Kategori: 2010-tal

 

Jag har följt Erika på Twitter i många herrans år och alltid känt igen mig otroligt mycket i hennes kvicka kommentarer. Jag har jobbat i diverse serviceyrken, från kassörska och delikatessbiträde till barmaid och servitris, och det är ju sannerligen på gott och ont som en träffar folk hela dagarna…! 

 

Detta är en riktigtt kul samling av tweets, berättelser, bilder och diverse annat och visst är det kul. Jag hoppade lite fram och tillbaks och hit och dit under läsningen och tog till mig mycket – för visst är det underhållande och visst skrattar jag högt ibland, men det är även viktigt att belysa hur jäkla illa människor beter sig ibland. 

 

Riktigt kul att det blev bok – och den kan du få tag på här eller här. 

När Kåda valdes till maj månads Bokbubblarbok var jag smått skeptisk – jag har nämligen inte de bästa erfarenheter av att bokcirkla deckare, det blir ofta lite märkligt – men visst, vi får göra vårt bästa. Tänkte jag. Sedan såg jag att en av medlemmarna hade skrivit i gruppen om att den var otroligt märklig och inte alls vad hon skulle kalla en deckare och då blev jag genast lite mer sugen och satte igång. Och oj. Detta är verkligen inte likt något annat jag har läst, i någon annan genre. Och inte heller jag vill kalla den för en deckare. Nog för att en hel del brott begås i boken, men det är liksom inte det som det verkligen handlar om.  

 

 

 

Jag fick tips om denna bok i en av mina stora favoritpoddar Nord & Francke häromhelgen, och sträckläste den nästan rakt av samma eftermiddag. Det var så många bitar som de talade om som lockade mig – och vissa som inte gjorde det men som jag misstänkte skulle fylla mig med skräckblandad förtjusning och därmed ändå lockade. 

 

Lydia är en ung, hungrig Malmötjej som gillar att dejta, festa och tja, leva i största allmänhet. Även om hon vill ha sin frihet suktar hon efter ett ”riktigt” förhållande med en ”vanlig” man, och när Johannes dyker upp genom gemensamma vänner blir de ganska snabbt ihop. Johannes är arkitekt, några år äldre och väldigt säker på vad han vill ha i en relation. Båda vet hur man gör när man dejtar, men är nog i slutändan inte särskilt bra på att leva i ett förhållande. Detta är berättelsen om Lydia och Johannes och deras relation. 

 

Det finns så mycket igenkännande här och jag blir fullständigt galen på båda två. Johannes för att han är så rigid och har så underliga idéer om så mycket (och för att han berättar vad allt kostat hela tiden) och Lydia för att hon böjer sig och anpassar sig och ursäktar Johannes beteende för både sig själv och andra. Anledningen till att jag blir förbannad på henne är naturligtvis att jag känner igen beteendet, hos både mig själv och mina tjejkompisar i tjugoårsåldern och däromkring. Jag är ingen allvetande Quinna vid 35, tro mig, men det känns ändå lite befriande att kunna se på sådant här objektivt… 

 

Jag älskar hur rått och oförklätt det är, jag älskar språket med vilket Maunsbach bär fram berättelsen. Jag älskar att en beskrivning av isterband, av alla saker, sticker ut som en fantastisk bit text. Det är verkligen inte det lättaste. Mycket fängslande. 

 

Boken finns att köpa här eller här. Missa inte denna! 

Tack Harper Collins Nordic för recensionsexemplaret av Den sista mrs Parrish! Liv Constantine är pseudonym för två systrar som visserligen heter Constantine i efternamn, men Lynne och Valerie i förnamn. 

 

 

 

 

Amber Patterson är trött på att inte vara någon – nu är det faktiskt hennes tur. Först på listan för att bli någon är att bli vän med Daphne Parrish, drottningen av den lilla staden i Connecticut där de bor. Att genom lögner infiltrera hennes familj och manipulera dem så till den grad att hon kan ta över Daphnes make, Jackson. Då, då kan hon bli någon. Men det finns saker, såväl i hennes eget förflutna som hennes nutid, som kan sätta ödesdigra käppar i hjulet. Det gäller att undvika dessa – till varje pris… 

 

 

 

 

Detta är en ganska välskriven bok med intressanta idéer som är alldeles, alldeles för lång. Det relevanta och intressanta i berättelsen hade nog kunnat rymmas på 250 sidor istället för dryga 400, om en redaktör hade kommit in och strukit en hel massa onödiga detaljer om ytligheter som dräkter och underkläder och smycken. Jag förstår principen av att beskriva i detalj i början då det ytliga är viktigt för Amber, men sedan är det otroligt tjatigt och påminner mig om avsnittet av Helt hysteriskt när Dawn French leder morgon-tv och någon beskriver smycken. Fast där är det ju komik 😉 

 

 

 

Jag gillar böcker med vändning men jag önskar verkligen att man slutade berätta i marknadsföring och på baksidor att böcker kommer att ha en twist. Det resulterar ju liksom bara i att jag som läsare går och väntar på att twisten ska komma, och försöker lista ut vad den kommer att bli tills den kommer. I detta fallet resulterade det i sin tur i att jag listade ut ungefär vad den skulle innefatta och hade ungefär rätt. Hade jag inte sett Karin Slaughters blurb hade jag med största säkerhet läst boken på ett annat sätt och tyckt att den var betydligt bättre. Även om den fortfarande är alldeles för lång. 

 

 

 

 

Boken finns att köpa här eller här! 

 

Mariette Lindstein gjorde stor succé och tog Sverige med storm med trilogin som tar sin början med Sekten på Dimön – romaner inspirerade av hennes egen långa tid som medlem av scientologirörelsen. Detta är första boken i en tänkt serie, fristående från Dimön med med somliga gemensamma beröringspunkter – såsom sektmentalitet och manipulativa män. 

 

Alex och Dani är tvillingar. Deras föräldrar lämnade Sverige för att ansluta sig till en sekt när de var i tonåren, och sedan dess har de klarat sig själva med visst stöd av sin moster. En midsommarnatt när de är 22 år gamla försvinner Dani spårlöst på väg hem från en fest. I flera månader letar man efter henne utan minsta uppslag och till slut får Alex ett sammanbrott och hamnar, katatonisk, på psykiatrisk avdelning på sjukhuset. När hon skrivs ut har hon, trots omgivningens råd att släppa det hela, endast en sak i sinnet – att hitta Dani. Hon måste uppenbarligen ta saken i egna händer nu. 

 

För att kunna klara sig ekonomiskt söker hon, och får, jobb som assistent på en exklusiv dejtingfirma. Det är mycket som verkar underligt, men hon får en otroligt bra lön för att arbeta deltid och blir snabbt lyckad på arbetet. Men det känns konstigt. I ett rum på företagets huvudkontor känner hon starkt av Danis närvaro, och märkliga saker börjar hända även hemma. 

 

Parallellt med detta följer vi Dani, och får i mindre bitar reda på vad hon genomgår där hon finns. Där även hon känner systerns närvaro, och hennes känslor och tankar. 

 

En mycket spännande roman som jag läste i några få svep. Man måste helt enkelt få reda på vad som händer, och även om berättelsen knyts ihop på ett bra sätt vet jag ju att det kommer en bok till och säkert fler – vad kan tänkas hända härnäst? Jag förstod ganska tidigt åt vilket håll det barkade, men det gjorde inte läsupplevelsen mindre spännande – för jag visste ju inte hur. Skickligt skriven psykologisk thriller – jag är säker på att denna trilogi kommer att bli lika populär som böckerna om Dimön. 

 

Tack till Forum för recensionsexemplaret. Boken finns att köpa här eller här. 

 

En ung tjej kommer till skrivarlinjen på en folkhögskola på Skånes landsbygd. Hon är inte särskilt erfaren i någon bemärkelse men träffar snart en man, som kallar henne Lilja Brik och sig själv för Majakovskij. Först verkar han vara en romantisk hjälte, snart blir han ett misshandlande as som skyller allt på henne. Som tur är kommer en bundsförvant till huvudpersonens räddning – dock gör hon den onde mannen svartsjuk och det hela ännu värre. 

 

Jag blir alldeles yr av denna boken. Delvis för att jag blir så förbannad på att sådant här händer (för det gör det), dels för att det är så oerhört hetsigt och stökigt. Kanske var jag inte i rätt sinnesstämning för en så här fragmenterad text, jag vet inte. Jag kan se att det är bra, jag orkar bara inte riktigt med text som vill så här mycket på en gång. Men berättelsen är viktig, inte tu tal om den saken. 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 

Det är ingen hemlighet att jag ä l s k a r böckerna om Ruth Galloway, och när jag fick nys om att denna var på väg langade jag genast in ett inköpsförslag till folkbiblioteken i Göteborg. Jag var garanterat inte ensam om det för jag var långt ifrån först i kön, men det gick ganska fort ändå. (Men snacka om att det var frustrerande när en person med samma namn som jag stod före mig i kön och boken stod där på reservationshyllan och gäckade mig… ;-)) 

 

Nåväl – snart fick jag den i min hand, i alla fall, och den fick bli min främsta påskekrim i år. 

 

Det är augusti, och sommarlov. Rättsarkeologen Ruth går hemma i Norfolk med dottern Kate och har inget speciellt på agendan – men när hon blir kontaktad av Angelo Morelli, en italiensk arkeolog som hon träffat vid ett tidigare tillfälle, blir hon genast intresserad av det han har att berätta. Han har hittat ben i den lilla bergsbyn Fontana Liri, och vill att Ruth ska komma dit och hjälpa till. Han erbjuder boende och tanken på en semester i Italien, om än med lite arbete, är lockande så Ruth tar med sig väninnan Shona och hennes son samt dottern förstås, och reser dit. 

 

Som vi som känner till serien sedan tidigare kan gissa ganska snabbt är det inte bara antika ben som drar uppmärksamheten till sig i Fontana Liri – fler brott begås och Ruth blir indragen i en ny mordhärva. Ja, Harry Nelson dyker också upp – och hemma i Norfolk kämpar Judy Johnson för att hålla ordning på buset i Harrys ställe. 

 

Det är som Marie skriver på Goodreads ”alltid lika kul att hänga med Ruth” – jag tycker kanske att somliga spår i berättelserna är utspelade nu, men ser ändå alltid fram emot mer. Jag blev dessutom väldigt sugen på att ge mig ut och resa, gärna till Italien, igen 🙂 

 

Boken finns att köpa här eller här, och kommer på svenska hos Forum i september. 

 

Jag har varit vansinnigt förtjust i Christina Lindströms tidigare ungdomsböcker (Hälsningar från havets botten och framför allt underbara Jack) och blev naturligtvis eld och lågor när jag såg att ännu en bok var på gång. Fick inget svar från förlaget när jag undrade om recensionsexemplar, så jag var förstås väldigt glad när den snabbt kom ut som e-bok så att jag kunde kasta mig över den. 

 

Och jag blev inte besviken. Åh, så bra! Enligt O skriver att det luktar Augustpris, och jag hoppas och håller med. Det doftar även vår om Finns det björkar i Sarajevo, som utspelar sig under några händelserika dagar i Göteborg. Kevin går i ettan i gymnasiet, och har efter att ha varit ganska ensam hittat en grupp vänner, mycket tack vare Hannes som han känner genom fotbollen. Han bor tillsammans med sina föräldrar (”min morsa föddes i Sarajevo i Bosnien och egentligen borde hata min farsa som föddes utanför Belgrad i Serbien”) och storebror Charlie, som har ett funktionshinder – han klarar att åka spårvagn själv, men ibland blir det fel, och han behöver de facto hjälp med det mesta. Kevin ställer upp, fast det är slitigt ibland. 

 

När föräldrarna åker för att besöka släkten i forna Jugoslavien för första gången sedan de flydde från kriget blir Kevin ansvarig hemma – för sig själv och för Charlie. Och han har goda föresatser, men när Hannes ringer och bjuder med honom på Liseberg en kväll kan han inte riktigt stå emot. Charlie brukar ju klara sig en stund själv, och några timmar kan väl inte vara så farligt? Väl på Liseberg träffar Kevin Amanda, en sådan där fantastisk tjej som sätter hela hans varelse i spinn, och timmarna går. När han väl kommer hem igen är Charlie borta. 

 

Jag blir så förtjust i karaktärerna, och särskilt i Kevin, och precis som i Lindströms tidigare böcker imponeras jag av balansen mellan allvar och humor och hur hon använder sig av det senare för att lyfta fram det förra. Det blir aldrig flamsigt eller tunt, utan humorn finns med på ett främst ganska subtilt sätt men ibland så att jag börjar fnissa högt. Frågorna om livet är universella – kärlek, vänskap, familj, oro – som jag tror att alla kan ta till sig. Det är inte alla ungdomsböcker som funkar för såväl 13-åringar som pensionärer, men det tror jag att Lindströms gör. Riktigt, riktigt bra. 

 

Boken finns att köpa här eller här.