Smakebit på søndag – 6/9-15 – Blandband av Steven Camden

 
Söndag igen! Helt otroligt, så fort veckorna igår. Idag strålar solen och det är lite kyligt, jag ska utföra lite hushållsgöromål, sedan blir det träning och sedan hem till kollegan T inne i stan för att äta kinesisk hotpotmiddag. Det ska bli jättespännande 🙂 
 
Men först, veckans Smakebit. Det kommer knappast som någon chock att jag valde denna boken delvis för omslaget och delvis för namnet. Men det var ett bra val, för den är riktigt trevlig och tänkvärd. 
 
 
 
 ”Ryan stirrade på arkadspelets skärm. Han greppade den andra joysticken mellan den uppåtvända vänsterhandens tumme och pekfinger medan högerhandens fingertoppar vilade beredda på knapparna. Han kunde känna hur Nathan spände sig medan båda väntade på att spelet skulle börja. 
– Jag har inte spelat på ett tag, bara så att du vet. 
Nathans röst avslöjade den nervositet som Ryan hade känt från musklerna i hans armar. Ordet ”Fight” blinkade till på skärmen när maskinen sa åt dem att börja.” 
 
Ur Blandband av Steven Camden, Atrium Förlag: 2014. 
 
Såhär står det på baksidan:  
 
2013 flyttar Ameliah in hos sin mormor efter att hennes föräldrar har dött. Där hittar hon ett kassettband i gästrummet. Ett band med en pojkes röst på en röst som hon nästan inte kan höra, men som tycks tala till henne.
1993 spelar Ryan in en dagbok på ett gammalt kassettband. Han pratar om sin mammas död och om kärleken till en ny tjej som han precis har sett och som inte ens vet att han existerar.

Det är mer än bara kassettbandet som binder samman Ameliah och Ryan.

 
Hitta fler Smakebitar hos Mari på Flukten fra virkeligheten! Och ha en rktigt fin söndag, var du än är och vad du än gör. Ta vara på dagen 🙂 
 
 

2015: 126 – En dag av David Nicholls

En dag var otroligt hajpad i England när den kom ut 2009. Författaren har bland annat skrivit manus till den fantastiska serien Kalla fötter – och feelgood-böcker av roliga skribenter säljer alltid som smör. Av någon anledning läste jag den inte då, och av någon anledning har jag glömt bort den sedan dess. Och av någon tredje anledning har den precis blivit en snackis igen – det verkar som om varenda människa läst den nyligen. 
 
Så även jag. 
 
Och den var underbar. 
 
Vi följer Dexter och Emma – Dex och Em – under tjugo år. Varje år på S:t Swithin’s Day – den 15:e juli – återbesöker vi dem i livet och ser var de har hamnat, efter den där första natten tillsammans efter examen i Edinburgh 1988. 
 
Emma vill förändra världen och skriva pjäser. Dex reser mest runt världen och festar och träffar damer. Till slut hamnar båda i London – Emma som chef på en texmexrestaurang, och Dex som programledare i TV. De träffas då och då, hörs då och då och längtar hela tiden efter varann, men blir aldrig tillsammans. Något eller någon står hela tiden ivägen. 
 
Men – när de ses på Emmas restaurang och Dexter är otrevlig mot henne bryter hon vänskapen, och det tar ett bra tag innan de ses. Men det betyder inte att de inte tänker på varandra… Dexter träffar Sylvie, och de gifter sig och skaffar barn, och Emma lyckas ge ut en bok. Livet går vidare – men det är liksom alltid något som inte stämmer. Emma flyttar till Paris. Dexter kommer på besök. Och det är dags att göra ett val… 
 
Jag njöt i fulla drag här. Det är både jätteroligt och väldigt sorgligt, och är underhållande hela vägen igenom. Det märks att Nicholls är van manusförfattare och jag ser nu att det har blivit filmmanus av En dag – den filmen får jag hålla ett öga på. 
 
Vad mer att säga. En ljuvlig, fin bok. Otroligt charmig. Och vad mycket det är som jag kan känna igen mig i, tack vare tiden i England! Det räcker att någon pratar om ”en burk Tango och en påse chips” så vet jag precis vilken sorts lunch som avses 🙂 
 
Fem av fem? Ja. Nästan i alla fall. 

Affärspresentation i World Trade Center

 
Igår var jag med Anna på en affärspresentation i World Trade Center i Göteborg – vilken häftig byggnad det är. Och vad mycket storstadskänsla det är däromkring, vid Mässan och Liseberg! Mary Kay hade sin årliga mässa och det bara kryllade av folk i aftonklänningar och smoking, så fint.
 
Presentationen var jätteintressant och otroligt inspirerande. Mycket att fundera på.
 
Vi gick och fikade på Frank’s Corner efteråt – jag åt en ljuvlig foccaccia med ost, skinka och senap med sallad tillsammans med en Pellegrino Limonata som jag älskar – många skratt och väldigt mysigt att sitta under markiserna när det åskade och regnade.
 
Och så underbart vackert det var att komma tillbaks till Korsvägen för att hoppa på vagnen, när Lisebergstornet och hjulen var upplysta… så fint och faktiskt lite mäktigt. Tyvärr hann jag inte knäppa något kort, men jag har lånat en bild på hjulet från cutehashtag:
 
 
Älskar Göteborg, högt och rent!

Kvinnoalfabetet – Bokstaven D

Är det verkligen möjligt att det redan är torsdag igen? Ja – inte mig emot – det betyder ju att det är torsdagsfika och Kvinnoalfabet med enligt O! Och snart helg, förstås. Flera sena kvällar denna veckan, och jag ser fram emot att få sova ut på lördag.
 
1. Vem är en favoritförfattare med för- eller efternamn på D?
 
 
Detta är självklart – Donna Tartt. Fast hon bara skrivit tre böcker – och jag bara läst två – är hon min stora favorit. Jag föll pladask redan på första sidan i Den hemliga historien och likaså föll jag för Steglitsan – helt underbara romaner. Jag har Den lilla vännen i bokhyllan och kan inte riktigt svara på varför jag inte läst den ännu – men den kommer. Den hemliga historien har jag väl läst ett tiotal gånger, och fler lär det bli. ((Ett hedersomnämnande måste även gå till Daphne du Maurier – ännu en författarinna där jag endast läst två av hennes verk, men förälskade mig besinningslöst på en gång i både Rebecca och My Cousin Rachel.)
 
2. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på D som är en stor favorit och som du tycker att fler borde upptäcka!
 
 
Jag är väldigt förtjust i den kanadensiska sångerskan Ani Difranco. Hon är väldigt berömd på andra sidan Atlanten, men jag tror inte att hon är så jättestor här – kan tänka mig att de flesta kommit i kontakt med hennes låt You had time som Lars Winnerbäck gjort en mycket fin cover på. Jag kom först i kontakt med henne genom en brevvän, Jess, som skickade en bland-CD till mig någon gång på sena 90-talet, och första låten jag hörde var 32 flavours – mycket bra och tänkvärd.
 
”Squint your eyes and look closer
I’m not between you and your ambition
I am a poster girl with no poster
I am thirty-two flavours and then some
And I’m beyong your peripheral vision
So you might want to turn your head
Cause someday you’re going to get hungry
and eat most of the words you just said
 
(…)
 
And god help you if you are an ugly girl
‘course, too pretty is also your doom
Cause everyone harbours a secret hatred
for the prettiest girl in the room
And god help you if you are a phoenix
and you dare to rise up from the ash
A thousand eyes will smoulder with jealousy
While you are just flying back”
 
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på D som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.
 
 
En ganska ny bekantskap för mig är den amerikanska poeten Diane di Prima. Hon är från Brooklyn, New York, och var en viktig medverkande i såväl beatnik- som hippierörelsen. Som tonåring brevväxlade hon med Ezra Pound, hon har undervisat i poesi på Jack Kerouac School of Disembodied Poetry i Boulder, Colorado, och hon utsågs till Poet Laureate för San Francisco 2009. En riktigt inspirerande kvinna med många fantastiska dikter i ryggsäcken. Detta är en av mina favoriter:
 
An exercise in love
My friend wears my scarf at his waist
I give him moonstones
He gives me shell and seaweeds
He comes from a distant city and I meet him
We will plant eggplants and celery together
He weaves me cloth
 
Many have brought the gifts
I use for his pleasure
silk, and green hills
and heron the color of dawn
 
My friend walks soft as a weaving on the wind
He backlights my dreams
He has built altars beside my bed
I awake in the smell of his hair and cannot remember
his name, or my own.
 
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på D har du ännu inte utforskat?
 
 
Jag har ännu inte bekantat mig med Joan Didion, men jag är ivrig att stifta bekantskap med henne! Jag har ett par av hennes texter och böcker, och planerar att ge mig på dem så snart jag har tid att verkligen koncentrera mig. Ibland är litterära essäer tunga, hur intressanta de än är, och jag har en känsla av att jag kommer att behöva dedikera mig totalt för att förstå mig på Didion. Om jag överhuvudtaget gör det förstås – ibland är litterär teori väldigt långt över huvudet på mig. Jag får ju fortfarande utslag av Foucault, ni vet.

Quiz på The Dubliner

 
Igår var jag på quiz på The Dubliner – det är nog faktiskt första gången jag är på quiz i Göteborg! Har varit i Hunnebo ett par gånger, och i Whitechapel var vi ju stammisar på Ye Olde Globe i Stepney varje tisdag – men i
Göteborg har det inte blivit av.
 
Det var kul! Men väldigt stimmigt och trångt däruppe. De flesta andra i mitt sällskap var där redan kl 18 och hade beställt mat, men den hade inte kommit ännu när jag kom vid kvart i sju, så det var lite stökigt med serveringen och det. Men ingen fara. Hamnade i lag med Sofia, hennes kompis Christian (ja, det var egentligen tjejkväll men han fick vara med ;)) och Tilda, som jag träffade i lördags för första gången. Vi var väl fjorton-femton i hela sällskapet, men eftersom det blev långbord blev det inte att man kunde prata med alla. Lite trist också, det bästa hade varit om vi hade kunnat sitta i något av båsen med runda bord. Men men, det gick bra ändå.
 
Men det var bannemig inga lätta frågor! Vet du var Vaduz är huvudstad, till exempel? Eller kan du nämna de fyra länder som på engelska börjar på L och slutar på A? Eller vad en hamburgare som är mindre än tre tum kallas i USA? Och kan du utlösa skådespelerskan ur NAIVE RACIAL KID? (Sofia fixade det och nu är det ju görlätt när jag ser det, men gud, vad man bara försökte få fram NICOLE KIDMAN.) Men jag var nöjd med en fråga om Harper Lee, en om 80-talsmusik och en om Pretenders, som inte alla tyckte var så lätta. Samt att jag stod på mig om att Cypern är EU:s ostligaste stat. Men synd att vi ändrade ett rätt svar till ett fel, och att jag och Christian argumenterade ner Tilda om jordens största reptil. (Saltvattenskrokodil. Inte anakonda.)
 
Dessutom vill jag ge en eloge till The Dubliner för vettiga priser på alkoholfri dryck – en 500ml tranbärsjuice kostade 35:-, vilket jag tycker är högst överkomligt. Särskilt i jämförelse med Le Pain Français Bistro, som tog 49:- för ett litet glas på kanske 250ml.

Just what the doctor ordered ;-)

En lång – men rolig och bra – dag behövde ett rejält träningspass! Lite kort, men det var vad som hanns med. Ska på spännande event med Anna på World Trade Center ikväll och det kan väl vara trevligt att vara någorlunda duschad och piffig när jag kommer fram i alla fall 😉 
Kommer några tidsinställda inlägg ikväll – ja, ett har bpg redan kommit. Ha en go torsdagskväll! 

Middagstips – krämig laxpasta!

Ja – vi åt inte bara paleobollar i söndags – även om vi nog hade kunnat äta tillräckligt många för att bli mätta på dem… 😉
 
En oerhört god, snabb och lätt pasta stod också på menyn. On fait comme ça:
 
Tärna två laxfiléer i lite lagom bitar. Strimla ett par decimeter purjolök. Fräs på i smör eller olivolja i en stekpanna i ett par minuter. Lägg ner ett par grabbnävar färsk spenat och låt ”vissna”. Salta och peppra lite förstås. I med en burk crème fraiche franska örter och vitlök (eller vad den heter, eller motsvarade i annat sortiment) och en skvätt mjölk så att det såsar till sig. I med lite rivet citronskal och lite citronsaft.
 
Låt puttra försiktigt medan du kokar färsk fettucine eller liknande, och fixa sallad om du vill ha. Ät och njut. Det där tog inte mer än tio minuter inklusive uppkokning av pastavatten, eller hur? 🙂 Vill du lyxa till det strör du över några räkor och kanske lite grönt också.