2016: 137 – ”Vart ska du gå?” ”Ut.” av Kerstin Thorvall

Som jag skrev i söndags så inser jag att jag har läst den här boken när jag var alldeles för liten för att förstå någonting. Och inte bara denna, jag minns att jag har läst om både hasch och sniffning och verkligen inte förstått vad det var 😉 men jag tror inte att jag tog någon skada av det heller. Det var ju knappast förskönande berättelser. 
 
Denna kom ut 1969 och det märks! Allting är sååå sextio-sjuttiotal. Kläder, Kafé Marx och politiskt engagerade kvinnor. Det är ganska härligt! Att coola killen heter Svenne, liksom, och tjejerna Doris och Lena… ja, det är charmigt. 
 
Kjelle, huvudpersonen, är i en ”svår” ålder. Fjorton, snart femton. Alla vuxna tycker att han är omöjlig, och mamma är orolig – han sover kanske inte tillräckligt? Eller knarkar han, månne? 
 
Det händer egentligen inte så mycket – det är tonårsliv och de konflikter detta medför – men det är ganska mysig läsning, trots konflikterna. Inga konstigheter – en enkel ungdomsbok som uppenbarligen håller än! 

London calling!

Obligatoriska latten drucken, obligatoriskt besök på Pocket Shop avklarat, säkerhetskontroll genomförd. 
Nu chill med min favoritdrink, Beatles i högtalarna och världens bonnigaste par bredvid mig son ska dricka ”Cola-vodka”. 
Skål! Vi hörs från London 😘🇬🇧💖☀️

Tisdagsutmaningen – Karaktärer i utkanten

 
Veckans tema på Kulturkollo är ”i utkanten”, och Tisdagsutmaningen lyder: 
 
Veckans utmaning går ut på att lista minnesvärda karaktärer som lever/har levt/levt fiktivt i utkanten. Du kan inkludera såväl verkliga som påhittade karaktärer. Det kan handla om såväl grupper som individer och det kan handla om såväl frivillig och ofrivillig utanförskap. 
 
 
Först och främst tänker jag på Sibylla Forsenström i Karin Alvtegens roman Saknad – en kvinna som helt enkelt inte finns. Hon lever helt utanför samhällssystemet, som uteliggare i Stockholm, tills hon blir huvudmisstänkt för ett mord. Ingen har undrat var hon är på femton år – nu är hon en av landets mest eftersökta personer. Oerhört stark och bra roman. 
 
 
S.E. Hintons roman The Outsiders dyker upp här i bloggen med jämna mellanrum, och den känns ju självklar denna veckan också. Ponyboy och hans gäng lever i utkanten av samhället – både bokstavligt och symboliskt. Han och hans bröder blev föräldralösa som relativt unga, och får nu klara sig bäst de kan – med kriminalitet och tveksamt umgänge. Det är en fantastisk ungdomsbok! Tyvärr har jag inte sett filmen, men jag har hört att den är sevärd. Får jobba på det. 
 
 
Huvudpersonen Libby Day i Gillian Flynns debutroman Dark Places lever ett, på sätt och vis, självvalt liv på utkanten – även om man väl får utgå ifrån att hon har någon form av PTSD i botten. När hon träffar ett gäng amatörfantaster som är intresserade av mordet på hennes mor och syskon, som hon var det enda vittnet till som barn, hamnar hon i ett gäng som väl på sätt och vis även de finns i utkanten av samhället. Jag tycker att Sharp objects är bättre än Dark places – men denna är även den mycket bra. Hoppa över filmen, dock. Den var inte så lyckad. (Och barnet från About a boy som mordfantast? Öh nä.) 
 
= = = = = = = = = = 
 
Sedan jag läste om veckans tema igår har jag haft en låt i huvudet, Suzanne Vega ft. Joe Jackson – Left of center. Texten går ”If you want me you can find me, left of center off of the strip. In the outskirts and in the fringes, in the corner out of the grip.” – så jag bjuder på den också som bonus.
 
 

Tematrio: Läströtthet

 
Lyran är lästrött! Därmed lyder veckans fråga: ”Jag behöver nu därför era allra bästa tips, berätta om tre bra böcker/aktiviteter att ägna sig åt vid ett akut fall av läströtthet!” 
 
      

 
En riktigt bra TV-serie är ett utmärkt substitut när man inte orkar läsa, tycker jag. Jag följer egentligen ingenting slaviskt, utom På spåret när det är i säsong, men när jag fastnar för en serie plöjer jag gärna så gott det går, tack vare streamingtjänster och annat. Några som jag har sett på det senaste året och verkligen gillat är The Affair, Girls (såklart), Love på Netflix och, sist på bollen i världen, Gilmore Girls. Jag har precis börjat på andra säsongen, så jag ligger med andra ord långt efter all ära och redlighet i Star’s Hollow. En annan favorit när jag verkligen bara vill verklighetsfly är Gossip Girl. 
 
När jag precis hade blivit klar med min utbildning, med andra ord för ganska exakt tio år sedan, var jag så lästrött att det var inte klokt. Läste ingenting av särskild substans på säkert ett år eller två. Men vad jag läste med stort nöje och behållning var veckotidningar av den fantastiska brittiska typen ”Min mormor och min schäfer ska ha barn och grannens svågers kusin är surrogatmamma.” Ja, ni ser ju här ovan annars – en kvinna som ammar sin pappa… Sådana och kokböcker läste jag, av modellen Nigella eller Jamie med relativt mycket text ändå. 
 
Jag gillar att hålla hjärnan igång – oftast genom läsning eller lyssning, men hemskt gärna också med korsord. När jag flyttade hem från England var det nätt och jämnt att jag kunde lösa de enklaste korsorden i Allers – hjärnan var helt felkalibrerad! Nu kan jag utan större problem lösa dem med fem ugglor – utom A-korsordet, som pappa får ta över från min varma hand. 

2016: 136 – Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten

Ibland krävs det, tyvärr, att någon ska dö för att man ska lägga märke till dem ordentligt. 
 
Jag har känt till Bodil Malmsten så länge jag kan minnas (nej, men ni förstår vad jag menar), men det verkar som om jag aldrig lyckats läsa något av henne, förutom på nätet. Underligt! 
 
Vet att jag började lyssna på denna i höstas någon gång, när jag försökte lära mig det där med ljudböcker men ännu inte förstått att man kan höja hastigheten… nu gjorde jag ett nytt försök, och det gick utmärkt. 
 
Och, vad jag gillar författaruppläsningar! Det höjer ju verkligen texten så himla mycket, man vet att allting låter som det var menat att låta. 
 
Dessa betraktelser från Finistère – som har fått sitt namn av ”jordens slut”, finis terrae – är underbara att få ta del av. Berättelser om livet i en liten ord i Bretagne, om trädgårdsbestyr och grannar, om byråkratiska problem och om det alldeles egna språket. Ja, de talar ett eget språk i Bretagne. Mina gymnasievänner och jag har erfarit både språket breton och bretagnarna…! 
 
Med andra ord – det är otroligt mysigt att lyssna på och jag ser fram emot att lyssna på mycket mer av Malmsten. Så trevligt. Och melankoliskt, samtidigt – men ett visst mått melankoli tycker jag att man kan må bra av. 

Veckans bokbloggsfråga – vecka 18

 
Veckans bokbloggsfråga hos Carola på Barnboksbloggen kommer lägligt för mig: Hur tänker ni när ni packar böcker inför resor? Hur mycket böcker packar ni ned? Eller har ni lyckats komma undan problemet genom att använda en läsplatta istället? 
 
Ja – läsplattan är ju onekligen min räddning i resesammanhang! Särskilt som nu när jag ska resa utan incheckat bagage. I plattan har jag sisådär 700 böcker i Aldiko, som alltså är nerladdade – men eftersom jag inte kan bestämma mig för vilken app jag ska behålla, Bookbeat, Nextory eller Storytel, har jag ju ett gigantiskt utbud hos dem också. Därmed kan jag resa till London i övermorgon med kanske 5000 böcker i plattan, som är lika stor som en ganska liten bok och väger något kilo. Det är ju faktiskt helt oslagbart! Dessutom kan jag läsa och lyssna i både mobilen och plattan. 
 
Men jag packar alltid med mig ett par riktiga böcker också – eftersom man aldrig vet hur länge batterierna håller, man kan ju bli sittande någonstans osv och gud förbjude att jag skulle bli utan! Då packar jag gärna något jag har längtat efter att läsa och kanske sparat på lite särskilt. Maken av Gun-Britt Sundström är en sådan, som kommer att få följa med i veckan. Likaså Bonjour Tristesse av Françoise Sagan, som har den utmärkta egenskapen att vara både liten och lätt 🙂 

Kungen 70 bast

Som den smygrojalist jag är satt jag naturligtvis vid TV:n åtminstone en stund i lördags för att bevittna firandet, lite klänningar (drottning Margrethe är och förblir coolast i världen) och fina psalmer. 
 
Sedan är det såhär: jag har svårt för Caroline af Ugglas, och jag är inget gigantiskt fan av Kent. Längre.
 
Men jäklar vad fint det var när hennes kör sjöng Sverige. Allt de sjöng var för övrigt fint, även om jag inte riktigt förstod varför hon hade med en av sina sololåtar… men varianten på O’boy (som jag också tycker riktigt illa om) var fin med sitt Hurra! och Wild one var ju sjukt kul. Men allra finast var Sverige och den finns någonstans runt 2:30-2:40-markeringen i programmet på SVT Play, här. 
 
 

Sverige, Sverige älskade vän
En tiger som skäms
Jag vet hur det känns
När allvaret har blivit ett skämt
När tystnaden skräms
Vad är det som hänt

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Duka din veranda till fest
För en långväga gäst
I landet lagom är bäst
Vi skålar för en midsommar till
Färsk potatis och sill
Som om tiden stått still

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Regnet slår mot rutorna nu
Men natten är ljus i ett land utan ljud
Och glasen glittrar tyst på vårt bord
Lika tomma som ord
Visst är kärleken stor

Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är
Välkommen, välkommen hit
Vem du än är var du än är

Text och musik: Joakim Berg