Kategori: 1970-tal

Det är ugglor i mossen av Maria Lang

 

 
Projektet att läsa lala Maria Lang-nöcker jag kan komma över fortskrider, men nu börjar de faktiskt bli smått tröttsamma om än fortfarande underhållande. Det börjar nog bli dags att ta en paus, så att säga. Men denna och Dubbelsäng i Danmark har jag kvar att skriva om här – denna läste jag på flyget hem från England. 
 
Resebyråassistenten Sandra Grandin har av sin chef Valdemar medbjudits till dennes kusins stuga ute i ödemarken för att fira kusinens födelsedag. De var där tillsammans och firade midsommar ett halvår tidigare, och Sandra var mycket nöjdmed att bli medbjuden av den stilige Valdemar. Vid besöket nu är det inte mycket som verkar stämma, kusinen känner inte alls till att han skulle ha bjudit in dem till att fira kalas. Med finns även Valdemars bror Joar, Sandras morbror Hans Anton (hennes mor kom från trakterna) och Terese, kusin Ulfs före detta hustru. 
 
Innan vi vet ordet av hittas förstås ett lik i en mosse, och såklart kommer Christer Wijk som ett skott och klarar biffen. Voilà! 
 
Underhållande, som sagt, men man ska nog inte överdosera Lang – det blir lätt lite tjatigt. 
 
Böckerna är inte så lätta att få tag på, men denna finns på Göteborgs bibliotek och man kan nog ganska lätt få tag på dem på antikvariat och loppisar. 

Coal black mornings av Brett Anderson

 
I mitten på 90-talet trädde indiepopen in i mitt liv. Halleluja! Pulps Different class kom 1995 och Suedes Coming up 1996 och runt omkring kom en massa annat. Oasis (What’s the story) Morning glory? som jag fick i 14-årspresent och lyssnade på under min första chartersemester i augusti 1996, och detta fantastiska samlingsalbum som jag köpte på Gekås… ja, det var mycket. (Det är skojigt att notera att Foo Fighters fanns med på denna samlingsskiva och om en månad, 23 år efter att albumet släpptes, ska jag se dem på Ullevi.)
 
Men Pulp och Suede spelade alltid en extra stor roll och det fortsatte de att göra långt in på 2000-talet. Gångerna jag och mina kompisar har släppt allt för att kasta oss ut på ett dansgolv när Common People eller Disco 2000 eller New Generation eller Trash eller Beautiful Ones har spelats är oräkneliga, det kan jag säga. Och vi var mest kära i Brett Anderson och nu har han skrivit en bok om sitt liv – livet före Suede slog igenom. Kul, tycker jag, för jag misstänker att det hade blivit ganska tjatigt med en massa knark, sprit- och turnéhistorier. 
 
Men detta blir istället en finstämd, humoristisk och varm berättelse om att växa upp i en liten stad i Sussex på 70- och 80-talet, om att hitta sina intressen och passioner, om att inte ha så mycket men ändå kunna göra det mesta av det man har. Om familj och vänskap och musiken, förstås – om sorg och glädje, föräldraskap och förluster. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig rent kvalitémässigt, men innan biblioteket hade fått in den läste jag en väninnas omdöme på instagram och hon var imponerad – därför fick jag höga förväntningar och därför är jag extra glad att de infriades. Man vill ju inte gärna att de gamla hjältarna blir en besvikelse! 
 
Så om du, som jag, har en relation till indiepopen – läs Coal black mornings. Det är en riktigt fin bok. (Och jag fick nog en liten tår i ögat när vi åkte genom Haywards Heath, orten där Brett växte upp, på väg in till Brighton från Gatwick någon vecka efter att jag läst ut boken.) 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Everything I never told you av Celeste Ng

Det är sent 1970-tal i en småstad i Ohio när Lydia Lee försvinner från sin kinesisk-amerikanska familj. Hon är sina föräldrars favorit, och de är fast beslutna att Lydia kommer att uppfylla alla drömmar de inte lyckades med. Mamma Marilyn (som är amerikanska) hoppade av läkarutbildningen när barnen började komma, och pappa James (som är andra generationens kinesisk invandrare) fick inte undervisningstjänsten på Harvard som han ville ha. Men Lydia ska lyckas. Hon ska dessutom passa in i det amerikanska samhället på ett sätt som James aldrig kände att han gjorde. 
 
Men när hon hittas drunknad i en sjö i närheten blir det ju uppenbart – så kommer det inte att bli. 
 
Vi får följa familjens historia genom en finstämd och intensiv berättelse i tredje person – om hur Marilyn och James träffades när han var hennes lärare, om hur Marilyn försvann efter att det andra barnet Nath föddes, om hur barnen växer upp och hur pressen på Lydia blir större och större – och om hur hennes lillebror Nath inser att det börjar bli för mycket för henne, hur de kommer varann nära – och om hur yngsta systern Hannah nästan försvinner in i bakgrunden. 
 
Fantastiskt fin berättelse som verkligen engagerar – jag tycker mycket om den. 
 
 
Boken finns att köpa till exempel här eller här. 

Till min allra bästa vän av Maria Hamberg

 
Det är tidigt 70-tal när Kristina flyttar från bondgården i Ångermanland för att arbeta som au pair i en fin familj i London. Kontrasten är minst sagt påtaglig, på alla upptänkliga vis. I våningen under bor Anabell, gruvarbetardotter från Wales, och de två unga kvinnorna blir snabbt såta vänner. De hjälper varandra igenom alla möjliga och omöjliga situationer, vilket leder till en livslång vänskap som står emot tidens tand och alla de förändringar som livet kastar åt dem. 
 
Man jämför Hamberg med Ferrante och hon har fått Ivar Lo-priset för att ha förnyat arbetarlitteraturen. Jag kan hålla med om båda dessa – men av någon anledning fastnar boken inte helt och hållet hos mig. Jag kan inte riktigt förklara varför. Kanske var jag i fel sinnesstämning när jag läste, kanske förväntade jag mig något annat – det är inte alls omöjligt att det är så. Jag är väl dessutom lite känslig för Londonskildringar, på samma sätt som jag är med Göteborg – stämmer det inte med min uppfattning tycker jag att det är svårt att hantera. Men, säger du, du bodde ju inte i London på 1970-talet! Nej, det gjorde jag inte, men det gjorde Nina Stibbe och Alan Bennett. 
 
Kanske läser jag om denna, när jag inte måste lämna tillbaks den till biblioteket nästa dag och när jag kanske är på ett lämpligare humör. Jag märker ju att det är en bra bok – det är bara inte riktigt min bok. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här. 
 

Julböckerna av Per Anders Fogelström

 

‘
En mycket rar liten skrift om barndomens julklappsböcker och arbetet i en bokhandel med att sälja, rekommendera och slå in julklappsböcker. Böckerna som fanns i barndomshemmet och böckerna i vuxenlivet. 
 
Skriften kom ut för första gången 1973, då i endast 1200 numrerade exemplar. Nu finns den som e-singel i en app nära dig, eller så kan du köpa den för mindre än en kopp kaffe här eller här. 

I en skog av sumak av Klas Östergren

Jag har aldrig läst något av Klas Östergren tidigare – jag tror att jag har trott att hans böcker har varit pretentiösa och krångliga, kanske lite gubbiga och ingenting för mig. Men nu hörde jag så mycket gott om I en skog av sumak, som ju även var nominerad till Augustpriset i år, att jag inte kunde låta bli att prova. Särskilt som jag hörde att ljudboken, i inläsning av författaren själv, var så trevlig att lyssna på. Det stämde! Jag orkar inte alltid med längre romaner i ljudboksform, jag tappar bort mig alldeles för lätt – men det var faktiskt inget problem här. Dessutom kunde jag utan större bekymmer skifta mellan ljudbok på bussen och e-bok i sängen.  
 
Det har just blivit 70-tal i Stockholm. Kenneth går sista året i skolan i ett arbetarklassområde i västerort, där slagorden från kontinenten mot Vietnamkriget står sprayade på fasaden. En dag kommer en ny elev till skolan – Dan Shoultze, med sina blanka läderskor och buddhistiska visdomar. Föräldrarna tjänstgör i Saigon för den amerikanska militären, och Dan och systern Hellen bor ensamma i en stor villa, på gränsen till en sumakskog, dit Kenneth kommer. Nästan för att stanna. De bygger ett ashram i skogen, lyssnar på skivor och röker marijuana, allt i någon sorts magisk aura av gränsland, mellan tider och skeden. 
 
Ingenting händer, egentligen – samtidigt som precis allting händer. Vi kommer ingen särskilt långt in på livet, ändå känner jag mig ganska engagerad i samtliga huvudpersoner och vill gärna veta mer, men accepterar att det stannar där det gör. Huvudpersonen Kenneth är en betraktare och hela boken är en betraktelse snarare än en berättelse. Jag gillar det. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Julkalenderbloggstafett – Bäst i bokhyllan – Lucka 15

 
Årets tema i Julkalenderbloggstafetten 2017 som Sofies bokblogg så fint anordnar är Bäst i bokhyllan. Jag funderade en stund och ville välja något som kanske ingen annan valt… och så plötsligt var det så tydligt vad det skulle bli! Lucka 15 blev min och nu ska jag få berätta om en av mina absoluta favoriter. Igår berättade I regnet om Extremely loud and incredibly close, och imorgon får ni titta in hos Mias bokhörna och se vad hon vill tipsa om! 
 
 
Boken jag vill berätta om är en av få där jag faktiskt såg filmen (mästerlig debut av Sofia Coppola) flera år innan jag läste boken – innan jag ens visste att boken fanns, faktiskt. Jag såg den på Hagabion på Kulturnatta 1999 och blev alldeles betagen av Josh Hartnetts sammetskostym. (Give me a break, jag var sjutton… ;-)) 
 
Den är inte glättig och julig på något vis, vilket man förstår redan av titeln – The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides. 
 
   

   

 
Jag ramlade över boken på en rea hos HMV vid Tottenham Court Road, och sedan dess har jag nog köpt den tjugo gånger. Detta eftersom jag gett bort den så många gånger, och lånat ut den så många gånger och sedan inte velat ha den tillbaka… för jag vill ju att alla ska läsa den. Den är ljuvlig och fruktansvärt hemsk, allt på en gång. 
 
De fem flickorna Lisbon – Mary, Bonnie, Lux, Therese och den yngsta, Cecilia, växer upp i en liten ort i Michigan på 1970-talet, hårt vaktade av sina föräldrar. Pappan är dessutom mattelärare i skolan där de går. De får aldrig gå ut eller göra något annat än att vara hemma efter skolan, de måste klä sig så heltäckande som möjligt och får absolut inte gå på skoldanser. Inom ett år kommer alla fem att ha tagit sina liv – det är knappast någon spoiler, det får vi reda på redan på baksidan. 
 
Berättarrösterna är pojkarna som bor tvärsöver gatan. Som signalerar med ficklampor till flickorna och spelar musik i telefon för dem. 
 
Den första raden i boken lyder: ”On the morning the last Lisbon daughter took her turn at suicide—it was Mary this time, and sleeping pills, like Therese—the two paramedics arrived at the house knowing exactly where the knife drawer was, and the gas oven, and the beam in the basement from which it was possible to tie a rope.” – fruktansvärt, men denna stil, som är lågmäld och dramatisk på samma gång, i långa, poetiska meningar genomsyrar hela romanen. 
 
Men flickorna sitter faktiskt inte inomhus hela romanen igenom. Vi får följa med på en ödesdiger fest i deras egen källare, när föräldrarna insett att de kanske måste ändra lite på sig efter Cecilias död, på en skoldans, en lång natt på en fotbollsplan, och en middag där en kille faktiskt blir inbjuden av pappan själv. Och vilken kille, sen. Trip Fontaine vänder upp och ner på Lux unga liv – och ja, det är honom som Josh Hartnett spelar i filmen. 
 
Jag har säkert läst boken femton gånger och vill gärna läsa om den. Det är ett litet mästerverk i all sin melankoli och känslostorm – för hur det än är så är flickorna inte olyckliga hela tiden. Det finns lycka, kärlek, sexualitet, vänskap och ett oerhört sammansvetsat syskonskap. Helt fantastisk. 
 
Boken översattes på svenska till Dödens jungfrur men den verkar inte gå att få tag på i de vanliga bokhandlarna längre. Men med tanke på den tråkigt översatta titeln tror jag att man ska läsa den på originalspråk. Det är ljuvligt. (Hannele meddelar att den svenska översättningen finns att få tag på på biblioteket.) 
 
Nu handlar inte detta främst om filmen – men jag måste avsluta med att berätta att soundtracket, till viss del originalskrivet av Air – är helt underbart. Detta är en av mina favoritlåtar i alla sammanhang, men den är extra, extra fin när pojkarna tvärsöver gatan, som så gärna vill få veta mer om vad som pågår där på andra sidan, spelar The Hollies för dem i telefon: 
 
 

Brothers, boyfriends and other criminal minds av April Lurie

”En rosa bok” är en av rutorna i Höstbingot… och jag kunde inte komma på någon som jag inte redan läst! Det finns många bra böcker med rosa omslag – och det finns ett par stycken i min hylla som jag drog ut… för att inse att framsidan faktiskt inte är särskilt rosa, bara ryggen. 
 
Så – jag konsulterade kära gamla Goodreads. Det går finfint att googla på ”books with a pink cover” + Goodreads och hitta en lista. (Sökorden kan ersättas med nästan precis vad som helst…) Sagt och gjort – listan fanns och jag valde något med rimligt betyg (4.0 i snitt, faktiskt) och som lät intressant. Och det var inget dumt val alls. 
 
Året är 1977 och April Lundquist (ja, svenskättling) bor i Dyker Heights i Brooklyn. Det bor en italiensk mafioso i varje ända av gatan, och en mittemot – det är Frankie the Crunch som äger en bilskrot – praktiskt när man ofta behöver göra sig av med lik – Gorgeous Vinny, som mest är intresserad av att spegla sig i bilens backspeglar, och så Soft Sal, grannen. När Soft Sal ber April och hennes bästa väninna Brandi om en tjänst – att följa hans lätt funktionshindrade son till skolan – kan de inte riktigt tacka nej. Men när de börjar upptäcka sedlar i skolböckerna börjar de inse att de faktiskt beblandat sig med maffian… 
 
Samtidigt som detta pågår försöker April hålla koll på sin storebror Matt som blivit kär i en mafiosos dotter, tvingas gå på dejt med töntige Bert för att göra Brandi en tjänst, blir förälskad i musikern Dominick som är en riktig bad boy och passa lillebror mellan varven också. Det är ganska hektiskt! 
 
Detta är ingen särskilt djup berättelse, men det är ändå intressant att få en inblick i hur det kunde vara i NYC när maffian fortfarande var i full gång. Dessutom är det härligt att läsa med alla tidsmarkörer från sent 70-tal – kläder, musik, discots vara eller inte vara, de unga killarnas förtjusning av The Who. Dessutom är den humoristisk på ett ganska torrt sätt vilket jag uppskattar, lättläst och väldigt underhållande. Och – på sina ställen – ganska rörande. 
 
 
Boken finns att köpa här eller här – sidan på Goodreads hittar du här. 

Marcelle av Simone de Beauvoir

 

 
Jag bestämde mig för att läsa Åsa Mobergs Simone och jag till en av rutorna i Höstbingot – mer om den inom några dagar – men insåg att jag faktiskt bara läst ett helt verk av de Beauvoir, nämligen Misstag i Moskva, som jag tyckte mycket om. Vi läste en hel del av henne på universitetet, men som sagt, inga hela verk. (Jag släpade i och för sig hem Det andra könet från biblioteket i Calcutta House en gång, men hann inte så långt innan den skulle lämnas åter…) 
 
Detta är alltså en novell – och nu när jag läst Mobergs bok undrar jag så om det är samma Marcelle som dyker upp i en av de Beauvoirs romaner. Jag får forska vidare i detta. 
 
Hur som helst, detta är berättelsen om en ung, intellektuell kvinna som inte får så mycket utbyte av sina jämnåriga. Hon börjar studera i Paris och kommer där i kontakt med en grupp studenter som arbetar för social rättvisa. Hon träffar en man där, sedermera hennes make, men hennes kristna uppfostran förbjuder henne från att sannerligen njuta av äktenskapet och inom kort inser hon att mannens intentioner med henne är ekonomiska snarare än romantiska. Marcelle slår sig fri därifrån och går vidare på en helt annan bana där hon kan vara sin egen hjältinna. 
 
Jag gillar verkligen berättelsen! Somliga recensioner jag läst tycker att Marcelle är beskäftig och lite för egenkär, men jag tycker om henne. Och Paris! Frankrike! Njutbar läsning – jag måste bli bättre på noveller. 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här!