Kan det räcka nu eller?

 
Suck, alltså. Mina närmaste vänner i Manchester spelar som tur är alla i samma band, och jag visste att de hade ett gig i Liverpool igår kväll (och att de aldrig skulle gå på en Ariana Grande-konsert). Men nog blir en nervös ändå. Det där med opium för folket kommer ju närmare och närmare – även om jag inte tror att det är så mycket opiumkänsla av att spränga sig. Men vad vet jag, varken om opium eller sprängning… fy farao. 

Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman

 

 
En fullständigt galen men fullständigt underbar liten berättelse! 

Jag har, fram till nu, trott att det är Andy Kaufman, ni vet den knasige komikern som porträtteras av Jim Carrey i Man on the moon som har skrivit denna och The Tiny Wife och känt att nä, då är det kanske ingenting för mig. Nog för att filmen är bra, men det är ju så otroligt urflippat. Men när jag sedan läste på lite om denna och insåg att det ju inte alls stämde i tid så gav jag den en chans. Och det är jag glad åt! 
 
Tom är vår huvudperson. Han är själv ganska vanlig, men alla hans vänner är superhjältar. Han är till och med gift med en superhjältinna, Perfektionisten. Det är bara det att hennes ex Hypno hypnotiserade henne på bröllopet, och nu kan hon överhuvudtaget inte se Tom. Nu är det sista chansen – de sitter på ett plan till Vancouver och han måste komma på hur han ska lösa detta. Emellan dessa funderingar får vi berättelser om några av de andra superhjältarna omkring dem… 
 
Rörande, dråpligt och väldigt välskrivet. Läs! 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

En weekendtripp till Gränna

Det var längesen vi bestämde att vi skulle åka till Gränna i helgen som gick – närmare bestämt i januari när det var -14° ute. Nu blev det istället närmare +30° 😉 
 
Sofia plockade upp mig vid niotiden i lördags morse, och vi styrde kosan mot Småland direkt. Ett kort stopp i Jönköping för att handla lite förnödenheter bara, men det tog ungefär två och en halv timme allt som allt. Och vilken vacker väg det är, ändå! Inte fram till Ulricehamn kanske, men efter det – helt otroligt. Jag har knappt varit vid varken Vänern eller Vättern i livet och blir så fascinerad av stora sjöar!
 
Vi hade tänkt oss Andréemuséet redan på lördagen, men kände att vädret var så otroligt vackert att det kändes tråkigt att gå inomhus. Så vi körde direkt ner till hamnen och hoppade på färjan till Visingsö istället! 
 
 
 
 
 
Tog en fika i solen och bara njöt! Men vi var inte där så länge – det finns ju de facto inte så mycket att göra 😉 Så vi tog färjan tillbaks lagom till incheckningstid i stugan. Har inga bilder därifrån, men det var fullt funktionellt även om det var trångt och otroligt varmt på natten. Men bra att ha fått erfarenhet av vad en campingstuga kan tänkas innebära inför framtida eventuella kortare resor tycker jag – jag hade aldrig själv kommit på tanken att boka just på en camping så det är tur att inte alla är lika fördomsfulla och trångsynta som jag 😉 
 
Efter bäddning och lite uppackning och skurande av trädgårdsmöbler (pollen och frömjöl frodades verkligen, jag har aldrig sett något liknande) knatade vi upp på ”stan” och kikade in i diverse polkagrisbagerier. Och köpte med oss lite grann också! Helt otroligt så mycket det fanns. 
 
 
 
 
 
 
 
 
Bland annat knatade vi in på ett ställe av en slump – och det visade sig vara huset Andrée föddes i! Butiksinnehavaren var mycket kunnig och tyckte nog att det var ganska kul att vi också hade lite koll. Så butikslokalen är densamma som Andrées fars apotek, och vissa saker – som dörrarna – är fortfarande desamma. 
 
 
På kvällen åt vi en riktigt god middag nere vid vattnet – som faktiskt inte ens var dyr – och gick och lade oss tidigt. Det behövdes! Värmen tar ut sin rätt alltså. Men först en liten sväng… kan ni tro att denna bilden är ofiltrerad? 
 
 
Polarcenter innefattar dels Andréemuséet, men även en del om Grännas historia och inte minst polkagrisarnas! 
 
 
 
 
 
 
Vi kände båda att vi blev ganska illa till mods av polarutställningen. Det blir lite makabert med deras gamla kläder med blodfläckar och annat på, på något sätt. Men de visade en väldigt fin kortfilm och nu har jag äntligen svar på hur stor ballonkorgen verkligen var. Inte stor, som ni ser, tänk tre fullvuxna karlar i den korgen, plus allt annat krafs de hade med sig! 
 
 
Kom hem mitt på eftermiddagen igår efter att ha tagit en kaffepaus hos Sofias kompis i Brämhult, det var mest att duscha och landa ett ögonblick och sedan kasta mig iväg på ovan konsert. Så fint! Ebbot var fantastisk och jag grät till Beatleslåtar. Det är väl så det ska vara 😉 

Jättehemligt och Världshemligt av Barbro Lindgren

                              
 
Detta är stora favoriter från barndomen och nu är det ju så fint att man kan beställa nästan precis vad man vill på biblioteket. Och det är underbart att återse dessa strålande fina små dagböcker. Mycket är dråpligt och jätteroligt, annat sorgligt och hemskt. Som livet är mest, kanske? 
 
Barbro Lindgren har alltid varit öppen med att hon drabbades av depression som barn, och den skildringen är så otroligt fin och rörande. Men även kärleksförklaringarna till familjen och även vännerna – så varmt och härligt, just som jag tror att Barbro Lindgren fortfarande är! 
 
Och ja – jag minns fortfarande nästan allt från när jag läste dem, flera gånger om, i barndomen – vissa saker förstod jag nog inte då, nu gör jag det 😉 Läs läs läs och sätt gärna i händerna på ungdomar! 
 
 
Jättehemligt finns att köpa här och Världshemligt finns här

Glasmenageriet av Tennessee Williams

 

 
Ni minns att vi pratade om livslögner och Tennessee Williams igår? Det ska vi göra igen. 
 
Man tror att denna pjäs är baserade på Williams egen, dysfunktionella familj – och det var Glasmenageriet som gjorde honom riktigt berömd. Plågsamt, men briljant! 
 
Pjäsen introduceras av sonen i familjen, Tom – han berättar att den är baserad på hans mors och systers minnen, och att det kanske inte alls var riktigt detta som hände. 
 
Amanda är modern i familjen – en före detta debutant som blivit lämnad av sin make. Hon bor i en trång liten lägenhet i St. Louis med sonen Tom och den neurotiska dottern Laura (som är ägare till själva glasmenageriet, en samling små prydnadsdjur i glas som hon spenderar massor av tid på att polera), och är fullständigt besatt av att hitta en friare åt Laura. Tom å andra sidan arbetar på skofabrik och försöker bli författare – men han spenderar större delen av sin tid på bio. En kväll bjuder han med sig en kollega, Jim, hem – Amanda blir eld och lågor och tänker att nu kommer äntligen friaren! Så blir det förstås inte – Laura inser att Jim är killen hon var intresserad av i high school, och drabbas av en enorm blyghet, såpass att hon går till sängs. 
 
Så ja, ni hör. Dålig stämning här med! Men briljant och sorgligt – jag skulle gärna vilja se den på scen och hoppas få chansen att göra det någon gång! 
 
 
Inte heller denna hittar jag översatt, men man kan köpa den engelska texten från Penguin här. Jag fick just nys om att Radioteatern sände den för inte allt för längesen – får forska i det och återkommer isåfall med länk! 

Mannen mellan väggarna av Emma Ångström

 

 
Detta är månadens bok hos Bokbubblarna och ikväll träffas vi för att prata om den. Det ska bli intressant att höra vad de andra tycker – även om jag ju redan vet lite grann, tack vare diverse sociala media och kontakter 😉
 
Jag har haft den i min läslista på Nextory sedan den kom, tror jag – det var uppenbarligen något som lockade med den, men inte tillräckligt för att jag skulle välja den. Men när boken nu blev vald och jag läste lite olika omdömen som indikerar att den är riktigt läskig och kryper under huden så blev jag ju lite sugen ändå. 
 
Men nej. Jag tyckte inte att den var läskig. Eller under-huden-krypande. Mest märklig, och inte nödvändigtvis på ett bra sätt. Det känns lite som en barnbok, den är så otroligt enkel i form och språk, men somliga av händelserna kan ju omöjligt vara menade för barn – och den är utgiven på ”riktiga” Piratförlaget. Jag förstår faktiskt inte riktigt. 
 
Nåväl. Vanja och hennes döttrar, däribland Alva som är en sorts huvudperson, nyss separerade från pappan och flyttade från Ludvika, skapar ett nytt hem i ett hus på Tegnérgatan i Stockholm. Strax därefter sker ett underligt brott i huset – en kvinna försvinner spårlöst från sin lägenhet och hittas sedan död i hallen av maken. Fler och fler underliga saker händer och till slut får allt sin förklaring. Och jag vet inte om jag tycker att det är så roligt att hela upplösningen de facto avslutas redan i titeln? 
 
Men – jag sträckläste den praktiskt taget för jag var ju tvungen att få reda på vad det var som någon refererat till som ”bestialiskt” i slutet… och bestämde mig sedan för att den personen behöver en ny ordlista 😉 
 

Katt på hett plåttak av Tennessee Williams

 
         

 

Det var faktiskt när jag läste dagboksboken som jag fick ett sådant sug efter att läsa Tennessee Williams. I ett utdrag, jag tror att det var Lars Norén, nämns Glasmenageriet och just den har jag aldrig läst. Däremot hittade jag den i en samlingsvolym med Linje Lusta och Katt på hett plåttak, vilka jag läste på universitetet och fullständigt älskade. Just Katt på hett plåttak har jag faktiskt sett i West End också, i ovan produktion – första gången det var en helt afroamerikansk ensemble (vilket väl egentligen bara är intressant eftersom pjäsen utspelar sig på en bomullsplantage i amerikanska Södern). Känner ni igen James Earl Jones och Phylicia Rashad som spelade Clair Huxtable i Cosby
 
 
 
 

Och det är en riktig familjekrispjäs. Big Daddy fyller sextiofem och familjen samlas på plantagen – Big Mama, sonen Brick och hans nervösa hustru Maggie, andra sonen Gooper och hans också ganska labila fru Mae samt deras barn (ni kanske minns the no-neck monsters från häromsöndagen). Big Daddy är på gott humör – han har just kommit från läkaren där han fått reda på att han minsann är fullt frisk. Resten av familjen vet att det inte är sant – han är döende i koloncancer. Brick och Maggie får inga barn, av en naturlig anledning – och en stor del av familjen tror att det har med att göra att Brick egentligen är gay, eftersom han började supa som en tok när vännen Skipper dog. 
 
 
 
 
Alltså – livslögner! Oj, vad de ljuger – praktiskt taget så att de tror på sig själva. Konfrontationer! Drama! Försök till återförening! Och ännu fler livslögner. 
 
 

Låter det tråkigt? Det är det inte – det är faktiskt ganska rafflande. Det är ju över 10 år sedan jag läste den och sisådär 8 sedan jag såg den – vissa bitar mindes jag helt klart, andra inte alls. Det är en helt fantastisk pjäs – jag ska försöka få tag på filmen från 1958 med Liz Taylor och Paul Newman, också. 
 
 

 

Tyvärr verkar det inte att få tag på den översatta texten – men här kan man köpa den på engelska 🙂 

Veckoutmaningen: Dålig stämning

Veckans Kulturkollo-tema är dålig stämning och veckans utmaning lyder förstås: I veckans utmaning vill jag att du berättar om en bok, tv-serie, film, låt eller annan kultur där dålig stämning råder. 
 
Ikväll kommer ett inlägg om en pjäs som är full av dålig stämning – men den första bok jag kom att tänka på när jag såg temat var Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper, som jag läste på inrådan av mamma för några år sedan. Av någon anledning verkar jag inte ha bloggat om den, vilket är mycket underligt för jag är stormförtjust i den. (Och filmen är också riktigt bra!) 
 
 
Det handlar om Judd och hans syskon, som när fadern dör återvänder till modern och barndomshemmet. Pappan har, av någon outgrundlig anledning, bestämt att de ska sitta shiva – en judisk tradition där de efterlevande sörjer i mer eller mindre stillhet, medan vänner, familj och grannar kommer och besöker dem. Naturligtvis river detta upp varenda liten konflikt och familjehemlighet som finns – otroligt dålig stämning, alltså – men en fantastiskt rolig bok med en beundransvärd energi i berättandet! 

Tematrio: Pojkar

 
Nu har jag inte varit  med hos Lyrans Tematrio på ett tag – men lite ordning får det bli och nu hakar jag på. Veckans uppmaning lyder: Berätta om tre bra romaner som handlar om pojkar! 
 
Det blir tre ”moderna klassiker” från mig: 
 
     

   

 
Jag tycker nog faktiskt att Looking for Alaska är en bättre bok än John Greens förstås mest kända, The fault in our stars eller Förr eller senare exploderar jag. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför, men det är nog för att jag tycker så otroligt mycket om huvudpersonen Miles och hans funderingar. Och den där explosiva första kärleken! 
 
Jag var med på en mailinglista som hette Body of a Venus i slutet på 90-talet någon gång – där diskuterades allt men den exploderade verkligen när The perks of being a wallflower av Stephen Chbosky kom ut. Folk var som galna, vilket leder mig att tänka att den verkligen var revolutionerande i USA 1999. Jag läste den inte förrän en bra bit in på 2000-talet men älskade den – läste sedan om den i samband med att filmen kom ut. Så fin. Även här älskar jag huvudpersonens funderingar, det är så härligt. 
 
Boy meets boy är en favorit bland Levithans böcker – fast där gillar jag ju egentligen allt. Nästan. Denna berättelse om Paul och Noah, som utspelar sig i en utopiskt accepterande småstad i New Jersey, är helt underbar. Jag har till och med en version av omslaget som bakgrund på min telefon 😉