Läsning – Sida 2 – Stories from the city, stories from the sea

Well-schooled in murder (Kommissarie Lynley, #3) av Elizabeth George

Well schooled in murder är tredje boken i serien om Lynley och Havers, som nu är uppe i 20+. Elizabeth George är en av de stora deckarförfattarna och det är som det ska, för hon är mästerlig på ett ovanligt sätt – inte bara är gåtorna extremt intrikata och väl uttänkta, hennes språk är också otroligt bra – liksom karaktäriseringen. Thomas Lynley, lord och allt vad han är, och Barbara Havers, från minst sagt enkel bakgrund, är ett oväntat och till en början ovilligt radarpar. Det blir väldigt lyckat. Lyckad är även balansen mellan livet utanför polisarbetet. Det privata tar inte mycket plats rent textmässigt, men det som finns med är väldigt effektfullt.

I denna bok blir Lynley uppsökt av en gammal skolkamrat från Eton. Han är numera någon sorts husfar på en internatskola i Sussex och en ung elev har försvunnit. Eleverna är förstås hans ansvar och han är förkrossad och mycket stressad över vad som hänt. Till en början är det förstås inte ett fall för Scotland Yards mordrotel, men när pojken hittas död på en lantkyrkogård långt från skolan blir det en mordangelägenhet.

Det finns mycket att hämta på en internatskola vill jag lova. Fasaden är pampig, liksom allt annat som föräldrar kan tänkas få syn på, men insidan är sliten och skitig. En tydlig metafor för vad som pågår bakom slutna dörrar – pennalism, kriminalitet och oansvariga vuxna. Och skrymslen och vrår, förstås.

Det är en lång bok, med mycket folk och jag blev då och då lite trött på den för det kändes som om jag inte kom någonvart. Men så plötsligt – flera gånger under läsningens gång – hände något som tände gnistan igen. Någon gång i mitten tänkte jag att nej, jag orkar nog inte fortsätta med serien just nu – men när jag stängde den igår kväll insåg jag att det kommer jag visst det. Kanske inte på stubinen, men jag kan omöjligt lämna dem här.

Boken kan man köpa här.

Dödens snabba vingar (Maria Wern, #24) av Anna Jansson

Tjugofjärde boken i en serie – kan det verkligen fortsätta vara bra? Ja, i alla fall vad gäller Anna Jansson och Maria Wern. Jag tror att det handlar om att balansen mellan karaktärernas privatliv och polisarbete och mordgåtor har hållit sig på en bra nivå hela tiden. Det är lite som med Peter James och Roy Grace, och Elly Griffiths och Ruth Galloway – karaktärerna utvecklas i takt med seriens gång och det gillar jag.

Denna gång hittas en kvinna död i en gammal Amason i ett garage vid en stuga där en mycket bakfull mäklare ska hålla en visning. Kvinnan har varit försvunnen i ungefär ett halvår och av fyndplatsen att döma har kroppen nog befunnit sig där ungefär lika länge. Kvinnan var forskare på universitetet med inriktning på det urgamla avloppssystemet under Visby, där De dödas sal sägs finnas. Samma dag försvann även hennes faster spårlöst.

Hemmavid roddar Maria inte bara sin egen avgrundsdjupa sorg, utan även sina barn, sin pappa som bor i gäststugan och sin gamla bästa vän Karin, som är djupt nere i sin bipolaritet. Och i skuggorna rör sig en riktigt obehaglig figur.

Man får koppla bort det här med osannolikheten att Gotland skulle vara drabbat av så enormt många invecklade mord (Lex Fjällbacka) förstås. Särskilt om man tänker på att Mari Jungstedt parallellt har tagit död på ungefär lika många på ön. Men det gör jag så gärna för jag gillar verkligen att följa Wern och de andra. Man får sig en dos folktro och medeltidshistoria och aktuella ämnen tas upp på ett okrystat sätt. Snyggt utfört och spännande hela vägen. Lättläst och underhållande.

Boken kan man köpa här.

Au revoir Agneta (Agneta, #2) av Emma Hamberg

Agneta har landat i livet i Saint Carelle. I klostret, med Einar, med alla vänner, med korna och tjurarna som parar sig högljutt borta på åkern. Katterna och osten, vinerna och boulangeriet. En dröm hon inte visste att hon hade som har besannats, liksom.

Men säg den lycka som varar för alltid – en dag knackar det på porten till klostret och Agneta öppnar. Vilket ingen annan gjort under alla år, för man ska verkligen inte släppa in myndigheterna. Det visar sig att Einar inte har betalat elen till klostret på väldigt länge, och nu är han skyldig enorma summor. Själv orkar han inte bry sig om det. Han är gammal och sjuk och tänker att han lika gärna kan dö med klostret – men det vill inte Agneta höra talas om. Nu gäller det att samla trupperna och se till att samla ihop de där enorma summorna.

Detta är sista boken om Agneta, så vitt vi vet (men jag skulle gärna få veta vad som händer sen…) och det kanske är otroligt smart av Emma Hamberg att göra en Fawlty Towers (de gjorde bara 13 avsnitt) och avsluta på topp. Je m’appelle Agneta blev otroligt omtyckt, och vi är många som väntat mer eller mindre tålmodigt på nästa bok. Det kändes lite snöpligt när jag fattade att det blir ingen lång serie om Agneta och klostret, men det kändes faktiskt helt rätt när jag läst klart.

Älskade Agneta, Einar, Bonnibelle, Fabien och hela Saint Carelle – au revoir! Med hopp om kanske ett litet à bientôt, också.

Boken kan man köpa här.

Sverigevänner: historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn av Arash Sanari

1986 kom Arash Sanari och hans familj till en flyktingförläggning i Laxå, efter att ha lämnat Iran. Ett tag därefter flyttar de till Tjörn, till villaidyllen där grannarna blev mycket oroliga för att det skulle komma utlänningar till deras fina område. Och inte var det många på hela ön som inte var svenskar inte.

Arash och hans pappa Jamshid, kemiingenjör i hemlandet men oförmögen att hitta ett arbete i Sverige, skrev båda dagbok. Här har Arash sammanställt deras texter. Varje kapitel börjar med en av Jamshids betraktelser, följt av ett kapitel om hur det var att växa upp i det nya landet, om att lära sig säga ”passa” och ”skjut” och därmed kunna hitta kompisar via fotbollen. Och massor av mer.

En mycket fin bok om kultur och kulturkrockar – lättläst men djupsinnig och öppenhjärtig, bitvis hjärtskärande och upprörande men ofta också väldigt kul.

Boken kan man köpa här.

Läst i april och maj 2023

Tydligen glömde jag skriva ett Läst i-inlägg för april, så nu kommer två månader på en gång. Det är inga stora mängder, så det kanske är lika bra med ett samlingsinlägg så att det blir lite substans.

April:

Dödens snabba vingar (Maria Wern, #26) av Anna Jansson – ★★★★
Well-schooled in murder (Inspector Lynley, #3) av Elizabeth George – ★★★★
Vill du kyssa en rebell? av Eva-Stina Byggmästar – ★★★★
Lögnaren i skafferiet av Kristina Appelqvist – ★★★★
Sommaren av Elin Persson – ★★
Don’t wake up av Liz Lawler – ★★★
Hämndens tid av Jonas Sjöstedt – ★★★
Daisy Darker av Alice Feeney – ★★★
The Windsor Knot (Her Majesty the Queen investigates, #1) av S J Bennett – ★★
A girl called Justice (A girl called Justice, #1) av Elly Griffiths – ★★★★
Beyond the wand: The magic and mayhem of growing up a wizard av Tom Felton – ★★★★
The Dinner Guest av B P Walter – ★★★★

Maj:

Någon måste vattna tomaterna av Rebecka Åhlund – ★★★
Lova mig tystnad (Lundasviten, #4) av Mattias Edvardsson – ★★★★
Rivers of London (Rivers of London, #1) av Ben Aaronovitch – ★★★
Från och med nu av Martina Haag – ★★★
Sweet dreams Öxnehaga av Anna Agrell – ★★★
Levande och döda (Hallandssviten, #3) av Christoffer Carlsson – ★★★★
Parasiten (Emma Sköld, #11) av Sofie Sarenbrant – ★★★★

De jag rekommenderar allra starkast, och som nosar på femmor, är de två herrarna från södra Sverige, Edvardsson och Carlsson. Deras serier är fantastiskt bra och jag väntar alltid mycket otåligt på nästa. .

Foto överst är av Leah Kelley, hämtat från Pexels.com.

Den store konstnären av Emmy Abrahamson och Hanna Jedvik

Hanna Jedvik och Emmy Abrahamson är två favoriter hos mig och jag såg genast till att komma först i kön på bibblan när deras gemensamma roman Den store konstnären var på gång. Sedan slutade det med att jag lyssnade på en stor del av den istället, för Josefin Neldén och Anna Sise gör ett så fantastiskt jobb med att läsa huvudpersonerna.

De heter Ann och Esti och jobbar båda på Sveriges Radio. Ann är en lite stökig men ambitiös trebarnsmorsa i Malmö, dit den organiserade researchern Esti skickas från Göteborg för att de ska göra en specialpodd om den berömde konstnären Niki Falc, som hittats död i sitt hem på Österlen.

De vill absolut inte jobba ihop men vad har man för val? Nikis familj är en brokig skara, inte lätta att komma inpå livet och med väldigt olika minnen av sin bror/far/exmake. Ganska snart kan Ann och Esti identifiera att det är något som inte stämmer med det gör självmordet.

Händelserna berättas växelvis och det är full fart hela vägen och ofta väldigt roligt, ibland på gränsen till dråpligt. Inte utan känslor och konflikter, givetvis, och inte utan ett och annat satiriskt hugg i kulturvärlden och mediadito. Ibland händer så oväntade saker att jag bara gapar vilket är ett gott betyg i en deckare av idag. Om jag ens ska kalla det deckare för det är minimalt med poliser inblandade. Jag hade kul med Den store konstnären och känner mig lovad en uppföljare så det är bara att vänta tålmodigt!

Boken kan man köpa här.

Daisy i kedjor av Sharon Bolton

Daisy i kedjor poppade upp när jag försökte samla inspiration och planera lite kring vad jag skulle läsa under mars månads tema på Kaffe & Kultur, på någon lista med ”böcker om böcker”. Huvudpersonen Maggie Rose är nämligen inte bara försvarsadvokat, hon är true crime-författare också. Dock märkte jag inte av speciellt mycket av just den biten ska sägas, så jag vet inte hur bra den passar in i #kaffeochkulturomkultur egentligen. Men men, läste den gjorde jag och bra var den, om än inte en av Boltons bästa.

Daisy i kedjor utspelar sig i Englands West Country. Seriemördaren och därtill läkaren Hamish Wolfe är en sådan där mördare som fått en hel fanklubb, som alla är övertygade om att han sitter oskyldigt inspärrad på fängelset på Isle of Wight, efter att ha dömts för kidnappningsmord på tre kvinnor.

Maggie Rose har tidigare fått dömda mördare frisläppta och Wolfes fanklubb – och han själv – vill nu att hon ska ta sig an även hans fall. Hon håller låg profil trots sin framgång – förutom i sin framtoning, med sitt blåa hår och färgglada kläder.

Anledningen till att man tror att det är Wolfe som är skyldig till de tre kvinnornas död är delvis på grund av platserna där de återfanns, men även för att de har ett utseendedrag gemensamt. (Här blir jag lite galen eftersom detta gemensamma drag ska vara fetma, men en kvinna på drygt 170 cm som väger 80 kilo är knappast FET, kom igen.) Till slut ger Maggie i alla fall med sig och börjar åka till Isle of Wight för att besöka Wolfe i fängelset och försöka reda ut hur – om – hon ska kunna hjälpa honom.

Det pendlar mellan prosatext och delar ur förhör med Wolfe, artiklar och annat ur hans förflutna. Jag tycker inte att det är så svårt att räkna ut vart det barkar, men det är ganska spännande på vägen dit. Pluspoäng för det mycket snygga omslaget men jag förstår inte varför man översatte titeln till Daisy i kedjor. Daisy in chains är betydligt klatschigare.

Boken kan man köpa här.

Heartstopper vol 1 (Heartstopper, #1) av Alice Oseman

Vi började titta på Heartstopper på Netflix för rätt länge sedan, men så fick jag för mig att jag ville läsa åtminstone första boken först. Men så tog det tid innan jag kom mig för att göra det (tack vare BookTok-bordet på biblioteket). När jag väl satte igång var det omöjligt att sluta.

Detta är väl en ganska klassisk HBTQ-trope, där den snälle mjuke gaykillen (Charlie) träffar den hårde tuffe rugbyspelaren (Nick), de blir vänner efter att ha hamnat bredvid varann i klassrummet och Charlie blir förälskad men tror inte att han har någon chans. Du kan aldrig gissa vad som händer sen, som Hänt.se skulle skriva.

Men trots att idén känns rätt gjord är detta en av de finaste och raraste ungdomsböcker jag läst på väldigt länge. Formatet – grafisk roman – fungerar väldigt bra och jag längtar efter att fortsätta med serien. Så fint.

Boken kan man köpa här.

Lycka till av Malin Stehn

För åtta år sedan var familjen Brandt en alldeles vanlig familj. Mamma Annika, pappa Mats, storebror Erik och lillasyster Emily. Sedan sker en katastrof när Erik och hans kompis William sätter sig i en bil efter alldeles för mycket alkohol på en studentfest och kör rakt in i en lyktstolpe. De hittas liggande utanför bilen. William klarar sig med lindriga skador och lättare minnesförlust, men det blir betydligt värre för Erik. Hans mamma är övertygad om att William orsakade skadorna med flit eftersom Erik var hans konkurrent i fotbollslaget och det skär sig mellan de två familjerna som tidigare umgåtts tätt.

Åtta år senare ska Emily och William gifta sig. Ingen i hennes familj är särskilt pepp på detta, men de åker mer eller mindre motvilligt till Örenäs slott för att vara med på bröllopet ändå. Annika och Mats är numera skilda, han lever tillsammans med Isobel och Annika dricker för mycket i sin ensamhet. Erik flydde till Göteborg och journalistutbildningen och kommer till slottet tillsammans med sin assistent Nike. Och Emily är så lycklig att äntligen få gifta sig med den mycket framgångsrike William. Hänt i veckan har fått exklusiv rätt till bilderna och bröllopet är påkostat och tjusigt.

Vi vet redan från prologen att festen kommer att sluta när en frackklädd person hittas död i slottsparken. Vem det är vet vi dock inte. Vägen dit blir tydligare och tydligare genom berättelser bakåt i tiden och plötsligt finns flera motiv och möjliga gärningsmän för det potentiella mordet som skett.

Jag lyssnade för en gångs skull, för jag ville gärna läsa denna inom ramen för månadens tema och kön var lång på biblioteket. Det finns fyra inläsare, vilket jag tycker blir väldigt lyckat när flera perspektiv läggs fram. En helt okej thriller om uppoffring och vad man gör för sin familj tycker jag. Jag förstod hyfsat tidigt vad som hade hänt, men vägen dit var spännande och lagom oväntad ändå.

Jag skrev häromsistens om hur trött jag är på lemmar som ligger i onaturlig vinkel från kroppen och denna inleds just med en sådan. Trots det fortsatte jag lyssna och det är jag ändå glad för.

Boken kan man köpa här.

Spare av Prins Harry, hertig av Sussex

Prins Harry och Meghan har ju befunnit sig på världens läppar i några år. Jag har faktiskt inte sett varken Oprah-intervjun eller Netflix-dokun men det var absolut självklart att jag skulle läsa boken. Så fort den fanns tillgänglig publicerades ju vissa särskilt snaskiga bitar men det var inte riktigt sådant jag var ute efter ändå. Jag bodde i England när Harry var som mest i ropet i media, på löpsedlarna var och varannan dag och tyckte synd om honom av och till.

Gjorde han bra grejer var han ändå inte lika bra som brorsan, gjorde han mindre bra grejer blev tabloiderna som vilddjur. Ja – han gjorde skitdumma grejer, Lex Naziuniform – men förlöjligandet av t.ex hans tid i armén var gamigt. Tanken bakom Spare är förstås att göra upp med media, gamla strukturer och familjen och detta blandat med roliga anekdoter och fina berättelser om vänskap blir en ganska underhållande och tänkvärd bok. Den är dessutom mycket bättre skriven än jag trodde.

Boken kan man köpa här.