Författare: Annzah

Suffragette – wow!

 
Jag har haft den stora äran att ha en staycation i Göteborg denna helgen – och även om jag inte deltagit i något av Kulturnattas evenemang har jag lyckats få i mig en hel del kultur av olika slag ändå. 
 
Idag blev det Suffragette med Hanna på Göta – åh herregud, vilken film! Helt fantastisk – har du inte sett den så måste du göra det. Vi blev båda väldigt gripna och tagna av den och enades om att den borde vara obligatorisk att se för… alla människor, ungefär. 
 
Lunch efteråt på Evas Paley – now that’s what I call räkmacka. 
 
 
Nu har jag köpt BB cream för första gången – det verkar ju onekligen vara väldigt bra – och någon sorts kräm för att minimisera porerna – fråga mig inte hur det gick till. Träffar bokcirkeln klockan 18 och har nu lite tid för mig själv till att skriva lite samt researcha lite inför just bokcirkeln – Wolf Hall var ingen lätt nöt att knäcka för mig – tyckte att den var otroligt seg och alldeles för full med namn och gubbar – men måste räta ut några av gubbarna i huvudet för att jag ska kunna föra en intelligent diskussion om dem…! 
 
Måste även komma på några alternativ till nästa månads bok – vi har enats om tema fantasy denna gången vilket betyder att jag är helt lost. Divergent, är det fantasy kanske? Den är jag ju faktiskt lite sugen på. Tack Goodreads för alla fantastiska listor! 

2016: 10 – Angus, thongs and full frontal snogging av Louise Rennison

Jag såg Angus, thongs and perfect snogging i november – när jag kom över boken – ja, titeln är lite annorlunda – kunde jag inte låta bli att ladda ner den. Jag blev nämligen väldigt förtjust i Georgia! 
 
Och jag blev inte mindre förtjust i henne i textform, för där är hon ännu mer frispråkig och vansinnigt rolig. Det var nog en amerikansk version jag fick tag på, för den innehöll en sorts brittisk-amerikansk ordlista på alla vansinniga slangord som används – bara det var oerhört roligt att läsa. 
 
Det finns en ganska lång serie böcker om Georgia och jag kommer definitivt att fortsätta läsa dem då och då. Hysteriskt kul! 
 
Jag är jätteglad att jag såg filmen innan jag läste boken faktiskt – för jag njöt ännu mer av boken när jag kunde använda mig av filmens rollinnehavare som personerna – i alla fall några. Jag var inte så imponerad av Tom och Robbie i filmen så dem bytte jag ut, men Alan Davies som pappan var ju bara bäst. 
 
Lättsmält och lättläst, såklart. Jag läste lite negativa recensioner igår – av någon anledning tycker jag att det är kul – och det var mest folk som klagade på att Georgia är självupptagen. Hallå – hon är fjorton och knappast ensam om att vara självupptagen och svårt drabbad av humorsvängningar…! 

Varför vi inte ska hylla Margaret Thatcher

 
Ja, jättekonstig sak att skriva om halv sju på morgonen, men jag läste något som jag uppfattade som en positiv kommentar om Margaret Thatcher och är därför tvungen att dela med mig lite grann om vad hon gjorde med Storbritannien under sin regeringstid. Läs denna artikeln – det är sant. Och det slutade inte där – glöm för all del inte biten om hennes krigsföring mot fackföreningarna. 
 
När hon dog var det väldigt många av mina vänner, som jag trodde var feminister och med hjärtat på rätt sida av kroppen som började hylla henne på Facebook och annat. Om man ifrågasatte varför man skulle hylla så kom den (väntade) responsen att det var häftigt att hon var Storbritanniens första kvinnliga premiärminister. Men det är egalt om vederbörande kvinna inte är feminist. Eller överhuvudtaget intresserad av någon annan än sig själv och de sina. 
 
Så – nu firar vi fredag. Utan Baronessan Thatcher. 

Mellan extremer

Jag var på yoga ikväll. Första träningspasset sedan 26 november tror jag – beständiga förkylningar har satt käppar i hjulen. Men så himla härligt det är! 

Och ute var det -17 – ganska svalt. Men samtidigt väldigt skönt. För att inte tala om vackert! 

Sedan blev det hetta vill jag lova! 

Fast så het är den inte – dock mycket god i tomatsoppa 🌶🍅🌶🍅🌶

2016: 9 – Smekmånad i Paris av Jojo Moyes

Smekmånad i Paris är en prequel till Sophies historia – fanns gratis att ladda ner som epub hos Hemmets Veckotidning, så gör det du också! 
 
Den utspelar sig många år innan Sophies historia – Sophie och Édouard har nyss träffats och hon är visserligen charmad av Paris under La Belle Epoque, men inser även att det kanske inte är riktigt som hon trott att vara gift med en konstnär som gärna målar vackra flickor. 
 
Och hundra år efter Sophies smekmånad är det Liv upptäcker att Paris inte nödvändigtvis är den fantastiskt romantiska smekmånadsdestinationen som hon har tänkt sig. Har hon rentav gjort ett misstag när hon gifte sig? 
 
Supermysigt, snabbläst och allmänt fint och härligt. Jojo Moyes är himla bra! 

Insidan ut (Inside out)

 

 
Det var ett tag sedan jag såg en Disneyfilm – och så ser jag Frost och Insidan ut inom loppet av några veckor! 
 
Och jag är minst lika glad åt Insidan ut som jag var åt Frost! En helt fantastisk film om känslor, kan man säga. Vi får följa känslorna i huvudet på Riley som är elva år – det är Joy, Sadness, Fear, Disgust och Anger som jobbar på – head quarters, såklart! 
 
Helt underbart, verkligen. Ett bra sätt för barn att förstå känslor och hur det funkar – och hur oberäkneligt det kan vara. Urbra röster och bra manus och framför allt såklart fantastiskt fint animerat. Älskade den! 

2016: 8 – Dead until dark av Charlaine Harris (Sookie Stackhouse 1)

Värt att notera: jag har aldrig sett True Blood och egentligen är ingen jag känner något jättestort fan heller. Trots det fick jag den där känslan av att jag måste läsa åtminstone någon av böckerna om Sookie Stackhouse. Jag tror att det har med Alexander Skarsgård att göra, kanske? 
 
För det första gillar jag att boken utspelar sig i amerikanska Södern. Får lite vibbar av Ya-Ya-flickorna och annat, även om detta är i nordvästra Louisiana, i närheten av Shreveport – en fiktiv ort som heter Bon Temps. (Så Södern! Så Louisiana!) Sookie är föräldralös sedan tidig ålder, är väl några och tjugo, och bor hemma hos sin farmor. Jobbar som servitris på en bar och gillar att läsa. En ganska vanlig tjej… förutom sitt handikapp, som hon kallar det. Hon kan nämligen läsa tankar. 
 
Det är en tid då vampyrer lever fritt i samhället med samma rättigheter som övriga medborgare – så länge de sköter sig, förstås. Ett japanskt företag har tagit fram syntetiskt blod, True Blood, som de kan leva av istället för att mörda folk. 
 
Det börjar hända underliga saker i Bon Temps – flera kvinnor hittas mördade genom strypning och alla har något annat gemensamt – bitmärken. En vampyr börjar frekventera baren Sookie jobbar på och de får snabbt kontakt, främst genom att två människor försöker döda honom. Eller ja. Man kan ju inte döda en vampyr… 
 
Alltså, det är en ganska spännande historia om man har förmåga att koppla bort rimlighet och reson. Jag tycker inte att det är så himla lätt att göra det alla gånger. Men ja – ganska puttrig läsning trots de blodiga (!) bitarna och jag tycker att det är en helt okej roman. Stör mig på Sookie och hennes ”modesty” och allt vad det är, när hon inte är det minsta pryd eller så egentligen. Men jag köper det för det är… trevligt. Och jag kommer antagligen att läsa nästa bok, Living dead in Dallas, vid tillfälle. 

Trainwreck

 

 
Jag känner inte Amy Schumer så väl – men det går ju inte att undgå att höra talas om henne. Jag var rätt sugen på att se denna på bio när den gick, men det passade aldrig med tider (läs: den visades bara efter läggdags ;)) – så det blev i helgen som gick istället. I omgångar – jag tyckte att den var så himla bra att jag tog varenda litet tillfälle i akt att titta, så den blev uppdelad i många bitar. 
 
Jag säger bara det: Amy Schumer är ett komiskt geni. Vilken talang hon har. Och ännu en gång – det har blivit mycket om detta på sista tiden – denna fantastiska förmåga att balansera tragik och komik, jag blir så imponerad. 
 
Ezra Miller från The perks of being a wallflower är med, och LeBron James som väl alla känner till vare sig man följer MBA eller inte gör en utmärkt prestation som sig själv. ((Aaron, Amys love interest, är idrottsläkare och jobbar med New York Mets)) 
 

LeBron James: Do you know Cleveland is great for the whole family?
Aaron: Yes, yes. Yes I do. You tell me that all the time. You randomly just text me that.
LeBron James: Man, What’s wrong with that?
Aaron: It’s just weird. It’s weird.
LeBron James: I got free texting.

Jätte, jätteroligt. Men även tänkvärt och kvalitativt 🙂 

Tematrio: Dystopier och annat elände

 
Veckans tema är ett som jag inte är särskilt hemma på – Lyran skriver: Ge mig tips på tre bra dystopier (bred definition, postapokalyps går lika bra)! 
 
   

   

 
 
Brave new world av Aldous Huxley läste jag på universitetet och tyckte riktigt mycket om, trots att det kanske inte är min genre egentligen. Mycket tankeväckande. 
 
Hungerspelen av Suzanne Collins tog mig verkligen med storm, trots att jag inte trodde att det skulle vara något för mig alls. Så himla bra. 
 
Fahrenheit 451 av Ray Bradbury läste jag i en Cambridgekurs på gymnasiet. Inte heller där hyste jag några särskilda förhoppningar om att jag skulle tycka om den, men det gör jag. Och jag minns den väldigt väl för att vara såpass längesedan!