Tematrio: Verklighetsflykt

 
Lyran skriver: Ibland är verkligen den verkliga världen svår att förhålla sig till. Och efter att under ganska lång tid ha läst många böcker som handlar om trasiga människor i svåra situationer behöver jag definitivt lite verklighetsflykt. Samtidigt brukar jag inte vara särskilt förtjust i feel-good och romantik. Kanske passar mig andra världar bäst? Berätta om tre böcker som lättar upp i tillvaron!
 
   

   

 
En bok som verkligen är verklighetsflykt för mig är Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman. Inte bara för att den är full av sagor och hemliga sfärer, den är dessutom otroligt rolig – humor är mycket effektiv verklighetsflykt för mig – och sorglig – starka känslor kan också vara verklighetsflykt. 
 
Jag är ju ingen stor läsare av fantasy och science fiction och så, men jag älskar Harry Potter-serien av J K Rowling högt och rent. Min ”suspension of disbelief” kopplas på helt instinktivt när jag öppnar böckerna – jag köper alltihop, rakt av, och funderar inte ens på osannolikhet och annat vuxet. 
 
En skön verklighetsflykt är att läsa något från barn- och ungdomstiden, ni vet då när allting var så mycket enklare. Det finns en uppsjö av barnböcker som jag gärna läser om – Viveca Lärns (då Sundvall) böcker om Mimmi, Anders, Eddie och gänget är bra exempel, likaså Löjliga familjerna av Gunnel Linde… men den jag först och främst tänker på är Eva Bexells Boken om Morfar Prosten. SOM jag skrattar åt den, fast jag säkert läst den 50 gånger. Ja, jag var en omläsare av rang redan som liten. 

Tassimo Gevalia Oreo och kulturkonsumtion

 
Jag hade förskräcklig huvudvärk sista timmen på jobbet – blev bättre när jag åt middag men blev sedan sämre igen. Det som till slut hjälpte var dubbla Ipren och en Tassimo Oreo. Jag säger bara OMG. Så gott. Liksom krämigt och lagom sött – mamma tyckte att det smakade ”glass” och det köper jag. 
 
Det absolut bästa? 102 kalorier per kopp. No joke. Det är som en banan ungefär. Med andra ord kan man unna sig en kopp med gott samvete! 
 
Annars har jag haft en bra dag – en ny tjej började i vår arbetsgrupp, supertrevlig – vilket innebar att vi drack kaffe ihop både morgon och eftermiddag. Det hör inte till vanligheterna men det är både trevligt och nyttigt. 
 
Upptäckte att jag har glömt att skriva om en av de bästa böckerna jag har läst i höst. Jättekonstigt! Jag tyckte ju att jag hade ett så bra system med att spara utkast istället för att anteckna i telefonen, men det fallerade tydligen någonstans på vägen… men det kommer. Nu är utkastet sparat, och det kommer att bli bok 199 för året! Ganska nöjd med att komma en bra bit över 200 böcker i år får jag säga. Det är tack vare plattan – jag läser så otroligt mycket fortare på den. 
 
Jag håller på att skriva ett inlägg som jag började på förra veckan om bra duetter. Snacka om att det är lätt att fastna i en massa YouTube-klipp när man väl sätter igång. 
 
Jag har börjat lyssna på Kulturens ABC – mycket bra! Cecilia var toastmistress på världens finaste bröllop i somras och det är roligt att höra mer av henne. Men. Det finns för mycket bra just nu och jag hinner inte konsumera så mycket som jag vill. Skulle behöva ta tjänstledigt i en vecka och bara lyssna på podcasts, läsa böcker, läsa tidningar, lösa korsord, lyssna på musik, se på film och TV-serier… och skriva om alltihop, såklart. Jag kan inte ens räkna hur många poddar som ligger i min lista över ospelade. Och ändå prenumererar jag på fler för jag vill hänga meeeed. 
 
Haha. Nädå. Man får ta en sak i taget. Och inse sina begränsningar. Jag ville verkligen lyssna på Gräspojken av Christer Lundberg för jag gillar hans röst – men det går för långsamt. När jag såg att jag hade lyssnat på 15% eller något och det var typ 8 timmar kvar lade jag ner. Jag vet att jag kommer att läsa ut den på ett par timmar liksom, hur trevligt det än är kan jag inte hålla på med ljudböcker, det håller inte. Om det inte är dagboksform, krönikor och eller korta, rappa kapitel,  som Född fenomenal för då går det tydligen. 

Autumngirlsoup – Kirsty MacColl

Jag tycker att denna texten är smått genialisk. Vad tycker du? 🙂 
 
 

I’m an autumn girl, flying over London
With the trees on fire it looks like home
I’m an autumn girl on the endless search for summer
‘Cause I need some love to cook my frozen bones

You needed something to get your teeth into
And in my voodoo kitchen you said
”I’ve got something to show you
It’s a recipe handed down from father to son
For a thousand years and it goes with those hot salt tears”

I’m an autumn girl, crying over London
With a heart on fire but no-one home
I’m an autumn girl on the endless search for summer
‘Cause I need some love to heat my frozen bones

Get me on the boil and reduce me
To a simmering wreck with a slow kiss
To the back of my neck
Carve up my heart on a very low flame

Separate my feelings, then pour them down the drain
Close my eyes and sweeten me with lies
Pierce my skin with a few well chosen words
Now you can stuff me with whatever you’ve got handy
And on a cold gray day, a cold gray man will do

I’m an autumn girl, flying over London
With the trees on fire it looks like home
I’m an autumn girl on the endless search for summer
‘Cause I need some love to heat my frozen bones

So give me something to whet my appetite
And chill my soul with a sudden lack of interest
Oh, but the winter freezes on and the candle’s burned low
Fill me with the hot stuff then say you’ve got to go

Take my mind, marinade it in red wine
Grate my thighs with your chinny chin chin
And I will let you in
Oh, on a long dark night a long dark man might

Kirsty MacColl

Kvinnoalfabetet – Bokstaven M

 

Dags för Kvinnoalfabet igen – denna gång med en ny fråga! Jag har börjat på detta inlägg sisådär tolv gånger sedan i torsdags men ”något” kommer hela tiden i vägen… 

 
1. Vilken kulturell kvinna på M har följt dig länge? 
 
 
Åh, det måste bli Maria Gripe. Jag gillade barnböckerna när jag var yngre, Elvis och Hugo och Josefin och sådär, men det var när jag upptäckte Tordyveln flyger i skymningen, serien om Berta och Carolin, Agnes Cecilia och böckerna om Nora som jag fastnade ordentligt. Läser fortfarande gärna om Gripes böcker och tycker fortfarande att de är oerhört spännande. 
 
2. Vilken kvinna med för- eller efternamn på M är en stor favorit, men får på tok för lite uppmärksamhet? 
 
 
Alla kan ju skråla med i Show me heaven av Maria McKee – den var visst ledmotiv i filmen Days of thunder – som jag inte har sett, men låten var flitigt medverkande på mellanstadiediscon och sådär. Men jag tror inte att så många här i Sverige i alla fall känner till hennes övriga katalog som är betydligt rivigare. Drinkin’ in my Sunday dress till exempel är en både rolig och cool countryaktig låt som jag tycker mycket om. 
 
3. Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på M vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare? 
 
  

 
Här står det mellan två fantastiska skådespelare – Meryl Streep och Maggie Smith. Båda är så strålande att jag har väldigt svårt att välja – jag menar – Margaret Thatcher och Julia Child, mot Professor McGonagall och tanten i Downton Abbey? Nä, det får bli två idag. 
 
4. Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på M har du ännu inte utforskat? 
 
 
Jag har underligt nog ännu inte läst någonting av Margaret Atwood vilket jag inte riktigt förstår. Har flera av hennes böcker hemma, men det har bara inte blivit av. Jag plockar upp The Blind Assassin med jämna mellanrum och lägger den i nattduksbordet, men det har inte blivit av att jag har läst den. Oryx and Crake-trilogin ligger och väntar i e-boksappen också. Snart, så! 

Tips: Gevalia Ebony

 
Jag kan ha tipsat om Gevalias Ebony tidigare, men det kan inte göras nog – om du gillar mörkrostat kaffe så måste du prova Ebony. Det är så himla gott! 
 
Det har funnits i alla fall sedan jag gick i gymnasiet, men jag tycker inte att det tar någon naturlig plats, är aldrig med i reklam och så. Ändå bär det sig uppenbarligen och har funnits i minst femton år. 
 
Och nu finns det förstås som Tassimokapsel och det är ännu godare än brygg- och pressvarianterna. 
 
Prova, vetja. Du kanske får oväntat besök… 😉 
 

Lars Ahlin-priset till Vibeke Olsson!

 
Åh., vad roligt – Vibeke Olsson får Lars Ahlin-priset för fantastiska sviten om Bricken på Svartvik! Jag har Glödens färger kvar – sitter och tjuvhåller på den, för ni vet hur tråkigt det är när man läst den sista boken i en serie och antingen väntar på nästa eller vet att det inte kommer någon nästa. För åh, så bra de är. 
 
Grattis!