2016: 56 – Cigarett av Per Hagman

 

 
Jag minns mina tonår, när jag tyckte att Linda Skugge var coolast i världen (ja, alltså, det är hon ju ibland fortfarande), och hon brukade skriva om Per Hagman i sina krönikor… trots det tog det väl närmare arton år innan jag faktiskt läste något själv. Förresten lyssnade jag på en eminent inläsning av Peter Öberg. 
 
Cigarett jämförs ofta med Lundells Jack, som jag inte heller kommit mig för att läsa ännu men har för mig att jag har i en sliten pocket någonstans. Sammanfattningen på Adlibris är ”Livet är en fest, men en fest helt utan illusioner” och det är väl en ypperlig mening för att beskriva romanen. 
 
Huvudpersonen, Johan, jobbar i servisen på Hard Rock Café. När han inte gör annat, då. Hela romanen är liksom en svindlande resa genom fester, sprit, tjejer, droger och bakfylla. Och lite jobb. Restaurangbranschens eventuella romantik blir definitivt bortblåst efter att ha läst Hagmans bok. 
 
Trots detta flackande och flygande tycker jag väldigt mycket om den. Även om man får se till att läsa den utan att hoppas på någon sorts sonande känslor för Johan och hans entourage, för det lär man inte få. Eller ja. Får man det ska man nog tänka efter en gång till, för det är ganska svinigt rakt igenom faktiskt. 
 
Men bra är det ju. Definitivt. 

2016: 55 – Summer Secrets av Jane Green

Låt mig bara säga en sak innan jag säger något mer – om inte Jane Green slutar att kalla barn och hundar ”delicious” ganska snart så skickar jag barnavårdsnämnden på henne. Allvarligt talat – jag måste ha läst tio böcker av henne, om inte fler, och varenda en har nog bannemig minst tre delikata barn. 
 
Men. Det som jag alltid har gillat med Jane Green är att hon tar upp allvarliga saker, även om man väl vill kalla hennes böcker för chick-lit och lättsamma. På rak arm har hon ju snackat barnlöshet, övervikt, att gifta sig med fel man pga förväntningar, problem med svärmor, familjeproblem, problem med vänner, problem med arbete… ja, ni vet. 
 
Och nu tar hon upp något viktigt igen, nämligen kemiskt missbruk hos unga kvinnor. Och hon gör det, som så ofta, i en underbar miljö. Ofta befinner vi oss ju i norra London, gärna Highgate, i hennes böcker. Sedan hon flyttade till USA har det blivit mycket USA – både NYC och Desperate Housewives-aktigt Connecticut i någon bok – nu är vi på Nantucket. Ja, London också. Men det är mycket Nantucket. 
 
Åååh, som jag längtar till New England och allt däromkring! Såg ju nyligen The Affair som visserligen inte handlar om New England utan snarare längst upp på Long Island, men det känns som om det här med ömentaliteten och det där är ganska lika. Sedan är det inte så långt emellan heller, om man tittar på kartan. ((Har just idag avslutat en annan bok som utspelar sig där i hoodsen, man blir ju tokig!)) 
 
Det pendlar lite i tid, men huvudperson är Cat. När vi först träffar henne har hon varit nykter ett tag, men vi förstås att hon har kämpat med flaskan – ganska länge. Flashback till hennes tillkomst, då hennes amerikanska mamma Audrey, nygift med rik man i norra London, åker till släkten på Nantucket en sommar och det ena leder till det andra. 
 
Cat får reda på detta i vuxen ålder och reser dit för att träffa sin far och sina halvsystrar, men det blir inte riktigt så bra som hon hade hoppats – trots att hon träffat Jason i London som tar med henne till AA och stöttar henne, så tar hon ett mycket ödesdigert återfall vilket resulterar i att hon förlorar kontakten med sina systrar, lika fort som hon funnit den. Hemskt tragiskt. Och det är det där klassiska – hon måste slå i botten innan det blir någon ändring… 
 
Alltså, Jane Green skriver verkligen fantastiskt bra. Förutom sina upprepningar, då. Man märker att hon har gjort sin research och hon skriver på ett så flytande och rakt sätt att det är en fröjd att läsa. Och det är viktigt, tror jag, att allvarsamma saker tas fram i ljuset – men gärna på ett sådant här sätt, som ingen kan undgå att ”förstå”. Jämför gärna med En oväntad semester av Marian Keyes. 
 
Ja, jag trodde att jag hade gjort slut med Jane Green för ett tag sedan, men nej, det har jag faktiskt inte gjort. Det var något jag läste – kanske The Beach House – som gjorde mig omåttligt trött på henne, men nu minns jag varför jag har gillat henne så mycket förut. Bra. Mycket bra. 

2016: 54 – En tillfällig lösning av Denise Rudberg och Hugo Rehnberg

Mmm. Jaa. Jag läste detta författarpars första bok i somras – på en mycket trevlig restaurang vid Kungsbron i Stockholm, för övrigt – och kunde nu inte låta bli denna också. Fast jag lyssnade på den, och den är inläst av författarna och det är ju något sympatiskt med det. I sak, åtminstone, för jag tycker att det är jobbigt att lyssna på Denise Rudberg någon längre stund. 
 
Nu tar det ingen längre stund att lyssna på denna, så just den biten gjorde väl inte så mycket. 
 
Om andra boken av paret blev bättre? Nej, det är väl synd att säga. Det är så förutsägbart och ibland är förutsägbart ganska trevligt men i detta fallet tyvärr mest frustrerande och tråkigt. 
 
Så, tja. Lisen lever det perfekta livet med fantastisk karriär och fina barn och man som hon är jättekär i. Teddy (nu skrev jag Tom, det var ju han från förra boken – undrar vad det säger om min upplevelse) lever lyxliv på ett arv och cruisar i livet utan några större bekymmer. 
 
Så under ett dygn rämnar bådas tillvaro på olika håll – och naturligtvis korsas deras vägar. 
 
Gäsp. 
 
Vartannat kapitel är för övrigt även denna gång skrivet av den kvinnliga huvudrollsinnehavaren – beskäftiga Lisen som inläses av Rudberg – och den manlige – charmige Teddy – som inläses av Rehnberg. 
 
Nej. Det är inte särskilt intressant. 

Den tillfredsställelsen!

 
Kolla tiden mot första meningen! Så nöjd när sådant händer! 😉 
 
Jag kollade mailen när jag var uppe på toaletten tiiiiidigt imorse och upptäckte erbjudande om frilansjobb, så jag gick upp, kanske mot bättre vetande, och klarade av det. Men det är ingen dålig timpeng! 
 
Försökte somna om ett tag, men fastnade i Ninni Schulmans Pojken med snö i håret – jag gillar verkligen hennes böcker. Mycket bra. 
 
Nu – Let’s dance-reprisen medan tvättmaskinen går! Det blir mest hemarbete av hushållsslaget idag – jag får väl åka och handla lite senare, men annars kan jag ta det ganska lugnt. Och det känns skönt! Jag sa till S på jobbet igår att jag kände mig lite bortskämd i veckan – har ju just varit på semester, men jag har varit så oerhört trött! Visserligen sov jag inte förra helgen, men nu i veckan har jag ju gjort det.
 
Idag kan jag hur som helst tanka om lite grann. Fick sällskap med M till bussen igår kväll och hon sa detsamma, första veckan efter en sådan här semester kan vara så. Jag är ju inte så van och har tyckt att det var jättekonstigt, men det kanske inte är det, då. Det har ju dessutom varit en brôtig vecka – dels mycket att göra efter semestern, men även pack, flytt och relativt mycket möten för att vara jag. 
 
Men – läs även andra meningen ovan – en hel helg ligger framför mig. Och jag tänkte göra det bästa av den – både göra nytta och ta hand om mig själv lite grann. 
 
Önskar er en riktigt skön en, också! 

Strax dags…

…för Alex och Sigge! 

Först kan ni få se vad finingarna på Scandic kom och gav oss idag! 

Det till höger är typ melbatoast med räkröra. Sedan en löjligt god chokladkaka med valnötter, donuts, muffins, éclairs och melonsallad! 

Hann bara med en bit kaka och en minimuffins men det räckte gott 🙂 

Mina vykort från Paris och Skärhamn följde förstås med i flytten. 

Och idag kom Maken som alla pratar så mycket om på forumet. Hello! 

Men nu ska vi ha det trevligt! 😉 

2016: 53 – Mitt hjärta går på av Christoffer Holst

Åh! Varför tog det mig så lång tid att läsa denna? Helt ljuvlig! 
 
Chavve är 22 år, konditor och flyttade till Stockholm från Gotland för tre år sedan. Han är troligen stadens ensammaste romantiker, har knappt några vänner och varje kväll slutar med bakverk och Titanic. (Därmed titeln – jag förstod att det var en direktöversättning förstås, men jag kunde inte riktigt fatta vad boken kunde ha med den att göra. Nu vet jag!) 
 
På andra sidan vattnet finns Pontus i sitt pojkrum hos sin lagom normala familj. Skådespelardrömmarna har han lagt på hyllan, och istället besväras han av tvångstankar, hypokondri och paranoia. 
 
Av en slump – förstås – träffas de genom en app som jag antar liknar Tinder, och de blir hastigt en stor del av varandras liv – men slits lika hastigt isär, när krisen kommer till Pontus. Men Chavve ska inte ge upp. Han har en plan… 
 
Jag lyssnade även på denna bok, uppläst av två olika killar – väldigt bra läst, också, ska sägas. Det är en så söt bok! Och jag älskar verkligen att det inte görs någon affär av att det är en relation mellan två killar som skildras, utan just att det är en kärlekshistoria. Punkt. 
 
Älskade varenda sekund. Det är en underbar bok. 

Bokbloggsjerka 11-14 mars

 
Det är dags för Bokbloggsjerka igen – och vet ni varför – jo för att det är nästan helg! Som vanligt är det Annikas litteratur- och kulturblogg som håller i festligheterna, och veckans fråga lyder: 
 
Vilken är din favorit när det gäller ljudböcker (bok, uppläsare eller både och)?
 
Jag är ju novis på ljudböcker, kan man säga – men det hampar sig så att jag lyckades skriva om två stycken här i dagarna som jag verkligen gillade. 
 
Den bästa boken jag har lyssnat på hittills är Det är bara lite cancer – livet, döden och myten om mig av Klas Ingesson. 
 
Den bästa uppläsaren hittills har varit Kerstin Andersson, som läste in Den andra kvinnan av Therese Bohman så exceptionellt bra! 
 
Ljudböcker är verkligen ett ypperligt sätt att ta in lite kultur under dötid, men jag föredrar ändå e-böcker och pappersböcker – helst pocket. Det går lite för långsamt med ljudböcker även när jag drar upp hastigheten – oftast vill jag nämligen ha dubbel hastighet, och det är inte riktigt alla böcker som det fungerar så bra med utan man får nöja sig med 1.75x. Vilket inte är fy skam förstås, men det är ändå långsammare än när jag läser själv. 

2016: 52 – Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand

Jag lyssnade på Mikael Bergstrand (tillsammans med Anna Jansson och Catharina Ingelman-Sundberg) på ett feelgood-seminarium på Bokmässan i höstas – alla tre hade sadlat om från andra genrer för att skriva just feelgood. 
 
Och jag hade missuppfattat Bergstrands böcker totalt – inte för att jag trodde att de var deckare som hans tidigare utgivning, men jag trodde nog att de var någon sorts vanliga, moony reseskildringar i Indien. 
 
Eller något sådant. 
 
Men så förstod jag då att det är feelgood – roliga böcker om en bitter gammal copywriter, Göran Borg från Malmö, som blir medlurad på en tripp till Indien av sin reseledarkompis. Väl där drabbas han av våldsam turistdiarré – Delhi Belly – och blir omhändertagen av infödingen och snart vännen, Yogi. 
 
Och det blir en svindlande resa han får vara med om. Han blir kär i en vacker föreståndarinna när han får manikyr, han skaffar visitkort på ett mycket speciellt sätt, det är otroliga strapatser både fram och tillbaks och det är väldigt roligt att lyssna på. Ja, jag lyssnade på denna också och det passade nog bra, för den är ganska pratig och eventuellt hade jag tröttnat tidigare om jag hade läst i text. 
 
Det är ju roligt med sura gubbar – men det är lite rörande också. Tänk på Ove liksom. Men Göran är samtidigt någon sorts romantiker därinne och det är faktiskt ganska charmigt 🙂 
 
Jag kommer att fortsätta att läsa serien om Göran, det är jag säker på – för jag gillar feelgood. Och det är trevligt när feelgood inte måste vara chicklit! 
 
Nu ska det ju dessutom bli TV-serie av Göran och Yogis strapatser och det kan man omöjligt missa om man nu en gång lärt känna dem! 

Hello Friday my old friend

 
Ja, det är en välkommen fredag! Och jadå, jag vet att jag precis har varit ledig men det spelar ju ingen roll om man är trött, höll jag på att säga. Ni förstår nog vad jag menar 🙂 Denna veckan har jag antingen sovit dåligt eller sovit som en stock och känt mig helt förvirrad och kränkt när klockan ringt – så det ska bli väldigt skönt att få sova ut imorgon. Bara för att jag säger så vaknar jag naturligtvis halv sju superpigg, men det är liksom hela poängen med att man inte behöver gå upp som är efterlängtad… 
 
Igår flyttade vi på jobbet – eller ja, vi packade i onsdags och började på nya stället igår. Flyttlådorna kom inte förrän vid lunch någon gång så det blev något av en konstig dag – men jag fick allt i ordning i alla fall och en mysig plats, så det kommer att bli jättebra. 
 
Ikväll är det Alex & Sigges 200:e podd på Clarion Post! Ska bli otroligt kul – jag hade sån himla tur som lyckades få biljett. Råkade jobba hemifrån just den dagen, annars hade jag aldrig sett det i tid. 
 
Nej – nu dags att slåss med gymnasisterna på bussen till Lindholmen igen. Ja, för vi har inte flyttat så många hundra meter… 
 
À bientôt! 

2016: 51 – Sthlm Confidential av Hanna E Lindberg

Åh, vilken konstig bok. På ett sätt älskade jag den, på ett annat tyckte jag att den var både banal och ganska tjatig. 
 
Men uppenbarligen var den bra nog att läsas klart, för det gjorde jag. Även om jag totalt tappade tråden på slutet, och fortfarande inte är riktigt säker på vad som faktiskt hände. 
 
Solveig Berg är ung journalist. På grund av ett snedsteg förlorade hon sitt tidigare arbete, och nu försöker hon livnära sig på att skriva en skandalblog – Sthlm Confidential. Och ja. Det går väl sådär. 
 
Lennie Lee då? Jo, flickfotograf som börjat driva killtidning (!!) – som det inte heller går så himla bra för. 
 
Och Kalju, som levererar kött till finkrogar. Sådant där kött som väl har ramlat av en boskapsvagn, så att säga. 
 
De tre har inte så mycket med varann att göra – förrän en berömd glamourmodell hittas död, och deras liv börjar kopplas samman… 
 
Ja. Det blev liksom tre stjärnor på Goodreads, det är inte så mycket mer att säga om den saken känns det som. Det är inget mästerverk, det är ingen katastrof, men den tappade mig till slut, det gjorde den.