2015: 39 – 1989 – Leva eller överleva av Linda Skugge och Sigrid Tollgård

1989 är till viss del en mordgåta. Det börjar så, i alla fall. En kvinna hittas död våren 2013 i ett skidspår Gudbrandsdalen – just där en annan kvinna hittades död påsken 1989. Kvinnan som dött 2013, Wenche, har två boknördar till döttrar – Majken och Gunnel – och de vill lösa gåtan. Kunde deras mamma ens åka skidor? 
 
Handligen växlar mellan några påsklov i Gudbrandsdalen – Optun – under åttiotalet, och nutid. Och ja – ibland blev jag lite förvirrad över vad som var vad, men det är överkomligt. Ibland får man väl läsa om en mening bara. Påskloven är traditionellt firade av en grupp svenskar. Maten suger men spriten flödar och en massa spännande saker utvecklar sig på en massa spännande vis. 
 
Och plötsligt då, på åttiotalet, dyker den vackra, främmande Wenche upp. 
 
Persongalleriet är bra, språket rappt och flytande och hela boken är proppfull med populärkultur. Musik och film, visst, men främst är den fullsmockad av litteratur och litterära referenser. Majken och Gunnel lyckas ta sig igenom ganska många författare – och som väntat när det gäller Skugge får Sylvia Plath vara med en hel del. 
 
Inte mig emot. 
 
Jag sträckläste verkligen 1989 och tyckte väldigt mycket om den – jag hade höga förväntningar, och det är alltid trevligt när de införlivas 🙂 
 
Linda Skugge och Sigrid Tollgård är systrar, och du kan läsa en fin artikel om dem här. 

2015: 36 – 38 – Baristas-serien av Denise Rudberg

Denise Rudberg är nog den författare som jag har ett starkast love/hate-förhållande till. Älskar hennes ungdomsböcker, gillar hennes elegant crime, förkastar hennes chick-lit. 
 
Och eftersom jag gillar hennes ungdomsböcker bestämde jag mig för att läsa Baristas-serien förra helgen då jag hört gott om den, och tyckte att det lät kul med killar i huvudrollerna för en gångs skull. 
 
Och den är bra! Jag gillade alla tre böckerna (och skriver ett samlingsinlägg då jag läste dem på raken) – inga mästerverk, men absolut bra. 
 
Vi följer tre killar under tre år – det är Ludvig, som har det tufft hemma, Nicolas som just kommit hem från ett utbytesår i USA och har svårt att anpassa sig till livet i Sverige, och Ruben från Djursholm som lyckats komma in på teaterlinjen på Södra Latin men vantrivs och passar inte in. 
 
Just när de behöver det som bäst dyker kaffebaren Pronto upp i deras liv – och därmed ägaren Sandro, som rekryterar dem för extrajobb. Så börjar tre år av vänskap och utveckling mellan tre helt olika killar från helt olika förhållanden och förutsättningar. 
 
Inte alls så förutsägbart som många ”tjejiga” ungdomsböcker tycker jag – Rudberg har lyckats jättefint här. Inte för att jag någonsin varit en tonårskille, men lite kan man ju förstå ändå. Jättebra läsning för högstadiet och gymnasiet. Det skadar inte att det går snabbt och lätt att läsa heller. 

2015: 35 – Lilla ångestboken av Linda Skugge

Jag gillar ju verkligen Linda Skugge – har gjort sedan tonåren någon gång – och även om jag förstod att Lilla ångestboken nog riktar sig till lite yngre tjejer än jag så kunde jag inte motstå den för 2 kronor. 
 
Och jag läste den på ett litet kick och önskar att jag hade läst den när jag var femton. 
 
Det handlar ju inte om ”medicinsk” ångest, utan om allt det där som tonårstjejer går och dras med och utsätts för. 
 
Förlaget skriver: 
 
Stinker livet? Fattar ingen hur det är? Jo, otroligt nog finns det de som varit där förr. Linda Skugge skriver om sina egna tonår, om att ta makten över sitt eget liv, bestämma, skita i puckon och tillåta sig att vara ego. En lojal, engagerad tröstebok om de jävliga tonåren. 
 
Och det är väl ungefär så man kan sammanfatta boken, ja. Jag hade inga förskräckligt hemska tonår, det ska jag inte säga, men det är väl aldrig lätt att bli stor. 
 
Mycket bra. Ge till era tonårsdöttrar / syrror / kompisar 🙂 

2015: 34 – You had me at hello av Mhairi McFarlane

Denna boken har tydligen hajpats hur länge som helst – jag hann bara se den bli hajpad i ett par dagar innan jag läste den. 
 
Rachel och Rhys är förlovade. Under ett gräl gällande musiken på det stundande bröllopet inser Rachel att hon inte alls vill gifta sig med honom. Kompisen Mindy fixar en lånelägenhet i det trendigaste området i Manchester. 
 
Så får hon reda på att universitetskompisen Ben har flyttat till stan igen. De var bästa vänner, och naturligtvis mer, och nu är han tillbaks och ‘lo and behold, de lyckas springa på varandra på biblioteket. Självklart är han lika tjusig som förr och självklart är han gift med en supervacker kvinna. 
 
Men de börjar träffas och umgås hur som helst, med mer eller mindre goda resultat. 
 
Om jag ska vara ärlig tycker jag att Rachel + Ben-historien är tråkigare än de övriga. Jag gillar verkligen bästa kompisarna Caro och Mindy, 
 
Så, såhär då. Det är förutsägbart – för det mesta. Men det är välskrivet och det är inte banalt. McFarlane är dessutom väldigt rolig – jag kommer inte på något på rak arm nu, men det finns massor av formuleringar och repliker som bara är comic gold. 
 
Så jag kommer att fortsätta att läsa det jag kommer över av McFarlane – hennes första bok, Here’s looking at you, finns ännu inte i min eboks-app och jag kan helt enkelt inte köpa nya böcker, så jag får helt enkelt hålla utkik 🙂 

2015: 33 – Låt det aldrig ta slut av Åke Edwardson

Det är en otroligt het sommar i Göteborg. En ung flicka hittas mördad i en park (som jag skulle tro är Slottsskogen). Inom ett par veckor hittas en annan flicka mördad på samma ställe, på samma plats. Kan detta ha ett samband med flickan som hittades strypt på samma plats fem år tidigare men där brottet aldrig klarades upp? 
 
Erik Winter följer den gamla utredningen samtidigt som han leder den nya. Det verkar omöjligt men Winter är helt säker på att mördaren kommer att återvända till brottsplatsen. Och då tänker han ta honom på bar gärning. 
 
Samtidigt har han blivit familjefar och går till jobbet i kortbyxor – vilket aldrig skulle ha hänt tidigare. Antalet sardellsmörgåsar och tjusiga viner är också lite diminuerat 😉 
 
Det blir en lång och kaotisk sommar, mycket mer psykologiskt än vanligt tycker jag, och Winter fattar beslut och gör saker som jag inte hade föreställt mig att han skulle göra, baserat på tidigare kunskap och bekantskap. Hur som helst är det som alltid mycket bra, spännande, gripande och förhållandevis lättläst, om man kan säga så utan att det låter som om jag menar banalt (det gör jag inte). 
 
Och som alltid älskar jag göteborgsskildringarna. Eftersom jag nu ”bestämt” mig för att det handlar om Slottsskogen så vet jag  precis vilken glasskiosk eller uteservering som åsyftas, och så vidare. Denna gången är man mycket ute i västra Göteborg, vid Saltholmen, och även där vet jag precis vilken glasskiosk som menas och vilka klippor Anne badar från… 
 
Rekommenderas, och som alltid vill jag ha mer Winter. 

Ode to Picadeli

Nej, jag vet att Picadeli inte är 100% bra jämt då de t.ex använder importerad thailändsk kyckling… men den behöver jag ju inte äta 😉 och då det ligger vägg i vägg med kontoret är det ett ypperligt ställe att köpa lunch på. 
 
Jag går helst dit direkt när de öppnar vid elva – då finns allt man kan önska sig och alla grönsaker är fräscha. Ibland när jag har kommit efter 13, om jag har haft receptionen till exempel, har jag fått be dem öppna nya t.ex Keso-lådor och det känns så dumt. Fast de gör det, för servicen är kanon. 
 
Här är min fredagslunch från igår: 
 
 
Rökt strimlad skinka, Keso, mozzarellabollar, avokado, pico de gallo (den är så god att man kan äta den med sked som den är) och kalamataoliver. Detta smaskiga samt två små skivor italienskt lantbröd gick på 61:-. Jag tycker faktiskt att det är helt och hållet överkomligt! 

2015: 32 – Katherine-teorin av John Green

Då var vi framme till min tredje lästa bok av John Green, nämligen Katherine-teorin (i original: An abundance of Katherines – mycket klatschigare, n’est-ce pas? 
 
I alla fall. Ännu en Bildungsroman, kan man säga. Inte oväntat från Green, förstås 🙂 
 
Vår huvudperson heter Colin. Han är sjutton år och underbarn, med en specialitet på anagram. En annan specialitet med Colin är att han har lyckats bli dumpad av nitton stycken tjejer vid namn Katherine under sitt liv. Alltid med samma stavning, märk väl. 
 
Nu har K-XIX dumpat honom och han är förkrossad på gränsen till förgjord. Bästa kompisen Hassan får honom att rycka upp sig, och de ger sig ut på road trip under sommarlovet före college. På grund av underliga omständigheter hamnar de i den lilla hålan Gutshot, där de får jobb och bostad hos en kvinna som äger en tampongsnörefabrik. Tillsammans med hennes dotter Lindsey Lee får de i uppgift att intervjua Gutshot-bor för sammanställning av en bok om orten. (Ärkehertig Franz Ferdinand ligger nämligen begravd bakom snabbköpet.) 
 
Colin är besatt av att lista ut varför alla dessa Katherines gjort såhär mot honom, och bestämmer sig för att utforma Katherine-teoremet. Vilket gör att det finns en massa matematiska faktoider i boken, och en miljon fotnötter – vilket hade varit betydligt enklare om jag inte hade läst den som e-bok – när jag i varje kapitel kom till fotnötternas förklaring hade jag ju totalt glömt referensen, så det blev lite tröttsamt. Men det är ju utformningens fel och inte boken i sig. 
 
Det är en rolig och finurlig bok, samtidigt som den har vissa delar som bara blir tröttsamma. Tjatet om att Hassan är överviktig till exempel – det dyker upp i de mest onödiga sammanhang där det inte har något med händelsen i sig att göra. Men det kanske finns någon mening med det som jag inte förstår. 
 
Annars, ja, trevlig läsning, ett par fniss här och där och till och med jag lyckades lära mig lite underliga matematiska termer und so weiter under läsningen. Nu längtar jag efter att hitta Var är Alaska? och Will Grayson, så att jag har täckt John Green – hittills. Han är nämligen förnämligt bra.