2022 – Stories from the city, stories from the sea

Daisy Darker av Alice Feeney

Daisy Darker har många gemensamma element med And then there were none. Även denna bok inleds med några rader från agenten, där det står ungefär ”Jag emottog detta manus från författaren och blev förvånad eftersom jag vet att hon är död sedan ett tag tillbaka”. Det sätter onekligen en viss stämning.

Sedan tar berättelsen fart, om när familjen Darker ska samlas för att fira farmor Darkers åttioårsdag. En spåkvinna har en gång berättat för henne att hennes åttionde födelsedag blir hennes sista, så nu ska alla vara med. Hennes son Frank, hans ex-fru Nancy, deras tre döttrar Rose, Lily och Daisy och Lilys dotter Trixie – samt Conor, som blev ett slags fosterson för farmodern men nu, liksom döttrarna, blivit vuxen.

Av olika skäl är det ingen vidare god stämning i den här familjen. Alla har (sannerligen) sina brister och besattheter, utom möjligtvis farmor och Trixie. Daisy lider särskilt av detta, eftersom hon praktiskt taget ignoreras av samtliga i familjen. Hon föddes med ett svårt hjärtfel och har redan dött flera gånger om.

Efter en ganska udda middag hittas farmodern död i köket, och en rimmande dikt där var och en i familjen får ett stycke hittas skriven i krita på spiselhällen. Där tar mördandet fart. Just det ja – det hela utspelar sig på en ö i Cornwall, som blir helt avstängd från fastlandet medan tidvattnet är inne. Farmor hittas död vid midnatt och det blir inte ebb förrän tidig morgon. De är alltså fast – liksom karaktärerna i Christies klassiker – utan möjlighet att ta sig någonstans.

Det är spännande, det tycker jag. Jag hade ett antal olika teorier under läsningens gång och en av dem stämde ganska bra men det var fortfarande spännande. Smart hopklurat av Feeney. Miljöerna är magnifika och jag får en längtan att resa till Cornwall igen. Extrapoäng för karaktäriseringen av farmor Darker, en excentrisk kvinna som ägnat livet åt att skriva och illustrera barnböcker och samlar på klockor.

Boken kan man köpa på engelska här, eller på svenska här.

Hämndens tid av Jonas Sjöstedt

Jonas Sjöstedt, tidigare ordförande för Vänsterpartiet, har skrivit några deckare som fått hyfsade omdömen så jag blev lite intresserad av att prova. Det blev den fristående (åtminstone hittills) Hämndens tid.

En talmansresa till Helsingfors spårar ur när en vänsterpartistisk riksdagsledamot dyker upp dyngrak och gapar och skriker vid ett besök vid olika minnesmärken för de som stupat i krig. Reijo Mäkinen är förbannad efter att ha fått veta ett och annat om sin finska släkts historia, och det späs på av att ett gäng deltagare långt ut till höger tar över stunden med att hylla stupade tyskar.

På färjan tillbaka till Stockholm fortsätter Mäkinen att dränka sina sorger. Nästa morgon vaknar han bakfull och eländig – och blir anklagad för mord på en sverigedemokrat, Antonio Juaréz som hittats död i sin hytt. Mäkinen hällde en öl över honom i baren kvällen innan och man ser på övervakningskameror att det stämmer i tid.

I Vänsterpartiets riksdagsgrupp finns David Lööf, tjänsteman med barn på heltid och en önskan om att träffa någon. Han tar dessutom på sig uppgiften att försöka reda ut vad som egentligen hänt på färjan. Polisen Jessika Fast driver den formella utredningen, men Lööf och Fast hittar olika spår. Hemska historiska händelser i såväl Finland som Chile kommer upp till ytan, liksom konflikter och mörka sidor av den svenska politiken.

Det finns givetvis en politisk färg i romanen – allt annat vore väl underligt. Men det är spännande, lättläst och smart med bra driv och faktiskt mycket lärorikt om ett och annat som åtminstone jag inte hade någon koll på.

Boken kan man köpa här.

The Nineties av Chuck Klosterman

Nittiotalet känns rätt nyss, eller hur? När man läser Chuck Klostermans utmärkta bok blir man påmind om att det tydligen är ett bra tag sedan nu – och om hur annorlunda det var, och om hur mycket som hände under det där decenniet. Och i vilken jädra fart det hände.

I början på nittiotalet stod allas hemnummer i telefonkatalogen och alla svarade i telefon, i slutet hade nästan alla en mobiltelefon i fickan och ingen svarar väl på okänt nummer? Höll man sig inte framme när favoritserien sändes fick man antingen vara förutseende nog att spela in på video eller, om man hade tur, se reprisen. De flesta Seinfeld-avsnitten som sändes på torsdagkvällar i USA hade fler tittare än säsongsavslutningen av Game of Thrones.

Internet tog fart och popkulturen med den. Man kunde plötsligt ta reda på nästan vad som helst tack vare Altavista.

Här finns bannemig nästan allt. Förutom popkultur finns politik, sport, film och tv, förändringar kring attityder runt ras, klass, sexualitet och identitet. Allt i ett rasande tempo – såsom decenniet självt.

Jag läste inte exakt allt. Somliga bitar är av förklarliga skäl väldigt USA-fokuserade och somligt är inte så spännande för mig. Men i stort är det en njutning i form av både nostalgi och insikt.

Boken kan man köpa här.

Allt du inte vet (The wrong family) av Tarryn Fisher

Jag har varit lite i valet och kvalet om jag skulle skriva om denna på Kaffe och Kultur eller inte, för jag tyckte inte om den. Alls. En av faktiskt väldigt få böcker jag gett en enda stjärna på Goodreads – ofta läser jag inte ut böcker jag ogillar men jag hyste något hopp om att detta skulle bli bättre. Det blev det inte.

Den har dock fått ganska hyfsade recensioner, så det är inget som säger att någon annan skulle känna likadant som jag, förstås. Så några ord får det bli ändå, och lita inte för mycket på mitt omdöme.

Winnie och Nigel har det perfekta äktenskapet, det perfekta huset vid sjön i Chicago och det perfekta barnet. Det trodde i alla fall den pensionerade terapeuten Juno, tills hon flyttade in i deras hus och började höra och se saker som tydligt visar på motsatsen. Eller?

Helt absurda saker blandas med långdraget tråk i cirka 90% av berättelsen, som sedan flippar ur totales mot slutet. Jag la ner den och frågade mig vad sjutton det egentligen var jag läste. En liten sågning piggar väl opp ibland?

Boken kan man köpa här.

A World of Curiosities (Kommissarie Gamache, #18) av Louise Penny

Under bokhelgen i Varberg hann jag läsa hela denna. En hel roman! Inbunden! Så himla skönt det var att kunna ligga i sängen hur mycket jag hade lust med och bara LÄSA. Och en ny Louise Penny, av alla böcker. Ljuvligt.

Som vanligt är böckerna om Gamache olika något annat i genren, men nu blir det något alldeles extra för vi får följa med bakåt i tiden, till första gången Gamache och Beauvoir arbetade tillsammans. Då var det en ung kvinna med mycket mörker i sitt liv som mördades. Nu har hennes två barn plötsligt dykt upp i Three Pines. Men varför? Gamache och Beauvoir vet båda två vad som hände dem i barndomen, och undrar nu hur de sår och ärr de åsamkats kan ha påverkat dem som vuxna.

I jakten på svar dyker ett gammalt brev upp – 160 år gammalt, närmare bestämt. Det är skrivet av en stenhuggare och han beskriver ett rum som han var med om att mura igen, där en stor fasa dolde sig. När rummet faktiskt hittas, av en slump, bestämmer man sig för att öppna upp det och det som finns därinne både förvånar och skrämmer. Gåtor och pussel uppenbarar sig, liksom en gammal fiende – men ingen förstår riktigt hur fienden möjligtvis kan befinna sig på fri fot, eller var han kan befinna sig.

Komplext och enormt spännande. Ingen bygger världar som Louise Penny, och ingen lyckas så väl med att blanda upp intrigen med sann fakta, konst och historia på ett bra sätt. Jag vågar liksom inte förvänta mig att nästa bok ska vara ännu bättre än förra, artonde boken i en serie är ganska långt in och ibland blir det ju inte så lyckat med riktigt långa serier. Här blir det faktiskt bara bättre och bättre.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

Kallmyren (Stenträsktrilogin, #2) av Liza Marklund

Jag tröttnade på Liza Marklund efter några böcker om Annika Bengtzon – jag minns inte riktigt varför, för jag tyckte att de första var otroligt spännande – men jag tror att Den röda vargen från 2003 var den sista jag läste. Ett tag efter det blossade ju hela Gömda-debatten upp och jag blev orimligt intresserad av den – sedan vet jag inte riktigt vad som hände.

Vi var många som blev otroligt förtjusta i Polcirkeln, Marklunds ”comeback” och nu är alltså del två i trilogin här. Det tog mig väldigt lång tid att komma in i den, av den enkla anledningen att jag somnade hela tiden. Det är inte bokens fel, ska jag säga. Men så lyckades jag få fart på läsningen och oj, vad bra det blev.

Vi återser polisen Wiking från Polcirkeln här. För trettio år sedan försvann hans fru Helena när hon gav sig iväg för att plocka hjortron med deras lilla bebisflicka. Bebisen hittades, otroligt nog vid liv efter att ha blivit hårt ansatt av insekter. Helena kom aldrig tillbaka och man utgår ifrån att Kallmyren blev hennes sista vila.

Wiking har aldrig kommit över tragedin. Han har levt för sina barn och för sitt arbete som polis, och blivit smått besatt av myrar. En dag får sonen Markus ett brev – kanske en varning, kanske ett hot – som otroligt nog verkar vara skrivet av Helena då det har hennes unika bomärke, en stjärna som liknar ärret efter hennes kejsarsnitt, längst ner. Brevpappret kommer från ett hotell i Stockholm. Wiking förstår inte hur det kan vara möjligt, men han måste reda ut vad det är som händer.

Jag hade aldrig någonsin kunnat föreställa mig vart denna berättelse skulle ta vägen, och hade jag känt till det innan hade jag antagligen bara skakat på huvudet och struntat i att läsa (nej, det är inte fantasy eller sci-fi) – men det blir helt otroligt bra. Sååå spännande och smart ihopvävt. Andra delen av berättelsen gjorde mig smått andlös. Mycket läsvärd spänning!

Kallmyren är hyfsat fristående från Polcirkeln, men somliga karaktärer och platser dyker upp även här. Jag rekommenderar verkligen att man börjar med Polcirkeln, hur som helst.

Boken kan man köpa här.

Whiteout av Dhonielle Clayton, Nic Stone, Angie Thomas, Tiffany D Jackson, Nicola Yoon och Ashley Woodfolk

Dhonielle Clayton, Angie Thomas, Nicola Yoon, Nic Stone, Tiffany D Jackson och Ashley Woodfolk skrev 2021 den kluriga och härliga romanen Blackout, som utspelar sig en kokhet sommardag i NYC under ett strömavbrott. Flera olika berättelser vävs till slut samman till en, mycket snyggt och smart. Alla karaktärer är icke-vita och flera HBTQ+.

Lagom till jul 2022 kom Whiteout, samma författare, nya karaktärer men samma upplägg, icke-vita ungdomar vars historier måste vävas ihop i slutet, annars är katastrofen framme. Stevie har nämligen ställt till det med sin flickvän, och ska nu försöka göra allt bra igen med en stor kärleksgest. Det krävs mycket folk och engagemang för detta – men Atlanta förlamas av en snöstorm. Några fastnar på en flygplats, några på motorvägen, det är väldigt bråttom och väldigt viktigt att alla når samma mål – och det måste ske innan midnatt. Många olika berättare och många karaktärer gör att jag tappar fokus här och där, men det funkar förvånansvärt bra att sex författare skriver samma berättelse fast i olika narrativ. (Sedan får man tänka bort att det är lite lustigt att några centimeter snö orsakar sådant totalkaos, men det får man ju ta.)

Fin och rolig YA med kul karaktärer och vass och smart humor. Ganska julig men inte så farligt att det är jobbigt att läsa i januari.

Boken kan man köpa här.

Snöängeln (Charlotte von Klint och Per Berg, #2) av Anki Edvinsson

Jag börjar aldrig någon annanstans än med första boken när det handlar om serier. Men här blev jag lurad av appen jag använder, vilket jag inte förstod förrän en bra bit in i Snöängeln, som då är bok nummer två om Charlotte af Klint. Men då hade jag kommit såpass långt att det fick vara. Grämer mig lite ändå, förstås, principer är principer… 😉

Handlingen är förlagd till ett vintrigt Umeå. En ung kille med svår OCD hoppar från en bro, mitt framför ögonen på sina föräldrar. En medelålders, till synes skötsam och ordentlig kvinna utan kopplingar till brottslighet hittas mördad i sitt badkar. Och efter en fest i ett hus ute på landsbygden försvinner en tonårsflicka spårlöst. I tunna kläder, i flera minusgrader.

Det är svårt för poliserna att se en koppling, men sakta kryper det fram att detta handlar om droger, gamla konflikter och sådant som inte går att förlåta.

Charlotte, som är adlig och stenrik men också polis, och kollegan Per Berg står smått handfallna inför de mörka makter som rör sig i den undre världen.

Någon exceptionell deckare är detta kanske inte, men den har tempo och driv och en ganska intressant story som inte är helt förutsägbar. Några scener är otroligt välskrivna, särskilt en där snö och is är pivotal. Om jag hoppar tillbaka och läser bok nummer ett, Sjöjungfrun, vet jag inte, men det är inte omöjligt alls.

Boken kan man köpa här.

Midnattslöftet av Lucy Diamond

Midnattslöftet är en mysig vinterroman som antagligen skulle sorteras i facket feelgood, även om jag inte är något stort fan av den definitionen. Men det verkar onekligen som om allt som handlar om kvinnor på landsbygden (särskilt den brittiska) är feelgood nu för tiden, så jag får väl foga mig.

Gemma och Spencer har ett lyckligt äktenskap, ett vackert hus i en by i Suffolk och fina barn – men idyllen krossas när en gräslig olycka sker. Caitlin är i byn för att städa ur sin mammas hus efter hennes död – och bör samtidigt komma på vad hon ska hitta på med sitt liv efter att ha slutat som sjuksköterska. Och Saffron är en tuff kvinna i PR-branschen som hamnat i en situation inte ens hon kan styra över, och reser till Suffolk för att hyra en stuga och försöka fatta ett beslut.

De tre kvinnorna möts lite oförhappandes på en nyårsfest. Långt in på natten sitter de tillsammans och öppnar lyckokakor. Kanske kan de någorlunda banala textremsorna faktiskt innehålla något som kan hjälpa dem att komma framåt på sina olika vis?

Tack vare mod och beslutsamhet flätas deras liv samman – jag gillar särskilt att det har med arbete och målsättningar att göra snarare än karlar och sådana bekymmer som ofta beskrivs som typiskt kvinnliga i böcker av denna eller liknande genre.

Karaktärerna är hyfsat realistiska, och det är fint att alla får ta lika mycket plats i berättelsen. Charmigt och trevligt tycker jag.

I original heter boken The year of taking chances vilket säger mer om boken än vad den svenska titeln gör.

Boken kan man köpa här.

Liv Strömquists astrologi av Liv Strömquist

Nej men vad ska jag säga. Humoristiskt, välformulerat och ofta med huvudet på spiken. Jag är tokig i Liv Strömquist och detta är faktiskt en av mina favoriter hittills, även om jag inte tror speciellt mycket på astrologi och sånt. Kul betraktelser är alltid välkomna!

Jag är personligen lejon och älskar kanske inte uppmärksamhet, dock är jag en sucker för bekräftelse. Jag har kanske lite fler läppstift än man absolut behöver och nog är jag förtjust i sociala medier… dock klarar jag mig nog utan plastikoperationer!

Notera den otroliga biten om vattumannen Cristiano Ronaldo också. Gen-i-alt!

Boken kan man köpa här.