Författare: Annzah

Veckans ord – I

Ja, nu börjar det mesta så sakteliga återställas till vardag och icke-semestertid igen. Och jag klagar faktiskt inte det minsta! Det är ganska skönt med normala rutiner, och den senaste veckan har jag känt av den där sköna höstkänslan, trots att det fortfarande är varmt och ljust länge på kvällen. Det har väl kanske med att jag har varit sjuk att göra, det där med att dricka te och kura i soffan är ju höstbetingat. 
 
Och mycket som har pausat under sommaren sätter igång igen, bland annat Veckans ord hos enligt O! Bokstaven är I och instruktionerna är enkla: ”Jag vill att ni kopplar ihop följande fem ord på I med böcker eller författare på någon bokstav av något kön”.
 
Orden äro: 
 
ihållande
individ
intelligent
is
ivrig 
 
När jag hör ihållande tänker jag genast på regn, och då tänker jag på oväder och landar till slut på Stormen av Shakespeare. Vill man ha en lättsammare version kan man med fördel se den tecknade filmen Resan till Melonia som jag minns som både rolig och spännande. Jag såg den på bio med fritids, antagligen under ett skollov för vi var väldigt få och det var roligt att få åka in till stan kommer jag ihåg. 
 
En i David Levithans fina roman Jag, En är just en individ. Hur man än vänder och vrider på det är En i slutändan sig själv, som individ, trots att hen bebor olika kroppar olika dagar. Det är en mycket intressant bok, det finns en hel del att fundera och diskutera kring. 
 
Min favorit bland intelligenta karaktärer är Christopher i Den besynnerliga händelsen med hunden om natten av Mark Haddon. Christopher har Aspergers syndrom, det skarpaste mattesinnet man kan tänka sig och ett stort intresse för Sherlock Holmes och för att lösa brott. När grannens hund hittas mördad och ingen tar honom på allvar bestämmer han sig för att själv utreda dödsfallet. 
 
Det första jag kom att tänka på när jag såg is var omslaget till Jodi Picoults bok Handle with care. Boken handlar om en flicka, Willow, som fötts med osteogenesis imperfecta, extrem benskörhet, och hennes syster Amelia som är en framstående skridskoåkare – något Willow av naturliga skäl aldrig kan bli. Det är, som alla Picoults böcker, en tänkvärd och intressant roman. Det var länge sedan jag läste den men jag minns den tydligt. 
 
Ett översättningsord till ivrig på engelska är earnest, och då lyfter jag denna gång fram just The Importance of being Earnest av Oscar Wilde även om earnest i just det fallet kanske snarare syftar på uppriktighet. Vansinnigt rolig och underfundig pjäs som är lätt att läsa även om man inte är van att läsa just dramatik. 

Vad vill ni mig?

 
Igår kväll fick jag SJU Facetimesamtal (som jag avböjde direkt varpå de ringde igen direkt) från ett och samma nummer – ett som jag varken kände igen eller har sparat. 
 
Kollade upp det och det går till en byggfirma utanför Falkenberg. Jag känner en person som bor i Falkenberg och hon jobbar definitivt inte på byggfirma. Känner inte igen någon av personalen på hemsidan heller. 
 
Får väl anta att det är ett barn som fått tag på telefonen och lyckats knappa in mitt nummer – för vilken vuxen ringer SJU gånger på Facetime om motparten trycker bort en hela tiden? Och vem ringer ens okända personer på Facetime? 
 
Det händer i och för sig då och då att någon ringer på detta numret och söker någon HELT annan – inte ens J som hade numret före mig – så det kan ju vara något som ligger kvar… någonstans. Men skumt ändå, jag har haft detta i två år. 
 
Fick syn på en lapp från en byggfirma i entrén senare på kvällen och tänkte att herregud, det kanske var legitimt ändå, det kanske är snickaren från HSB? Men nej, detta var en annan firma som ska komma och byta sopnedkastluckor… 
 
Hur som helst. Jag mailade byggfirman och meddelade att om någon mot förmodan faktiskt försöker få tag på mig går det fint att maila istället. Väntar med spänning! 

Supé du saumon

 
Middag! Eller som den fick heta på Instagram: somewhat summery scrummy salmon supper. 
 
Enkelt så det förslår. Laxen är lätt stekt i smör med citronpeppar. Grönsakerna är frysta herrgårdsgrönsaker och såsen består av turkisk yoghurt, rom, citronpeppar och alldeles för mycket dill – fast det gjorde inte så mycket ändå. De där fryspaketen är förrädiska! 
 
Gott och ganska lätt, således. Nu är tvätten hämtad, jag duschad och insmord och med en kaffekopp vid min sida. Det blir nog tidigt till sängs med Ruth Galloway ikväll! 

Vacker vy från Älvsborgsbron

 
Det är ingen dum utsikt från bron på vägen hem! ❤ 
 
Det gick bra att jobba idag, men man är trött efter att ha varit sjuk. Jag var helt slut när jag kom hem men var ändå redig och gjorde allt som jag hade tänkt skjuta upp en stund, handlade på en gång, åkte ner och satte på tvättmaskinerna, gick bort med återvinningen och dammsög. Så var ju det gjort! 
 
Ikväll ska jag äta lax med ångkokta grönsaker och romsås. Hade naturligtvis inte tänkt ut det redan imorse så laxen får tina nu, men det gör inte så mycket. 
 
Ny Allers, och allt förutom det jag behöver tänka på är att packa lite och komma ihåg när tvättmaskinen ska bytas, så att säga. Så himla skönt! 
 
Vi hade en fantastisk torsdagsfika i eftermiddags också. Först och främst hade Jacob bakat biskvier! Vi pratade om det förra veckan och jag sa att det verkar så himla svårt med chokladdoppandet – men nu bevisade han att det går! Ruskigt goda var de också. 
 
Sedan har vi fått två kinesiska tjejer på ”utbyte” och de uppförde en traditionell teceremoni, med ett utfällbart bord och dränering ner i papperskorgen och vi fattade ingenting… förrän S började visa och en stor del av ceremonin var att hälla ut vatten över hela bordet i olika omgångar. Då klickade det, minsann! Är fortfarande road av detta. 

Onsdag har blivit kväll…

Igår kväll när jag var ute och köpte potatisgratäng möttes jag av denna fina kritteckning utanför porten: 
 
 
Så himla gulligt. Skön pappa som går med på det också. På tal om sköna människor så satt det ett urgammalt par ute på gräsmattan nu ikväll när jag var ute och hade picnic och tittade på spårvagnsspåren… 
 
Jag har jobbat hemifrån idag också. Börjar bli bättre, men märkte när jag var ute att jag blir andfådd och tung i bröstet efter väldigt korta promenader. Det är väl luftrörskatarr – 1177 tycker dock inte att man behöver söka läkare förrän efter tre veckor… så vi får väl se. Jag ska gå och jobba imorgon i alla fall, åtminstone försöka! 
 
Till middag idag hade jag rester från igår – en pepparbiff och potatisgratäng – men behövde ju matlåda till imorgon också. Dagen före lön brukar de flesta äta inne, så… inspirerades av fyllningen jag gjorde till paprikorna häromveckan med använde buljongkokt bulgur istället för ris, och tillsatte färsk chili. Fetaost och gröna oliver på toppen, det blir säkert gott! 
 
 
Det är alltså rödlök, halva chorizoskivor, majs, bulgur, röd chili och champinjoner. Mums! 
 
Nu har jag just duschat och packat väskan för imorgon, dricker kaffe och lyssnar på ljudbok. Ska klippa ett avsnitt Gilmore Girls och lösa korsord innan läggdags med Sekten som återuppstod. 
 
Möttes förresten av denna glada nyhet: 
 
 
Kul! Jag älskade ju And then there were none i vintras, så det ser jag fram emot! 
 
Det blir nog Hunnebo i helgen, så länge jag inte känner mig sämre innan dess. Skönt att komma bort lite och framför allt att utnyttja sensommaren lite grann! 

2016: 266 – Om ni inte börjar leva gör jag slut av Eva Swedenmark

När jag först hörde talas om denna tyckte jag mig ha läst den förut… eller åtminstone något väldigt likt. Härledde den till Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg (som jag aldrig orkade läsa klart) men vid vissa efterforskningar insåg jag att det inte alls är samma berättelse, även om det finns vissa gemensamma beröringspunkter – i detta att en medelålders kvinna utmanar sina väninnor att ta tag i sina liv och göra skillnad. 
 
Här är det Garbo som har fått nog. Hon och väninnorna Anita, Ingalill och Pamela pratar bara om krämpor och bekymmer när de ses över några glas vin numera. De lever ju inte längre! Garbo (hon hette Gabor som ogift och fick smeknamnet av sina första svenska vänner) utmanar väninnorna – det är dags att de börjar prata om vad de egentligen vill göra med sina liv. De måste inse att det är dags att ha roligt! 
 
När de äntligen börjar erkänna för sig själva och sina vänner vad de vill göra lättar korken, och de förs ut på äventyr i såväl Stockholms skärgård som på franska rivieran. De blir dessutom betydligt mer förmögna än innan, och tar tag i sin lust, livsvilja och önskan att älska, skriva och ja, leva! 
 
En mycket varm, humoristisk och lättlyssnad roman – utan att bli flamsig eller förminskande. Den är trevlig, helt enkelt. Jag hoppas att det börjar bli vanligare att kvinnor i övre skiktet av medelåldern börjar ta sig själva och sina önskningar på allvar – detta är inspirerande även för en slik i undre skiktet av medelåldern! 
 
Välskrivet är det också och jag lyssnar redan på nästa Swedenmark – Smultron och svek som hon skrivit tillsammans med Annica Wennström och som handlar om familjen kring restaurangen La Stella i Östersund. 

2016: 265 – Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Winterson

   

 

Jeanette växer upp i fosterhem i Lancashire, i en före detta bruksort. Fosterföräldrarna är mycket aktiva evangelister inom pingstkyrkan, och Jeanette uppfostras helt enkelt till att bli missionär. Det är det finaste man kan vara. Tyvärr sätter skolan tidigt käppar i hjulen när de menar att Jeanette måste… gå i skolan. Till hennes mors stora förtret. Vad kan skolan lära henne som hon inte kan lära sig hemifrån av Herren, modern själv och hennes kompisar? 

Lösningen på alla problem är bön och apelsiner. Och Jeanette finner ändå en ganska varm och fin gemenskap bland pingstvännerna. De hänger en filt över TV:n på söndagarna och lyssnar på gudstjänster och missionsrapporteringar på radion istället. 

Men när Jeanette blir tonåring och träffar en flicka som hon blir förälskad i sviker gemenskapen henne. Hon blir utkastad hemifrån och tvingas försörja sig som glassbilschaufför och sminkös på en begravningsbyrå, hankandes fram i livet. Men det blir, trots allt, ganska bra. 

Detta är förstås en ganska hemsk berättelse egentligen (dock förstår jag att uppföljaren, Varför vara lycklig när du kan vara normal? är betydligt hemskare då den är mer självbiografisk medan denna är fiktiv med självbiografiska inslag eller kanske tvärtom) – men den är skriven med en stor skopa humor. Jag minns inte exakt vad det var nu, men jag började gapskratta åt ett av moderns påhitt vid ett tillfälle – det är inget jag brukar göra när jag läser. 

Varvat med den raka berättelsen finns myter och legender som jag inte alls fastnade för utan skummade mig igenom. Så får man också göra ibland. 

Som helhet tyckte jag hemskt mycket om boken. Galghumor är underbart och jag tycker att Wintersons språk är härligt. Lär läsa nästa bok också men får nog lov att smälta denna lite grann först 🙂 

Välkommen till Swede Hollow – en svensk slum

 

 
 
Mycket intressant reportage om svenskslummen i St. Paul, Minnesota, av Ola Larsmo. Klicka på länken ovan för att läsa själv! Artikeln publicerades 2013, men det ska nu bli bok av det. Jag blev otroligt fascinerad av detta – vi har ju trots allt en ganska vinklad bild av hur det var för de svenska emigranterna i och med skönlitteratur och film. Inte för att det var så himla mysigt för Karl-Oskar och Kristina hela tiden, men det var ju inte riktigt såhär heller. 
 
Läs! Riktigt bra.