Värmande arbetsuppgifter och förkylda känslor

 
Vissa arbetsuppgifter är roligare än andra – idag har jag svarat på mail inför julfesten – folk som anmäler att de är vegetarianer eller har allergier och sådär, samt konsulter som anmäler sig och behöver betala och sådär. Det är inte bara härligt för att det är för något kul, det är även väldigt härligt att kunna dölja sig bakom en Event-mail och skriva allting i första person plural. 
 
”Vi tycker att ‘västkustvegetarian’ är ett mycket trevligt ord!” och ”Vi tycker att det är tråkigt att du inte kan komma, men hoppas att du och familjen får en härlig födelsedag tillsammans”, sådant. Och skicka med söta juliga bilder – som den ovan, som har varit med mycket idag 🙂 
 
Överhuvudtaget en bra dag, får jag säga. Lasagnen var fantastisk idag igen, jag hann läsa en stund över en kopp kaffe på lunchen, jag fick välförtjänt beröm från flera håll, M tyckte att jag hade vackra färger på mig… en sån där bra dag, ja. 
 
Dagen flög förbi fram till typ kl 16, när S och jag körde (jag körde INTE) och hämtade post. På väg tillbaks sprang jag upp för trapporna och blev så sjukt yr. Efter det kände jag mig snuvig och seg och sedan riktigt febrig. Usch. Snälla pappa hämtade mig och sedan ikväll har jag bara tagit det lugnt vid TV:n, ätit chokladglass och läst ikapp en massa sociala medier och sånt. Det går också bra! Dansen finns kvar en annan vecka. 
 
Och nu är klockan 21 och jag ska faktiskt gå och lägga mig. Har längtat i flera timmar. Kanske hinner jag läsa ut Gräspojken – har så mycket bra som väntar att jag måste göra avancemang! 
 
Förresten, på tal om litteratur, så ska jag försöka läsa ett par av de där klassikerna jag aldrig kommer igenom i lättläst variant. Det måste väl vara tillåtet? 😉 
 
Sov gott, kompisar. À demain – kanske med liveuppdatering från premiären av Novotels bohuslänska julbord! 

Vacker text om en vacker människa

 

En av Nics kollegor har skrivit en fin text om honom på Huffington Post. Den finns här, om du vill läsa. Och jag tycker att du ska det, för det är inte bara en fin text om en av de finaste människorna jag någonsin träffat, den tar även upp det viktiga i att söka hjälp om man inte mår bra i själen. Det förvånar mig inte att Nic var den som talade sig varm om det. 

 
Men ibland räcker det inte till, och det gjorde det inte den här gången. Men sök hjälp. Man måste. Det går inte att klara allting själv. 
 
ETA: Ännu en fantastisk text om Nic, skriven av hans chef på ABC. Här. 

I väntans tider…

Fantastiskt bra och givande träff med tisdagsgänget! Missade tyvärr bussen med typ tre sekunder så gick och cashade in en gratis cappuccino medan jag väntar. 
Vet inte om jag älskar julkoppen eller tycker att det är brådmoget 17 november… Men det lutar åt det första! Jag ska ju för sjutton på julbord på torsdag, det är bara att gilla läget 😉 
En bra dag överhuvudtaget får jag säga. Fick anledning att skicka en bild på konungen när han gör tummarna upp till exchefen, det var ett gyllene ögonblick. Dessutom mycket mysig förmiddagsfika som sagt, och en trevlig timme i repan före lunch. 
Men jag är rätt trött. Tror att det är för att jag inte har tränat på två dagar – men igår hade det inte gått med den huvudvärken och imorse hade jag inte fixat att gå upp 5. 
Men imorgon får det allt bli Dans Fuego klockan 18! Det var alldeles för längesen. Men quizen förra onsdagen var väl värt det. 
Nä – nu får jag gå ut till hållplatsen. Synd egentligen, det var ju mysigt här, de spelar riktig old school rock ‘n’ roll ikväll. 

Middagstips – Laxlasagne!

 
I fredags berättade E på jobbet att hon skulle laga laxlasagne på kvällen. Jag blev genast enormt inspirerad för det har jag aldrig gjort förut. Med andra ord – ”Det har jag aldrig provat tidigare så det klarar jag helt säkert!”. 
 
Googlade recept på lunchen och hittade ungefär trettio stycken olika som alla verkade bra. Så jag kombinerade. Väldigt hejvilt. 
 
Såhär gjorde jag – tog ett halvt paket fryst hackad spenat och tinade i matlagningsgrädde med smulad fetaost  och lite smulad mögelost, så att det blev såsigt och gott. Salt och peppar förstås – lätt att glömma när man ska mishmasha ihop en massa saker. Ja, fetaosten är salt, men spenaten smakar mycket så den behöver mer salt.
 
Tinade fyra laxfiléer tills de var ”skärbara”, skar dem i kuber och lät dem sjuda några minuter i en förpackning Keldas citronsås. Eller ja. I en kastrull MED en förpackning Keldas citronsås. Och lite vatten, för det är inte så mycket sås i en förpackning och det ska ju bli såsigt, annars blir pastan inte klar.  
 
Skivade en halv zucchini och sju-åtta champinjoner. 
 
Varvade allt med lasagneplattor – typ laxröra – lasagneplattor – spenatröra – champinjoner – lasagneplattor – laxröra – zucchini – spenatröra – lasagneplattor – så länge lagret räcker, så att säga. Någon sås överst ska det vara. 
 
Toppa med riven ost – jag hade en vällagrad präst, för det tycker jag är godast. Västerbotten hade inte heller varit fel, men det är ju så rysligt dyrt. 
 
Grädda i… trekvart? Kanske lite mer? Och servera inte direkt, det måste få svalna och suga ihop sig lite grann först. 
 
Blir oerhört gott även fryst och uppvärmt, för övrigt. Jag åt en portion till lunch idag och det var nästan så att jag blev avis på mig själv. Alla andra var det i alla fall 😉 

Fantastiska duetter

Det var ju ”Vi två”-tema på Kulturkollo förra veckan, och häromdagen listade Fanny duetter. Och det vill jag också göra! 🙂 Har nu snickrat på detta inlägg i flera dagar – men får bestämma mig nu för att femton stycken får räcka! 
 
I bring you – duets to remember. 
 
 
1. Fairytale of New York av The Pogues featuring Kirsty MacColl. Alltså den är så BRA va. 
 
 
2. The Ballad of Tom Jones av Space featuring Cerys Matthews. 
 
 
3. Tom Jones & Cerys Matthews (notera kopplingen till ovan klipp) – Baby it’s cold outside (Ja, den är lite creepy egentligen, men det är fortfarande en härlig, pampig låt.) 
 
 
4. Ciao! av Pulp & Lush (Detta är en så fantastisk popindielåt att det är inte klokt!) 
 
 
5. Somethin’ Stupid av Robbie Williams och Nicole Kidman – egentligen är kanske Sinatraversionen bättre, men DEN är sjukt creepy med tanke på att det är far och dotter som sjunger. Jag kan inte hjälpa det. Popkulturlovers tänker även på Peep Show. 
 
 
6. I got you babe av UB40 featuring Chrissie Hynde – så mycket bättre än Sonny & Cher om du frågar mig, och det gör du ju. ((Strax efter att jag skrev detta spelades Sonny & Cher-låten på kaféet där jag satt… och den är ju också bra.)) 
 
 
7. This mess we’re in av PJ Harvey featuring Thom Yorke. Kommer från albumet som namngivit denna blogg, för övrigt. Jag köpte Select när vi var på semester i London på gymnasiet, och fick med en skiva med nya låtar typ – och då var Good Fortune med och jag köpte skivan och förälskade mig handlöst. Den är SÅ bra. 
 
 
8. She has a girlfriend now av Reel Big Fish featuring Monique Powell – Monique Powell känner ni kanske till från Save Ferris, som har gjort den mest fantastiska cover som finns. 
 
 
9. Sleep av Texas featuring Paul Buchanan. Jag älskar den här låten! Den spelades flitigt på radio när jag jobbade på ORC under studietiden och jag var helt säker på att det var Texas men kunde inte hitta någonting. På den tiden var det inte lika lätt att googla fram precis allt man vill veta. 
 
 
10. Nick Cave and the Bad Seeds featuring Kylie Minogue – Where the wild roses grow – en vansinnig bra, spöklik duett. Fanns med på en samlingsskiva som hette MTV Fresh som jag köpte på Gekås 1995. Jag menar – titta på den här tracklistan! Det var nog då jag lärde mig indie på riktigt. Notera att Girl, you’ll be a woman soon finns med – jag upptäckte igår att Nathan som är med i Allt för Sverige denna säsongen numera spelar i Urge Overkill. Han joinade dem 2004 så var inte med under den stora one hit wonder-tiden, men ändå. Cred. 
 
 
11. Perfect 10 med Beautiful South. Nu är ju inte detta en featuring-duett, så att säga, utan de är ju faktiskt bandkompisar. Men det är en duett. 
 
 
12. Papa was a rodeo av The Magnetic Fields – även här är det ju två bandkompisar som sjunger, men det spelar ingen roll. Stephin Merritt och Shirley Simms gör detta till den typ ultimata duetten. Älskar x 300. 
 
 
13. Lazy Line Painter Jane av Belle & Sebastian featuring Monica Queen. Skulle du be mig lista mina tio favoritlåtar av B&S skulle jag kanske inte välja denna – men varje gång jag hör den drabbas jag av dess storhet. Den är ju faktiskt fenomenal!
 
 
14. Allt som bannlysts av både påven och BBC måste ju vara bra, eller hur? Särskilt Je t’aime… moi non plus av Serge Gainsbourg och Jane Birkin. När vi var på inspelning av På spåret förra hösten spelade Augustifamiljen en instrumental variant av denna varje gång Fredrik Lindström skulle sminkas. Det var fint. Som bonus kan man även lyssna på Serge Gainsbourgs duett med Brigitte Bardot, Bonnie & Clyde. Om man vill. 
 
 
15. Naturligtvis måste Dolly Parton och Kenny Rogers med Islands in the stream vara med. Även om jag tycker att Rob Brydon och Ruth Jones gör en underbar version tillsammans med Tom Jones för Comic Relief i Gavin & Stacey, också. Och låt oss vara ärliga – Ghetto Superstar är också bra. 

Om ”Vad läser du just nu?”

Jag funderade ju på det där med hur bra det är att ta fikapauser på jobbet igår, och har nu fattat beslutet om att säga JA när någon frågar om jag har tid att gå och dricka kaffe. Inte för att jag alltid brukar tacka nej, men jag drabbas ofta av Alfons Åberg-syndromet och ”ska bara”, och när jag har gjort det jag ska dyker något annat upp och plötsligt är alla på väg tillbaka… 
 
I alla fall. Vi tog en förmiddagsfika och jag och den nya tjejen, M, började prata om böcker på vägen tillbaks. Vi gick förbi bokbytarhyllan, nämligen – som tyvärr är ganska skral och tråkig. Om vad vi gillar att läsa och inte och sånt. Hon berättade att hennes pappa jobbade som inköpare för en bok- och pappershandel när hon var liten och hon har ärvt det där med att köpa massor av böcker. 
 
Jag frågade vad hon läser just nu och hon lutar sig fram och viskar ”Just nu läser jag Sune i Ullared!” 
 
Den underbara känslan när jag kunde svara ”Jaha! Den läste jag för några veckor sedan! Strax efter att jag läste Sune i Grekland!” – priceless. Och hennes ansiktsuttryck gick inte heller av för hackor. 
 
((Hon har liksom en sjuåring hemma. Lite mer legitimt än att jag som barnfri 33-åring läser Sune kanske. Jag tror INTE att det var svaret hon förväntade sig!))