Författare: Annzah

2016: 220 – M varken mer eller mindre av Petra Backström

Jag läste om denna på Goodreads och på hur många bokbloggar som helst innan jag själv upptäckte att den fanns tillgänglig i en av mina många bokappar. Och kastade mig naturligtvis över den. Den hade fått fina omdömen av alla som jag litar på, och då brukar det vara en självklarhet att läsa. 

Och om jag är glad att jag gjorde det! 

Huvudpersonen heter Maj och är nitton år. Hon har ett litet dilemma. Hon vet nämligen inte alls vad hon ska ta sig till med dessa killar / män som är intresserade av henne. Det är exet Johan, det är Marcus som är ganska intressant men eventuellt lite väl förtjust i spriten och så stavar han ju namnet med c – en bokstav som finns med på Majs hatlista över bokstäver. Så är det Love, stalkern. Och Anders, bästa kompisen Kims pappa som är dubbelt så gammal men också ganska intressant. 

Hon bor på Söder i Stockholm med sin pappa och bonusmamma Stina som hon inte riktigt tål, men egentligen inte tycker illa om heller. Mamman finns mest med som ett extra tillskott på 5000:- på kontot varje månad. Hon är forskare och mer intresserad av forskandet än av Maj. 

Man vet redan från början att Maj kommer att välja en av killarna. Man vet även att hon till slut tycker att valet är självklart – men för mig var det inte alls självklart förrän mot slutet. Tro det eller ej, men alla hade faktiskt varit möjliga utan att det nödvändigtvis hade varit någon större katastrof, beroende på vad som hade hänt med karaktärerna under berättelsens gång. Är Marcus verkligen alkoholist? Är Love verkligen en stalker? Hade det varit så förfärligt att ta Johan tillbaks, och hade det varit helt omöjligt att Anders hade visat sig vara rätt? 

Maj är en strålande huvudperson, för hon är liksom som, som Hanna på Feministbiblioteket skriver, som folk är mest. Hon har lite tokiga tankegångar ibland och fattar lite underliga beslut, men vem gjorde inte det som nittonåring? Dessutom är hon oerhört rolig, och jag kan verkligen känna igen mig i hennes bokstavsnörderi. Jag har starkare relationer till vilka siffror som är bra och inte än bokstäver, men ja, jag förstår. Och det där fantastiska citatet som jag redan haft uppe både här och på Instagram: 

 
Det är ju otroligt jobbigt! Jag får kämpa stenhårt för att inte komma på mig själv med att tänka för mycket i simbassängen till exempel. 
 
Och det där med tavlan, som jag skrev häromdagen. Igenkänningen där var ju absurt stor. 
 
Fantastisk debut av Backström, som jag tror att vi kommer att läsa mycket mer av framöver. Roligt, varmt, lite dråpligt, tankeväckande och rörande. 

Läs gärna andra recensioner hos Bokhora, enligt O, Sagan om sagorna, Sandra Beijer, Prickiga Paula och förstås Feministbiblioteket som är länkad i inlägget. Man kan köpa boken hos Bokus eller Adlibris – eller läsa som e-bok i Nextory!

Humor! Förlåt, humorur!

 

Otroligt roligt. Åh, vad jag hoppas att Island tar hem det här. För islänningarnas skull. 

 
Kan någon förresten berätta för mig om Eidur Gudjohnsen är inblandad i isländska landslaget på något vis numera? Jag vet att han är i äldsta laget men han ser fortfarande väldigt ung ut. Hittar ingen info på nätet förutom att han fortfarande är med i landslaget… men tränar han eller något, tro? 
 
ETA: Sorry, jag hittade. Han spelade alltså mot Ungern! 

Lasagne – ett supertips!

 
Lasagne är en av mina favoriträtter, men det känns ju alltid så joxigt. Det tar lång tid, det drar upp en massa disk… ja, ni vet. 
 
Men trots det så lagar jag ju det ibland. Igår hade jag alla ingredienser till köttfärssås hemma, men har redan flera lådor i frysen och nä, jag ville göra något annat. Sagt och gjort, jag gick och handlade, köpte champinjoner och chili och lite annat, lasagneplattor förstås, riven ost… och kom sedan på att fasen, det ska ju vara ostsås också. Och vid det laget hade jag lite bråttom, jag var kissnödig och jag hittade ingenting så jag bestämde mig för en variant. 
 
Det fanns nämligen nästan en hel bytta keso hemma – och keso gör ju sig ypperligt i vegetarisk lasagne. Så varför inte i vanlig? Högg en liten burk crème fraiche med paprika och chili i farten och susade hem. Vad kan hända, liksom? 
 
Så. Gör en köttfärssås. Precis hur du vill eller brukar göra. Jag steker lök och vitlök genomskinliga i smör, smular ner köttfärsen, fräser med tomatpuré och lite sriracha, har i en burk Muttitomater och någon halvliter vatten – salt och peppar såklart och puttra så länge du har lust. Champinjoner och chili har jag i mot slutet. 
 
Och den där såsen. Jag blandade typ 300 g keso med ett par nävar riven ost (mager Gouda, Garant eller Eldorado tror jag), någon deciliter mjölk och crème fraichen. Nu valde jag att röra ihop det över medelvärme på spisen, men det hade nog inte behövts egentligen – jag ville bara vara säker på konsistensen. 
 
Varva så köttfärssås, plattor, oströra, köttfärs, plattor osv. – ostsås överst och lite ost uppepå. Jag tog det sista ur påsen med riven ost, lite mozzarella och lite parmesan. In i ugnen på 175 grader i en trekvart. Låt stå ett tag innan servering. Jag hade bara ruccola med lite citronolja och flingsalt på till, men man kan naturligtvis ta vad man har lust med. 
 
Det blir väldigt gott, krämigt och proteinrikt vilket betyder att det blir mer mättande än mjölbaserad sås. Dessutom nyttigare, såklart. Vill man inte äta kolhydrater varvar man med zucchini eller (ursaltad) aubergine skuren på längden istället. 
 
Voilà! På 500 g köttfärs blev det sex rejäla portioner. Jag har sparat en i kylen till middag ikväll, resten står i frysen till luncher i denna veckan och nästa 🙂 

Simning, skimning och andra berättelser

Dagen började mycket stillsamt och ordnat, med frukost och korsord och kaffe och packning av badkläderna, typ. Pappa hade ett ärende till Backaplan och jag hade bett om skjuts till simhallen, men så kom jag på att jag skulle ju köpa skor också och kanske ville han följa med dit så jag skulle slippa släpa med mig skorna till badhuset och in till stan? Javisst, det gick bra. Jag hade spanat in de jag ville köpa, och pep in och provade snabbt. Upptäckte att mina fötter visst har krympt, för ett par fick jag köpa i 38! 39:orna var alltså väldigt mycket för stora. Konstigt. 
 
 
Och ett par klarröda också, som inte finns med på hemsidan, konstigt nog. De är väldigt lika de vita, men inte exakt likadana. Har på mig dem nu, för övrigt. Supertrevliga expediten sålde in ett paket med tunna sulor som förhindrar dålig lukt i syntetiska skor – toppen! Sex par sulor och tre par skor för 364:-, eller något. 
 
Så jag sätter in kortet. Och så står det Medges Ej. Betänk att jag kollade i appen innan jag gick in, ifall jag skulle ha glömt sätta in pengar på det kontot, men det hade jag inte, det fanns mer än tillräckligt. Prova igen. Och så står det Spärrat. Vafan, tänkte jag, men gick ut och hämtade pappa för att få det ordnat snabbt istället för att ställa mig och ringa banken där och då. 
 
Så jag kom därifrån med hedern och skorna i behåll, åtminstone. Satt sedan i telefonkö på Coops parkering hur länge som helst – med pappa var inne och handlade gick det jefvla billarmet TRE gånger. Det var väl tur att jag inte kom fram på telefon just då, de hade väl aldrig trott mig om jag satt med ett tjutande larm omkring mig 😉 

Anyway, till slut kom jag fram och det var banken som hade spärrat kortet pga misstänkt skimning. Såklart är det bra att de gör det, men jag önskar att de hade ringt, eller sms:at och bett mig ringa telefonbanken eller vad som helst. För TÄNK om detta hade hänt nästa lördag, när jag ska åka till Ystad och behöver betala mitt hotell. Eller, för den delen, om det hade hänt när jag kommit fram till England och jag inte hade kunnat få tag på mitt ersättningskort? Jag kan ju inte ens Swisha! Ystad hade väl ordnat sig, Cicci hade ju kunnat hjälpa mig, men vilken fasa ändå. Nu kunde jag sätta in pengar på pappas konto så han kunde ta ut cash så jag klarar mig, men snacka om att jag var ganska skärrad ett tag där. Huuu. Och han var ju bara kvar i stan ett par timmar till efter det, det hade kunnat dröja innan jag upptäckte det eftersom jag hade pengar i min Espresso House-app och alltså inte hade använt kortet förrän på Hemköp framåt 14-tiden. 

 
Men det löste sig och jag kan inte göra något åt det – så är det med det. 
 
Jag var och simmade vilket var härligt, och åkte sedan in till stan och käkade lunch med H på Espresso House på Vasagatan. Mycket trevligt. Gick sedan och handlade på Hemköp – gamla Bogö, ååååh – och åkte hem. Såg typ sju svensexor och möhippor, min favorit var killen som var utklädd till banan, min ickefavorit var tjejgänget som spelade Cotton Eye Joe på sin ghettoblaster och sprayade öl över halva bussen. Jag kunde ju knappt höra Mellan raderna i lurarna! Jaja. De får lida för det imorgon 😉 
 
Nu har jag en lasagne i ugnen – har gjort något nytt med ostsåsen, ska berätta sedan – lyssnar på gamla avsnitt av Ett eget rum och har det förskräckligt mysigt med ett glas jordgubbs- och rabarbersaft som jag fick av en tjej på Radisson i tisdags. 
 
Ikväll blir det antingen Midsomer Murders eller Niceville – eller båda – och hallonmilkshake. Jag är inte så svår att förnöja 😉 

Bokbloggsjerka 1 – 4 juli

 

Det är fredag! Och då är det dags för bokbloggsjerkan på Annikas litteratur- och kulturblogg!

 
Annika skriver såhär: 
”Jag är rädd för att jag aldrig har läst böckerna om den ”riktiga” Sherlock Holmes. Detta kan naturligtvis härledas tillbaka till att jag inte läser klassiker, om jag inte tvingas till det förstås.

Däremot har jag sett både Sherlock Holmes, med ovan nämnda Benedict och även den amerikanska varianten som går under namnet Elementary. Mycket sevärda båda två och när jag var i London förra året så missade jag naturligtvis inte att gå förbi den välkända gatan 221B Baker Street.

Det är min relation till Arthur Conan Doyle skapelse. Vilken är din? Har du läst böckerna? Har du någon favorit? Har du sett tv-serien/tv-serierna? Kort sagt, skriv om vad du vill så länge det har med Holmes och/eller Doyle att göra.” 

Jag har inte heller läst något av Sherlock Holmes. Inte heller har jag sett någon av TV-serierna. Men det känns ändå som om jag har någon sorts relation till honom, och det är genom en helt annan bok – nämligen The curious incident of the dog in the night-time” av Mark Haddon.

Titeln kommer från Baskervilles hund, och berättelsen spelar en viss roll i boken också. Chris, som är vår huvudperson, är intresserad av detektivarbete och det har han varit sedan han kom i kontakt med Sherlock Holmes. Han använder sig även av Holmes för att förklara lite olika saker inom sitt neuropsykiatriska funktionshinder – bland annat har han lärt sig vad ”red herring” betyder, vilket egentligen torde vara ett obegripligt koncept för honom. 

 

Jag älskar boken. Den är helt fantastisk på alla sätt och vis, och den har absolut fått mig att vilja läsa Holmes – särskilt Baskervilles hund, såklart, även om Chris redan berättat för mig vad som händer, på ett ungefär. 

NPSF:are och spoilervarningar går nog inte alltid hand i hand 🙂 

Första simturen avklarad

 
Första simturen avklarad! Det blev bara ett och ett halvt simborgarmärke ungefär eftersom det tog sådan tid att ordna med kort, kvitto, betalning, armband och grejer innan – men imorgon bitti blir det mer. En halvtimme tycker jag att man kan starta med, och öka på tiden eftersom. Tänk bara, om man kunde lyssna på egen musik / bok / podd i bassängen! Jag är inte så förtjust i Mix Megapol eller vad det nu kan ha varit för skräp de spelade. Men. Ingen katastrof – jag kan koppla bort. 
Det jag lärde mig var att jag a) måste äta innan jag simmar och b) måste ha med mig vattenflaska till efteråt! Men jag hällde i mig en Ramlösa på bussen och kom hem och blev serverad spaghetti puttanesca, så nu är jag som folk igen. 
 
Jag pratade med en av mina chefer imorse och berättade att jag tänkte sätta igång och simma före jobbet, och så kom vi att prata om det här med flexibla arbetstider. Hon tyckte att jag borde vara lite mer flexibel i min egen hjärna – jag är nästan aldrig på kontoret senare än 8 om jag inte har ett ärende och ber alltid om ursäkt för att jag är sen om jag blir senare än så. Det behövs ju faktiskt inte, menade hon – och särskilt inte om det har med träning och välmående att göra. Jag ska försöka släppa det där – och gjorde det faktiskt redan i eftermiddags, då jag gick från jobbet vid 16:20. Och tänk, ingenting började brinna… (Det är naturligtvis inte det jag tror heller – det är något som sitter i helt enkelt. ”Man” är på jobbet 8 och går klockan 17 – men varför jag inbillar mig att det endast skulle gälla mig är ju en gåta…) 
 
Nu – kaffe och korsord och kanske lite Gilmore Girls innan det blir tidigt till sängs! 

Sommar i P1 – Gunhild Stordalen (28/6-2016)

 
 

Det fanns en överhängande risk att Gunhild Stordalens program skulle bli lite… jag vet inte. Sentimentalt, kanske? ”Miljardärshustru med svår sjukdom talar ut om sitt välgörenhetsarbete.” 

Det var det inte. Det var så bra. Känslomässigt utan att bli just sentimentalt och tjatigt, fint formulerat (tror jag, jag är ingen expert på norska men jag älskar att lyssna på det) och ja, ett riktigt bra program. Lätt värt att lyssna på – inspirerande och vackert. 
 
På tal om vackert. Titta på människan också. Gud, så snygg hon är. 

2016: 219 – Tjock! av Jenny Dahlberg

 

 
Jag fick för mig att lyssna på denna när jag satt och jobbade hemma igår. Tänkte väl mig någon härlig, body positive-bok, med tanke på omslaget. Miss Tjockien är ju ganska roligt. 
 
Men nej, den är inte bra eller härlig. Det är jättekonstiga generaliseringar om béarnaisessås, chips och pommes frites, ena sekunden är hon rätt nöjd med sig själv, nästa måste hon banta. Ena sekunden ska hon duga som hon är, nästa ska hon… banta. Och så vidare, in absurdum. 
 
Det den möjligtvis gjorde var att inspirera mig till att börja simma. Men inte för att jag vill banta, utan för att jag gillar att simma… och det hade jag redan bestämt för ett tag sedan. Annars var det en besvikelse rakt igenom. Förstår inte dessa oerhörda hyllningar, skämten är fadda (”Jag kände mig också som en mal. Malplacerad.”) och ooriginella… och de beskrivningar som ska vara så roliga att man döööör (när hon fastnar i badkaret) är inte särskilt roliga. 
 
Så – undvik, kära ni. Man blir bara upprörd. 

Nedräkningen är i full gång…

 
Tänk – om en månad är jag redan hemma från Cornwall! Tiden går så otroligt fort alltså. 
 
Jag var på kurs i förmiddags, bland annat med en kvinna vars man är från Cornwall. Hon tipsade om att ta en tur till Falmouth när jag ändå är där – tar ett par timmar på bussen, kostar en femma och är tydligen en helt annan sorts landskap. Det tål att tänkas på! 
 
Hon berättade även att Tate har ett museum i St. Ives, vilket jag inte hade en susning om – men det visade sig att det är stängt till våren 2017. Men det är ingen katastrof. 
 
 
Jag är ingen fågelskådare, men jag skulle hemskt gärna vilja se en lunnefågel eller två också. Har tänkt planera lite till helgen, läsa lite kalendarier och annat och se vad jag kan bestämma i förväg. Det ska bli underbart!
 
För som sagt – det är ju inte så lång tid kvar! Nästa helg åker jag till Ystad dessutom så då har jag fullt upp och sedan är det ju semesterdags, bara sådär!