Jungfruinlägg från Annas lilla röda!

 
Jag är supertrött efter dagen och kvällen (som dock varit underbara) men måste naturligtvis skriva ett första inlägg med nya fina röda datorn! Som nu då heter ”Annas lilla röda”, tydligen – dock är detta lite av ett problem eftersom jag redan har en anteckningsbok som jag tänker på som ”Annas lilla röda”. En bok är ju egentligen mer av en liten röd, men… äh. De får dela på platsen. De lär dela på en del av innehållet. 
 
Webkameran fungerar, som ni ser. Tänkte att det var viktigt 😉 
 
Mer imorgon – nu godnatt! Sov gott! 
 
ETA: Jo, jag måste bara visa bilden jag tog på vårt mysiga bord ikväll. Det var så härligt med böcker, och anteckningsböcker och telefoner och Elins iPad och min platta och pennor och postits och tända ljus och kaffe och Moas lilla makron. Mvh / Börjar snart missbruka ordet ”härligt” i samma grad som Hannah Widell. Men det är ju så… härligt. 
 
 

För, ja. Även om förra veckan innehöll många element som inte var det minsta härliga – snarare tvärtom – så är ju livet egentligen väldigt… härligt. 

Garnier Micellar Cleansing Water

Jag köpte ju ansiktsvatten förra helgen, och har nu använt det i en vecka. Dags för utvärdering, således! 
 
 
Det heter alltså något så fint som ”micellärt vatten” – om ni vill veta vad micellär betyder kan ni ju läsa här och förklara för mig om ni fattar, för det gör inte jag. 
 
Man tar alltså lite av det på en bomullstuss (eller på lite vanligt toapapper om man glömt bomullen och inte orkar hämta den fjorton trappsteg ner) och tar bort smink samt baddar ansiktet med det, så att säga. Man får ju gnugga lite om man har mycket smink på, men annars bara liksom… dra med bomullen över ansiktet. 
 
Et voilà – det är allt man behöver göra. Det sla inte tvättas av eller så. Jag följer upp med en nattkräm från Nivea i blå burk och får säga att nu, efter sju nätter, är min hy i ansiktet så mycket bättre. Jag har en envis finne på hakan som tydligen väldigt gärna vill vara där, men den har varit med sedan innan micellerna gjorde entré i mitt liv. De torra fläckarna i ansiktet är borta och huden känns alldeles mjuk och len och smidig när man tar på den. 
 
Väldigt nöjd, med andra ord. Ansiktsvatten tenderar ju att vara uttorkande, men denna sorten är just för torr och känslig hy (det finns en för vanlig / blandhy också) och ja, det verkar onekligen göra det det ska. Jag tvättar ju ansiktet någon extra gång om dagen eftersom jag tränar, och då har jag ju inte med mig någon särskild ansiktsprodukt, så ja, det gäller att hålla efter lite grann. 
 
Tummen upp för det! Dessutom känns det väldigt fräscht och svalt efteråt, skönt innan läggdags. 

Jag ska berätta en sak

Det går inte att läsa 447 sidor på ett par timmar i en gigantisk bok. Såhär trött i ögonen blir man av att försöka. 
Jag har meddelat mina cirkelkompisar och får vara med och bidra med insikter från recensioner samt förslag till nästa gång istället. Och jag har ju läst en ganska rejäl bit ändå. 
Bad Adlibris! 
Men så trevligt det ska bli att träffa fina M och E ändå! 

Minnes I Lucy Street

Ja. Frågan lyder som ovan: kommer du ihåg Lucy Street? Jag blev påmind om dem på ett underligt vis idag och minns förstås genast hela texten till deras jättehit Girl next door. Ganska klatschig, n’est-ce pas? 
 
 
En mycket god vän till mig som jag inte vågar nämna vid namn trodde att de sjöng ”I’m a CP, I’m the girl next door” – jag känner att om hen vill ge sig tillkänna är det varsågod på den 😉 ((OBS: Inte en person som skojar om folk med funktionsnedsättningar. Det blev bara fel i lyssnandet, liksom)) 
 
Men – jag hade för mig att de bildades genom något sådant där Popstars-program, men tydligen var det inte så? Någon som kommer ihåg? 

Att minnas med kärlek och lycka

 

Nic, en eftermiddag på Wapping Bowling Green, för lite mindre än tio år sedan. 

 
Jag skrev i torsdags om att vara tacksam för att man är himla lyckligt lottad – några ynka timmar efter det fick jag tänka på det lite extra, då jag fick höra en fruktansvärd nyhet. Jag ska inte skriva världens sorgligaste inlägg nu, jag lovar, men jag måste skriva lite om det. 
 
Jag stod och väntade på någon i receptionen och kollade av Facebook lite lätt, och fick syn på ett gäng inlägg som nämnde en gammal vän och huskamrat från Whitechapeltiden. Tyckte att det var lite konstigt, för han fyllde ju inte år, eller så. Och så såg jag att Tom hade ändrat sin profilbild till en bild på Nic och honom – först tänkte jag att han kanske var i Brisbane – men sedan såg jag att nä, det var ju en jättegammal bild. Sedan såg jag att Nics kollega på ABC hade skrivit något med RIP. Och sedan kändes det som om någon hade slagit mig rätt i bröstet. Jisses, vilken chock. 
Googlade vilt men hittade ingenting – förutom artiklar som Nic hade skrivit – bisarrt nog var den senaste om vad man ska göra med konton på sociala medier och så när folk går bort. Men så plingade det till och då hade Tom skrivit ett meddelande till mig och några andra från den tiden som stod Nic nära, och berättade att han tagit sitt eget liv, antagligen i onsdags, efter långt slagsmål mot mycket svår depression. 
 
Alltså det är så sorgligt att man vet inte vad man ska göra åt det. Vi ska skicka något tillsammans till begravningen, det är allt jag vet just nu. 
 
Ochjag är glad att jag enbart och endast har soliga, vackra, glada minnen av Nic. Det var tio år sedan han flyttade in hos oss, så det är ett bra tag sedan – men den tiden är en av de bästa i mitt liv. Vi hade oerhört roligt just då, jag gick andra året på universitetet och hade ganska mycket fritid, och vi gick på massa konserter, fotboll, till puben, vi var och hälsade på Toms pappa några gånger… ett av mina roligaste minnen av Nic var när han och jag stannade kvar på puben en eftermiddag efter att alla andra hade gått hem, och drack en massa cola och vann SKITMYCKET pengar på frågesportsmaskinerna. Så kollade jag och det var exakt tio år sedan imorgon. What are the chances. Han flyttade tillbaks till Australien efter sitt år på universitetet i London, någon gång sommaren 2006, och sedan dess har jag inte sett honom. Dock haft viss kontakt – han dök faktiskt upp i ”your memories” på Facebook häromdagen. 
 
Hur som helst. Ibland blir det inte som man har tänkt sig. Men jag är övertygad om att han har det bättre nu. Och jag är glad och tacksam för alla lyckliga minnen. 
 
Requiescat in pace, fina, älskade Nic. Du förgyllde våra liv under en alldeles för kort tid. Jag hoppas innerligt att du har det bra 💖 

Välkommen till familjen!

Pappa och jag var i Bäckebol idag. Skulle bara kolla lite på Media Markt och Elgiganten, eftersom jag behöver köpa en ny dator men snart är det ju Black Friday så det är ju dumt att köpa nu, kanske. 
 
Det slutade med att jag köpte en ny dator. Naturligtvis blev det så 😉 Den var sänkt med en tusenlapp eller så, och lär med andra ord inte gå ner mer i pris. Så – välkomna min nya familjemedlem! 
 
Den ser ju ut som en helt vanlig dator då va, fast den är RÖD (åh, så vacker!). Men det ÄR ingen helt vanlig dator, för den kan göra såhär: 
 
 

och bli en platta! Alltså så himla käckt .Och hur smart är det inte med touchscreen på en laptop, i största allmänhet? Jag sa till pappa när vi tittade på en helt annan dyring att vad lustigt det vor eom man hade det på jobbigt eftersom folk alltid petar på min skärm… nu ska ju denna inte vara med mig på jobbet sådär varje dag, men ändå! Delar av den är gjorde av Bang & Olufsen och det känns ju sannerligen som om det bådar gott. 

 
13,3 tum så större än min gamla men inte otymplig, väger under 2 kg och ska ha batteritid på sju timmar någonting – vilket är viktigt för mig. Inte just 7 timmar, men mer än en kvart eller så som den gamla har för närvarande. 
 
Mycket nöjd! 
 
Sedan en tur in på Coop Forum där jag köpte på mig Tassimokapslar så det räcker ett tag – de kostar 39:90 idag också istället för kanske 60-70:- paketet – cappuccino, café au lait, någon stark stor en, latte macchiato och en med varm choklad, Oreo-smak. Mmm! 
 
Sedan sladda in till stan och ett baspass på Friskis klockan 12 – ja, oerhört produktiv förmiddag, I know – den vanliga tjejen var inte där men denna var också bra, även om hon har med den där konstiga låten om soldater som jag avskyr – de måste ha lärt sig på något konvent att det är en bra Friskis-låt, jag vet inte – det är inte ”Jag vill vara din soldat” utan någon annan hemskhet – men hon hade även med Diamonds are a girl’s best friend (den från Moulin Rouge med Material Girl inbakat, kan ha varit en Gleeversion?) och New York New York (med Robbie Williams, tror jag?). Härligt att avsluta ett väldigt svettigt och tufft pass med lite jazz hands i luften! 
 
Nu har jag ätit en fantastisk sandwich aux crevettes – also known as räkmacka – till lunch och börjar bli människa igen. Men tjenare vad jag kommer att veta att jag lever imorgon. Särskilt i magmusklerna. Nu – cappuccino och lite söndagsnjut! Behöver det efter denna veckan, jag lovar. 

Smakebit på søndag – 15/11-2015 – Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson

 

Det är söndag igen – och idag är det dessutom dags för träff med bokcirkeln! Tyvärr kom boken först i fredags fast jag beställde den för flera veckor sedan – som ni förstår är det lite av ett problem. Tur att jag har eftermiddagen ledig så att jag åtminstone kan skumma mig igenom det mesta – som tur är läser jag fort. Men boken är storpocket och nästan 500 sidor lång… ja, vi får se hur det går. 

 
Smakebiten kommer från första kapitlet. Boken utspelar sig i ett Sverige där Tyskland vann andra världskriget. Sigge har suttit i fängelse på Långholmen för att ha sålt en förbjuden bok, men är nu fri, och bor med sin hustru Regine i Farsta. Han minns barndomen, och besöken i Farsta med morbror Leif för längesedan. 
 
 
 

”1976, en försommardag mer än fyra årtionden senare, satt Sigge Eriksson på Farsta gård och kände vinden i ansiktet. En ljum bris drog ibland in från den smala sjön, upp genom trädgården och fläktade lite på den skuggade terrassen där han satt på en enkel stol. Gårdens sjösida och trädgård hade han aldrig fått se när han badade i Magelungen som pojke. Trots att han mer än gärna ville visa sig duktig på att simma hade han inte vågat sig ut på en så äventyrlig tur. För att få syn på gårdens trädgård hade han varit tvungen att simma en bra bit ut på djupare vatten och runt den utskjutande lilla udden där kvarnen hela tiden skulle följa honom från sin plats uppe på berget. Det var något med kvarnens förfall och hans barnsliga oskuld som hindrade honom. Nu förstod han mycket väl varför en sådan upplevelse hade varit skrämmande för honom som pojke. 

 
Invid huset stod ett litet finsnickrat trädgårdsbord där han satt och skrev i ett enkelt häfte, han utforskade de minnen som upptagit hans tankar en längre tid. Inom sig kände han fortfarande stämningen kring barndomens upplevelse när han tyst formade orden. Han försökte återkalla bilden av sin unga mammas sensuella utstrålning i den hemsydda senapsgula klänningen med de röda prickarna och knapparna i sidan, han såg henne när hon gick över Farsta och lyssnade på fåglarna och njöt av lantluften. Hennes sommarhatt med skuggande brätte. Han tänkte på morbror Leif som så tidigt klivit in i Siggesliv och blivit den generöse pappa han och hans lillebror annars aldrig skulle ha haft.” 
 
Ur Kafkapavlijongen av Tony Samuelsson, Wahlström Widstrand: 2014
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar!
 

Kapselkaffe – morgon #1

Den omtalade kapselmaskinen har flyttat in! Första kaffet blev alldeles vanligt Gevalia Ebony, men jag tycker ju att det blev snyggare än bryggkaffe ändå 🙂 
 
 
Och jättegott! 
 
Nu blir det heldag minsann. Först ska jag klämma lite på olika datorer, sedan träna, sedan blir det att hitta på ett och annat till bokcirkelträffen börjar ikväll! Bland annat skriva en del, hoppas jag, för det har jag försummat de senaste dagarna. 

Let there be love

J och jag bestämde att man måste leva också på hemska dagar. Så fika och bio fick det bli. 

Vi såg Bränd och jag gillade den! Härliga miljöer – Londpn, hallå – men även restauranger och kök såklart. Emma Thompson ljuvlig som psykolog. Helt oförståeligt varför Uma Thurman kreddas som stor roll – hon hade kanske fem repliker. Men pratade fin brittisk engelska! 

Mycket rolig nick till Fawlty Towers – kanske i alla fall. 

Innan bion middag med mamma och pappa som är hemma från Gran Can. Grönpepparkyckling och ännu en citrus- och mozzarellasallad. Mmm! 

Nu – till sängs. 

Puss och kram!