2016: 45 – Skymningslandet av Marie Hermanson

Först och främst – jag tycker så mycket om Marie Hermanson. Hon är verkligen en svensk författarinna som sticker ut. Jag vet inte om hon blivit översatt till andra språk, men jag hoppas verkligen det! 
 
Martina är 22 år. Är timanställd på hotell som städerska, bor i andra hand någonstans i Göteborg, det mest spännande som händer är någon utflykt till Slottsskogen. Men telefonen måste vara med och på och laddad, för tänk om jobbet ringer? 
 
Hyresvärdinnan måste plötsligt ha sin lägenhet tillbaks och Martina står utan. Hon åker hem till sina föräldrar, bara för att finna att föräldrarna har blåst ut hennes gamla sovrum och tänker åka till Paris istället. Men väl i hemstaden träffar hon sin gamla väninna Tessan, som erbjuder henne att komma och bo på landet där hon fått arbete som husa. En fyrtiotalshusa, för damen som anställt henne är mentalt kvar i just den tiden. Något hände, någon gång, och nu tror hon att det är fyrtiotal, att hon varje kväll håller middagar för hög societet när hon faktiskt bara, efter att ha inspekterat dukningen, tar en sömntablett och går och lägger sig. 
 
Tessan och Martina är alltså ganska fria att göra som de vill. 
 
Men de blir fler också. Först en ung tjej som kommer, skadad efter en olycka. Sedan två killar som Tessan och Martina träffar i stan. Alla är vilsna i livet, men på herrgården känner de sig hemma. De vill bo kvar för alltid och börjar smida planer för hur de kan tänkas få ärva herrgården – särskilt efter att den gamla damen blir svårt sjuk… 
 
Ja, det är spännande, det är det! Och humoristiskt också, såklart. Hermanson har ju en alldeles unik sorts humor. 
 
Förlaget skriver: Skymningslandet är en både satirisk och spännande berättelse om hur arbetslöshet och bostadsbrist kan driva unga människor in i en både lockande och farlig kollektiv fantasi. – det är en intressant och poignant beskrivning. Mycket bra. 

2016: 44 – Den andra kvinnan av Therese Bohman

Jag lyssnade på denna – och det tror jag att jag gjorde alldeles rätt i, för den var underbart uppläst av Kerstin Andersson. Dock inte min moster med samma namn. Hon är den första jag har lyssnat på som nu gör att jag söker mig till fler böcker som just hon har läst, för jag tyckte att det var så trevlig och behaglig lyssning. 
 
Boken är behaglig i sig själv också. Den är så, så välskriven. 
 
Huvudpersonen – ja, vi vet inte vad hon heter – jobbar extra som någon sorts köksbiträde i sjukhusets storkök, är arg på det mesta (och särskilt bilden av Kvinnan i vår kultur), drömmer om att bli författare och gillar att gå till hotellbaren i kort kjol och rött läppstift och läsa böcker. 
 
Och så är hon förtjust i den stilige överläkaren Carl Malmberg också, förstås. Som naturligtvis är gift. 
 
På en fest bland studenter som hon halkar in på på ett bananskal träffar hon den spännande tjejen Alex. Som är allt som hon själv vill vara. De blir nära vänner och efter det är då rakt ingenting sig likt. 
 
Ja – naturligtvis blir hon Carl Malmbergs älskarinna också. 
 
Alltså, det var sådan ljuvlig lyssning – till 90%, ska sägas, för vissa utsvävningar och filosoferingar är lite tröttsamma. Då är det också väldigt bra att lyssna istället för att läsa för då kan man tänka på något annat i några minuter 😉 
 
Man kan inte låta bli att dra jämförelser till Lena Anderssons Ester Nilsson heller, förstås – det finns många gemensamma beröringspunkter och många mycket stora skillnader också. 
 
Oerhört bra, hur som helst. Mer Bohman? Ja, tack, det blir det för mig i alla fall! 

Kvinnoalfabetet – Bokstaven W

 

Sen, igen! Men nu har jag ju faktiskt varit på semester 🙂 Vi tackar enligt O för frågorna i Kvinnoalfabetet! 
 
Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på W? 
 
Den underbara Arabella Weir har har skrivit två av de roligaste böcker jag vet, nämligen Does my bum look big in this? och Onwards and upwards. Stupid Cupid tycker jag inte är lika bra, men den är inte heller oäven – och nu ser jag att hon har skrivit två böcker som kommit ut de senaste åren om Tabitha Baird – och har genast laddat ner dem, såklart. Hon är även helt fantastisk i The Fast Show och Smack the Pony om man är lagd åt det hållet 🙂 Men Karin Wahlberg ska ha en eloge också. 
 
Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på W vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
 
Amy Winehouse var en fantastisk talang som tyvärr inte fick använda sig av den tillräckligt länge. Jag vill gärna rekommendera dokumentären Amy också – den var underbar! 
 
Vilket verk på W av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?
 
We were liars av E. Lockhart är fantastiskt bra. Jag blev alldeles tagen av Lockhart när jag först började läsa henne i somras. På tal om W – WOW! 
 
Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på W har du ännu inte utforskat?
 
Jag har inte läst något av Edith Wharton – men jag tror att jag är lite sugen på åtminstone The House of Mirth. 

Girls just wanna have fun…

 
Hann aldrig skriva något om Kvinnodagen igår, var verkligen på språng mellan 7 och 21 utan någon särskild mellantid och efter det var det ju bara att äta middag, kolla lite på Camping Queens som är riktigt bra – och jag tänker inte göra något debattinlägg om dess vara eller inte vara heller. Kvinnodagen alltså. 
 
Vad jag däremot kan rapportera är att vi hade stormöte på jobbet igår, och Kinakontoret skulle egentligen vara med live.
 
Nu gick inte det, eftersom alla kvinnor erbjuds ledigt på Internationella Kvinnodagen i Kina! 
 
Ja, säger du, men varför kunde inte männen vara med på videolänk? Jo, sa VD:n, för att utan kvinnorna på plats var det ingen som fattade hur man skulle koppla upp videolänken så det gick inte… 🙂 

2016: 43 – In i labyrinten av Sigge Eklund

Okej, nu bara måste jag skriva om denna idag för jag drömde om den. (Antagligen för att det är mitt äldsta utkast, av närmare 25, och jag därför fick dåligt bloggsamvete.) I min dröm liverecenserade (?) Sigge själv sin bok. I en sorts gammaldags chatruta. Mmm. Troligt. Tyvärr kommer jag inte alls ihåg vad det stod i ”recensionen”, men… äh, det spelar ingen roll. Det var en väldigt intensiv dröm i alla fall, jag var helt kaputt när jag vaknade… 
 
Detta är hur som helst en sorts spänningsroman-cum-relationsberättelse, inspirerad av Madeleine McCann-fallet. 
 
Elvaåriga Magda Horn försvinner från sitt hem en kväll då föräldrarna äter på en närliggande restaurang. Ja, det är ju mycket bekant förutom åldern på flickan förstås. 
 
Föräldrarna heter Martin och Åsa och är förläggare respektive psykolog. Martin blir anklagad för att vara skyldig till försvinnandet, vilket tär fruktansvärt hårt på äktenskapet. Han kastar sig dock in i arbetet när han väl släppts. Åsa är däremot sjukskriven från sitt arbete på sjukhuset. Det andra paret i berättelsen är Tom och Katja. Tom jobbar för Martin, och idoliserar honom på ett lagom osunt sätt. Katja är poet i grunden, men har vidareutbildat sig och är nu psykolog (eller kurator, jag minns faktiskt inte) på Magdas skola. 
 
Det finns förstås en massa trådar åt alla håll mellan de vuxna huvudpersonerna – allt på något sätt över huvudet över Magda, som ju är den egentliga huvudpersonen men som inte är med, i dubbel bemärkelse. 
 
Och det är spännande. Dramatiskt. Och oerhört välskrivet. Det tror jag att alla håller med om. En annan sak som jag tror att alla håller med om är att slutet är inte riktigt vad man hade önskat sig. Men så kan det ju vara. Man borde inte se på en viss sorts av slut som besvikelser utan snarare möjligheter att själv tänka och interagera, tror jag. 
 
Det var i alla fall snabbläst och njutbart. Och vill man veta lite mer kan man ju googla, för det verkar onekligen som om svaret finns, t.ex på det där forumet med en rökande katt i loggan… 🙂 

Jadå, jag lever! Och är hemma i Sverige igen…

…och möttes på flygplatsen av pappa först och främst – och sedan av SNÖ. Och sedan har det liksom snöat sedan dess – fast nu har det faktiskt lagt av. 
 
 
Det blev liksom mer av ett skärmbreak än jag trodde – först på semestern men det var ju bara skönt, men sedan mådde jag lite kass i söndags pga kunde inte sova och igår var det lite fullt upp. Men nu är jag tillbaks! Och har en del att ta igen, jösses. Men en sak i taget – idag är det också fullt upp. Först stormöte på Lindholmen Conference Centre där jag ska vara med och vara värdinna (obs: inte särskilt ansträngande eller svårt). Sedan ska B och jag iväg på lunchmöte på Eriksberg. Sedan ett par lugna timmar, sedan gruppmöte och sedan en annan sorts gruppmöte (som jag just kom ihåg är mer av en föreläsning idag). 
 
Hemma vid 21, således. Och vid det laget kommer jag att vara dödstrött. Sov visserligen ganska bra inatt, men det blir alltid lite konstigt efter två sömnlösa nätter, sådär. 
 
Och ni? Hur mår ni? 🙂