Små katastrofer av Sarah Vaughan

Jag läste denna veckan innan vår dotter föddes, således höggravid och alldeles fullproppad med hormoner. Antagligen hade jag blivit lika påverkad även utan dessa variabler, men det går inte att komma ifrån att det var väldigt speciell läsning att ta till mig alldeles precis innan jag blev mamma.

Boken handlar om moderskap, föräldraskap, familj, relationer, vänskap – och rätt och fel. Vaughan har dykt upp på min radar ganska nyss, och jag har tänkt läsa både denna och den andra titeln som finns på svenska (Efter skandalen) ett tag. Jag är glad att jag gjorde det, för detta är en riktigt bra roman. Den för tankarna till Jodi Picoult, som jag läste nästan slaviskt för ett antal år sedan, i det att det handlar mycket om skuld och lojalitet och att göra rätt – ofta i en yrkesroll. (Picoults karaktärer är ganska ofta jurister, här handlar det mer om läkarskrået.)

Liz och Jess har känt varandra länge, ända sedan de var med i samma mammagrupp med sina förstfödda. Liz arbetar som läkare på akutmottagningen där Jess dyker upp en sen kväll med sin lilla tiomånaders dotter. Flickan har skadat sig i huvudet, men Jess berättelse om hur skadan uppkommit går inte ihop. Det är förstås Liz plikt att rapportera det som hänt till sina chefer och att samarbeta kring att få fram sanningen – men man vill ju förstås tro på sina vänner, hur svårt det än är. Och Liz vet också att det inte är det lättaste i världen att vara mamma alla gånger.

Tydligen säljs denna bok in som en thriller, och det skulle jag verkligen inte hålla med om. Visst är det spännande på sina ställen, men någon psykologisk spänningsroman vill jag verkligen inte kalla det. Det är en alldeles utmärkt roman, en sådan som håller kvar min uppmärksamhet då man inte vet precis allt från start, men det brittiska förlaget gör då inte boken några tjänster genom att placera den bland alla miljoner psykologiska spänningsromaner.

Boken kan man köpa här!

Beautiful world, where are you (Vackra värld, var är du) av Sally Rooney

Jag läste denna ganska snart efter att den kom ut – och blev klar dagen innan turbulensen kring Rooney satte fart. (TL;DR – Sally Rooney vill inte skriva avtal med israeliskt bokförlag och därmed få boken översatt till hebreiska pga konflikten mellan Israel och Palestina.) Jag beslutade mig för att som vanligt försöka skilja på verk och person, och för att inte se detta som en antisemitisk handling – men jag orkar heller inte gräva ner mig i det. Rooney är marxist och pratar ofta och öppet om det, vilket verkar ha en koppling till det hela, men nej, andra får engagera sig i detta. (Dock kul att ett litet svenskt förlag har erbjudit sig att köpa rättigheterna till hebreisk översättning.)

Jag har gillat båda Rooneys tidigare böcker, Samtal med vänner och Normala människor. Lyckades aldrig se klart den senare som tv-serie kom jag just på, men det är väl inte för sent än. (Vi har en tendens här henma att glömma bort att se färdigt serier vilket är lite märkligt.) Denna blev jag inte lika förtjust i, men jag kan inte riktigt säga varför. Rooney skildrar relationer, samtiden, kärlek och sex och hon gör det väldigt bra. Kanske var denna lite för utdragen och lite för kommenterande istället för betraktande.

En stor del av boken består av mejlväxling mellan två väninnor, Alice och Eileen. Alice är en framgångsrik författarinna som efter ett par riktiga succéer har dragit sig undan på landsbygden ett tag. Där träffar hon Felix via en dejtingapp – en lagerarbetare som har väldigt lite gemensamt med henne men som hon ändå får för sig att bjuda med sig till Rom på en jobbresa. Eileen bor i Dublin, jobbar som redaktör och startar upp en relation med den gemensamme barndomsvännen Simon. Insprängt i dessa delar – som delvis är väldigt roliga – kommer längre samhällskommentarer och jag hade ärligt talat klarat mig utan dem. Relationerna är intressantare, liksom karaktärernas sökande efter skönhet och lycka, som ju genomsyrar mångas ambitionsnivåer och därmed skapar mycket igenkänning.

Boken kan man köpa t.ex här!

Ett gott nytt år av Malin Stehn

Malin Stehn var ett nytt namn för mig – hon har skrivit en hel drös med barnböcker tidigare, men de har inte kommit i min väg. Jag är ganska selektiv vad gäller spänningsromaner, då det finns så otroligt många och det är verkligen inte alla som lever upp till namnet. Många är förutsägbara och i det närmaste banala – men nu talade både omslag och baksidestext till mig, så jag plockade upp den.

Familjedramer är ofta en lyckad fond för spänningsromaner, så även här. Det är nyårsafton och en kompisgrupp vuxna firar tillsammans – för så har de alltid gjort. Numera kanske inte kvinnorna Lollo, Nina och Jessica har så väldigt mycket gemensamt, men vanan vinner. Samtidigt har några av barnen fest tillsammans. Lollos 17-åriga dotter försvinner från festen – men det vet ingen förrän dagen därpå, när mardrömmen slår till mitt i bakfylla och ångest.

Tre personer får varsitt narrativ och det blir väldigt lyckat. Tidsperspektivet förflyttas, vilket också fungerar bra. Läsaren får reda på lite i taget om vad som hänt i det förflutna och vad som händer på nyårsnatten, vilket för att intresset bibehålls. Dialogen är trovärdig liksom interaktionen människorna emellan. Det är lättläst utan att vara simpelt och med gott driv och flyt.

Boken kan man köpa t.ex här.

Smakebit på söndag, 7 november 2021 – Isbrytare av Kristina Ohlsson

Jag har varit så djupt inne i bebisbubblan att jag helt glömde att bok nummer två om August Strindberg på Hovenäset, som jag längtat efter, kom ut i veckan. Men ingen skada skedd – även om lästiden inte går att planera riktigt lika flexibelt som annars så finns det alltid lite tid i alla fall och jag har kommit en bit in 🙂

Sakta försvann solen från himlen som först färgades rosa och sedan gul. Det var en scen man inte kunde se sig mätt på. August satt i sin butik och följde skådespelet på himlen genom skyltfönstret. Klockan drog sig mot fem och snart skulle mörkret sluta sig kring huskroppen.

Några kunder hade droppat in under eftermiddagen, men någon riktig kommers kunde han inte påstå att det var tal om. Och inte var han framgångsrik i sina försök att nå Ray-Ray heller. Allt han hade lyckats åstadkomma var två telefonsamtal som slutade hos telefonsvararen.

Ur Isbrytare av Kristina Ohlsson, Albert Bonniers förlag: 2021

Det är höst i Göteborg om man tittar till träd och mark, men det är fortfarande varmt ute. Frågan är om det blir en varm vinter, eller om vargavintern slår till utan att någon (jag) är förberedd med kängor och vinterkappa. Jag får göra en inventering – som tur är Lilla Barnet i alla fall välutrustad!

Hos Astrid Terese finns fler Smakebitar!

Hur ljuset tar sig in (Kommissarie Gamache, #9) av Louise Penny

Bok #8 om kommissarie Gamache och Jean-Guy Beauvoir var inte riktigt min favorit. Det var intressant på sätt och vis med en bok som bara utspelar sig på ett och samma ställe, men jag saknade Three Pines och de andra alldeles för mycket. Som tur är får de vara med så mycket som jag önskar i Hur ljuset tar sig in – som definitivt är min favorit i serien hittills.

Gamache kämpar på jobbet, då flera av hans bästa medarbetare har lämnat mordgruppen som han är chef över – Jean-Guy Beauvoir är en av dem, och han har inte pratat med Gamache på flera månader. Gamaches dotter Annie gjorde slut med Beauvoir, som nu kämpar med sitt läkemedelsberoende.

Gamache känner sig motarbetad och uppgiven och blir glad när han får meddelande från Myrna i Three Pines – en chans att fly staden för några timmar. Myrnas väninna som skulle komma och fira jul hos henne har inte dykt upp, och Myrna misstänker att något inte står rätt till alls. Efter lite press erkänner Myrna vem vännen i fråga är – en av de mest berömda personerna i Nordamerika under en period, men numera praktiskt taget fallen i glömska.

Deckargåtan löper parallellt med Gamaches egna förehavanden och bekymmer och som alltid med Louise Penny är det på en lagom nivå. Deckargåtan är smart och genomtänkt, persongalleriet fantastiskt och språket genialt – särskilt för sin genre, om man får lov att säga så. Three Pines är en så skickligt konstruerad plats – bara det att byn inte finns med på de flesta kartor, och att det är nästan omöjligt att få täckning för mobiltelefoni eller internetuppkoppling gör det hela extra bra då det ju faktiskt gäller alla – inte bara klantiga poliser som glömmer sina telefoner, eller glömmer att ladda dem, eller blir instängda i källare utan mottagning. Lika villkor, lika läskigt när något händer.

Boken kan man köpa t.ex här.

Tidigare böcker i serien som jag läst och kommenterat:

#1 Mörkt motiv
#2 Nådastöt
#3 Den grymmaste månaden
#4 Ett förbud mot mord
#5 Ett ohyggligt avslöjande
#6 Begrav dina döda
#7 En ljusets lek
#8 Det vackra mysteriet

När Lillan kom till jorden <3

Måndag 25 oktober kl 14:07 föddes vår underbara dotter. 51 cm och 3925 gram ren kärlek och lycka ❤ Allt gick bra, även om det blev lite utdraget på grund av väntetider – på ballongen, och på ett förlossningsrum. Nu i efterhand känns det som om själva förlossningsarbetet inte pågick sådär himla länge egentligen, men det blev väl ändå 21 timmar någonting efter att epiduralen satts och man tog hål på hinnorna. Folk säger att man förtränger allt sådant och all smärta och jag har aldrig trott dem, men nu kan jag förstå vad som menas i alla fall. Jag kommer inte ihåg alls hur smärtan kändes, jag har starkare minnen av märkliga små drömsekvenser mellan lustgaspuffarna – och att jag hävdade att jag absolut inte hade några fysiska krafter kvar i slutskedet men hörde både barnmorskor och sköterskor säga ”herregud vad stark hon är” långt borta i dimman. Det finns oerhörda reserver i kroppen.

Nu lever vi i bebisbubblan här hemma. För en gångs skull är det tacksamt att J jobbar så konstiga tider, för det betyder att han kan vara hemma i närmare tre veckor på sina tio pappadagar. Vi tar det lugnt och myser, sover lite middag när det går och förundras över det lilla barnets oerhörda gullighet. I helgen fyllde J 40 år, så vi hade flera små kaffekalas ute på gården där såväl mormor som storasyster äntligen fick träffa den lilla.

Jag hade otroligt läsflow dagarna innan förlossningen, men sedan dess har jag då inte läst många rader. Antingen somnar jag eller så är det någon som behöver något. Men det märker vi!

Jobbiga tjejer (Fula tjejer, #2) av Johanna Lindbäck, Lisa Bjärbo och Sara Ohlsson

Vi är äntligen tillbaka på Frejaskolan i Gnesta, hos Tilde, Eleni och Jasmine. Stämningen efter allt som hände i Fula tjejer är fortfarande spänd, eftersom tjejerna nu tar plats och hävdar sin rätt och killarna inte alls är förtjusta i den nya attityden – tjejerna är ju skitjobbiga.

Strax innan vårterminens start händer något stort – gymnastiksalen brinner ner. Rykten börjar spridas på nolltid, både i skolan och i samhället. Någon har sett någon, någon har fastnat på någons fotografi, skvallret sprider sig och till och med Eleni blir anklagad då hon råkar ha varit ute med hunden i närheten.

Det blir ett nytt mysterium för tjejerna att lösa, samtidigt som de ska tackla problemen i skolan. Killarna hånar tankarna kring jämställdhet kring hur mycket tid tjejer respektive killar får till att prata i klassrummet, och när tjejerna försöker införa en såpass liten förändring som en tjejtoalett som hålls fräsch och trevlig och förslaget slås ner börjar det bli jobbigt att hålla modet uppe. Men det är klart att de orkar ta nya tag tillsammans.

Jag är imponerad av hur bra texten flyter i dessa böcker, eftersom det faktiskt är tre författare som samarbetar. Jag förstår att de har skrivit varsin karaktärs kapitel, och det blir väldigt sömlöst och snyggt. Dessutom älskar man ju sådana här sprudlande girl power-berättelser, det är underbart att läsa. Här finns kamp och systerskap – och humor och mörker. Strålande bra.

Boken kan man köpa t.ex här!

Törst av Kristoffer Triumf

Kristoffer Triumf brukar vara den som gräver i andras hjärnor och förflutna i Värvet men tror själv att han är ganska anonym för svenska folket. Jag funderade lite på saken och ins¨åg att jo, det stämmer nog faktiskt. Jag kände till att han haft alkoholproblem och slutat medelst AA-möten, och hade läst något någonstans om att han börjat dricka ”lite” igen för några år sedan, men annars har jag väl rätt dålig koll på honom.

Nu har han samlat sina dagboksanteckningar från åren som gått, från den vilda tiden i medievärlden där sprit och knark flödade till att han fick ett ultimatum om att sluta dricka eller förlora sin kärlek, och dagen när han bestämde att det var dags att prova att börja lite smått igen. Det låter ju som en otroligt dålig idé för en utomstående, men det går inte alltid att förstå hur en beroendehjärna fungerar.

Under åren har han förstört relationer, hålet i hjärtat har blivit större och större och han har försökt fylla det med allsköns berusningsmedel. Hur ska han kunna hantera tomheten nykter? Det är dags att djupdyka i förhållningssätt och resonemang för att komma underfund med beteendet – och tackla konsekvenserna.

Törst är förvånansvärt rolig, vilket behövs i mörkret som är missbruk och psykisk ohälsa. För ja, man får skratta åt sådant. Många hävdar att humor är en av de viktigaste beståndsdelarna i att kunna tillfriskna från en sådan sjukdom. Men det är också rörande, hemskt, skrämmande och starkt, allt snyggt paketerat. Lite name-droppigt här och där men en sann berättelse från Stockholms medievärld kanske gör det oundvikligt.

Boken kan man köpa t.ex här.

Föda utan rädsla av Susanna Heli

Jag ska inte lägga ut texten om denna titel eftersom den såklart intresserar ett väldigt begränsat spann av läsare. Men läst den har jag och det är jag glad för, särskilt med tanke på hur många erfarna personer (i.e. som fött barn förut) tipsar om den. Det är lätt att ta sig till texten, den är relativt oflummig och jag går och säger åt mig själv på skarpen hela dagarna att jag ska slappna av i käken och andas tyst. Om det funkar i praktiken är ju väldigt godtyckligt – men så länge föresatserna är goda har man väl åtminstone en god grund!

Boken kan man köpa t.ex här – och jag lovar att återkomma med en utvärdering…!

När jag tänker på henne av Malin Wollin

Malin Wollin skrev bloggen Fotbollsfrun på Aftonbladet när jag fick upp ögonen för henne – det är nog så de flesta kom i kontakt med henne. Tack och lov noterades hennes talang och det tog inte så lång tid innan hon blev kolumnist och skribent för flera stora tidningar, och nu driver hon även podd tillsammans med Linda Skugge. Hon är fruktansvärt rolig och extremt ärlig och öppen i sina texter vilket jag älskar. Jag har gråtit till hennes berättelse om en traumatisk förlossning, och skrattat så tårarna sprutat åt bl.a återgivna samtal på dialekt med den småländska pappan.

Hon har tidigare publicerat krönikesamlingen Malin på Skaftnäs, romanerna Till min dotter och Farmor dör (den senare har jag ännu inte läst), och så ”föräldraguiden” En mamma blir till som jag började på strax efter att jag upptäckte att jag var gravid men sedan har glömt bort. Får plöja de närmaste dagarna, således!

När jag tänker på henne handlar om att vara systern som står i skuggan. Saras syster Linda är rebellisk, vild och oregerlig och familjen faller samman på grund av hennes missbruk. Sara både älskar och hatar sin syster, men hur det än är ställer hon upp på henne när det behövs. Och det gör det ofta. Saras konturer suddas ut mer och mer, ju mer energi hon lägger på sin syster.

Det är väldigt mörkt, men det är en fröjd att läsa Wollins prosa. Förlåtelse och familj spelar huvudrollerna, men även vikten av att hitta rätt i sig själv, hitta en plats för sig själv och orka vidare. Somliga bitar som kanske känns oväntade fastnade hos mig – boken startar med en betraktelse av ett fotografi av systrarna i en uppblåsbar pool, som nämner just doften av en sådan. Några veckor senare fick vi hem en babybox som bland annat inkluderade en liten badboll från TryggHansa och nog sjutton kom bitar ur boken tillbaka när jag blåste upp den – för visst luktar badboll och barnpool ungefär likadant.

Boken kan man köpa här!