
Blåsigt och lite disigt i Göteborg idag, men det blir en promenad om en stund. Tills dess stickar jag på min Anker Sweater i en härlig grön färg, dricker en extra kopp kaffe och laddar batterier. I eftermiddag är det dags för (digital) bokcirkel om De sju morden på Evelyn Hardcastle och så ska jag laga torskfilé med citron- och pepparrotssås. En skön söndag, med andra ord.
Snart är det dags för påskekrim förstås, eller karantänkrim som vi döpte om det till förra året – häng på oss på Kaffe och Kultur!
Veckans Smakebit kommer ur Shuggie Bain av Douglas Stuart. Jag började i morse så har inte kommit så långt ännu – detta är början på tredje kapitlet.
När sommaren till slut kom var den varm och fuktig. För en man med nattliga vanor kändes dagarna alldeles för långa. Det nordliga ljuset var som en ohyfsad gäst som höll sig kvar för länge om kvällarna och vägrade ta farväl. Big Shug hade alltid svårast att sova ljusa sommardagar. Solen lyste genom de tjocka gardinerna och barnen förde alltid som mest oväsen när de var glada. Högljudda tonåringar från grannlägenheterna kom och gick, och kvinnor i sandaletter trippade fram och tillbaka i hallen med klapprande fötter och pladdrande munnar.
När solen till slut gick ner rattade Big Shug ut sin svarta taxi i en snäv cirkel, lät den fara runt som en tjock hund efter sin egen svans och körde ut ur Sighthillområdet. Så fort han såg ljusen från Glasfow sjönk han tillbaka i sätet och kände axlarna slappna av för första gången på hela dagen. Under de närmaste åtta timmarna var stan hans och han hade storslagna planer.
Ur Shuggie Bain av Douglas Stuart, Albert Bonniers förlag: 2021
Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten!