Författare: Annzah

Bokbloggsjerka 17-20 juni

 
Veckans fråga i bokbloggsjerkan lyder: Finns det någon tidning som du kan tipsa om? Alternativt, finns det en tidning som du saknar trots det enorma utbudet som finns i dag?
 
   

 
Jag antar att vi pratar om kulturtidningar här, och då läser jag de två litteraturmagasin som jag känner till: Vi läser och Books and dreams. Det kanske finns en massa fler, så jag hoppas på att få en massa roliga tips när jag läser igenom alla andras svar! Gillar att läsa tidningar men är dålig på att ta mig tid till det, jag vet inte hur många nummer som jag har liggande på vänt. Det kanske jag skulle ta itu med i helgen! 
 
Andra tidningar jag gillar är Allers, Bra Korsord, Krysset och Kryss & Knåp. Japp, jag är förtjust i korsord och löser de flesta jag kommer över, men jag gillar att bli lite bekant med korsordsmakare. Magasin jag tycker om är t.ex Femina, Amelia och Damernas Värld. 
 
En tidning jag skulle önska mig vore väl en veckotidning om litteratur, men det kanske inte är genomförbart… men om man fyller ut den med korsord, då? 😉 
 
Veckans bonusfråga: Koko är nyfiken på om du kan tipsa om några historiska romaner. För att vara mera exakt ”historiska romaner som är (någotsånär) historiskt korrekta”, dvs. sådana där man kan lära sig något om perioden och inte sådana där det är nutidsmänniskor i periodkläder. 
 
Per Anders Fogelströms romansvit om Stockholm är underbar – ni vet, den som inleds med Mina drömmars stad. Vilhelm Mobergs Utvandrarna-svit är ju också mästerlig. Elin Boardy skriver väldigt fint om historian. En mörderska bland oss av Hannah Kent är fantastisk och mycket lärorik. 
 
Och en bok som inte går så förskräckligt långt tillbaks i historien är Karin Wahlbergs Än finns det hopp om polioepidemin i Sverige i början på 1950-talet. Jag lärde mig massor av den och eftersom Wahlberg själv är läkare känns det ju extra trovärdigt. 
 
Sedan, såklart, Vibeke Olssons böcker om Bricken och Elsie Johanssons böcker om Nancy! 

Independent Love Song

Jag lyssnar på Lundellbunkern varje dag, och just nu lyssnar de på Absolute Music-skivorna. Helt underbart. Absolute Music 15 var nämligen första skivan jag spelade på min första egna CD-spelare! Jag tror att jag fyllde 11, kanske? (Min första CD-skiva var Bryan Adams Waking up the neighbours som jag fick när mamma och pappa köpte första CD-spelaren.) 
 
Absolute Music 15 till 20 (tror jag) hade jag själv, 14 hade jag på band och sedan vet jag inte riktigt vad som hände. Hur som helst – mycket lägligt att de började just med 14. 
 
Jaja. Idag var det #19, och jag blev påmind om en låt som faktiskt är helt fantastiskt bra men som man inte hör så ofta. (Känns dock som om den skulle kunna spelas på Radiosporten på söndagar?) 
 
Nämligen Scarlets Independent Love Song. Lyssna och njut! Och lyssna sedan på Lundellbunkern, avsnitten finns i länken däruppe. 
 

2016: 199 – Love, Nina av Nina Stibbe

Åh, denna bok! Denna underbara bok! Jag älskade varenda sida, verkligen. 
 
Ni vet när blurbarna på en bok verkar för bra för att vara sanna? Kolla här: 

‘I adored this book, and I could quote from it forever. It’s real, odd, life-affirming, sharp, loving, and contains more than one reference to Arsenal FC’ Nick Hornby,The Believer

‘Adrian Mole meets Mary Poppins mashed up in literary north London . . . Enormous fun’ Bookseller

‘What a beady eye she has for domestic life, and how deliciously fresh and funny she is‘ Deborah Moggach, author of The Best Exotic Marigold Hotel

Men precis såhär är det! På riktigt!

Nina Stibbe flyttade alltså från Leicestershire till London i början på åttiotalet för att jobba som au pair i en familj mitt i Londons medievärld. Alan Bennett, ni vet han med The Lady in the Van, bor tvärsöver gatan och äter middag med familjen de flesta kvällar. De har en katt som ingen gillar, och sönerna Will och Sam är så roliga att man kreverar – ja, den ensamstående mamman också för den delen. (Det är Mary-Kay Wilmers, för den som känner till henne – och här kan man läsa en artikel om yngste sonen Sam som vuxen. Man förstår i boken att han har hälsoproblem, men inte mer än att han problem med ett öga egentligen.)

Så boken består av Ninas brev hem till sin syster Vic i Leicestershire. Ja – det är bara det. Men det är inte så bara, för det är så roligt, varmt och härligt på alla sätt. Nina börjar plugga engelsk litteratur så småningom och dessa igenkännanden jag drabbades av när hon läser Literary Theory… helt otroligt. Det förändrades alltså inte på tjugofem år, det där… 

Det enda jag inte gillade var således att The Lady in the Van inte riktigt fick vara med. På någon sida i början nämner Nina att Alan Bennetts uppfart är ”upptagen”, men inte mer än så. Det är lite underligt för det är ju en fantastisk berättelse i sig – Bennetts bok kom 1989 och Stibbes först långt senare så jag tror inte att det har med saken att göra. Men men – vem vet. 

Nick Hornby har gjort en miniserie baserad på boken, med bland andra min husgudinna Helena Bonham-Carter, och jag måste försöka få tag på den. Sam Frears himself spelar en granne i serien, som bonus! 

Testar något nytt – Mat.se

 
I England handlade jag mat på nätet hela tiden. Eller ja – en gång i veckan brukade en leverans komma, och så hade jag ju alltid någon vettig mataffär i närheten att komplettera i. 
 
I Sverige har jag aldrig gjort det – förrän nu! Ikväll kommer min första leverans från Mat.se. 
 
Jag hade tänkt mig Mathem.se då det verkade vara fri leverans – men insåg sedan att nähä, det var expeditionsavgift på 95:- om man handlar för under 500:-. Nu blev min handling i närheten av femhundringen ändå, det är ju mat för en vecka, men nä, jag tyckte att de var otydliga med den kostnaden så jag valde bort dem. 
 
Bra sak – att man kan välja ganska precis när leveransen kommer. Jag lade beställningen vid 22-rycket igår, imorse vid 08:30 fick jag ett sms om att leveransen kommer mellan 20 och 22, antagligen vid 20. Perfekt! 
 
Priserna är som i en vanlig Icabutik skulle jag säga, men det finns ju lite annorlunda erbjudanden just när man näthandlar. Dessutom fick jag, av oklar anledning, ett gratis paket Milda Cuisine. Tja, jag föredrar smör men man kan väl alltid prova.
 
Ser verkligen fram emot att se hur detta blir – säkert kanonbra. Och så skönt att slippa bära hem tunga saker på bussen, och att slippa åka iväg bara för att handla i helgen om jag inte har lust med det. För det väger ju tungt, mjölk, yoghurt, keso, frukt, spaghetti, ris, krossade tomater… ja, ni vet. Och en flaska Apotekarnes Pink Lemonade. Även vi som inte dricker alkohol gillar att ha något roligt i glaset till helgen 😉 
 
Så – stay tuned för en rapport på detta! Någon som har provat, förresten? 

La rêve de Nice

 
Ett tecken på att det är exakt en månad till jag går på semester (och exakt två månader tills jag börjar jobba igen, om man ska vara sådan) är väl att jag får yrande fantasier om att göra en resa till under semestern. Förslagsvis till Nice. I sådär fyra nätter. På ett hotell nära Promenade Anglaise som inte kostar många franc, förlåt euro. Prata franska. Äta ost. Dricka citron pressé och läsa Baudelaire. 
 
Mmm. Det tål att tänkas på. Men jag borde naturligtvis inte. 
 
Fast jag vill. 
 
Låt oss tänka på saken tills lönen kommer, hörni… 😉 

2016: 198 – STHLM Queens: Disa av Denise Rudberg

Jag har skrivit om mitt ambivalenta förhållande till Denise Rudberg förut. Älskar hennes ungdomsböcker, gillar elegant crime-serien skarpt och avskyr chicklit-böckerna som är förskräckligt dåliga. Böckerna hon har skrivit med Hugo Rehnberg faller in i den senare kategorin. Ändå kunde jag inte låta bli att lyssna på Disa – första boken i en trilogi om tre unga tjejer i Stockholm, som till mångt och mycket visst är baserade på hennes egna yngre år, om än förflyttade till nutid. 
 
Denna var… kanske lite bättre än jag hade vågat hoppas på, men inte mycket, tyvärr. Irriterande huvudpersoner som inte kan ta ansvar för minsta lilla, men som har ett väldigt fint skyddsnät i sina goda vänner. Bokens ”slogan” är något i stil med ”De är hopplösa på att ta hand om sig själva, men fantastiska på att ta hand om varandra” och det är sannerligen sant. 
 
Men jag blir vansinnig på huvudpersonen! Hon landar ett bra jobb som assistent på en reklambyrå men gör bort sig totalt – och inte för att hon egentligen är inkompetent, utan för att hon struntar i att göra saker hon blir ombedd att göra och slarvar med det hon gör. Jag vet inte, men jag tycker inte att ung ålder ursäktar det. Disa är uppenbarligen varken dum i huvudet eller annat, hon är bara lat och prioriterar kasst och det irriterar mig. 
 
Baksidestexten lyder: ”Disa börjar snart sitt nya jobb på en reklambyrå. Hon och de två bästa vännerna Simone och Mercedes är Sthlmqueens, ett kompisgäng som hängt ihop i flera år. Väninnorna betyder allt för Disa och livet är för det mesta en fest. Men allt är inte glammigt i hennes liv. Först dyker Theo upp och allt blir bara rörigt. Sedan kommer problemen på löpande band och till slut rämnar fasaden. En gripande och underhållande roman om en vänskap som består när livet rasar och alla andra sviker.”
 
Låter det inte som en bokrecension från en elvaåring? Boken är tyvärr skriven i ungefär samma anda, och det är tråkigt – för vi vet ju att Rudberg kan skriva! Det bevisar hon i Marianne Jidhoff-böckerna, och i Tillsammans-serien och Baristas. Det känns därför som om hon medvetet fördummar texten och det är ju nästintill förolämpande för läsaren. 
 
Och jag vet inte – upplösningen, där allting löser sig för Disa, är helt enkelt så orealistiskt sockersöt att man får ont i tänderna. 
 
Så, nä. Det var inte så bra, denna gången heller. Men jag ser fram emot att läsa femte boken om Marianne och kollegerna inom kort! 

2016: 197 – Blodssystrar av Katerina Janouch

Det finns en oerhört ironisk mening i denna boken. ”Hon var ju faktiskt ingen privatdetektiv” – nej, Cecilia Lund är ingen privatdetektiv, men lik förbaskat blir hon det i varje bok i serien. 
 
Och även om det är förutsägbart att det kommer att uppstå någon sorts mysterium med historisk bakgrund, så är det ändå trevlig läsning som man inte kan låta bli att fastna i. Jag tycker att Janouch skriver bra och jag gillar hennes karaktärer – därför fortsätter jag förstås att läsa. 
 
Jag tyckte kanske att handlingen var lite väl urflippad i detta fallet, även om man på något sätt kanske köper det. Eller ja. Gör man det? Spoilervarning – onda nunnor – hör väl inte till vardagen direkt. Sedanvar en av Cecilias relationer också fullständigt uppåt väggarna tokig i denna boken – pappan till ett barn vars mor dör under förlossningen när Cecilia arbetar? Nä, jag vet inte. 
 
Men i stort så är det trevliga böcker, de passar bra att lyssna på eftersom tempot inte direkt är högt, och jag tycker att det är helt okej, om inte utmärkt. Jag fortsätter såklart med serien tills jag tröttnar! (Och det gör antagligen Katerina Janouch också.)