2015: 157 – Hitta hem av Ann-Helén Laestadius

Ja – när jag hade läst del tre i serien om Agnes var jag helt enkelt tvungen att hoppa på fyran mer eller mindre med en gång. Döm om min irritation när min e-boksapp strulade med just den titeln i flera dagar! Men äntligen så fanns den där, och det tog inte lång stund att ta mig igenom den 🙂 
 
Nu är det sommarlov mellan åttan och nian. Konfirmationen är ju avklarad, och det är dags för Henrik att besöka Agnes i Solna för första gången. Ja, han får bo hos en släkting förstås – mamma Laila skulle aldrig tillåta något annat. Det är svårt för Henrik att passa in i storstan, och trots Agnes uppmuntran och förslag om att söka sig till Stockholm för att utbilda sig är han säker på att han är för rotad i Soppero, med renskötseln. 
 
Det är även dags för återträff för konfirmationsgruppen – nästan alla ska komma till Soppero. Tyvärr även Maret, Agnes och Kristins nemesis. Ja, och Jåke förstås – den andra tonårssamen i Solna, som visar sig vara släkt med Agnes. Det konstiga är att Agnes mamma absolut vill följa med upp till Norrland – och att hon plötsligt börjar få telefonsamtal som hon går undan för att svara på… med riktnummer till Soppero. 
 
Och vad är det egentligen som händer med Jåke? Det verkar som om någon slår honom… eller? 
 
Ja – detta kan vara avslutningen på serien om Agnes, och om det är det så är det en fin ihopknytning. Men jag hoppas att det inte är så, för jag vill inte gärna lämna Agnes och Henrik här. Eller Kristin, eller för den delen kompisen Jenny i Stockholm. Fina berättelser om fina ungdomar – och det är så aktuellt, hela tiden, att belysa våra minoriteter i Sverige. 

2015: 156 – Vårjakt i Rosengädda av Emma Hamberg

Jag kanske inte behöver tjata ännu en gång om hur mycket jag älskar Emma Hamberg, eller att jag modellerade min första korta frisyr på hennes bylinebild i VeckoRevyn när jag var femton. Oops, I did it again. Ja, ja 😉 
 
Men så är det, i alla fall. Och jag har suttit och sparat på denna, den tredje boken om Rosengädda (läs om de första två här, om ni vill) – men så kunde jag inte hålla mig längre. Och det tog inte lång tid att läsa ut den, heller. Tyvärr! För jag vill vara kvaaar i Rosengädda! 
 
Tessan bor alltså kvar i Rosengädda, och driver sin restaurang i det gamla stationshuset. Hon har fått barn, lilla Marta – döpt efter fotbollsspelerskan – godsägaren Gustav kastar förälskade blickar åt hennes håll, geten Bella mår så bra så, exet Flatan och kompisen Camilla har fått tvillingpojkar (Ronaldo och Messi), kompisarna Jonny och hans drömprins hjälper till så gott det går… men Tessan hinner inte med. Hon behöver mer hjälp… men tyvärr har hon inte råd att betala någon. 
 
Så plötsligt dyker två personer upp. Som inget hellre vill än att hjälpa till. Men som absolut inte vill ha betalt. Det är Tessans mamma Ann-Kristin, och en ung man med ålderdomligt språk som säger att han heter Erland Josephson… 
 
En bok som faktiskt har allt. Kärlek, spänning, gapskratt, ett par tårar, massor av fantastiska matbeskrivningar… ja. Det enda jag saknar är min favorit Bror från de övriga böckerna. Men han kommer väl tillbaks. 
 
Ja, så säger jag för jag har hört att detta skulle vara en trilogi – att det ska vara slut med Rosengädda nu. Men det hoppas jag verkligen inte. Och när Emma pratade med min väninna på Bokmässan sa hon någonting om att hon inte ville lämna Rosengädda och dess människor ännu… och oh, vad jag håller tummarna för dessa böckerna är som en lisa för själen. Så bra. Har allt, som sagt. 

2015: 155 – Balladen om Sandra Ess av Cannie Möller

Cannie Möller var på författarbesök i min skola när jag gick i sjuan eller åttan, då vi alla hade läst den fantastiska Lucia – som handlar om när en kille som umgås med skinheads blir kär i en adopterad mörkhyad flicka. Otroligt fin roman. 
 
Men sedan verkar det visst som om jag glömde av henne, tills Hanna skrev om Balladen om Sandra Ess ganska nyligen och jag såg till att läsa densamma på en gång. Tack för det, kompis 🙂 
 
Sandra vill helst kallas för Ess. Hon bor i en småstad i Norrland och är olyckligt kär i ett olämpligt exemplar – till slut flyr hon till Stockholm där hon får jobb som vikarie på ett äldreboende, och en lägenhet i en rivningsfastighet i förorten. På jobbet träffar hon den äldre kvinnan Judith – en underbar karaktär – som blir hennes vän. En annan oväntad vänskap blir Marek, en av de polska killarna som jobbar på bygget på hennes hus. Sandra – eller Ess – gör en fantastisk resa med sig själv. Hon får äntligen tid och chans att bearbeta sin mors död, och återuppbygga relationen med sin fostermor – också en fin karaktär. 
 
Det kommer att bli mer av Cannie Möller för min del. Fina berättelser med härligt och skönt flytande språk, vilket jag alltid uppskattar. Nu har jag bara konsumerat två av hennes böcker, men jag misstänker att jag inte kommer att bli besviken på de som kommer. 

2015: 152 – 154: Diamant, Hotell- och Cirkusmysteriet av Martin Widmark

 

      

 
Nu har jag läst barnböcker igen, och jag tänkte bara skriva lite kort om den saken 🙂 Jag brukar ju försöka konsumera sådan kultur som det pratas mycket om – bara för att veta vad det är för något. Vissa saker blir jag positivt överraskad av (Harry Potter), vissa uppfyller mina förväntningar (Fifty shades of kräks – jag insåg häromdagen att jag inte ens recenserade skräpet)… ja, det är nyttigt att ge saker en chans. 
 
Och LasseMajas Detektivbyrå har jag hört talas om i många år nu, och därför var det dags att suga i mig de tre första. Åh, vad jag är glad att jag gjorde det! För de är hur fina som helst. Roliga, kluriga, lagom långa och med skojiga illustrationer. Jag gillar att språket inte är alldeles för barnsligt – något skämt i Hotellmysteriet var så bra skrivet att jag började skratta högt – utan på lagom nivå. Tänker mig att föräldrar faktiskt ser fram emot nattningen om de får läsa LasseMaja för ongarna för de är skitbra. Jag tänker läsa hela serien jag. Härligt tidsfördriv. 

2015: 152 – Ingen annan är som du av Ann-Helén Laestadius

Dags för del 3 i Ann-Helén Laestadius serie om Agnes – bok 1 heter SMS från Soppero, och bok 2 Hej vacker. En re-cap – Agnes är tretton år i första boken, bor i Solna med sin mamma som är same men har tagit avstånd från ”det samiska”, som de säger, och sin svenska pappa. Hon tänker väl inte så mycket på det där med det samiska – hon åker och hälsar på mormor och morfar och kusin Kristin i Soppero ganska ofta, men det är inte så mycket mer. Men så börjar hon få sms av tjusige renskötaren Henrik uppe i Soppero. De har aldrig träffats, men Henrik har sett bild på Agnes hos Kristin. De börjar sms-flirta så smått och snart blir det dags att ses… I bok 2 spenderar Agnes sex veckor uppe hos mormor och morfar, men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Henriks samiska familj har svårt att acceptera henne, som de inte anser är ”riktig” same… 
 
Och så nu var det dags för bok 3. Henrik har gjort slut, av någon oklar anledning, och Agnes är tillbaks i Solna, och har fått en lillebror, Mattis – som mamma Anna-Sara behandlar på ett mycket mer samiskt vis än hon någonsin gjort med Agnes. Hon har börjat läsa samiska som hemspråk i skolan och där träffar hon Jan-Åke – eller Jåke, som han vill kallas – som också är same i Solna. Det är dags för konfirmation och det stora lägret i Nikkaluokta, där även Henrik kommer att vara med som ungdomsledare. Hur ska detta gå? 
 
Det handlar fortfarande mycket om identitet och om att hitta rätt och hem. Agnes fortsätter att vara duktig och klok, men man kan inte låta bli att undra om hon kommer att få någon tonårsflipp snart… och äntligen börjar vi närma oss en uppnystning av mysteriet med de försvunna knapparna, som snuddats vid i tidigare böcker. 
 
Jag tycker att dessa böckerna är helt fantastiska. I första boken tyckte jag att det var lite väl mycket prat om samiska och Sápmi och så – men jag förstår varför. Jag, som ändå är ganska allmänbildad och kulturintresserad, har oerhört dålig koll på den samiska kulturen och traditionerna där omkring, och lär mig massor genom Laestadius böcker. 

2015: 151 – Ödesgudinnan på Salong d’Amour av Anna Jansson

Jag har läst de flesta av Anna Janssons böcker om Maria Wern, och tycker som bekant mycket om dem. Blev faktiskt lite förvånad när jag hörde att hon skulle börja skriva feelgood, men ju mer jag tänkte på det kändes det helt rätt. Det är just karaktäriseringen av mänskliga, äkta personer i Werndeckarna som jag tycker är hennes stora forte, och just människor tenderar ju att vara rätt viktiga i feelgood 😉 

Och jag blev inte besviken! Hade ju förmånen att få lyssna på Jansson prata om just feelgood på Bokmässan, och även det seminariet fick mig att lägga boken ifråga långt upp i läshögen, precis som med Ramona.

Vår huvudperson här är Angelika, som driver egen frisersalong i Visby. Men hon är inte bara hårfrisörska – hon är ödesgudinna, eller äktenskapsmäklerska, också. Vem du hamnar bredvid i hennes salong är aldrig en slump… Hon är änka sedan några år tillbaks, och bor ensam i sitt gamla föräldrahem som hon köpt ut av sina systrar. Som anställd har hon den odräglige unge Ricky, som hon mammar lite grann och lagar veckans mat tillsammans med varje söndag.

Men mitt i allt mäklande börjar hon själv tröttna på att vara ensamstående, och träffar en fantastisk man på en fest, som hon kallar för Arsène efter gentlemannatjuven Lupin. Men vad är det egentligen som börjar hända med hennes bankkonton?

Det är lättsamt, roligt, flyter lätt och kräver inte så mycket – en perfekt feelgood, skulle jag vilja säga. Men samtidigt är den mycket varm och inkännande – Angelika är en trovärdig person, och jag visste inte före jag lyssnade på seminariet på mässan att Anna Jansson själv blev änka i unga år. Beskrivningarna av Visby får mig väldigt sugen på att ta en tur till Gotland, och ja – jag gillade verkligen denna roman. Det kommer att bli en trilogi för gissa vad – Angelikas systrar är också nornor… 

2015: 150 – Ramona av Marta Söderberg

Jag lyssnade ju på ett fantastiskt seminarium på Bokmässan där bland annat Marta Söderberg deltog, och jag gick mer eller mindre direkt hem och sträckläste Ramona efter det. Med andra ord – ja, jag ligger extremt långt efter med mina recensioner.

Och Ramona fastnade verkligen hos mig också. Jag hade inte kunnat skriva om den direkt efter att jag läste den – jag tänker faktiskt fortfarande på den.

Titelkaraktären är femton-sexton år, och har spenderat de senaste åren på diverse vårdinrättningar och behandlingshem – senast har hon suttit tllsammans med kriminella unga män, då inget annat ställe vill ta emot henne. Men ingen lyckas hjälpa henne med det otroligt destruktiva självskadebeteendet hon har. Nu är hon hemma hos sin pappa, och ska försöka leva ett vanligt liv igen. Men vad har hon, egentligen? Inga grundskolebetyg, inget jobb och inga drömmar. Hon får en ny psykologkontakt, som hon visserligen har ett gott utbyte av, men inte så mycket mer. Hon genomlider en lunch då och då med Stella – som envisas med att kalla sig hennes mamma – och träffar vänner som är mer eller mindre nyttiga för henne.

Men hur ska det egentligen sluta? Hon har inga egna planer, och det verkar inte som om soctanterna har så värst mycket planer för henne heller…

En oerhört stark läsupplevelse. Jag läste den på några timmar, kunde bara inte lägga ner den.

Det allra mest fantastiska i boken är Ramonas pappa. Vilken mönsterförälder, utan att vara det minsta klyschig, man blir alldeles lyrisk. Ser väldigt mycket fram emot att läsa mer av Marta Söderberg, för det här gillar jag verkligen. 

Kvinnoalfabetet – Bokstaven I

Spontant känns bokstaven I som en svår en, men låt oss se var vi hamnar… dags för Kvinnoalfabetet!
 
 
 
1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på I. 
 
Ja, det var svårt redan från början det här – men jag väljer att landa på Inger Edelfeldt. Jag har inte läst enorma mängder av hennes böcker, men det jag har läst tycker jag mycket om. 
 
 

2. Berätta om ett kulturellt verk som innehåller ett ord på I och som är skapat av och / eller har en kvinna i huvudrollen. 

 
Jag tänkte direkt på Girl, Interrupted – både boken och filmen har ju ett I-ord i titeln, även den fick heta Stulna år på svenska. Böckerna cirkulerar runt inte bara en utan massor av unga kvinnor. Mycket starka upplevelser. 
 
 
3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på I som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar. 
 
Isobel Campbell var med i Belle & Sebastian i många år, och jag beundrar henne stort. Även för att hon hade modet att lämna bandet för att köra solo och samarbeta med Mark Lanegan – det är inte alla som vågar slå sig fria från ett stort namn. 
 
4. Vilken kvinna med för- eller efternamn på I är du nyfiken på, men har ännu inte upptäckt? 
 
Jag har visserligen läst en bok redan – men vill gärna läsa mer av den mycket produktiva ungdomsboksförfattaren Ingrid Olsson! 

Modelite Jumbo Parnassa

 

Hjälp, kompisar! 

 
Jag köpte en sådan här grön i Paris – inte den knallgröna på bilden, utan en lite mer modest variant. Bara lite på kul, för den kostade typ 2 euro och jag gillar grönt och glittrigt – så värt ett försök. Funkar den inte är det liksom ingen större förlust. 
 
Men den är så bra! Glider på ögonlocket som ingenting, kladdar inte och sitter som berget – igår klarade den till och med ett helt Dans Fuego-pass på Friskis. 
 
Nu undrar jag – har någon sett den i Sverige? Hittar den inte på någon nätshoppingsida eller så, så jag antar att det helt enkelt är ett sådant där budgetmärke som inte säljer vanlig retail, men jag måste fråga er som har koll. 
 
Modelite Jumbo Parnassa heter den, i alla fall… 

Kvinnoalfabetet – Bokstaven H

 

Dags för favoritutmaningen just nu ännu en gång – jag hinner precis innan det imorgon blir dags för en ny bokstav! Jag bloggade visserligen en del från min semester, men det var inte så genomtänkta inlägg utan mest som det kom. 

1. Nämn en favoritförfattare med för- eller efternamn på H.

 

Jag har bara läst två böcker av henne, men jag  tycker mycket om Zoë Heller. The Believers och Notes on a Scandal är båda mycket bra romaner, särskilt den sistnämnda.

2. Vilken prisvinnande kulturell kvinna med för- eller efternamn på H tycker du är väl värd sitt pris?

 

Britt G Hallqvist var en vida prisbelönt översättare, poet och psalmdiktare. Hon har bland annat översatt älskade barnböcker som Djungelboken, Nalle Puh, Det lilla huset på prärien, Bilbo: En hobbits äventyr och Den långa flykten, och skrivit psalmer såsom den fina Måne och sol som ofta förekommer i barnsammanhang i kyrkan. Listan på priser hon belönats med är diger, titta här!

3. Berätta om en kvinna med för- eller efternamn på H som du beundrar. Det kan vara en känd eller okänd kvinna, död eller levande inom vilket område som helst. Motivera gärna ditt svar.


S. E. Hinton dyker  upp då och då i bloggen, ofta i svar på utmaningar. Hon skrev den fantastiska ungdomsromanen The Outsiders när hon bara var 17 år – en otrolig bedrift. Jag vet inte hur många gånger jag läst den – men jag har ännu inte sett filmen, vilket jag har hört att jag borde.

4. Vilken kvinna med för- eller efternamn på H är du nyfiken på, men ännu inte upptäckt?

 
Siri Hustvedt är ett mycket intressant namn på min att-upptäcka-lista. Jag vet inte varför jag inte kommit mig för att läsa henne ännu, men Den lysande världen står nära på tur hos mig. Jag föreslog den till denna månadens bokcirkel, nu blev det Norrtullsligan av Elin Wägner istället, men jag tänker fortsätta föreslå för jag vill upptäcka henne!