En bildkavalkad

Det har varit fullt upp, som vanligt, och som vanligt är det bloggen som blir lidande. Nu verkar blogg.se dessutom ha gjort om bloggverktyget så att alla blir lidande, men jag hoppas att de får ordning på detta snart och att det ordnar upp sig snart… 🙂 
 
Här kommer hur som helst lite bilder från de senaste tio dagarna! 
 
 
Jag köpte en höstkaktus i oktober, men nu har den väl blivit novemberkaktus, då, antar jag. Jag var borta ett par nätter och plötsligt hade den bara exploderat! Så vacker, och så häftig blommor – det rosa i mitten är verkligen knallcerise. 
 
 
För ett par veckor sedan, när mina luftrör bråkade, fick jag ”friskhetsjuice” (tror dock han kallade det ”sjukdryck”) av J – rödbeta, ingefära, äpple och apelsin. Så god! Från Loviseberg Presseri. Känns verkligen knökfull av vitaminer och bra grejer. 
 
 
 
Förra tisdagen fyllde J år! Jag jobbade hemifrån på förmiddagen och bjöd hem på frukost. Visste inte vad jag skulle hitta på men plötsligt klickade det till – pannkakstårta, såklart! Ja, jag köpte färdiga pannkakor för jag har ingen köksfläkt – men det blev fantastiskt bra ändå. Vispgrädde med lemon curd, jordgubbssylt och så körsbär från frysen på toppen. 
 
En tripp till Konstmuseet stod på önskelistan och jag är sällan svårflörtad med kultur. Här kommer en radda favoriter! 
 
Min absoluta favorit på just detta museum – Hipp, Hipp, Hurra! av P S Krøyer ❤ 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Detta är ju jag, förstås, men jag tyckte det blev så speciellt med silhuetten mot fönstret att det numera är konst 😉 
 
 
 
Lunch intogs på Vigårda – Halloweenburgare, minsann, med pumparelish och svart bröd. Fantastiskt gott! 
 
 
Målet med allt höstbadande har ju varit just att vi skulle bada i havet på självaste födelsedagen, 30 oktober – och det gjorde vi! Strax innan solnedgången, i c:a 10-gradigt vatten. Skönt? Ja, jo. Efteråt! Men det kändes ju helt underbart att faktiskt ha gjort det. 
 
 
Middag var torsk, uppdragen av någon av mina föräldrar eller deras kompisar, med bacon och champinjoner och citronrisotto. Och sparris! 
 
 
I brist på tårta – i ärlighetens namn fanns varken tid, ork eller hunger för något sådant – kan man vispa ihop en smörkrämsfrosting i en tekopp och dekorera muffins från Hemköp. Det går precis lika bra 😉 
 
 
En lunchpromenad förra onsdagen. Det var mörkt och grått men jag är så förtjust i båttrafiken vid Lindholmen, ändå. Dessutom är det väldigt trevligt att promenera på Lindholmen när det är höstlov, f’låt, läslov! 
 
På självaste Hallowe’en får man väl ta en blodapelsinsläsk! Den var riktigt god, synd att det var limited edition. 
 
 
 
 
 

Lekte med Snapchatfilter. Kan ni gissa vem jag blandats ihop med här? Någon sa Filip Hammar, det är inte rätt… 

 
 
 
 
Kväll – pumpasoppa och nybakt bröd! Har inte bakat bröd på evigheter men det var väldigt mysigt. 
 
 
Thorén och Lindskog var rara och skickade mig häromveckan ett recensionsex av Göteborgs schamaner av Johan Nilsson, som dessutom är månadens bok för Bokbubblarna. Jag plöjde den – är mycket förtjust! Text kommer i dagarna. 
 
 
Torsdag kväll var Bohemian Rhapsody på Bio Roy med Metta. Helt fantastisk, missa för jösse namn inte! 
 
I fredags var jag ledig! Inledde med stickning och kaffe – min Quicksilver Shawl är snart klar nu! 
 
 
Och fortsatte med att göra i ordning min nästa bullet journal. Känns så bra! 
 
 
Lagade crêpes på överblivna pannkakor till en sen lunch, när J kom förbi före jobbet. Gjorde en röra på tinade räkor, crème fraîche, citron och persillade och fyllde pannkakorna, rullade ihop, slängde på två stora nävar babyspenat och gratinerade med ost. Rackarns gott! Babyspenat med kulturtantsketchup till. 
 
 
På kvällen var det Dogville på Folkteatern som gällde. Intressant uppsättning, i en sorts ”theatre in the round”. Jag har inte sett von Triers film, men känner mig väldigt sugen nu! 
 
På lördag morgon kom J efter jobbet och jag fick för mig att baka scones med hallon och mörk choklad. Leila Lindholm har ett recept, men jag tyckte det var för joxigt och tog ett vanligt sconesrecept och rörde ner frysta hallon (annars blir det bara sylt av det) och lite mörk choklad i bitar. 
 
 

Om det var gott? 

 
 
 
Ja. Det var ruskigt gott, med cream cheese och lemon curd. Eller smör eller sylt, vad man nu önskade. Det är ju inget man äter varje dag, men är det dags för Göteborgs Romanfestival så är det! 
 
 
Mötte Metta i stan för att springa lite ärenden – de mest effektiva sexton minuterna i världshistorien, tror jag… 
 
 
…sedan en pumpalatte som uppladdning för festival! 
 
 
Dagens program var långt, tätt och alldeles underbart. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Till kvällen förflyttades det hela till Kvartersscenen 2Lång – mycket bra idé! Så himla trevligt. 
 
 
 
God mat till bra pris – och en alkoholfri A Ship Full of IPA, som jag fastnat för, kostade 29:-. Det är så det ska vara! 
 
 
 
 
 
 
Älskar att man får festivalarmband, alltså! Jag och mitt armband gick och lade oss vid hemkomst, mätta och nöjda 🙂 
 
 

 
Även i söndags kom J förbi på frukost efter jobbet med dessa sagolika blommor ❤ Jag känner mig mycket lycklig och mycket bortskämd. 
 
 
Hann inte med Melodikrysset i lördags så vi sparade det till söndagen – här hoppades jag såklart att V1 skulle bli MAX POTTA. Sedan var ju Plura fel, då, och det blev MAX RAABE, men det var roligt så länge det varade 🙂 
 
Söndagens schema på Romanfestivalen var betydligt kortare – men inte mindre härligt.
 
 
Yvonne Leffler som är professor i litteraturvetenskap på Göteborgs Universitet levererade bland annat en föreläsning om Frankenstein 200 år. Jag hann snabblyssna på en förkortad version under morgonen (ja, jag gick upp halv sju…!) och det är jag glad att jag gjorde. 
 
På kvällen tog jag tag i nästa bok i mitt TBR-projekt, Just Kids av Patti Smith, stickade och åt plockmat till middag… 
 
 
…ty jag susade förbi Lidl på hemvägen och när jag fick syn på alla gulliga små ostar till bra pris skrotade jag min tidigare plan på chili con carne från frysen. Ja, för sånt får man göra när man är vuxen 😉 
 
 

 
I måndag öppnades en ny reception i ett av våra hus på jobbet och det bjöds på bullar och trevligt mottagande. Det har varit tal om det länge, så det var roligt att det äntligen blev av!
 
 
Jag hoppade på tåget till Stockholm vid 15-tiden och ägnade större delen av resan till ett Hemligt Projekt. Nädå, men ni får reda på vad det är om några dagar! 
 
Bestämde mig för att åka spårvagn till Djurgården, ty det har jag faktiskt gjort förut – och det gick ju fint! Tyvärr gör bilden inte Åhléns rättvisa men det var så mysigt med alla lampor i höstrusket som hälsade mig. 
 
 
Alltså – bonuspoäng för fåtölj på hotellrum! Jag bodde på samma ställe där tisdagens evenemang hölls, POP House Hotel som hör ihop med ABBA-museet. Jättetrevligt, kan varmt rekommendera det. 
 
Ligger precis vid Gröna Lund, som ni ser… eller? 😉 
 
 
Jag köpte med mig sallad från Coop på Centralen. Alldeles lagom i ansträngningsnivå. Jag duschade och åt sallad i nattlinne, liksom. Rena semestern. 
 
 
Dessa hälsade mig i duschen… 
 
 
…och denna hade jag i väskan. Synkronicitet, va? 
 
 
 
 
I tisdags bokade J och jag även vår resa till Holland i april! Haarlem, Amsterdam och Keukenhof, i påskveckan. Ska bli så ljuvligt! 
 
Om jag gick och lade mig klockan 21? Jo, det kan väl hända… 
 
 
Kan någon hjälpa mig att tyda denna autograf? Jag ville frågat en som jobbade på museet, men han var så upptagen och när jag väl skulle åka hann jag inte. Hilfe, bitte! 
 
 
Mmm hotellfrukost, do you come here often? 
 
 
Ännu en snygging. 
 
 
Så fin backdrop i konferenslokalen! 
 
 
Köpte ABBA-relaterad present. Sjukt kul. 
 
 
Blev mött på Centralen efter allmänna förseningar och en extra spännande försening då polisen letade efter en person i spårområdet i Falköping, och sedan matad med färsk pasta med tomat, mozzarella och pesto… 
 
 
…och en bakelse, dagen till ära! Jag tror att man kan ta vilken bakelse som helst, bara man placerar en Gustav II Adolf på den. Gott var det, i alla fall, till en kopp kaffe innan läggdags. 
 
 
Igår var jag tillbaka på jobbet, här på ett möte i vårt gamla kontorshus. Ljuset! 
 
 
Kom hem till ett nästan fyllt postfack igår, bland annat fin bokpost från HarperCollins! Jag har läst en del Adele Parks under tiden i Storbritannien och nu har hon bytt genre och publicerat sin första psykologiska thriller. Det blir spännande! 
 
 
Ägnade en timme åt Drömmen om Europa, trevligt! 
 
 
Mamma och jag bodde på just det där hotellet i Warszawa – och jag håller med om känslorna. 
 
 
Idag packade jag blomjord på väg till jobbet. Helt normalt. 
 
 
Och började lyssna på Under det rosa täcket – det är givetvis en travesti att jag gör det först nu, men bättre sent än aldrig! 

Idag är allt av Nicola Yoon

 
                          

Natasha och hennes familj ska utvisas idag. De har levt under radarn i USA efter att ha flytt från Jamaica, men när hennes pappa åker fast för rattfylla får myndigheterna upp ögonen för dem. Ikväll går planet. Men Natasha vägrar ge upp, och åker till immigrationsmyndigheten varenda morgon för att försöka få tag på någon som kan hjälpa henne. Även denna allra sista morgon åker hon genom New York i rusningstrafik. Det måste bara gå. 
 
 

Daniel försöker vara den välartade koreanske sonen. Hans bror Charlie har blivit en slarver och småbrottsling, och Daniel känner att han måste kompensera och vara välartad för dem båda. Idag ska han klippa av sig hästsvansen och gå på intervju med en person från Yale, där han hoppas komma in på läkarlinjen. Eller ja. Hans föräldrar hoppas i alla fall, för att deras son ska få ett bättre liv än de själva, som driver en hårvårdsbutik i Bronx. 
 
 

När de två, med varsina ganska rejäla problem, springer på varandra på gatan kan ingen förutspå vad dagen kommer att innehålla. 
 
 
Detta är en helt underbar bok. Det är många som får komma till tals – Natasha och Daniels familjer, Irene som jobbar på migrationsmyndigheten, advokaten som går med på att försöka hjälpa Natashas familj – och fler ändå. Jag vill aldrig sluta bläddra! Men det är ingen sockersöt romans, det är det inte – det finns många riktigt allvarliga ämnen i Yoons bok. Men ibland är det just i underhållning som de viktiga bitarna behöver presenteras för att riktigt komma fram. 
 
 

Nicola Yoon har även skrivit Ingenting och allting, som jag också tyckte mycket om. 
 

Idag är allt finns att köpa här eller här. 

Sveas son av Lena Andersson

I Sveas son berättar Lena Andersson om folkhemmet, på ett vis personifierat i Ragnar, som föds 1932 och därmed till och med är jämnårig med själva folkhemmet. Han är son till Svea, vars far emigrerade till Amerika, och han växer upp i det Sverige där staten vet bäst, där moderniteten är på väg in med stormsteg, där det är ordning och reda. Ragnar vill helst bli möbelsnickare men det passar bättre att bli slöjdlärare. Räta vinklar, raka streck, blyertspenna och ja – ordning och reda. 
 
Han gifter sig med Elisabeth från Norrland, de får två barn – naturligtvis en pojke och en flicka – de frisksportar och tränar, är aktiva i föreningar och har bildningskomplex. Allt flyter på, precis som det ska. 
 
Men – så kommer 1980-talet. Nya vindar blåser, nya prioriteringar inträder, det blir viktigare för barnen att studera än att åka längdskidor – och till råga på allt blir statsministern skjuten. Folkhemmet skakar i sina grundvalar och ingenting är längre som förut. 
 
Jag gillade Anderssons böcker om Ester Nilsson, men jag var ganska mätt på henne efter att ha läst dem. Jag lyssnar gärna på henne i P1, men kan ibland få just bildningskomplex av hennes träffsäkerhet. Träffsäker är hon här också, och vass som en nyslipad kniv – men även humoristisk! Jag tycker att detta är en riktigt rolig bok, åtminstone på sina ställen, och jag uppskattar den finstämda berättelsen med lättsammare inslag. Ragnar må vara folkhemmet, men han får även illustrera hur absurt det kan bli ibland när man fastnar i idéer och tankar om vad som är rätt och fel. Jag minns en scen på en idrottstävling som är både rolig och tragisk. 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Smakebit på söndag, 4 november 2018 – Frankenstein av Mary Shelley

 
Göteborgs Romanfestival är i full gång! Igår var en heldag, från 12:30 till 22 – idag är ett kortare program, och dagens första programpunkt berör boken som dagens Smakebit kommer ur, nämligen Mary Shelleys Frankenstein. 
 
Boken har funnits i min hylla sedan tonåren men jag har inte kommit mig för att läsa den i sin helhet – nu spenderar jag söndagsmorgonen med att lyssna på en något förkortad version, publicerad av Penguin. Det är ett bra format, faktiskt, jag lyssnade på samma sorts utgåva av Lysande utsikter och Stolthet och fördom för ett par år sedan. Det elementära finns ju med! 
 
 
 
”No one can conceive the variety of feelings which bore me onwards, like a hurricane, in the first enthusiasm of success. Life and death appeared to me ideal bounds, which I should first break through, and pour a torrent of light into our dark world. A new species would bless me as its creator and source; many happy and excellent natures would owe their being to me.
 
No father could claim the gratitude of his child so completely as I should deserve theirs. Pursuing these reflections, I thought that if I could bestow animation upon lifeless matter, I might in process of time (although I now found it impossible) renew life where death had apparently devoted the body to corruption.” 
 
Ur Frankenstein av Mary Shelley, London: 1818 
 
 
  
 
Önskar er alla en strålande söndag! Innan jag får ägna mig åt kultur och frivoliteter ska jag förpassa mig ner i tvättstugan 🙂 

Nuckan av Malin Lindroth

 

 
Med Nuckan vill Malin Lindroth återta, reclaima, begreppet nucka. Hon har levt ensam i trettio år, är 52 år och barnlös, och nu vill hon berätta om sin livserfarenhet – den som ingen vill ha. Eller? Allt utanför normen är skrämmande och ifrågasätts av omgivningen, och särskilt just detta. En kvinna som inte har man eller barn måste vara en farlig kvinna. Det måste åtminstone vara något fel på henne. 
 
Förlaget beskriver Nuckan som ett befrielseprojekt, och till viss del förstår jag. Till viss del tycker jag inte att det känns som om det är så befriande. Vissa bitar, absolut, men somligt känns mest ledsamt. Inte för att normen bryts, men för att stämningen är sådan. 
 
Vad jag är säker på är dock att detta är en otroligt välskriven text. Formuleringar vassa som knivseggar, och somliga beskrivningar får mig att gapskratta. När Lindroth läste på Stadsbiblioteket för ett tag sedan skrattade publiken gott åt flera bitar, men framför allt får jag känslan av att sätta skrattet i halsen. Det är begåvat att skriva så – Jonas Gardell är expert på det. 
 
Det är otroligt uppriktigt, naket, hudlöst och skavigt. Dessutom fullt av intressanta fakta om nuckan som begrepp, nu och historiskt. Absolut läsvärt! Boken finns att köpa här eller här. 
 
 

Syskonen av Tessa Hadley

    

 
 
I Syskonen träffar vi fyra vuxna syskon, med olika liv och i olika familjekonstellationer, när de ska ha tre veckors gemensam semester i sin barndoms sommarstuga – morföräldrarnas gamla prästgård, på landsbygden i södra England. Alice kommer med sitt ex tonårsson, Fran med sina barn, Roland med sin dotter och nya fru, Harriet för sig själv. Alices före detta bonusson ämnar förföra Rolands dotter, systrarna har svårt att acceptera den nya, eldiga, sydamerikanska frun Pilar, Frans barn utforskar det öde grannhuset och hittar något fasansfullt, och den före detta revolutionären Harriet får hela sin självbild ställd på huvudet när hon plötsligt inser något om sig själv. 
 
Det låter actionfyllt, inte sant? Det är det inte – det är lågmält och stillsamt, men berättelsen kryper på en. Vi kommer karaktärerna extremt nära inpå livet, familjen och relationerna utforskas på ett nästan plågsamt tätt sätt, och Tessa Hadley är en otrolig berättare. Jag läste på engelska och har förstått att jag nog gjorde rätt i det, då många har kommenterat att den svenska översättningen är lite märklig. Så läs gärna på originalspråk, om möjlighet finns! 
 
Det är så engelskt, så engelskt, vilket förstås sätter fart på denna anglofil. Jag älskar landsbygden i England, även om jag älskar kusten ännu mer, och jag har så lätt att föreställa mig miljöerna. En gammal huskamrats föräldrar bor i en konverterad vattenkvarn i Sussex, 8-9 mil från London, och vi var där och bodde över några helger för många år sedan. Promenerade på fälten och badade i den gamla dammen och gick flera kilometer genom skogen för att komma till närmsta pub, och spelade cricket i trädgården. Jag kan känna doften ännu, och det är precis så jag föreställer mig miljöerna som Hadleys karaktärer befinner sig i. Underbart! 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Inte längre min av Ann-Helén Laestadius

I Inte längre min återser vi Maja från Tio över ett. Hon och hennes familj har tvingats flytta på grund av flytten av Kiruna, och nu bor de på andra sidan stan – långt ifrån alla sprickor och gropar kring gruvan. I första boken kämpade Maja med panikångest och rädsla över att staden skulle försvinna ner i gruvan vid de nattliga sprängningarna. Hon är fortfarande ledsen över flytten, men problemen med psykisk ohälsa och tvångstankar har hon kunnat jobba med, och mår bättre. 
 
Pojkvännen Albin och familjen finns vid hennes sida, även om bästisen Julia borta i Luleå inte verkar vara som förut. Och när Maja får reda på att hennes gamla hus kanske kan räddas ändå tänds en gnista… 
 
Det handlar mest om relationer i denna uppföljare, och jag var faktiskt besviken när jag lade ner den. Det är livsfarligt att ha för höga förväntningar! Jag tyckte att vissa bitar var rent ältande, även om jag mycket väl minns hur det är att vara tonåring, och jag fastnade verkligen inte.
 
Efter att ha sovit på saken tänkte jag dock om, och ja – det är en bra ungdomsroman, som tar upp en problematik som nödvändigtvis inte hör till vanligheterna i en tonårsrelation, och det är bra. Dessutom gillar jag verkligen Laestadius sätt att skriva – och det jag behöver ta med mig härifrån är, som så många gånger förr, att inte hoppas för mycket på en bok. Särskilt på en uppföljare. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

En avslappnande helg <3

 
Min ”want to read”-lista på Goodreads (bli kompis!) bestod i fredags av 1411 titlar och jag lägger till något på den praktiskt taget dagligen. I fredags fick jag därför ett ryck och bestämde mig för att det är dags att börja tackla den – börja från början, och antingen läsa eller ta bort. (Och det är tillåtet att ta dem i lite annan ordning, för ibland har jag lagt till femton böcker av samma författare på en gång och det är väl lite att ta i.) Äldst på listan var Galveston av Nic Pizzolatto – sagt och gjort! (Min lista startar någon gång tidigt 2016, och jag tror att jag måste ha skapat ett nytt konto då, för jag vet att jag hade ett när jag pluggade. Men det spelar ingen roll, detta är hanterbart… 😉 
 
 
Min favoritspårvagn förde mig till Mölndals Innerstad där jag skulle möta J, för lite shopping och middag. Ja, det regnade. Ja, det var hundraarton minusgrader. Ja, jag gick och letade nya pokéstop på smågatorna 😉 
 
 
Sockerfri vaniljlatte. Wayne’s är mina hjältar ibland. 
 
 
Rose Garden är en kedja som har lite olika utbud i olika restauranger. Jag trodde att det var buffé här, men det fanns lite olika wokrätter, sushi, någon bao och någon bing. Jag åt wok och J tog sushi och det var gott! 
 
 
Efterrätten intogs på Högsbohöjd – vit chokladglass med lite hallon/persikasorbet framför The Inbetweeners på dvd tillsammans med C. Så vansinnigt roligt – jag har sett avsnitten minst tre-fyra gånger men de upphör inte att roa mig. 
 
 
#jesuisagnetasjödin
 
 
Lördag betyder Melodikrysset – men Melodikrysset var feltryckt såväl i Allers som i appen så det blev inte mycket med lösning. Men det var mysigt ändå. 
 
 
 
Sedan, efter lite ambulansdrama på Fyrktorgets busshållplats, ställdes kosan mot Brunnsparken där jag mötte upp Metta för vidare befordran ut till Styrsö och Therese! 
 
 
Förning, förstås! Vi fick mycket gott te och många fina samtal och glada skratt, innan en underbar promenad. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag badade faktiskt inte… denna gången. Tanken är dock att det ska badas imorgon tisdag, så håll en tumme! 
 
 
Vi lyckades plocka ihop diverse böcker, teer, godis och annat så hon klarar sig därute på ön till nästa gång! 
 
 
Nej, och jag reste inte med smågodis heller. Dock fick jag köpa smågodis på hemvägen, av den enkla anledningen att det tog tre timmar att åka, det var blötsnö och iskalla vindar och bussar som inte stannade… så när sista bussen upp på höjden också var försenad var jag manipulativ och krånglade inne i Pressbyrån framför först tidningshylla och sedan godishylla, endast för att få vara inomhus i värmen i fem minuter. 
 
 
Men väl framme serverades jag en gudomlig risotto milanese (lustigt nog hade vi pratat om saffransrisotto på eftermiddagen) med en fläskfilépanna med ärtor, och underbara oliver! Den visste var den satt, det säger jag bara. 
 
Söndagslugnet. 
 
 
illy har tydligen gett sig in i nagellacksbranschen! Dessa heter Ristretto och Latte Macchiato, jag plockade upp dem på elevens outlet när jag skulle köpa mitt gamla favoritläppstift. Ser fram emot att prova! 
 
 
Skulle laga pumpasoppa och baka bröd igår, men pumporna var slut och som alla vet är det egentligen köttfärssås och spaghetti som gäller på söndagar. Sagt och gjort! 
 
 
Ingefärsdricka med päronsmak. Så otroligt gott! 
 
 
 
Denna halsduk startade jag någon gång på försommaren, utan att ha en plan för den alls. Men så dök den perfekte mottagaren upp och imorgon får han den i födelsedagspresent! Den har varit i fem länder och det finns ett kaotiskt segment som stickades när jag tappade koncentrationen i Belgien, vilket är lite extra roligt. Jag har givetvis stickat på annat emellanåt och plockat upp denna vid ”behov”, men igår kväll blev den färdig och avmaskad! Himla gosig faktiskt. 
 
 
Imorse startade jag veckan med ett seminarium om innovation med Dr Bengt Järrehult – Doktor Bäng, som han kallar sig – i Lindholmen Science Park. Mycket intressant och inspirerande! 
 
Ännu mer inspirerande var det strax innan seminariets start, då jag fick reda på att jag är ledig på fredag. Hur missar man något sådant? Men inte mig emot 😉 
 
 
Var inne i stan på lunchen för att hämta ett utdrag på Friskis så att jag kan få ut mitt friskvårdsbidrag. Hade lite andra ärenden att göra också, bland annat att hitta något att ha till risotton som fanns i matlådan – och hittade ett Lidl på Kungsgatan! Där fanns rucola, kallrökt karré och förvånansvärt fantastiska körsbärstomater. Mums! 
 
 
Nästa bok på Goodreadslistan – ja, för jag läste ut Galveston under den där extra timmen igår morse – är Supernova av Marika King. Jag är minst sagt skeptisk, men har läst halva boken under dagens bussresor (det var fullständigt kaos imorse med kö på bron och en trasig elbuss och…) så den är åtminstone lättsmält.