Påsklunch

Jajamensan, idag har vi haft kickoff hemma hos chefen i hennes fantastiska hus i Kullavik. Det blev påsklunch för att Ting skulle få testa. Och det var gott igen förstås. 

Fick världens finaste kaffekopp – alltså at dricka ur, inte att ta med hem 😉 
Mysig dag men är så trött att jag knappt kan hålla huvudet uppe. Det blir tidigt i säng idag! 

2015: 31 – Paper Towns av John Green

Jag, som typ alla andra, älskade ju The Fault in Our Stars men jag har inte kommit mig för att läsa något mer av honom ännu. Nu råkade Paper Towns och An abundance of Katherines dyka upp i min eboks-app och då kändes det ju som rätt lämpliga val. (Letar fortfarande efter Var är Alaska?) 
 
Quentin – Q – har bott granne med Margo Roth Spiegelman hela livet och älskar henne på avstånd, för sin äventyrlighet och allmänna underbarhet. Som barn hittar de tillsammans en man i en närliggande park som begått självmord och ligger under ett träd. Efter det växer de isär som tonåringar kan göra. 
 
En natt dyker hon upp i hans sovrum – hennes pojkvän har varit otrogen och hon tänker utföra elva hämndaktioner – ninja style. Dagen efter är hon försvunnen. 
 
Quentin och hans vänner, Ben och Radar – underbara karaktärer – ger sig ut på en resa för att hitta henne. Men de misstänker det värsta… Margos bästa vän Lacey kommer också med på resan. 
 
Alltså, detta är ingen The Fault in our Stars – långt ifrån. Men det är en snabbläst och läsvärd ungdomsroman och jag kan gärna rekommendera den till YA-läsare. 

2015: 30 – Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper

Först och främst – originaltiteln på denna romanen är This is where I leave you. Utefter handlingen och språket kan jag visserligen förstå det valet, men nog är det en ganska konstig vändning? 
 
Hur som helst. Jag tyckte mycket om denna boken. 
 
En komiskt dysfunktionell familj samlas för att sitta shiva – en judisk tradition där familjen samlas och sitter på små stolar i en vecka medan all släkt och alla vänner kommer på besök. Det är familjens patriark som är död, och detta var hans sista önskan. Tydligen. 
 
Huvudpersonen, eller berättaren, är Judd – näst yngst av fyra syskon (de övriga heter Paul, Philip och Wendy). När berättelsen startar har han just upptäckt sin fru Jen i säng med hans chef Wade, vilket resulterar i en ganska hysteriskt rolig scen där Wade får en cheesecake i ändan. Han lämnar hemmet omgående. Wendy ringer och meddelar faderns död, och när Judd håller på att packa för att åka till föräldrahemmet för shivan dyker Jen upp och meddelar att hon är gravid. 
 
Och vilken familj han kommer hem till. Mamman är en mycket frigjord och framgångsrik psykiater. Wendy lever i vad som verkar vara ett ganska kasst äktenskap med Barry och sina tre döttrar. Paul är gift med Alice, som är Judds gamla flickvän. Och Philip, minstingen, dyker upp med en dubbelt så gammal kvinna. Med i huset finns grannen Linda som är mammans bästa vän, och hennes son Horry, som alltid varit nära familjen Foxman men blev misshandlad i en bar och fick permanenta hjärnskador, vilket märks då och då. 
 
Det är en lång historia med många flashbacks, som förklarar en del av varför särskilt bröderna har ett så krångligt förhållande. Men även de hemskare bitarna är fantastiskt roliga. Alice kräver att Judd ska göra henne med barn och han fattar knappt själv vad som hänt. Wendy involverar sig med Horry. Och ännu ett väldigt oväntat förhållande dyker upp mot slutet… 
 
Njutbart hela vägen igenom. Och med några riktiga gapskratt, sådana som man egentligen sällan erfar med böcker. Rekommenderas! Och den har tydligen blivit film också, jag kan tänka mig att den gör sig väl på the big screen. 

Rekommenderas icke

Jag har inte haft huvudvärk på många herrans år – förutom sådan där dov värk när jag har haft feber då, men annars aldrig. I tonåren hade jag hemska huvudvärksattacker, men de senaste tio åren i alla fall har jag sluppit. 
 
Jag kan meddela att ramla ur sängen med huvudet före har ändrat på detta. Måste ha dragit huvudet i hörnet på attduksbordet eller något för halva huvudet är ömt på utsidan, liksom. Har även fått konstiga blåröda fläckar på ena armen som jag inte förstår mig på, de är inte upphöjda och de kliar inte. Underligt. 
 
Jaja. Det är sådant som händer. Tyvärr innebar det att jag har varit vaken sedan klockan 2:30 och börjar känna att det snart är läggdags. Haha. 

2015: 29 – I grunden utan skuld av Viveca Sten

Då jag verkligen tyckt om de andra två böckerna i Sandhamnsserien som jag läst, I den innersta kretsen och I stundens hetta var förväntningarna på I grunden utan skuld höga och jag blev inte besviken. 
 
Nora Linde får av en slump reda på att hennes man är otrogen. För att komma ifrån allt tar hon barnen med sig och åker till huset på Sandhamn på sportlovet. En dag när barnen är ute och leker gör de ett makabert fynd i snön – en svårt sargad kvinnokropp. Kan det vara flickan som försvann i september? 
 
Thomas Andreasson på Nackapolisen och tillika Noras bästa vän deltog i sökandet efter flickan på hösten, men när snön och isen nådde Sandhamn fick man ge upp sökandet. Det troligaste vore att hon begått självmord och hamnat i havet. 
 
Nu blir han förstås inkopplad i utredningen. Och det är så otroligt spännande. Viveca Sten är en fantastisk historieberätterska och jag njöt av varenda sida. Mycket bra karaktärer, och man misstänker alla lite sådär lagom hela vägen igenom 😉 
 
Något som höjde denna läsupplevelse var den parallella historiska berättelsen om Thorwald från början på 1900-talet. Det låter lite Läckbergskt och javisst, man kan ju inte låta bli att se likheter, men det är ju faktiskt så att historien kan spela roll i nuet. 
 
Superbt! 

2015: 28 – Vi som aldrig sa hora av Ronnie Sandahl

Har ju hört talas om denna lite då och då sedan den kom ut men kanske inte har haft något jättesug efter den – det var dock inget att diskutera när den fanns för två kronor. Allt är värt en chans. 
 
Och absolut. Denna var lätt värd den timme eller så det tog att läsa den. 
 
Det handlar om tre tonårskillar i Falköping i början på 2000-talet – Kristian, som aldrig kommer nära en tjej, Hannes, som romantiserar tjejer, och Frippe, grabben grus #1, som sexualiserar dem. Man kan säga att de sitter fast mellan den gamla förlegade mansrollen och den nya. Någon recensent skrev att de får gråta (nya mansrollen) men kan inte (gamla mansrollen). 
 
Hannes känns mest som huvudperson. Hans före detta flickvän Wilma har förstört hans liv, och han flyr Falköping för att söka lyckan i Stockholm. Det gick inte sådär jättebra, så han kommer tillbaks med svansen mellan benen för att försöka igen. De går till samma ställen, blir lika packade på samma saker och drömmer om att slippa småstaden. 
 
Det är skoningslöst men ändå lite romantiskt – och då menar jag som motsats till cynism, inte kärleksromantik. 
 
Och det fyller mig av lycka över att ha sluppit att växa upp i en småstad… 

2015: 27 – Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Nu läste jag ju Cirkeln tidigt 2014, men eftersom Nyckeln nu kommit till min e-boksapp har jag bestämt mig för att läsa om de två första böckerna i Engelsfors-trilogin för att verkligen komma ihåg vad jag läser och vad som hände vem och när och var och hur. 
 
Den var naturligtvis lika bra denna gången. Om inte bättre, för jag läste den i ett lite lugnare tempo denna gången. 
 
Som jag skrev förra året – den har verkligen allt. Jag är otroligt förtjust i karaktärerna (okej, de flesta i alla fall) – även de som inte är särskilt sympatiska är så välkonstruerade att man inte kan låta bli att bli alldeles vördnadsfull. 
 
Engelsfors är en gammal bruksort i Bergslagen. Risig, sliten, omgiven av skogar där folk ofta går vilse. En elev hittas död på gymnasieskolans toaletter. Alla tror att det är självmord – men några vet sanningen. 
 
En natt när månen färgats röd förs sex tonårsflickor, alla mycket olika varann, till ortens folkpark. De vet inte hur de kommit dit och de vet inte varför de är där. Men de får nu reda på sanningen om vilka de är. 
 
Gymnasiet känns redan som om det är på liv eller död. Nu är det så på riktigt… 
 
Ni som hängt med här ett tag vet att jag läser väldigt lite fantasy och science fiction – men även att jag älskar Harry Potter och att jag egentligen är öppen för att prova det mesta om någon vars smak jag litar på går i god för det. Jag var inte så säker på att Engelsforsböckerna skulle vara något för mig men satan i gatan vad fantastiska de är. Jag ska läsa Eld nu snart och sedan blir det dags för Nyckeln – kanske till nästa helg, för jag misstänker att det är korkat att börja läsa den när jag inte kan ligga uppe och läsa halva nätterna 😉