Författare: Annzah

Lite roligare ska vi allt ha



Har fåttt ansvar för tillbehören till kvällens chorizogrillning.

Frågade mamma om hon ville att jag skulle handla något annat och hon ba’ ‘Njae, vi har ju ketchup och senap till korven…’ HAHA säger jag, lite roligare ska vi allt ha det!

Jag gör gratin på potatis, svamp och squash samt melonsalsa med ingefära, chili och lime jag. Och vitlök om jag hittar någon.

They won’t know what hit them.

2013: 129 – Garp och hans värld av John Irving

 
Detta känns som en bok som man har hört talas om hur länge som helst. Av någon anledning har jag inte läst den. Pappa säger att den finns någonstans i Backatorp men jag vet inte att jag har sett den. Jaja. Många böcker som blivit film med kända skådisar blir ju kända till titeln för de flesta. Jag upptäckte först nu när jag gjorde lite research att det är John Irving som har skrivit Ciderhusreglerna också. Jag har inte sett filmen – men man känner onekligen till den… 
 
Någon skrev att detta är en av de bästa romanerna någonsin om mänsklighet. Och det kan jag hålla med om. Karaktärerna är delvis lätt skruvade allihop, men egentligen är ingen genomgod eller genomond… de är bara mänskliga. Även om en hel del händelser i boken inte känns superrealistiska så är de i alla fall starkt symboliska. 
 
Den kändes lång, får jag säga. Jag vet inte om det kanske mest har med faktumet att jag har varit så vansinnigt trött på kvällarna att göra, samt att det inte direkt blir att man sitter och läser koncentrerat med TV och radio och disk och prat runt omkring på kvällarna. Och visst skummade jag ett par bitar också. 
 
Det debatteras om huru Garp och hans värld är en komedi eller tragedi, och jag tror att det handlar väldigt mycket om HUR man läser. Vissa bitar är antingen superroliga eller jättehemska – det beror lite på hur man är lagd… 
 
Kort sammanfattning – Jenny Fields är sjuksköterska på ett militärsjukhus, vill ha barn, ”skaffar” sig ett barn med en hjärnskadad patient, uppfostrar Garp själv på en pojkskola där hon är skolsköterska, och på skolan blir han en prominent brottare och träffar sin blivande fru Helen, samt ett gäng andra personer som kommer att spela in i hans liv. Europaresor, barn, romaner, noveller, otrohet… tja. Det finns en massa hoptryckt på dessa 500 sidor. 
 
Jag önskar att vi hade läst denna i t.ex 20th Century American Fiction på universitetet. Jag tog mig till exempel aldrig igenom Invisible man i den kursen, de andra älskade jag (Another Country, Rabbit Run, The Sound and the Fury, Bernard Malamuds noveller och Flannery O’Connors dito) – och hade gärna sett Garp som en del i kursen. Tror att jag hade fått ut mer av den om jag hade haft en ”ordentlig” anledning att tänka lite mer. 
 
Läser om gör jag nog inte, men jag skulle kunna tänka mig att se filmen om tillfälle ges! 

Rekord

Idag blev det bannemig rekord! Jag gick ur sängen tio i nio. Tjugo över satte vi oss i bilen, färdigbadade och klara. Hur skönt? SJUKT skönt. 
 
 
Detta är inte idag, tyvärr, det var betydligt gråare och inte särskilt varmt… men skönt efteråt. Pappa var hjälte och slängde undan brännmaneten som hade parkerat sig mitt framför stegen. 
 
Det var för övrigt befriande att se en massa gamla tanter och herrar som var lika rädda för maneter som vi var när vi var små. Tills man insåg att de inte är torpeder som jagar en just FÖR att brännas. Haha. Jo, jag är ju ändå försiktig, men lite mer resonabelt kanske… de vuxna brukade skratta åt oss och säga att maneterna var på SMÖGEN om de var mer än två meter utifrån land. 
 
En lång dusch med Your nose smells rose senare så är jag redo för ”sista semesterdagen”. Haha. Närå, men det är inte riktigt samma sak att vara i stan som här. 
 
Äsch förresten. Tänkte just att JA, jag kan ju köpa en massa Anatomicals-produkter när jag åker till England… men det kan jag ju inte alls göra för jag ska åka med handbagage bara! Eller ja – duschgelerna kan jag i alla fall inte köpa med mig för förpackningarna är för stora. Bah. De ska visst finnas på Kicks här, så det är väl okej – men i England kostar en förpackning liksom £3, här handlar det snarare om 80:-. Får väl skicka ett paket till mig själv helt enkelt… 

Tant i förtid



Klockan är strax efter tio och nu går jag och Garp och lägger oss. Höll på att somna rätt ner i korsordet.

Men jag har giltigt förfall för jag har mixtrat lite (fullt tillåtet och inget farligt, obs) med medicinen i ett par dagar så tröttheten slår till. Hårt. Men hellre det än annat jobbigt.

Och så länge jag håller mig vaken på dagarna och är pigg på morgonen så är det väl strunt samma 🙂

Ett stort steg

Jag har fattat ett sådant där gigantiskt beslut igen, ni vet som när jag skaffade linser och när jag färgade håret? 
 
Sådant som ni säkert känner att ni MÅSTE veta om. 
 
Detta är STORT. 
 
Jag ska skaffa en microugn. Eller ja. Jag ska få en i födelsedagspresent, snarare. 
 
Inget tjusigt alltså, bara en som utför husbehoven. 
 
Har visserligen klarat mig ypperligt hittills, men det har hänt rätt många gånger att jag skulle ha velat ha en. Det är så opraktiskt att behöva planera redan på morgonen om man har lust att äta något ur frysen på kvällen. 
 
Så, ja. Det kommer att krävas lite omflyttning och sådär förstås, men det ska faktiskt bara bli roligt. 
 
Sedan är det ju såhär att det är mycket billigare att handla större förpackningar, men när man är ensam blir det dyrare. Faktiskt ganska mycket dyrare. Så att kunna göra arton liter köttfärssås och femhundra köttbullar och frysa in för upptining efter behag är väldigt käckt. 
 
Dessutom så enkla saker som att göra äggröra eller värma soppa, och slippa använda spis och onödig disk. 
 
Jag tror att det här blir bra… 

Postens riktiga vykort från datorn

Har aldrig testat detta förut, men har idag hjälpt mamma att skicka ett krya-på-dig-kort till en väninna som ramlat av en Segway med axeln före… 
 
Hoppas att det funkar som det ska för det är ju hur praktiskt som helst – om man har glömt en födelsedag fram till dagen innan eller så och inte hinner till brevlådan i tid. 
 
Dessutom legitimerar detta att jag tar en massa onödiga kort på folks rosenbuskar och sådär 🙂 
 
 
 

Ljuvligt enkel lunch

På min allra första hemkunskapslektion i åttan skulle vi göra fruktsallad. Jag och Johan fick bland annat en nektarin att inkorporera i salladen, och när han skulle dela den gick kärnan mitt itu. Den fullständigt spritt språngande galna lärarinnan Ulla (Carolina, du kanske minns henne?) blev hysterisk och trodde att han hade typ huggit sig igenom frukten. 
 
Nu hände det mig! Helt utan råstyrka. 
 
 
Gjorde lunchsmörgåsar. Ytterst enkla tyckte jag men pappa och mamma sa att de var ”jättefina” respektive ”gulliga”. Ibland märks det tydligt att de inte är riktigt lika roade av matlagning och uppläggning som jag är 😉 
 
 
Tips: Kvibilles extra lagrade cheddarost som är billig på Coop Konsum just nu är helt fantastiskt god. Smakar och ”känns” precis som Wästerbotten men betydligt billigare då. 89:- / kg kostar den här.