Smakebit på söndag, 29 maj 2016 – Millie Birds bok om döda saker av Brooke Davis

 
En lite sen Smakebit denna veckan – men bättre sent än aldrig, den som väntar på något gott… och så vidare 😉 
 
Veckans Smakebit kommer ur Millie Birds bok om döda saker eller Lost and found av Brooke Davis, och är en väldigt speciell liten berättelse om en sjuårig flicka och två pensionärer på rymmen. Ungefär så. 
 
 
 
”Karl ägde ingen dator, ingen skrivmaskin, inte ens ett tangentbord. Han skrev maskin på soptunnelock, i luften, på små barns huvuden, på sina ben. Han skrev frågor med fingertopparna innan han uttalade dem, bara för att kontrollera att han verkligen ville uttala dem. När Karl var ostörd i sitt eget hem, innan han flyttade hem till sin son, ritade han tangentbord på soffor, på väggar, på sitt duschdraperi. Han älskade händernas sätt att röra sig när de skrev, att fingrarna dansade gammeldans med varandra och gjorde hoppsasteg. Han hade tittat på sin mammas fingrar och senare på Evies, hur de studsade på tangenterna som vattendroppar på het asfalt, och tyckt att en kvinnas krökta fingrar när hon skrev maskin var lika eleganta och eggande som hennes fotvalv eller nacke.” 
 
Ur Millie Birds bok om döda saker, s. 73, av Brooke Davis, Månpocket: 2014. 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar! 
 

2016: 170 – Ständigt frågvis av Cecilia Hagen

 
Antalet människor som Cecilia Hagen har mött varierar mellan den tryckta upplagan och ljudboken – jag kan inte riktigt svara på varför, men det spelar inte så stor roll. Jag har hur som helst lyssnat på ljudboken, tyvärr inte i inläsning av författaren själv utan Anna Maria Käll, som inte är min favorit. Tyvärr. Men man får lära sig. 
 
Det är inte så lätt att skriva en ”recension” om en sådan här bok, så det ska jag inte försöka mig på heller. Men det är en samling anekdoter, roliga och mindre roliga, om Cecilia Hagens långa liv som report, journalist och intervjuare. Vissa bitar är underbara, vissa inte särskilt intressanta men i stort är det en jättefin bok att lyssna på. Det känns lite som ett förlängt Sommarprogram eller något åt det hållet, en massa berättelser ur livet helt enkelt. 
 
Så åter till Anna Maria Käll, och min oförmåga att förstå varför man inte gör sin research innan man läser in en bok. I detta fallet hade hon stenkoll på en hel del ganska obskyra ortsnamn i Storbritannien, vilket förstås tyder på viss research – men så har kallar hon det Arnold Schwarzenegger höll på med innan aktörskarriären satte fart för ”buddy building”. BUDDY BUILDING, mina damer och herrar, jag får utslag. Det var någon annan, liknande sak också men jag kan inte säga om det var i denna boken – tror att det var ”bear” och ”beer” vilket är oerhört vanligt bland svenskar. Men för den sakens skull inte okej.
 
Hur som helst så gillade jag denna, jag gillar Cecilia Hagen väldigt mycket och även om man kanske hajar till lite grann när man ser omslaget så är jag väldigt glad att det var denna bild som valdes – en bild där en kompetent och kunnig kvinna får vara precis som hon är. Så befriande! 

2016: 169 – Främmande fågel av Anna Jansson

Jag lånar från förlaget idag: 
 
”Det man fruktat mest har hänt. Fågelinfluensan har drabbat Gotland. Berit Hoas, kokerska på ett fotbollsläger för 50 barn, insjuknar hastigt och förs till sjukhus. Smittskyddsläkaren beslutar att barnen på lägret och deras tränare ska hållas i karantän, och det blir polisens uppdrag att se till att ingen bryter mot avspärrningen. När föräldrarna får veta att det inte finns någon effektiv medicin står man inför en paniksituation.

Är det rätt att offra några få människors liv för att rädda den stora massan?

Gotlands gränser stängs mot omvärlden, och när den primitiva skräcken för smitta ökar börjar jakten på syndabockar. Extrema och invandrarfientliga grupper får luft under vingarna.
Sjuksköterskan Sandra Hägg gör under ett arbetspass en förfärande upptäckt. Tillsammans med frilansjournalisten Tobias Westberg söker hon bevis. En malande ovisshet och ett sökande efter sanningen som kostar henne livet.

Kriminalinspektör Maria Wern söker en man som säljer läkemedel mot influensa på nätet. Under falsk identitet tar han kontakt med sina kunder – allt tyder på att han planerat att träffa Sandra.

Det som under utredningens början bara är en vag aning växer till en förfärande insikt.
Främmande fågel är en berättelse om rädsla, men också om dess motsats: kärlek och försoning.” 
 
Detta kan vara min favorit-Wern hittills! Och jag har nu läst allihop, utom Dans på glödande kol som jag håller på med i skrivandes stund. (Det känns lite jobbigt ;)) Så himla intressant att blanda in en epidemi, utan att det för den sakens skull blir fantastik och dystopi – jag gillade verkligen detta greppet. 
 
Så ja – kanonbra. Läs läs läs. 

Vi flyr fältet!

Nästa helg vallfärdar halva Sverige till Göteborg – H och jag har bestämt oss för att göra tvärtom. 
 
Först funderade vi på Falkenberg, såpass att vi till och med bokade hotellrum där – men sedan kom jag på att det faktiskt är billigare att åka till Danmark. Sagt och gjort! Nu har vi bokat färjan samt två olika hotell – frågan är ju vad man ska välja. Litet B&B nära hamnen eller coola spahotellet? Vi får fundera i ett par dagar. 
 
Någon som har bott på Scandic The Reef i Fredrikshamn som kan berätta mer? 

2016: 168 – Prio ett av Emelie Schepp

Det hör inte till vanligheterna att jag läser tre böcker av samma författare under en enda månad – och absolut inte ur samma genre – och definitivt inte ur samma serie! Men nu har jag gjort det och det är för att jag är hopplöst förälskad i Emelie Schepps böcker. Läs gärna om Märkta för livet och Vita spår också. 
 
Detta är alltså tredje boken om åklagare Jana Berzelius i Norrköping. Och jag måste bara säga på en gång – vilket driv det är i boken! Både handling och språk har en fantastisk energi och det är mycket begåvat utfört. 
 
Vi följer ambulansförarna Philip och Sandra som blir först på plats vid det första mordet. En kvinna har blivit mycket svårt sargad och polisen undrar om det kan vara ett enstaka vansinnesdåd. De inser dock snabbt att de har med en seriemördare att göra, då fler personer hittas, alla stympade på ohyggliga vis. 
 
Det är massor av red herrings, massor av cliffhangers, korta kapitel och som sagt, ett makalöst driv. Jag fick slåss med mig själv varje gång det var dags att lägga ner hörlurarna  och det tog inte många lyssningar innan jag var klar. Boken kom på måndagen, på onsdagen var jag färdiglyssnad. 
 
Ja, det är så bra. Hur ska jag nu orka vänta på nästa? Det är ju precis av denna anledningen som jag sitter på böcker – jag vill inte behöva vänta. Men jag ska ge mig till tåls och jag är helt säker på att jag inte blir besviken. 

2016: 167 – Mio min Mio av Astrid Lindgren

 

 
Ingen är mer förvånad än jag över faktumet att jag inte läst Mio min Mio förut. Jag har läst början, då den fanns med i en antologi som heter Sagorna som jag hade när jag var liten. Så Bo Vilhelm Olsson och Vanadislunden och tant Lundin i fruktaffären är alltså inte helt obekanta, men jag har aldrig läst hela berättelsen. 
 
Förrän i söndags! Äntligen! Mio och Jum-Jum fick vara mina följeslagare på en varm och skångrig buss på väg till frissan, och lite grann i största allmänhet på Backaplan också. Och det är ju en helt underbar berättelse. Förstås. Och ska man lyssna på Astrid Lindgrens böcker ska de naturligtvis vara författarinläsningar, och det är detta. 
 
Så fint och så bra. Riktig och välförtjänt klassiker! 
 
Och innan du frågar – nej, jag väljer att inte ge mig in på några teorier om död och elände. Jag tar detta som en fin fantasiberättelse, så var det bra med det 🙂