. 
 
Riktigt bra alltså – missa inte. Boken finns att köpa här eller här. 

Hemester är också härligt

(null)
Ja, det var inte alls dumt att sova i sin egen säng! Klev dock upp tidigt för att tvätta alla kläder (mycket praktiskt att bara plocka direkt ur resväskan, kom hem efter 22 igår så det var ju bara att borsta bissingarna och krypa till kojs), och vid halv
tio dök J upp med frukost. Sedan bad! Mulet men varmt, vilket innebär rätt så tomt på stranden men alldeles lagom i vattnet. Så himla skönt! 
Sedan bar det av ner på stan (efter ombyte, jag åker inte till stan i baddräkt) för att hämta en bok som jag har väntat på i flera månader på biblioteket samt lämna tillbaks en hel hög, lite shopping och fika på Espresso House (deras iste är inte av denna
världen). Ikväll tar vi med middagen till stranden – jag har planer på minst två bad till. 
Det är alltså inte så dumt att ha semester på hemmaplan heller, det är det inte 😉 På onsdag vid lunch bär det av till Hunnebo till på lördag kväll, det blir lite släktträff och bad och häng och lite allt möjligt. Blir fasligt gött
det med! 

Smakebit på söndag, 29 juli 2018 – På Chesil Beach av Ian McEwan

 
En snabb Smakebit idag, för vi ska äta sista frukosten om tio minuter – jag läser På Chesil Beach av Ian McEwan, vilket är den första bok av honom jag läser, av någon anledning. Gillar otroligt mycket! Den handlar om de unga nygifta Edward och Florence, som befinner sig på smekmånad på Chesil Beach på engelska sydkusten men har stora besvär med det här med bröllopsnatten… nu har de ätit färdigt sin ganska obekväma middag och funderar på om det börjar bli dags att gå och lägga sig. 
 
Så utsökt skriven, det är inte klokt! Jag hinner inte skriva ut texten så jag ber eventuella synskadade läsare om ursäkt – jag fixar det ikväll eller längre fram! 
 
 
Ur På Chesil Beach av Ian McEwan, Brombergs: 2016 
 
 
 
Fler Smakebitar finns hos Astrid Terese! 
 
 
En sista vy från Tyskland – Hannover, närmare bestämt – och på återhörande från gamla Svedala ❤ 
 
 
Ha en fin dag! 

På hemväg

(null)

Igår åkte vi 777 km, idag blir det kring 610 med färja och grejer. Känns helt absurt att jag ska somna i min egen säng ikväll! 
Det blev inte så mycket spännande bilder igår – ovan slagfältet i Waterloo förvisso men det är verkligen bara det – så jag gör ett samlingsinlägg över hemfärden vid tillfälle! Efter hemkomst ska jag bara vara i Göteborg i ett par dagar och ha det fint,
bada och sånt och ja, tvätta kunde vara bra 😉 och sedan en vända till Hunnebo onsdag – lördag. Ha en trevlig söndag, kära vänner 💕 

Dag 8: Montmartre, Dalí Paris och staden från Seine

Som sagt så hoppade jag över stadsrundturen igår – det var inte så längesen sist och de ”viktigaste” sevärdheterna har jag sett under dessa dagarna ändå. Åt förvisso tidig frukost men tog det sedan lugnt vid AC:n på förmiddagen innan jag gav mig iväg uppför Montmartre för att denna gången förhoppningsvis hitta Dalímuseet! Förra gången jag var här kunde man inte surfa gratis och därmed använda Google Maps och GPS-guidning, och kartan i min guidebok hjälpte mig inte riktigt att hitta rätt – det är en lite konstig gata och det är lite av en labyrint där uppe nära toppen, men igår gick det minsann! 
 
Det var 38 grader varmt och uppförsbacke hela vägen – på kullersten. Snacka träningspass! Men såklart lätt värt det, även om jag fick stanna och luta mig mot en mur och dricka en halv liter vatten (och ta ner ett Pokémon Go-gym) innan jag kunde med att gå in på museet, blank och röd och grann. 
 
 
Morgonmys. Denna boken har mig i sitt grepp, både bokstavligt och bildligt. Den är så stor och tung. Varför envisas man med inbundna böcker? Jag kan inte ligga och läsa sådana, i alla fall inte i en säng utan gavel (det är en kant bakom huvudet, liksom, så man kan inte luta sig). Men den lär underhålla mig genom Deutschland idag åtminstone. Erin Kelly är fantastisk. 
 
 
 
 
 
 
Bonjour monsieur! Tack för att du är i en källare och tack för att det fanns luftkonditionering. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Som jag alltid säger – jag kan inte speciellt mycket om konst men jag älskar konst! 
 
 
 
 
 
 
 
 
Han hade inga större problem med självförtroendet, den gode Dalí – men detta sista citat är väl fantastiskt? 
 
 
 
 
 
 
Pustade ut med en frappuccino efteråt. Den visste var den satt, så kan vi säga. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Hittade lite allt möjligt på promenaden nerför Rue Lepic, såsom en väderkvarn, en man som kom ut ur en vägg och huset där van Gogh bodde tillsammans med sin bror. Sedan hittade jag Camilla av en slump och vi gjorde sällskap till ett kafé för att köpa lunch och ta med tillbaks till hotellet. De hade så vackra bakverk! 
 
 
 
 
 
Men det var inte väder för makroner, det var det inte… pust. 
 
 
Fick en chock när jag kom ”hem” och tog av mig skorna. Solbränd eller Parissmutsig? Kanske en kombination men jag har aldrig sett på maken, började skratta rakt ut. Ursäkta att jag har så vackra fötter, de har gått många mil den senaste veckan och dessutom fått lite bett och utslag och grejer. 
 
 
Promenerade till kvällens restaurang och fick ett och annat regnstänk på oss, men inget att skriva hem om. Halvvägs genom förrätten bröt det loss, dock – det var längesen jag såg sådant regn, det bokstavligt talat vräkte ner. Till slut blev vi tvungna att ge oss ut i det för att ta oss till bussen som sedan skulle ta oss ner till Eiffeltornet där vi klev på båten. Jag är inte så känslig för lite vatten men det var en skojig övning att observera den äldre delen av gruppen som tydligen aldrig varit med om vatten från skyn förut. Jag välkomnar dem till Göteborg, staden där man inte ens kan ha paraply 😉 
 
 
Nu gjorde ju ovädret att det var otroligt tacksamt att fota dramatiska bilder, så jag var glad ändå. Dessutom hade jag på mig en klänning som torkar på nolltid, så jag hade verkligen ingenting att klaga på. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
När vi kom tillbaks efter en timme till flods hade Eiffeltornet tänts – och när vi körde iväg sedan hade vi sådan tur i oturen att vi fastnade lite grann och fick se när det ”blixtrade” – jag hade en stor kant i vägen och kunde varken fota eller filma, men det är extraordinärt vackert. Här kan man se! 
 
 
Om jag är nöjd med resan? Ja, herregud. Vilket äventyr! Jag har inte smält hälften av alla intryck ännu, det kommer senare, men det har verkligen varit fantastiskt. Vi styr kosan hemåt om en halvtimme – först mot Hannover, där vi sover inatt. 777 kilometer enligt Google Maps, det blir mycket lästid, det! 😉 

Dag 7 – Monets trädgårdar i Giverny och lite Paris

Vår – fantastiska – reseledare och guide, Gunilla, hade berättat att rummen på hotellet i St. Malo varierade väldigt i både storlek och utsikt och allt. Jag blev väldigt positivt överraskad av mitt rum som var gigantiskt (alltså, jag hade fler steg att gå till badrummet från sängen än jag har i min lägenhet i Göteborg) men hade ingen vidare utsikt. Vilket förstås inte gjorde något, vi har ju knappt varit på våra rum i vaket tillstånd på hela resan. Men igår morse hittade jag ett dolt fönster och titta vad jag hittade! 
 
 
Det var ju en helt fantastisk morgon, så det var kul att jag hann se det 🙂 
 
 
Klockan åtta startade vi mot Giverny och Monets trädgårdar. Det är 27 mil emellan, ungefär, och vi behövde ta en paus på vägen så det blev ett långt pass i bussen – vilket var skönt, för bussen är sval och bekväm och alla var ganska trötta. 
 
På vägen dit läste Gunilla för oss ur Linnea i målarens trädgård, som min kusin hade när vi var små och som var boken som fått mig att vilja åka just till Monets trädgårdar i typ trettio år. Nu var jag på väg! 
 
 
Stickade med Strindberg i lurarna en stor del av resan, vilken flög förbi. Vi stannade som sagt vid ett rastställe och köpte med oss lite lunch att ha i bussen under andra etappen, jag chansade på en tonfiskbaguette med grönsaker som var helt fantastiskt god. Bästa inplastade mackan på länge, det är ett som är säkert! 
 
Här följer bildbomb – först från den japanska trädgården med näckrosorna, och sedan från blomsterträdgården. Det var en helt obeskrivlig upplevelse, det här – det var 36 grader varmt också så det var en ganska svettig upplevelse, men jag bunkrade vatten på raststoppet och det gick finemang, även om det var riktigt tungt för vissa. Det ska inte vara såhär varmt, och vi förfasades rätt rejält över hur många som släpar ut sina spädbarn i en trädgård i denna värme. Nåväl! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Utanför låg en massa serveringar och vi bestämde oss för att ta något litet mellanmål. Intressant översättning av croque-monsieur, tycker ni inte! 😉 
 
 
Camilla köpte en osttallrik och fick massor av bröd, som hon delade med sig av systerligt 😉 
 
Det var en sådan otrolig upplevelse att få komma till Giverny! Jag har som sagt inte smält hälften av alla intryck ännu, det får komma i nästa vecka. Men det var gudomligt. 
 
 
 
 
 
 
Pust! 
 
 
 
Vi kom in i Paris via Champs-Elysées och klippte därmed flera sevärdheter på en gång 😉 Överst Triumfbågen på Place Charles de Gaulle, nederst obelisken på Place de la Concorde. 
 
 
Vi hade tjugo minuters promenad uppför Montmartre till middagen – som tur var tog de äldsta (82+) taxi upp! Vi andra svettades som små grisar men gick i alla fall förbi Amélies kafé 🙂 Jag var ju där och åt crème brûlée sist jag var i Paris, det kanske jag inte gör denna gången men det var roligt att se det i alla fall. 
 
 
 
Middag åt vi på La Bonne Franquette, som var Vincent van Goghs favorithak i Paris. 
 
 
 
Soppan vill stå på högkant – den var fantastisk, i alla fall! Följdes av bouef bourguignon – man kan diskutera hur lämpligt det var med tanke på vädret men den var god! Mildare än den man får i Sverige, tycker jag. Ingen svamp heller men väldigt mycket morötter. 
 
 
Efterrätten tror jag var en sorts crème anglaise med bärsås. Ruskigt gott! Och kallt. Vi hävde i oss enorma mängder vatten och jag fick en hel halvliter cola zero men det var liksom aldrig nog, de fick komma med nya tillbringare hela tiden. Pust, sa Bull! 
 
Idag kör jag som sagt mitt eget race ett tag. Vaknade tidigt och åt frukost i en nästan tom matsal – skönt – och gick sedan tillbaks till rummet för att läsa, gå igenom foton och bara ta det lite lugnt. Alla dagar hittills har startat mycket tidigt och avslutats mycket sent och det är ju faktiskt semester! (Jag är så glad att jag inte börjar jobba på måndag eller något sådant trams…!)
 
Det är gräsligt varmt så jag håller mig nära ac:n med gott samvete, men ska gå upp till Dalímuséet och se mig om på Montmartrekyrkogården om en stund, när telefonen och jag är laddade!