Kategori: Litteratur

Smakebit på söndag, 2 september 2018 – När oskulder kysser av Per Hagman

 
Godmorgon! September är här och det är hösten också – men än så länge är det vackra höstdagar med ganska höga temperaturer och i skrivande stund är himlen över Högsbo klarblå med något enstaka tussigt moln. Och vi badade igår och det blir nog bad idag också – så än så länge är det allt sensommar med lite god vilja. 
 
Jag hinner inte läsa som vanligt, bara. Men det blir nog ordning på det också! 

Veckans Smakebit kommer ur När oskulder kysser av Per Hagman. Jag var ju inte galen i Att komma hem ska vara en schlager i somras, men jag ska inte ge upp. 

 
 
 

”Angelica Johansson. Det kunde bara finnas en flicka med det namnet, som också tyckte om precis samma musik som han själv och som skrev om den i ett dåligt stencilerat fanzine. Den Angelica. 

 
Han hade köpt fanzinet en efermiddag i mitten av januari, på skivaffären Pet Sounds på Jakobsberggsatan, för att se om de skrev något om Deneuves demo. Vilket de inte gjorde. Men Angelica hade alltså, med största sannolikhet, flyttat upp till Stockholm. 
 
Redan en timme senare försökte han komma fram till vilken av sina två känslor han skulle lita på och följa. Under de senaste ett och ett halvt åren hade han inte så mycket som rört en flicka, bara frossat i minnen av allt han gjort med Angelica. Det var den första känslan; sex med Angelica låg på ett telefonsamtals avstånd. Samtidigt som han avskydde sig själv för att han i så fall skulle återvända till den bro som han var så stolt över tt ha bränt, för den andra känslan var förakt för det förflutna och motvilja att återuppta kontakten med det. En enda människa där nerifrån ville han ha att höra med: Nely. Men bara när tiden var inne, när han ände sig säker på allting.”
 
Ur När oskulder kysser av Per Hagman, Bonniers: 1997 
 
Fler Smakebitar kan du hitta hos Mari på Flukten fra virkeligheten! 
 
 
 

Smakebit på söndag, 19 augusti 2018 – Dead if you don’t av Peter James

 
Godmorgon! Jag vaknade tidigt och eftersom jag ska upp tidigt från och med imorgon var det lika bra att kliva upp. Kaffet är klart och jag har en plan på ett nytt mindre stickprojekt – och jag har nya Peter James i min hand! Hämtade den tidigt i veckan men har inte hunnit öppna den, förrän nu – och det är såklart därifrån dagens Smakebit kommer. Det är inledningen till första kapitlet jag bjuder på idag så Roy Grace får jag vänta på ett litet tag till 😉 Håll till godo! 
 
 
 

”The small white ball skittered over the numbers on the spinning roulette wheel, passing 36, 11, 30. Tappity-tap. Tappity-tap. It ricocheted off a diamond-shaped bumper. Tappity-tap. Danced. Rattling around the rim; hopping ove the numbers 12, 35, 3 and catapulting back onto the rim. 

 
Kipp Brown watched it in silent concentration. His nerves were tightropes. This was the moment, as the rotations steadily slowed. The moment when time froze. 
 
‘No more bets,’ the croupier announced, like a recording on a timed loop. It was pretty pointless; Kipp had no more left to bet. It was all there in those neat towers of chips spread across the baize. Covering his regular numbers, his lucky numbers and a couple of random ones, too. 
 
All there. 
 
The school fees. The mortgage. The hire-purchase payments on his cars. 
 
Tappity-tap. 
 
 
The dumb ball had no idea just how much was riding on where it landed; no knowledge of just how much money Kipp Brown, the only punter at this table on the high-value floor, had bet on this spin of the wheel. It didn’t know just what this particular spin of the roulette wheel meant to Kipp. Nor did the bored-looking female croupier. 
 
So much was riding on just six of the thirty-six black and red numbers. So much.” 
 
Ur Dead if you don’t av Peter James, Macmillan: 2018 
 
Fler Smakebitar finns att hitta hos Astrid Terese! 
 
 
 
Idag är sista dagen av Europride och Kulturkalaset i Göteborg och det blir nog två litterära salonger med Lars Gårdfeldt på Stadsbiblioteket, med Sam Holmqvist och Fatima Bremmer. Skulle gärna vilja ta ett sista semesterbad också men det ska bli ruskigt dåligt väder senare idag, så får se om mitt badsällskap uppstiger i tid för förmiddagsdopp 😉 
 
Önskar er en fantastisk söndag! 

Smakebit på söndag, 29 juli 2018 – På Chesil Beach av Ian McEwan

 
En snabb Smakebit idag, för vi ska äta sista frukosten om tio minuter – jag läser På Chesil Beach av Ian McEwan, vilket är den första bok av honom jag läser, av någon anledning. Gillar otroligt mycket! Den handlar om de unga nygifta Edward och Florence, som befinner sig på smekmånad på Chesil Beach på engelska sydkusten men har stora besvär med det här med bröllopsnatten… nu har de ätit färdigt sin ganska obekväma middag och funderar på om det börjar bli dags att gå och lägga sig. 
 
Så utsökt skriven, det är inte klokt! Jag hinner inte skriva ut texten så jag ber eventuella synskadade läsare om ursäkt – jag fixar det ikväll eller längre fram! 
 
 
Ur På Chesil Beach av Ian McEwan, Brombergs: 2016 
 
 
 
Fler Smakebitar finns hos Astrid Terese! 
 
 
En sista vy från Tyskland – Hannover, närmare bestämt – och på återhörande från gamla Svedala ❤ 
 
 
Ha en fin dag! 

Smakebit på söndag, 15 juli 2018 – My policeman av Bethan Roberts

 
Jag skriver detta på lördagskvällen, för imorgon söndag är jag på resande fot – först med buss genom Sverige och sedan med båt över Östersjön, mot Riga. Hoppas att detta kommer upp som det ska ändå! 
 
När vi var i Brighton i april var det nog ingen som missade ett besök på fantastiska Waterstones vid klocktornet. De hade gjort fantastiskt fina skyltningar med diverse teman – några av dem har blivit rutor i Sommarbingot till och med – och ett av borden hade Brightontips. Det var flera som köpte just My policeman – jag köpte den inte men har laddat ner den som e-bok – och de som läst den redan älskar den. Jag har läst halva och vill bara inte sluta  den är helt underbar. 
 
Och om vi får vara ytliga – omslaget! Helt ljuvligt. 
 
               

 
”He looked into his glass. ”How do you do it?” 
”Do what?” 
”Life… this life?” 
”Oh,” I said. ”That.” 
 
Where to begin? I had a sudden desire to stand up and stride about like a barrister, telling him a truth or two about this life, as he put it. Meaning my life. Meaning the lives of others. Meaning the morally dissolute. The sexually crminal. Meaning those whom society has condemned to isolation, dear and self-loathing. 
 
But I restrained myself. I didn’t want to scare the boy. 
 
”I don’t have much choice. I suppose I just jog along…” I began. ”Over the years, one learns…” 
 
Ur My policeman av Bethan Roberts, Chatto & Windus: 2012 
 
 
Fler Smakebitar kan du hitta hos Astrid Terese! 
 
 
Jag önskar er en fantastisk söndag! Under de närmaste dagarna hittas jag bäst på Instagram så häng på där för uppdateringar genom Sverige, över Östersjön och i Sovjet Lettland! 

Smakebit på söndag, 8 juli 2018 – Lång fin blond av Claes Carlsson

 
God söndagskväll på er! Vanligtvis brukar jag försöka lägga upp dessa på förmiddagen, men det blev en oväntad sovmorgon och sedan tider att passa – så den kommer nu, istället. Jag hade missat denna boken helt förut men den dök upp i ett samtal häromdagen och jag började läsa den lite spontant igår. Tydligen var den både hajpad och hyllad när den kom, vilket gått mig helt förbi – men hittills är den underhållande. Jag gillar intertextualitet och för övrigt överhuvudtaget när annan konst nämns på ett bra sätt i böcker, så detta stycket (och efterföljande) fick ju fart på mig, definitivt. 
 
 
 

”Han har en märklig allmänbildning som han själv menar kommer enbart från rockmusiken. Han säger att han har gått i ”the school of rock ‘n’ roll”, vilket kanske låter töntigt men är sant för han har ingen annan utbildning. Musiken var hans universitet. Han älskar att babbla om sextiotalet och har fått mig att upptäcka en massa musik vilket jag är tacksam för och gör att jag står ut med honom i rimliga doser, även om sextiotalet för mig är ett slags urtid då jag gick naken och spontanbajsade. Jag kan därigenom förstå Tapas längtan efter att vara en hippie i lerpölarnas Woodstock. 
 
Tapas är en gammal jävel. Fyrtiofem. Han är tillräckligt gammal för att ha gått i realskola i den byhåla på västkusten där han växte upp. Han har lyssnat på sin jävla rockmusik sen 1962 då hans äldre syster spelade Beatles och Stones första plattor på plastgrammofon för honom och han blev helt tagen. 
 
Han upptäckte The Who, The Kinks, Animals, Small Faces. Han blev galen. Han sprang till skivaffären på en skolrast och lyssnade på Satisfaction samma dag den kom ut. Han gick i taket. Han åkte upp till Göteborg 1967 och såg Jimi Hendrix på Liseberg för en krona. En krona! 
 
Efter det slutade han att läsa läxorna. 
 
Då var han tretton och hade via Bob Dylan börjat läsa Rimbaud, Verlaine, Ginsberg, Kerouac, Corso, Whitman. När han hörde Steppenwolf blev han tvungen att läsa Hesse.” 

Ur Lång fin blond av Claes Carlsson, Norstedts: 2000 
 
 
Fler Smakebitar finns att hitta hos Astrid Terese! 
 
 
 
Nu blir det strax kvällsdopp – det är välbehövligt idag, för det har varit ofantligt varmt och rätt mycket spring. Det gäller att komma ihåg att dricka, alltså! Förhoppningsvis hinner jag få upp ett inlägg med lite bilder från veckan som gått ikväll ❤ 

Smakebit på söndag, 1 juli 2018 – Fans av Fredrik Strage

 
Godmorgon! Jag vaknade tidigt och åkte och badade i ottan för att vara tillbaks i tid för tvättstugan… som det visade sig att jag hade bokat den 31 juni, detta mytiska datum. Suck 😉 Som tur var fanns en tid klockan elva också så ingen skada skedd… 
 
Veckans Smakebit kommer ur en bok som jag just öppnat efter tips igår – Fans av Fredrik Strage. Jag behöver en bok till rutan i bokbingot som handlar om att läsa om ett ämne man inte tidigare läst om, och nog för att jag har läst om rockstjärnor förr men kanske inte om dynamiken bakom beundran och fandom. Vi får se! 
 

”Naturupplevelser sägs ofta vara förtrollande. Man känner sig ödmjuk – som om skogen, berget, havet eller vad man nu tittar på gör en medveten om människans litenhet – samtidigt som man fylls av stolthet, en plötslig livsglädje, eftersom man är med om något så vackert och unikt. 
 
Själv har jag bara känt så när jag träffat rockstjärnor. 
 
Första gången är i Mjölby Folkets Park. Jag är femton och väntar med block och penna utanför dörren till logen. till slut öppnar en vakt och när jag tjatat en stund släpper han förbi mig. Jag går in i ett rökigt omklädningsrum. Rockstjärnan ligger draperad över en soffa, blek och svettig i ett linne, och frågar på den allra drygaste stockholmska: ”Vad vill du då?” Jag får inte fram ett ljud. Jag bara stirrar på Joakim Thåström och försöker begripa att det är han på riktigt , inte en affisch eller ett hologram, utan min idol, livs levande. Tydligen håller jag fram mitt block för han rafsar ner sitt namn, reser sig upp och innan jag hunnit stamma fram att ”Tiggarens tal” är en klassiker, att imperiet verkligen inte borde lägga av efter denna turnén, vänder han mimg ryggen och börjar limma på ett par lokala skönheter. I nästa ögonblick har vakten föst ut mig igen.” 
 
Ur Fans av Fredrik Strage, Natur & Kultur: 2006 
 
 
Fler Smakebitar finns att hitta hos Astrid Terese! 
 
 
Önskar er en fantastisk söndag! Jag hoppas bland annat på lite mera bad, eventuellt med bl.a en gammal skolkamrat som jag inte träffat på sisådär 19 år och en fin bokklubbsträff med
kära vänner om Den stora utställningen ikväll. 

Smakebit på söndag, 24 juni 2018 – The ties that bind av Erin Kelly

 
Hoppas alla har haft en fin midsommarhelg! Det har sannerligen jag, trots att det har varit ganska stillsamt har det varit intensivt. Förhoppningsvis hinner jag skriva det sedvanliga veckoinlägget under kvällen mellan varv i tvättstugan och varv i lasagnen. Och stickningen… 
 
Veckans Smakebit kommer ur The ties that bind av Erin Kelly. Jag älskade hennes Grenar av gift och hade tänkt läsa He said / She said till Bokbubblarna i augusti, men det var visst denna jag hade laddat ner – så det är väl bara att köra. Detta är första biten ur prologen och jag får mer än lite lätta vibbar av Peter James och Roy Grace – men kanske är det för att vi befinner oss i Brighton… 
 
 
”When Luke came round, he knew two things. Firsty, that he was still alive and secondly, that he was still in Brighton. In the initia seconds of consciousness he was more sure about the second thing than the first. It was the falling caw of the gulls, that seaside constant, that told him where he was, and the pain that told him that he was. 
 
Think. Remember. Think. 
 
There were too many obstacles to thought. The seared skin at his wrists and ankles, the thirst, the cold, his bursitng bladder, the muscle cramps, the stifling press of the bag over his head and the rough dry rasp of the gag between his tongue and the roof of his mouth. These agonies took it in turns to manifest themselves, circling relentlessly like horses on a beachside carousel. He had been hit on the back of the head, but the wound itself was strangely numb; he was more bothered by the itch where something sticky had dripped down the back of his beck, then cooled and dried.” 
 
Ur The ties that bind av Erin Kelly, Hodder and Stoughton: 2014 
 
 
Fler Smakebitar finns hos Astrid Terese! 
 

Smakebit på söndag, 17 juni 2018 – Flickan utan hud av Mads Peder Nordbo

 
Tänk, det blev söndag igen. Och fort gick det! Fotbolls-VM är i full gång och det har varit ännu en rolig vecka, om än något stillsammare än den innan… 😉 
 
Bonniers var rara nog att skicka mig ett recensionsexemplar av Flickan utan hud av Mads Peder Nordbo för ett litet tag sedan. Trevlig överraskning! Först trodde jag att det var ännu en dussindeckare (ursäkta, men det ges faktiskt ut en del sådant…) men när jag såg att det är en dansk författare som skrivit om Grönland blev jag genast nyfiken. Jag har lyssnat på början i inläsning av Jonas Malmsjö, men föll in i en musikperiod snarare än ljudböcker i veckan som gick och läser nu på papper, för en gångs skull. Veckans Smakebit kommer alltså därifrån! 
 
Jag valde sidan som kommer precis där jag råkar vara i boken just nu, som är en finstämd scen där någon är snäll mot en liten flicka för första gången på mycket länge – riktigt rart alltså. Resten av boken är mindre gullig, som titeln kanske avslöjar… 
 
 
‘”Är du vaken?” frågade Jakob och knackade försiktigt på dörren till sovrummet. Han sköt upp den och tittade in. 
 
Paneeraq drog in huvudet under täcket. 
 
”Jag har stekt ägg”, fortsatte han. ”Det står framme till dig inne i vardagsrummet. Det finns yoghurt och äppeljuice också.” 
 
Han såg hur hon tittade ut genom en smal glipa mellan täcket och madrassen. 
 
”Hmm”, sa han högt samtidigt som han skakade på huvudet. ”Det verkar som om hon inte är här. Jag tror helt enkelt att jag går ut i köket och hämtar lite bestick, så får vi se om det kanske faller ner en flicka från taket under tiden.” 
 
Från köket kunde han höra hur hon sprang genom vardagsrummet och bort till soffan. Ljudet av snabba steg och ett stort täcke som drogs över golvet. 
 
”Vad tusan”, sa han överraskat när han kom ut från köket. ”Har täcket krupit hit av sig själv?” 

Täcket gav ifrån sig ett litet fniss. 
 
”Jag undrar”, fortsatte han i mer eftertänksam ton, ”om det här täcket äter ägg och bröd eller om det bara vill ha juice? Jag har aldrig sett munnen på ett sånt och jag vill nog helst slippa. Det är ju inte så lätt att sova om man samtidigt oroar sig för att täcket ska äta upp ens fötter.” 
 
Ett huvud stack fram. Två svarta ögon inramat av rufsigt hår. 
 
”Ett troll!” utbrast Jakob. 
 
Hennes ögon växte.’
 
Ur Flickan utan hud av Mads Peder Nordbo, Albert Bonniers Förlag: 2018 
 
 
Fler Smakebitar finns att finna hos Astrid Terese! 
 
 
Idag har jag varit på utflykt till ett grannlandskap och nu har jag tvättid. Skönt att få det överstökat och få koncentrera sig på viktiga saker som fotbollsmatcher och grönländska deckare sedan… 🙂 Hoppas att alla har en fin söndag. 

Smakebit på söndag, 10 juni 2018 – Den svavelgula himlen av Kjell Westö

 
Tänk att denna magiska vecka börjar gå mot sitt slut. Helt otroligt! Har ju vetat sedan i höstas att denna veckan skulle bli intensiv och underbar (förutom fotbollen, som bestämdes lite mer nyligen) men när man går och räknar ner till något sådant här känns det ju som om det aldrig ska bli dags. Men det blev det ju, förstås, och bilder kommer! Flera av er är ju med på Instagram och har redan sett det mesta. 
 
Tro det eller ej, men jag har hunnit läsa lite också. Främst tack vare att jag vaknar tidigt, att jag har tagit chansen att läsa lite på luncher och så, att det var ledigt i onsdags och att jag, trots sena kvällar, har varit så uppe i varv och smått extatisk när jag har kommit hem att jag har varit tvungen att läsa en stund innan jag har kunnat sova 🙂 
 
På torsdag träffas Bokbubblarna på picnic och sommarpresentbyte och denna månad läser vi Den svavelgula himlen av Kjell Westö. Jag läste ut den nu på morgonen, men plockade Smakebiten från bokens början. 
 
 
 
”Hösten hade gått in i sitt tröstlösa skede, gula löv smetade mot gatorna och det duggade eller öste ner dygnet runt. Regnet hade bildat kondens på mitt fönster, runt den rödaktiga återspeglingen från en av lyktorna vid stranden grupperade sig tusentals små droppar i ett pointillistiskt mönster. 
 
Där vid stranden gick en upplyst promenadväg som joggare och stavgångare tyckte om. Sommartid skymdes vägen av en liten skogsdunge och en lekpark omgiven av yviga buskar, men nu var sikten om inte fri så halvbra. Vädret var så dåligt att inga joggare eller stavgångare syntes till. 
 
Plötsligt fick jag ändå för mig att någon rörde sig där nere. Bakom de risiga buskarna nedanför lekparken, alldeles intill stranden där husbolagets brygga låg. 
 
Det var inte någon som bara passerade förbi, i så fall hade jag sett honom eller henne tydligt.” 
 
Ur Den svavelgula himlen av Kjell Westö, Albert Bonniers Förlag: 2017
 
 
 
Fler Smakebitar finns att läsa hos Astrid Terese. 
 
 
Idag får det lov att vara lite lugnt 🙂 Ska åka ner till Majorna om ett par timmar och äntligen träffa Linda och baby M (och kanske P också, vem vet!) på en stillsam fika. Sedan en snabb sväng ner på stan för att göra ett par ärenden (om jag orkar) och sedan ska jag försöka koppla på självdisciplinen och ligga på soffan ett tag. Det har som sagt varit magiskt men jag är riktigt trött och mör nu – på ett väldigt skönt sätt, ska sägas ❤ Livet leker! 

Smakebit på söndag, 3 juni 2018 – Livet i en skokartong av Liv Marit Weberg

 
Jag vaknade jättetidigt imorse – som vanligt nu när det är så varmt – och fick ett infall att bara ta bussen ner till Askimsbadet, varför inte? Så det gjorde jag och det var ett fantastiskt bra beslut. Helt underbart! Bilder kommer sedan. Jag tog med mig en bok eller två, och den jag valde väl ute på piren var LIvet i en skokartong av Liv Marit Weberg. Jag skrattade så tårarna rann och därför kommer veckans Smakebit därifrån – även om jag nu har läst ut den, för när jag kom hem igen satte jag mig med kaffe i skuggan på gården och hade det mysigt en stund. 
 
Vår namnlösa huvudperson är lite allmänt hopplös. CSN slutar betala ut eftersom hon inte gjort en enda tenta, pojkvännen Tore har tröttnat och nu ska hennes frånskilda föräldrar plötsligt komma till Oslo på besök och styra upp lite grann. Mardröm! 
 
 
”Med andra ord, intalar jag mig, borde jag ha ganska goda chanser att ta mig ur den här knipan. Jag har ju sociala skills. 
 
Jag väljer mellan två strategier: 1) Utfrysningsstrategin. Används ofta i miljöer där ungdomar uppehåller sig tillsammans. 2) Utrökningsstrategin. Används ofta i jägarmiljöer. 
 
Jag drar ett streck över första strategin. Den strategin skulle innebära att jag inte får svara när någon av mina föräldrar ringer och inte öppna för dem när de knackar på. Det skulle i sin tur kanske leda till att de ringer till polisen som kommer och bryter upp min dörr. (Dagens föräldrar är för det mesta desperata, oroliga osv.) 
 
Jag blir tvungen att röka ut dem. Det är en teknik som i alla tider har använts för att jaga rävar ur deras gryt, för att man ska kunna skjuta dem. 
 
Det är inget vidare sätt att vinna på; jag tycker egentligen att det är groteskt, men jag tänker åtminstone inte stå utanför lägenheten och vänta på den med ett gevär. 
 
Jag ska bara skynda på deras besök lite. Se till att få det överstökat. 
 
Pappa hatar rök och mamma är faktiskt väldigt allergisk mot rök. De kommer inte att klara en sekund, tänker jag och gnider händerna mot varandra. 
 
När de äntligen knackar på dörren har jag suttit i lägenheten och kedjerökt i ett helt dygn. Jag mår ganska illa.” 
 
Ur Livet i en skokartong av Liv Marit Weberg, Vox by Opal: 2018 
 
 
 
Fler Smakebitar finns att läsa hos Astrid Terese! 
 
 
Klockan är inte ens tolv på dagen men det känns redan som om jag har fått massor gjort – underbart! Det finns ju bra saker med att vakna väldigt tidigt också… 🙂 Nu ska jag skriva ett inlägg med bilder från veckan som gått och sedan iväg och äta lunch och promenera vid havet följt av bokcirkel ikväll!