Etikett: Biografi

De osannolika systrarna Mitford av Cecilia Hagen

Var sjutton ska man börja med systrarna Mitford frågar jag mig. En fascist, en nazist, en kommunist, tre författare, en som försökte sig på en sångkarriär… ja, det fanns en bror också. Fascist han också.

Cecilia Hagens bok om de mytomspunna systrarna har legat i mammas fritidshus i många herrans år. Jag tror att den medföljde ett nummer av Amelia. Jag har plockat upp den men inte riktigt orkat hänga med i dessa oerhörda berättelser men nu fick det bli dags. Parallellt läste jag lite i The Mitford Girls av Mary S Lovell, som är betydligt mer välskriven och omfattande, men därmed också ännu besvärligare att hålla reda på.

Systrarna Nancy, Pamela, Diana, Unity, Jessica (Decca) och Deborah föddes mellan 1904 och 1920. Familjen var (eller ja, är) aristokratisk, släkt med Winston Churchill (två av systrarna gifte sig med två av hans brorsöner) och det är ingen hejd på hur många kända personer som förekommer i systrarnas liv. En barrikaderar sig tillsammans med Martin Luther King, en är bästis med Evelyn Waugh, men det som är mest fascinerande är nog ändå Unitys besatthet av Hitler.

Hon flyttade till Tyskland, München närmare bestämt, för att kunna vara nära sin stora idol. Varje dag gick hon till restaurangen där Hitler åt lunch och till slut lyckades hon få träffa och lära känna honom. De blev riktigt goda vänner och Hitler ordnade till och med en lägenhet åt henne. Hon meddelade när andra världskriget bröt ut att om hennes två älskade länder England och Tyskland skulle bli fiender skulle hon skjuta sig i huvudet. Det gjorde hon också.

Diana och hennes man hamnade i fängelse eftersom maken ledde British Union of Fascists. De fick, tack vare sina kontakter, lov att bo tillsammans i en liten stuga på Holloway Prisons marker. Otroligt.

Ett rörigt och plottrigt inlägg – jag inser det – men det är en väldigt rörig historia också. Men fascinerande! Alla sex systrar beskrivs som otroligt vackra och charmerande och jag tror absolut att det stämmer. Jag kanske skulle rekommendera att man lyssnar på en podd eller så istället för att läsa Hagens bok just, men det är en jäkla resa.

Lasse Brandeby: Vad gör jag nu då? – en biografi om pappan, komikern, journalisten och skådespelaren av Anna Brandeby Harström med Lasse Råde

Lasse Brandebys dotter Anna har tllsammans med Lasse Råde, journalist och god vän till Brandeby, skrivit denna underbart fina biografi. Den är full av berättelser om arbete, scen och offentligt liv, men även väldigt mycket om privatpersonen, mannen och pappan Lasse – som verkar ha varit en så otroligt genuin och god människa. Jag betvivlar inte ett ögonblick att det var så.

Jag ska heller inte gräva ner mig i vad boken handlar om, men familj är sannerligen en röd tråd i berättelserna. Första frun Unni (som även är Annas mamma) och Lasse var ett okonventionellt föräldrapar med inställningen att man helst ska säga ja till allt. De hade inga fler biologiska barn, men många fosterbarn genom åren. Ibland bodde de i husbil, ibland i en gammal herrgård. Det seglades (olovligen) i Sotekanalen och hölls fester och tillställningar och allting verkar så fint utan att vara puttenuttigt och idylliskt i traditionell mening.

En berättelse om Lasse B på midsommarfest med seglarskolan där han nästa morgon råkade dricka maskindiskmedel är helt otroligt rolig, trots att det låter som om det skulle få en ände med förskräckelse. Han kravlade iväg och la sig under en tall för att ungdomarna inte skulle behöva se honom kola vippen – men det enda som hände var att det började spruta skum ur munnen och näsan på honom när han försökte hjälpa några förbipasserande att hitta rätt stig.

Vi plöjde oss igenom Kurt Olssons Television och Kurt Olssons Sommartelevision när snön yrde utanför fönstren för ett antal veckor sedan och det fortsätter vara precis lika roligt som jag minns det från barndomen. Genialt från en göteborgsk klenod som lämnade jordelivet alltför tidigt. 

Boken kan man köpa här.

A likely lad av Peter Doherty med Simon Spence

Berättelsen om Pete Dohertys liv är deppig. Uppvuxen som ”army brat”, familjen flyttade runt mycket och han hamnade tidigt i dåligt sällskap och började med droger. Musiken tog stor plats förstås, han var bara 23 år när Libertines slog igenom och därifrån var det ju upp och ner och högt och lågt åt alla håll. Man blir lite utmattad av att läsa om det får jag säga.

Det är dock tydligt att Pete är intelligent. Han skriver fantastiskt bra, och kan få somliga av de deppigaste knarkhistorierna att bli ganska underhållande. Jag hade väl lite koll på honom så länge jag bodde i England, tabloiderna var väldigt förtjusta i att skriva om honom (särskilt när han var ihop med Kate Moss förstås) men det riktiga kaoset kom senare – som när han rymde från en rehabklinik i Thailand och diverse andra galna historier.

Boken är alltså mycket välskriven, ganska underhållande och delvis gräslig. Man blir helt snurrig ibland av att försöka hänga med i vad som händer, var och hur och när – men det går faktiskt rätt bra att hoppa över bitar också. Så roligt är det inte att läsa om knark och slagsmål för många sidor i rad. Absolut läsvärd, dock! Och absolut en insikt i vad beroendesjukdomen betyder.

Boken kan man köpa här. Simon Spence, som skrivit flera musikbiografier, har deltagit i skrivandet av boken men som jag förstår det mest som redaktör. Han kan inte ha haft ett lätt jobb 😉

Fotnot: I början av karriären, innan det spårade ur alldeles, fanns Doherty i periferin av min bekantskapskrets då min dåvarande sambo fotade Libertines mycket när han försökte slå sig fram som musikfotograf. Jag träffade honom aldrig förutom hastigt på någon spelning men även utan det var Doherty på något vis en del av livet ett kort tag. Så här 20 år senare tror jag inte att det färgar min uppfattning om boken.

Allt jag vet om kärlek (Everything I know about love) av Dolly Alderton

Ibland dyker det upp författare och skribenter som jag bara vet att jag kommer att gilla. Dolly Alderton är en sådan. Jag läste lite grann om henne och upptäckte att hon varit krönikor för min bästa engelska dagstidning, att hon bott i samma hoods som jag i London under mer eller mindre samma tidsepok, och att hon har pluggat samma program som jag – och att hon har ett passionerat intresse för vinäger, lustigt nog. (Det har jag också. Kan med nöje dricka maltvinäger om jag får chansen.)

Det tog dock lite tid innan jag tog mig an hennes debutbok, Allt jag vet om kärlek. Men det var nog helt rätt tid när jag väl plockade upp den, för det blev en ljuvlig läsupplevelse. Jag skrev på Goodreads att det är så himla härligt när en bok man har höga förväntningar på faktiskt överträffar dem, och det gjorde denna.

Det är en samling kortare texter – anekdoter, recept, satirer, listor och reflektioner. Ibland är det lite klyschigt, men det är alltid väldigt välskrivet, nästan alltid hysteriskt roligt – och ibland fruktansvärt hemskt och sorgligt – men genomgående ärligt, varmt och genomtänkt. Jag kan bli vansinnig på vissa val och påhitt som görs – men inser ganska snabbt att det nog är för att jag antingen gjort precis likadant i ett tidigare liv, eller skulle ha kunnat göra det.

Massor av igenkänning alltså, och en definitiv ny favorit hos mig. Alderton är en underbar skribent och jag kastade mig ganska omgående över hennes debutroman, Ghosts eller Kvinnor som vi som den heter på svenska. Mer om den snart!

Boken finns att köpa t.ex här på svenska eller här på engelska.

Barnen på Hidden Valley Road av Robert Kolker

Det är inte alltid som det funkar toppen med icke-skönlitteratur som bokcirkelbok, men jag blev ändå glad när Barnen på Hidden Valley Road blev månadens bok i min ena cirkel. Det är en slags kombination av facklitteratur och biografi, om en otroligt fascinerande familjekonstellation i Colorado under efterkrigstiden och ända fram till nutid.

Don Galvin gjorde karriär i militären, medan hustrun Mimi var familjens matriark som kämpade hårt med att hålla samman hemmet. Ingen bagatell när man får tolv barn under en tjugoårsperiod, varav tio pojkar – och varav sex diagnostiseras med schizofreni.

Familjens otroliga kamp skildras varvat med kapitel om forskning och olika rön kring sjukdomen som fortfarande är höljd i dunkel. Det finns teorier om varför man drabbas, men anledningarna är så vitt skilda och det är otroligt fascinerande. Fascinerande är även familjen Galvins sjukdomshistorik, och hur så många drabbade i samma familj gav forskningen en otrolig chans att studera den gemensamma anamnesen och kanske komma något närmare sanningen om sjukdomen.

Det är väldigt spännande att få sätta sig in i detta. Det är otroligt brett och det verkar inte som om det finns ordentliga sanningar någonstans – men jag tror att det är bra att något lite mer lättillgängligt skrivs kring schizofreni då jag är övertygad om att väldigt många fortfarande tror att schizofreni har med personlighetsklyvning att göra.

Robert Kolker har sammanställt boken på ett väldigt lättillgängligt vis – man behöver inte veta speciellt mycket i förväg för att kunna ta sig till texten. För mig blev det lite långt och delvis upprepande – men det går fint att hoppa över de mer vetenskapliga kapitlen om det blir lite tungt. Det gjorde definitivt jag mot slutet!

Boken finns att köpa t.ex här.

Eufori: en roman om Sylvia Plath av Elin Cullhed

Det känns som om jag har läst allt av och med och om Sylvia Plath genom åren – men det stämmer naturligtvis inte eftersom hon aldrig slutar vara aktuell. Det kommer ständigt nya artiklar, essäer och böcker om Plath och hon dyker upp där man minst anar det – senast i The Assistant av S K Tremayne.

Elin Cullhed har här skrivit en litterär fantasi om Plats sista år i livet, innan flytten till London och den där isande vintern 1962/1963 då hon till slut tog sig av daga. I Cullheds bok är hon kvar på Court Green i Devon med Ted och Frieda, höggravid med Nicholas som kommer till världen under bokens gång.

Det är en otroligt känslosam roman – mycket cirkulerar kring relationen till Ted. Kärleken som började så romantiskt stormigt har väl aldrig slutat storma, men nu handlar det mest om att försöka tackla livet med en krävande, ansvarslös, slarvig och otrogen man vid sidan av två små barn och ett hus att rodda.

På Instagram skrev jag: ”Det handlar om konstnärskap, föräldraskap, äktenskap, författarskap. Psykisk och fysisk ohälsa, förtvivlan, uppgivenhet, inget skönmålas – men även poesin förstås och kortare glimtar av lycka och skönhet.” och bättre än så kan jag nog inte formulera mig här. Jag skrev även: ”Cullhed skriver flyhänt och drivet, realistiskt och med ett stort mått kärlek, tycks det mig. En bitterljuv njutning att läsa.”

Och precis så är det. Jag rekommenderar Eufori å det varmaste, och den finns att köpa t.ex här.

Boken om Beck och Sjöwall-Wahlöö och tiden som for av Johan Erlandsson

Jag insåg när jag lyssnade på denna bok att jag ju faktiskt inte slutfört mitt Beck-projekt – jag har fortfarande inte läst Polismördaren eller Terroristerna. Men det kommer. I julas hade vi CMore hemma i några veckor och såg de utmärkta filmerna med Gösta Ekman och Kjell Bergqvist, och Beck-peppen höjdes – men jag tror att jag går och suger på de sista eftersom jag inte riktigt vill att det ska ta slut. Lite som att jag fortfarande inte läst sista Miss Marple-romanen.

Jag har dock inte sett en enda av Beck-filmerna med Peter Haber och Mikael Persbrandt, vilket kanske gör mig unik i detta land. Men det är inte direkt något som stör mig.

Hur som helst. Johan Erlandsson har gjort ett alldeles fantastiskt researcharbete med denna bok. Roman om ett brott, denna svit om tio böcker, är inte bara en rasande kritik mot kapitalistsamhället, och det är inte heller ”bara” en deckarserie – det är en stormig, intensiv och stundtals mycket mörk kärlekshistoria mellan Maj Sjöwall och Per Wahlöö. I Erlandssons bok får vi lära känna dem, genom intervjuer, brev och dagböcker, och man förstår vilken dynamisk duo de var – även om det sannerligen inte var en idealisk relation.

Det är otroligt intressant att få ta del av detta – jag lyssnade på boken, och hade svårt att sluta. Den är naturligtvis full av spoilers, så om man inte kommit så långt i serien får man göra ett avvägande gällande om det är värt att få somligt i handlingen avslöjat. Mig gjorde det ingenting, även om jag nu bara har två böcker kvar. Det var så himla härligt att få befinna sig i Sjöwall-Wahlöö-universumet under dessa timmar.