Kategori: 2010-tal

 

Jag har såklart kommit över Rocky genom åren, i någon stripp här och där och så, men jag har aldrig läst ett helt album. Detta råkade finnas som e-bok i en av mina appar när jag skulle åka en lite halvlång sträcka i bil så jag passade på att läsa den på mobilen och åh, vad jag är glad att jag gjorde det för rackarns vad bra Kellerman är. Jag har nu någon sorts plan på att läsa albumen från start – detta är nämligen nummer 25. 

 

 

Det var längesen Calles pappa dog, men nu ringer hans mamma en dag och berättar att hans farmor ligger på sjukhus och snart kommer att dö. Sorgen och saknaden efter pappan kommer förstås tillbaks, och vi får följa Calle genom detta – och genom hans förtjusning i en tjej som bor i samma trappuppgång och som har en stor röd halsduk. 

Jag tycker att det känns som om ”alla” läste Tripprapporter när den kom. Jag har sannerligen haft den i min ”att-läsa-hög” sedan dess, men inte riktigt känt för det. Var på ett evenemang där Schunnesson läste en bit ur den någon gång i början på 2017 tror jag och blev tyvärr inte så mycket mer sugen då heller. Men nu gjorde jag det ändå. Spanade efter andra bloggrecensioner nu inför detta inlägg, men hittar nästan ingenting – så kanske var det inte riktigt lika många som läste som det kändes som. Kanske var det helt enkelt så att alla pratade om den. Och visst är det en hel del som har läst om jag kikar på Goodreadssidan. Jaja. 

 

Plockade upp denna finfina kortroman på lättläst svenska och läste över en frukost i Paris, när jag var först ner i matsalen trots att jag inte skulle åka med på dagens rundtur 😉 Är mycket förtjust i Mian Lodalen och allt hon skrivit hittills och så även i denna. En otroligt fin, ärlig och varm text om två unga tjejer som träffas på Tinder.

 

Linda är rädd för vad Mandi kommer att tycka om Lindas hem, om hur mycket hon pluggar och om hennes MS-sjuka mamma, som hon måste hjälpa massor hemma. Mandi tror på den stora kärleken och utmanar Linda kring detta. Så himla fin! Del 2 kommer snart, ser fram emot den – tills dess kan man köpa Första natten här eller här. 

 

Jag har läst en hel del om denna och hört en del om den i diverse poddar – allt har inte varit så smickrande, kanske. En förbannad podd lyfte fram hur lik den är The talented Mr. Ripley, till exempel – på gränsen till plagiat om jag minns rätt – och jag läste Ripley ganska så nyss och tyckte riktigt bra om den så jag har varit lite skeptisk. Men så stod den på hyllan på Stadsbiblioteket för ett litet tag sedan och jag plockade med mig den ändå. Det värsta som kan hända med en bok är ju trots allt att man inte riktigt gillar den. 

Så blev ändå inte fallet här. Den är absolut inget mästerverk à la hennes tidigare Kanske är det allt du behöver veta eller Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, men det är helt okej underhållning under en bussresa, så kan jag sammanfatta det. Det är dock ganska rörigt också, eftersom berättelsen är allt annat än kronologisk. Oftast är den helt enkelt bakvänd, men om jag förstod det hela rätt (vilket jag kanske inte alls gjorde) så är det inte riktigt så enkelt heller. Nåväl. 

 

Det handlar om två unga kvinnor, Imogen och Jule. Båda är på sätt och vis på rymmen – den ena från en stor ärvd förmögenhet, den andra från sitt förflutna. Så småningom blir de bådas identitet på sätt och vis en och densamma, genom alla möjliga strapatser, flykter och äventyr i Europa, på Marthas Vineyard, i Karibien och i Mexiko. Det är rafflande, det är det, men som sagt – det är allra mest rörigt. 

 

Lockhart är dock en skicklig författare och jag kommer att fortsätta att följa hennes författarskap – men detta var inte helt och hållet något för mig. Blir du sugen ändå finns boken att köpa här eller här. 

Julie Buxbaum skrev den strålande Tre saker jag inte vet om dig som jag läste förra våren – visste inte att ännu en kommit ut och blev således mycket glad när jag hittade den i bibliotekets hylla – även om det slutade med att jag läste den som e-bok, ty det är smidigast när man är på semester. Även om jag nu packade uppåt femton böcker också. Harkel. 

 

Även här möter vi en tonårstjej som förlorat en förälder – men här är det Kit Lowell, som har förlorat sin pappa i en bilolycka. När det är dags att gå tillbaks till skolan känner hon plötsligt att hon inte kan sitta och äta lunch med sina vanliga kompisar – hur skulle de kunna förstå? Istället sätter hon sig med David Drucker, som har suttit vid sitt lunchbord ensam i 622 dagar på Mapleview High School. Han samlar på fakta om sina skolkamrater i en anteckningsbok som är något av en bibel för honom – som ni förstår befinner han sig någonstans på autismspektrat. Han har nyligen lärt sig ett nytt fakta om Kit och inleder därför konversationen på enklast möjliga sätt för han har ju inte fel: ”So, your dad is dead.” 

 

Detta blir början på en oväntad och ovanlig vänskap – vi följer Kit och David i alternerande kapitel, Kit bearbetar sina upplevelser så gott hon kan och ber David om hjälp med att ta reda på vad som egentligen hände vid pappans olycka, om någon omständighet har gått osedd, men det är inte helt lätt att arbeta med sin sorg med en mamma därhemma som helt går upp i sitt arbete, och som liksom Kit har hemligheter. Och de gamla vännerna är både hjälpsamma och inte – det är inte så lätt för dem heller att förhålla sig till situationen. David vet att han är med om något alldeles nytt, men förstår kanske inte riktigt hur han ska tackla sina nya situationer. Och när ett par mobbare tar hans anteckningsbok, där det finns texter och fakta om såväl skolkamrater som lärare, bryter helvetet löst. 

 

Jag är så himla förtjust i såväl Kit som David. Kan inte så mycket om NPF-diagnoser att jag egentligen kan kommentera, men det känns för mig som lekman som om David är en väldigt trovärdig karaktär. Och älskvärd! Han är helt underbar. 

 

Boken finns att köpa här eller här – jag rekommenderar den varmt. 

Jag plockade upp denna i engelska YA-hyllan på mitt lokala bibliotek för några veckor sedan – på vinst och förlust, om man säger så, jag hade aldrig hört talas om författaren förut och fick inte ut så mycket av baksidestexten heller – ni vet, ibland står det liksom ingenting på utländska pocketböcker, förutom ett kort citat och så en massa blurbar. Men jag är väldigt glad att jag valde den, för det var en speciell läsupplevelse. 

Staffan har tappat sin status. Han bor i en villa på Hisingen – som ni vet är jag förtjust i lokalanknytning och just dessa gator och spårvagnshållplatser kan jag ganska bra – med frun Anna och två söner, han jobbar på Migrationsverket och allt är väl ganska bra egentligen. Men han passar inte riktigt in, och han är övertygad oma tt största anledningen till det är att han inte tränar. Löptränar, allra helst. Till och med svärfar är ute och springer i tid och otid – nu måste det bli ändring på detta. För att motivera sig blir han peppad av vännen Henke att anmäla sig till Göteborgsvarvet – och han ska klara det. Under två timmar, dessutom. 

Årets bok om Knutas och Karin – den fjortonde i ordningen – är här! Och den är ungefär vad jag förväntade mig också – det är inga exceptionella läsupplevelser, men det är hemtamt och trevligt och underhållande. Det räcker ju alldeles utmärkt på sommaren, inte sant?