Etikett: Brittiskt

De osannolika systrarna Mitford av Cecilia Hagen

Var sjutton ska man börja med systrarna Mitford frågar jag mig. En fascist, en nazist, en kommunist, tre författare, en som försökte sig på en sångkarriär… ja, det fanns en bror också. Fascist han också.

Cecilia Hagens bok om de mytomspunna systrarna har legat i mammas fritidshus i många herrans år. Jag tror att den medföljde ett nummer av Amelia. Jag har plockat upp den men inte riktigt orkat hänga med i dessa oerhörda berättelser men nu fick det bli dags. Parallellt läste jag lite i The Mitford Girls av Mary S Lovell, som är betydligt mer välskriven och omfattande, men därmed också ännu besvärligare att hålla reda på.

Systrarna Nancy, Pamela, Diana, Unity, Jessica (Decca) och Deborah föddes mellan 1904 och 1920. Familjen var (eller ja, är) aristokratisk, släkt med Winston Churchill (två av systrarna gifte sig med två av hans brorsöner) och det är ingen hejd på hur många kända personer som förekommer i systrarnas liv. En barrikaderar sig tillsammans med Martin Luther King, en är bästis med Evelyn Waugh, men det som är mest fascinerande är nog ändå Unitys besatthet av Hitler.

Hon flyttade till Tyskland, München närmare bestämt, för att kunna vara nära sin stora idol. Varje dag gick hon till restaurangen där Hitler åt lunch och till slut lyckades hon få träffa och lära känna honom. De blev riktigt goda vänner och Hitler ordnade till och med en lägenhet åt henne. Hon meddelade när andra världskriget bröt ut att om hennes två älskade länder England och Tyskland skulle bli fiender skulle hon skjuta sig i huvudet. Det gjorde hon också.

Diana och hennes man hamnade i fängelse eftersom maken ledde British Union of Fascists. De fick, tack vare sina kontakter, lov att bo tillsammans i en liten stuga på Holloway Prisons marker. Otroligt.

Ett rörigt och plottrigt inlägg – jag inser det – men det är en väldigt rörig historia också. Men fascinerande! Alla sex systrar beskrivs som otroligt vackra och charmerande och jag tror absolut att det stämmer. Jag kanske skulle rekommendera att man lyssnar på en podd eller så istället för att läsa Hagens bok just, men det är en jäkla resa.

Syskonmakaren (The making of us) av Lisa Jewell

Lydia, Dean och Robin bor alla i London och har något gemensamt – nämligen en far. De har ingen aning om att de är halvsyskon, eftersom de blev till via spermadonation. Lydia får ett anonymt brev från någon i den lilla byn i Wales hon flydde ifrån så fort hon slutat skolan, med kontaktuppgifter till fertilitetskliniken. Hon är mycket framgångsrik och har blivit förmögen på en uppfinning hon patenterat men är väldigt ensam.

Dean ska bli pappa, men bebisens mamma verkar avsky honom. En stor tragedi får honom att tappa fotfästet och en natt under influens av både sprit och gräs blir han övertygad om att registrera sig på en hemsida som hjälper donatorsyskon att hitta varandra.

Robyn pluggar till läkare, eftersom hon vet att hennes donatorpappa är barnläkare i Frankrike. Eller åtminstone att han var det när hon blir till. Hon träffar sin drömkille i klädbutiken där hon jobbar deltid, men får en dag syn på honom i spegeln och tror att han är hon själv. Tänk om det fallit sig så olyckligt att de är syskon? Även Robyn registrerar sig på hemsidan och det ska finnas en pojke född 1983, precis som hennes pojkvän är. Kan det vara så olyckligt? Dags även för henne att registrera sig på hemsidan.

Maggie är god vän, eller kanske flickvän, till Daniel – donatorn. Han ligger för döden på ett hospice i Suffolk, men skulle så gärna vilja se hur det gick för de fyra barn han är biologisk far till. Är de vackra, snälla, begåvade? Maggie beslutar sig för att hon måste hjälpa honom med detta innan det är alldeles för sent. Och tiden börjar rinna ut.

Det låter lite som en halvkass såpopera, men detta är en jättefin bok om att inte bara finna sina syskon och sin pappa, utan kanske även sig själv. De tre syskonen har helt olika erfarenhet av hur en familj är, och nu får de chans att skapa en egen, i olika stadier av vuxenlivet. Tänkvärt, varmt och humoristiskt. Detta är en av Lisa Jewells ”mellanböcker”, post-chicklit men pre-spänning och det blir bra. 

Man kan köpa e-boken på engelska här. Den svenska utgåvan verkar inte gå att få tag på så enkelt, men den finns på biblioteket – åtminstone i Göteborg.

Sällskapsmänniskor av Candice Carty-Williams

Sällskapsmänniskor (People Person på originalspråk) var hett efterlängtad hos mig och många med mig som älskade Candice Carty-Williams debut, Queenie. Jag blev sannerligen inte besviken!

Curtis Pennington har fem barn med fyra mödrar. Lustigt nog har den äldsta och den yngste i skaran samma mamma. Det är Nikisha, Danny, Dimple, Elizabeth och Prynce. Utöver de två som är syskon har de knappt setts genom åren, men en dag kliver Curtis upp och bestämmer sig för att detta är dagen då alla ska träffas. Han plockar upp allesammans i sin guldfärgade Jeep och kör till Clapham Common med dem så att de ska få äta glass tillsammans. Lite lagom awkward. Nikisha är då 19 år och känner trots allt ett visst ansvar för sina syskon – så hon ger dem sitt nummer och säger åt dem att de alltid kan ringa om något skulle hända – för hon vet att de ju inte kan förlita sig på sin pappa.

Femton år senare händer mycket riktigt något. Dimple är vid det här laget trettio år och vill inget annat än att vara en framgångsrik influencer med många följare, fast hon ligger runt 200-strecket än så länge. Hennes följare är lojala och fina mot henne men det är också det enda umgänget hon har förutom sin hopplösa pojkvän. Och det är i samband med ett besök av honom som hon nu måste ringa Nikisha för att få ganska akut hjälp i en situation som uppstår – och alla syskonen kommer med.

Jag förväntade mig verkligen inte den vändning berättelsen tar såpass tidigt i romanen men det blev så väldigt effektfullt – jag kan inte säga vad det är, ni måste läsa själva. Detta är till stor del en väldigt rolig berättelse med mycket mörk humor, kantad av sorg och övergivenhet, missbruk och elände. Men framför allt handlar det om familj, syster- och broderskap och föräldraskap (och bristen därpå). Syskonen är väldigt olika men i och med det som händer har de inte längre bara en halvkass far gemensamt utan väldigt mycket mer än så.

Fem stjärnor från mig!

Boken kan man köpa här.

The Last Remains (Ruth Galloway, #15) av Elly Griffiths

Först tyckte jag att det var väldigt tråkigt att höra att detta (troligtvis) är sista boken om Ruth Galloway – men efter ett tag vande jag mig vid tanken, och insåg att detta nog är jättesmart. En viss will they-won’t they-grej i serien har förvisso alltid varit lite spännandem men började bli uttjatad och i och med seriens avslut skulle vi väl äntligen få ett avslut även på detta. Förhoppningsvis ett lyckligt sådant, men vem vet?

Det är förstås deckargåta också. En hantverkare som ska blåsa ut ett bageri hittar benrester bakom en vägg, och Ruth Galloway i egenskap av arkeolog och benexpert kallas förstås in. Hon har egentligen fullt upp med att försöka rädda arkeologifakulteten på universitetet där hon jobbar, men plikten kallar.

Benen visar sig tillhöra Emily Pickering, en ung arkeologstudent som försvann spårlöst tjugo år tidigare. Hon sågs för sista gången när hon lämnade en järnvägsstation efter att ha varit iväg på en lite märklig campingtripp med andra studenter och sin lärare. Snart visar det sig att Ruths bästa vän, druiden Cathbad, var en av deltagarna på resan och en av Emilys närmaste vänner.

Nelson och poliskollegorna letar febrilt efter samband mellan händelsen och de personer hon var ute i skogen precis innan hon försvann. Mitt i alltihop försvinner Cathbad spårlöst. Han har inte mått bra efter att han fick lämna sjukhuset efter sin svåra Covid, börjat prata om märkliga saker och nu är han alltså försvunnen. Det finns många ställen dit han skulle kunna ha sökt sig och det blir fullt pådrag eftersom han ju också har en koppling till mordet på Emily.

Jag tycker att detta blev ett värdigt och bra avslut på en serie jag verkligen har älskat. Naturligtvis hoppas jag att det kommer mer om Ruth och alla omkring henne, eftersom många av karaktärerna har blivit stora favoriter genom åren, men det känns helt okej att säga au revoir. Detta är en av de bättre böckerna i serien i mitt tycke och jag kunde stänga den med ett leende på läpparna.

Boken kan man köpa här.

Den perfekta pojkvännen (London Calling, #1) av Alexis Hall

Luc O’Donnell är son till två rockstjärnor som skildes när han var liten. Hans mamma har dragit sig tillbaka i Surrey och tittar mest på Drag Race med sin bästis Judith, men pappan, den rumlande rockern som tillbringat de senaste tjugo åren ut och in på avgiftning och behandlingshem, ska nu göra comeback. Vilket placerar Luc i rampljuset. En paparazzi fotar honom vid helt fel tillfälle, och det enda sättet att rädda sin karriär och sitt rykte är att skaffa sig en stabil och städad pojkvän.

Turligt nog finns en man i bekantskapskretsen som har ungefär samma behov men av andra skäl. Oliver är skandalfri, framgångsrik advokat, välklädd och vegan – och behöver en dejt till ett familjeevent.

Dags att börja fejkdejta, alltså.

Lucs rockstjärnepappa hör av sig och vill plötsligt ha en relation med sin son. Han har nämligen fått cancer, och vill få ordning på sina relationer. Han har varit en riktigt kass pappa, och Luc är egentligen motvillig att ha kontakt med honom men vad gör man? Kontrasten mot den ljuvliga franska mamman som lagar usel mat och kanske har en kärleksrelation med sin bästis är skarp och väl skildrad. Även Olivers familj är viktig i berättelsen, rivaliteten med brorsan som anses bättre då han och hans fru är läkare och arbetar med människor i Östafrika. Oliver försvarar brottslingar i rätten och är absolut inte god nog för sina elitistiska och konservativa föräldrar. Usch!

Här finns också aspekten av att välja sin egen familj. Kompisgänget som finns runt Luc och Oliver är en sådan självvald familj och jag gillar verkligen sådant.

Den perfekta pojkvännen är en perfekt romcom. Väldigt charmig och bitvis extremt rolig à la snustorr brittisk humor. Lucs kollegor på välgörenhetsorganisationen för dyngbaggar där han jobbar är genialt skrivna. Jag skrattar sällan högt åt böcker men bitarna där de är med är otroliga.

Jag läser sällan romance av den enkla anledningen att jag tycker att det är tråkigt och förutsägbart men detta är ett undantag.

Boken kan man köpa här.

The Adventure of the Blue Carbuncle (Sherlock Holmes, #7) av Sir Arthur Conan Doyle

I mellandagarna kommer Dr. Watson hem till Sherlock Holmes för att önska god fortsättning. Holmes sitter och studerar en gammal hatt, som Commissionaire Peterson tagit hand om – tillsammans med en stor fin gås – efter att han sett en man tappa dem på gatan efter att ha sprungit från ett gäng unga busar. Henry Baker, som är namnet som står i hatten, går inte att hitta någonstans så Peterson lämnade in den till Holmes som förstås kan leta rätt på vem som helst.

Ännu konstigare är att Mrs Peterson hittade en stor vacker blå ädelsten i gåsens kräva när hon skulle tillaga den till middag. Grevinnan av Morcar har nyss förlorat en sådan sten, som dessutom kan kopplas till en massa mord och hemskheter. Nog måste det vara den – men hur kan den ha hamnat i gåsen?

En Sherlock-novell som har allt man kan önska sig. Ett lite lagom klurigt mysterium med geniala slutsatser och tillvägagångssätt. Underhållande!

PS: Det är lite osäkert vad en karbunkel är – det verkar som om det kan vara ett slags slipning av en ädelsten – men också ett starkt röd ädelstensmineral. Det kan också vara en väldigt otrevlig böld – men vi får väl tänka oss att detta har med slipningen att göra.

The Sittaford Mystery av Agatha Christie

Precis på gränsen till Dartmoor har mrs Willett och hennes dotter hyrt Sittaford House. De är på resa från Sydafrika och ingen förstår riktigt hur de fick nys om att hyra huset av kapten Trevelyan, som temporärt hyrt ett mindre hus i närmsta stad istället. Men nu är de där och sällskapssjuka är de så de bjuder ofta in de få andra invånarna i lilla Sittaford på te och middagar och annat.

Just denna kväll har Sittaford blivit isolerat av en snöstorm. Man sitter vid bordet efter teet när någon kläcker idén att de borde hålla en seans. ”Anden”, eller vem det nu är, berättar att kapten Trevelyan blivit mördad. Major Burnaby, kaptenens gamle vän, bestämmer sig för att ge sig av till staden för att kolla läget. I snöstorm. Nio kilometer till fots.

Väl framme visar det sig att kaptenen mycket riktigt ligger ihjälslagen i sitt hus, och det verkar som om han dog ganska exakt samtidigt som ”anden” berättade om mordet.

När hans brorson visar sig ha befunnit sig i staden samma kväll som mordet begicks häktas han. Fästmön Emily Trefusis beslutar sig för att ta itu med att ta reda på vad som verkligen hände för att rentvå sin fästman. Hon teamar upp med journalisten Charles Enderby och det blir en lyckad kombination – ett riktigt radarpar.

Jag tycker att det kan vara lite uppfriskande att läsa Agatha Christie utan varken Poirot eller Miss Marple. Det hela är mycket klurigt och fullt av villospår för läsaren, det finns allusioner till Sherlock Holmes och Baskervilles hund (som ju utspelar sig på Dartmoor) vilket är kul och upplösningen är oväntad för mig, även om inte gärningspersonen är det.

Jag lyssnade på en inläsning av Hugh Fraser utgiven av Harper Audio. I mångt och mycket är inläsningen alldeles utmärkt men jag förstår inte var den mycket konstiga sydafrikanska accenten han använder kommer ifrån för så låter då ingen sydafrikan jag träffat.

Boken kan man köpa här.

Payment in blood (Lynley & Havers, #2) av Elizabeth George

Jag är up to date med alla deckarserier jag följer, vilket är roligt när en ny bok äntligen kommer men kasst att vänta i ett år på nästa. Och vad gör man då? Tar sig an en där det finns många böcker att komma ikapp med – och då blir det Lynley & Havers. (Jag läste första boken för ett par år sedan, och det verkar som om jag har läst tre stycken som ligger längre fram i serien för nio-tio år sedan. Får väl se när jag når dit vad jag minns.)

Ett teatergäng har begett sig till ett gods i Skottland för att förbereda sig för en stor produktion som ska upp i West End inom kort. Pjäsens författare, Joy Sinclair, hittas mördad med en dolk genom halsen och Lynley och Havers skickas dit från Scotland Yard. Lynley, som ju vid sidan av kommissarie även är den åttonde earlen av Asherton, får bryta sin semester i Cornwall och åka dit. Han hade bjudit med sig Lady Helen, kvinnan han har en något märklig relation med, men hon tackade nej – och det visar sig att hon faktiskt befinner sig på godset i Skottland istället.

En intrikat väv av karaktärer kommer fram – producent, landets största skådespelare, pjäsförfattarens syster och ett helt gäng andra. På godset finns även ägarinnan, kökspersonalen och två ungdomar som jobbar med att ta hand om huset och serva gästerna. Även en av dessa hittas attackerad i kökstrappan. Vad visste han som mördaren behövde tysta?

Det är en rätt lång bok med liten text och jag ska erkänna att min trötta småbarnsmammahjärna inte riktigt hängde med ibland. Mycket folk med komplicerade relationer sinsemellan. Men då är det oftast bäst att bara läsa vidare, och det gjorde jag. Och gjorde en mental notering om att kanske göra en liten notering över karaktärerna i kommande böcker om det går åt samma håll.

Men det är väldigt klurigt och spännande. Otroligt trevligt skrivet, en stor kontrast mot moderna spänningsromaner som ofta är ganska… platta, rent språkmässigt. Det är som om man bara vill antingen få läsaren att få hjärtat i halsgropen, eller nå fram till något sorts klimax, utan att tänka jättemycket på hur det ska presenteras. Jag kan förstå varför vissa böcker endast blir ljudbok faktiskt, för då går i alla fall jag med på att berättelsen bara… berättas.

Elizabeth George är definitivt en av de största och nu ser jag fram emot att hänga mer med Lynley och Havers. Båda är väldigt lyckade karaktärer, den adlige Lynley och den kärva Havers, och trots att George är amerikanska fångar hon verkligen det brittiska. I like it a lot.

Boken kan man köpa här.

Tidigare jag läst i serien:

  1. Payment in blood (Gamla synder)

One by one av Ruth Ware

Techföretaget Snoop har exploderat på marknaden, som en tjänst man kopplar till t.ex Spotify för att kunna lyssna i realtid på samma musik som de man följer. Nu är det dags för ledningen och aktieägarna (samt ett par assistenter, förstås) att resa till en schweizisk (eller fransk?) alpstuga en vecka. Lite jobb och mycket skidåkning finns på schemat.

I alpstugan, som förstås ligger isolerat och endast kan nås med bergbana eller på skidor, jobbar Erin och Danny. De är tränade i att alltid vara proffsiga och vänliga, men det är inte alltid lätt med denna grupp.

Dagen efter att en av grundarna släpper en bomb gällande ett utköp händer det som inte får hända – en lavin tar fart och en person saknas efter att ha åkt nerför en svart pist, mot allas inrådan. Man kan spåra hennes telefon till dalen vid sidan om backen och får acceptera att hon inte kommer att komma tillbaka. En gräslig olycka.

Eller? Strax efter Evas försvinnande hittas IT-killen mördad, en av assistenterna ger sig ut i snön och har bara lämnat en lapp efter sig, och strax efter det hittas en annan assistent mördad i sin säng. Men alla dörrar har varit låsta och bara Erin och Danny har huvudnyckel. Eller?

Ett antal personer fast i en stuga med två lik på övervåningen, utan telefonkontakt, wifi eller egentlig möjlighet att ge sig ut? Det blir en bladvändare av det, det får jag säga. Det blir dessutom en effektiv avskräckning att någonsin åka skidor igen.

Jag gillar att persongalleriet presenteras på ett ljuvligt satiriskt sätt, med tramsiga peppiga presentationer från Snoops websida. Berättelsen kommer från två håll – Erin och Liz, en av aktieägarna, och nog blir det spännande framåt slutet. Innan dess är det tyvärr en hel del transportsträcka. Jag läste en recension som föreslog att detta hade kunnat vara en riktigt bra novell eller kortroman och jag är villig att hålla med. Men det är en underhållande spänningsroman ändå. 

Boken kan man köpa här.

Midnattslöftet av Lucy Diamond

Midnattslöftet är en mysig vinterroman som antagligen skulle sorteras i facket feelgood, även om jag inte är något stort fan av den definitionen. Men det verkar onekligen som om allt som handlar om kvinnor på landsbygden (särskilt den brittiska) är feelgood nu för tiden, så jag får väl foga mig.

Gemma och Spencer har ett lyckligt äktenskap, ett vackert hus i en by i Suffolk och fina barn – men idyllen krossas när en gräslig olycka sker. Caitlin är i byn för att städa ur sin mammas hus efter hennes död – och bör samtidigt komma på vad hon ska hitta på med sitt liv efter att ha slutat som sjuksköterska. Och Saffron är en tuff kvinna i PR-branschen som hamnat i en situation inte ens hon kan styra över, och reser till Suffolk för att hyra en stuga och försöka fatta ett beslut.

De tre kvinnorna möts lite oförhappandes på en nyårsfest. Långt in på natten sitter de tillsammans och öppnar lyckokakor. Kanske kan de någorlunda banala textremsorna faktiskt innehålla något som kan hjälpa dem att komma framåt på sina olika vis?

Tack vare mod och beslutsamhet flätas deras liv samman – jag gillar särskilt att det har med arbete och målsättningar att göra snarare än karlar och sådana bekymmer som ofta beskrivs som typiskt kvinnliga i böcker av denna eller liknande genre.

Karaktärerna är hyfsat realistiska, och det är fint att alla får ta lika mycket plats i berättelsen. Charmigt och trevligt tycker jag.

I original heter boken The year of taking chances vilket säger mer om boken än vad den svenska titeln gör.

Boken kan man köpa här.