Jag har hamnat i ett riktigt läsflow för första gången på evigheter under veckan som gått – vilket är jätteolägligt då jag borde hålla på med en massa grejer inför bebisens stundande nedkomst. Samtidigt säger alla åt en att vila som en galning det här sista, så… en hälsosam balans får det väl bli. Jag tänker mig att jag antingen kommer att ha massor av lästid framöver eller absolut ingen alls, så det är väl lika bra att passa på.
Beräknad förlossning är på fredag – om inget hänt då blir det igångsättning på lördag. Det är alltså inte många dagar kvar – och det var nog bra timing att läsa Små katastrofer av Sarah Vaughan nu hellre än senare, för jag hade nog aldrig fixat att läsa just sådant här senare (det handlar om barn som kanske far illa och barn som definitivt farit illa). Jag blev dock lite full i skratt när jag skulle välja ut en Smakebit faktiskt – kanske är den sedelärande för mig (även om min filosofi verkligen är just att man inte kan veta någonting om hur det blir) som blivande mor…
Tänk på något annat. Vid bordet intill håller den gravida kvinnan en monolog för sin partner. En välrepeterad förlossningsplan: en barnmorskeledd avdelning, ingen smärtlindring, vattenförlossning, inget Syntocinon för att skynda på utdrivningen av moderkakan efter att barnet är fött. Jess ger ifrån sig ett gläfsande litet skratt: snart ska hon väl äta upp moderkakan också. Kvinnan ser på henne igen, och Jess vill tala om för henne att hur mycket hon än tror att det är hon som bestämmer nu i slutskedet av graviditeten, så är det bara en illusion. Hon kommer att mista allt självbestämmande så fort barnet bestämmer sig för att komma ut…
Ur Små katastrofer av Sarah Vaughan, Albert Bonniers förlag: 2021
Göteborg visar sig från sin absolut bästa sida just nu. Otroligt vackra färger! Vår nya lägenhet ligger vid stora gräsmattor med massor av träd och grönska och det är verkligen ljuvligt fint.
Fler Smakebitar hittar du hos Astrid Terese!
Stories from the city, stories from the sea 
Ja, det blir nog aldrig som man har tänkt sig. Har jag förstått.
GillaGillad av 1 person
Nä, bara att gilla läget. Folk har ju gjort detta förr 😉
GillaGilla
Tack för smakbiten! Spännande att det snart är dags för ditt barn att födas. 🙂
GillaGillad av 1 person
Ja det är väldigt spännande! Och lite skrämmande!
GillaGilla
Man kan ju inte alltid styra över förlossningar. Ingen av mina var ett dugg planerade utan ungarna hade plötsligt bråttom ut. Lycka till!
GillaGillad av 1 person
Nej jag räknar inte med att kunna styra över speciellt mycket alls faktiskt. Bara att glida med!
GillaGillad av 1 person
Oerhört jobbigt att läsa om barn (och djur) som far illa. Det kan jag tycka även utan barn. Undviker i möjligaste mån sådana böcker. Lycka till med allt ni nu har framför er, och tack för smakbiten! 🙂
GillaGillad av 1 person
Ja, jag uttryckte mig dumt. Såklart att det är jobbigt oaktat om man har barn eller inte! Det är bara vissa bitar just i denna som jag tror skulle slå väldigt hårt med en nyföding i närheten. Tack för lyckönskningarna 🙂
GillaGilla
Önskar dig lycka till med nedkomsten,må den bli okomplicerad! Och tack för smakbiten, passa på att läsa nu, bara du inte får mardrömmar
GillaGillad av 1 person
Tack snälla!
GillaGilla
Vad roligt med en bäbis! Barnafödande är tyvärr ett passerat stadium för mig. Jag blir faktiskt fnissig när jag läser utdraget. Jo, det är ju liksom bara att hänga med när det sätter igång. Kroppen sköter det hela på egen hand, och själv känner man sig mest som något slags bihang som får så lov att gilla läget, ha ha.
GillaGillad av 1 person
Ja men visst. Alla jag har pratat med tycker att det är bra att jag har den inställningen – det är bara att gilla läget och kvinnor har gjort detta i ganska många år hittills. Det är sannerligen någon sorts skräckblandad förtjusning, känslan såhär innan!
GillaGilla
Tack för smakbiten och grattis till att det snart blir förlossning! Så sent i graviditeten minns jag att det bara kändes som en stor lättnad att snart bli ensam om sin kropp igen (inte minst andra gången när jag fick tvillingar 🙂
GillaGilla