2016: 175 – Brooklyn av Colm Tóibín

Jag har inte läst något av Colm Tóibín tidigare, och jag trodde nog att Nora Webster skulle bli först ut då jag har haft den sparad i diverse appar ett bra tag. Men så såg jag trailern för Brooklyn på bio flera gånger om under hösten, och tyckte att den verkade så fin. Och senare insåg jag att det fanns en bok som var förlaga, och när jag såg att det var Tóibín kunde jag inte låta bli att ladda ner den också. 
 
Men – det har tagit tid innan jag faktiskt har plockat upp den, och när jag väl gjorde det blev det i ljudboksformat istället. Jag chansade vilt på att det skulle vara någon med riktigt vacker irländsk engelska som läste, och mycket riktigt – det är det. Niamh Cusack gör ett fantastiskt jobb. 
 
Det är tidigt femtiotal på Irland, och Eilis har inte så mycket att välja på i livet. Hon bor med sin mamma och syster, fadern är död sedan länge. Systern arbetar på kontor och visar inga tecken på att bli gift (ja, då blev man gift), och Eilis vet inte riktigt vad hon ska ta sig till. Men så får hon chansen att emigrera till New York, till Brooklyn, där hon kan få arbeta samtidigt som hon läser kvällskurser på Brooklyn College – och det blir en möjlighet hon bara måste ta. 
 
Naturligtvis blir det inte riktigt som hon tänkt sig i det trånga gästhuset, men hon får både arbete, utbildning och nya vänner. Tills något hemskt händer hemma på Irland och hon måste lämna allt och göra resan över havet ännu en gång – med en hemlighet i bagaget. 
 
Jag läste en recension där skribenten irriterade sig på att Eilis bara får allting hela tiden, och ja, så är det faktiskt. Hon får jobb och boende och utbildning och annat jobb och så vidare, på löpande band. När det väl händer något så är det förstås en stor tragedi, men annars känns det som om det flyter på lite väl enkelt här och där. Men det är klart – varför måste allting vara så förskräckligt jobbigt för att räknas? 
 
Jag tyckte att det var mysig lyssning. Jag klippte den i två-tre sittningar och tyckte om den, även om vissa bitar kanske var lite småsega. Men när det väl händer något är det så fint beskrivet. Tóibín hyllas ofta för att han kan gestalta stora saker i små händelser, så att säga, och det köper jag. Han dyker även ofta upp när man talar om män som skriver om kvinnor, vilket han gör på ett mycket övertygande sätt. Jag kommer att läsa mer av honom – antagligen blir det just Nora Webster härnäst. Men först ska jag nog passa på att se filmen 🙂 

2016: 174 – Anne på Grönkulla av L M Montgomery

 

 
Jag tror inte att jag har läst Anne på Grönkulla som barn – jag känner i alla fall inte igen den. Jag vet inte varför, det känns ju som en typisk ”flickbok”, men nej, jag tror inte att den korsat min väg, eller jag dens. 
 
Så jag passade på att lyssna på den häromkvällen och det är ju mysigt, alltså! Men man kan bli lite smått tokig på Anne – hon är väldigt känslosam och lite väl utåtagerande då och då. Men det var ju rätt kul att hon råkade supa Diana full på jäst hallonsaft, och i stort förstår man ju varför det är en klassiker. Dock tror jag inte att jag kommer att fortsätta med serien. I alla fall inte i inläsning av just Kate Harper, som läste denna, för jag var inte överförtjust i hennes läsning. 
 
Och Matthew! Vilken liten pärla till farbror. Mycket bra karaktär!  

Hidradenitis suppurativa – medvetenhet

Man har listat världens tio mest smärtsamma sjukdomar. Gissa vem som har #3? 
 
Jaja. Jag ska träffa dermatologen 23/6 igen – kanske kan man hitta på någon mirakelkur tills dess? 
 
Jag går ju inte och har excruciating pain hela dagarna, det gör jag inte, men det påverkar allmäntillståndet att ha konstanta infektioner i kroppen. Och någonstans har jag ju tveklöst ont, jämt. Vissa dagar tänker jag knappt på det längre. 
 
Jag lärde mig i helgen att man mycket riktigt blir onaturligt trött och behöver betydligt mer vila och återhämtning än andra när man har en autoimmun sjukdom som medbringar smärta, och det köper jag. Hade kunnat sova fjorton timmar per dygn och fortfarande vilja ha mer. Men det kan jag faktiskt leva med. 
 
Klicka gärna på bilden nedan om du vill lära dig mer! 
 

2016: 173 – Gummi-Tarzan av Ole Lund Kirkegaard

 

 
Jag har massor av minnen från Kirkegaards barnböcker, men jag vet faktiskt inte om jag har fått dem lästa för mig eller om jag har läst själv. Det känns som om vi kanske fick dem lästa för oss på lågstadiet, eller något åt det hållet? 
 
Nu var det Fredde Granberg som läste för mig, och oj, det är sjukt roligt. 
 
Förlaget skriver: 
 
”Gummi-Tarzan heter egentligen Ivan Olsen. Han är inte stor snarare liten och tunn och inte speciellt snygg. Han är inte heller ett dugg stark och skulle aldrig kunna ge någon stryk. Istället får han själv en massa stryk. Ivans pappa drömmer om att ha en stark och modig son. Han försöker göra Ivan till en riktig Tarzan, fast misslyckas och ger honom namnet Gummi-Tarzan. Men så en dag stöter lille Ivan ihop med en alldeles verklig häxa, som vänder allt upp och ner.” 
 
Naturligtvis är det inte så roligt att Ivan Olsen har en så bossig pappa, och naturligtvis kan man väl reflektera lite över mobbing och annat. Men – jag väljer även denna gång att uppskatta denna för den hysteriskt roliga barnbok den är. Om man ska läsa den för barn kan man naturligtvis se till att prata om vissa saker lite extra. När man lyssnar själv som trettiotreåring kan man gott se till att bara njuta! 

2016: 172 – Simma med de drunknade av Lars Mytting

 

 
Lars Myttings roman Simma med de drunknade var ”månadens bok” i Kulturkollo läser. Det är snart färdigpratat om den, men om du är sugen på att vara med i världens bästa digitala bokcirkel så häng på nästa gång, vetja! Nästa bok tillkännages på söndag 🙂 
 
Jag läser väldigt lite från våra grannländer, känner jag, och det var en särskild anledning till att passa på att vara med även denna gång. Dessutom hade flera bokbloggare skrivit väldigt varmt om den, och det är alltid motiverande till att hänga på. 
 
Nu fastnade jag kanske inte riktigt lika mycket för den som många andra har gjort, men det spelar ju ingen roll. Provar man inte kan man inte veta! 
 
Boken är en sorts släkthistoria med kriminslag – huvudpersonen Edvard söker sina rötter med utgångspunkt i Gudbrandsdalen, vilket för honom till Shetlandsöarna och Normandie, där han vet att hans föräldrar dog på 70-talet. Vad han inte visste, inte förrän hans farfar och vårdnadshavare dör, var att han var med när de dog och hittades flera dagar efteråt på en vårdcentral på en närliggande ort. 
 
Det är lågmält, finstämt och lagom spännande hela vägen igenom. Vissa bitar hade jag kunnat klara mig utan (Edvards kärleksutsvävningar), men det var trevlig lyssning hela vägen igenom. Ja, jag lyssnade alltså – jag tror inte att jag hade blivit klar om jag hade läst den på papper. Tempot var för sävligt för mig, sådan är jag. Och den är kanske lite längre än nödvändigt också. 
 
En fråga som kom upp till diskussion idag var om man skulle rekommendera boken till någon och isåfall till vem, och det skulle jag gärna göra. Till någon som gillar trevliga böcker. Det är absolut ingen diss, men alla gillar ju inte trevliga böcker något särskilt. Jag gör det, i lagom stora doser! 
 
Jag blir väldigt nyfiken på Shetlandsöarna, och har genast laddat ner första boken om Ann Cleeves kommissarie Perez. Om inte annat så är jag jättenyfiken på hur någon som heter Perez har hamnat på Shetlandsöarna! 

2016: 171 – Tiggaren av Sofie Sarenbrant

Som jag har längtat efter nästa bok i serien om Emma Sköld – i ett år och sex dagar, ganska exakt.
 
Och jag blev inte besviken. Tiggaren fick fem stjärnor av mig på Goodreads och det är den sannerligen värd. Så himla bra. 
 
I slutet på Avdelning 73 undrade man onekligen hur serien skulle kunna fortsätta. Alla kanske inte har läst den ännu och därför vill jag inte säga för mycket, men det kändes väldigt vanskligt. Därför visste jag inte alls vad jag skulle tro eller tänka när jag slog upp boken. 
 
Som jag sedan behöll uppslagen under de få timmarna det tog att plöja sig igenom boken. Herreguuud, så spännande det är! 
 
Här får vi följa den unga romska flickan Soraya i Stockholm. Hon har sett något hon absolut inte borde ha gjort, och det blir starten på en rafflande, välskriven, vass och aktuell berättelse, som tar upp evigt viktiga ämnen, inte minst i Sverige idag. Det är korruption på hög nivå, brott som ursäktas av helt fel anledningar och… ja, jag vet inte vad jag ska säga. Jag kan inte ens klistra in texten från förlaget då den avslöjar mer än vad jag vill göra. 
 
Så, jag kan bara rekommendera den å det absolut varmaste. Så otroligt bra. 

Mamma Mia! – åh, mamma mia…

Jag försökte titta på Mamma Mia! igår kväll. 
 
Jag orkade med ungefär tjugo minuter, under vilken tid detta hände: 
 
  •  en dotter läser sin mammas dagbok
  •  sagda dotter sjunger en suggestiv sång om sin mammas sexuella äventyr i ungdomen (!) 
  •  greker på landsbygden förlöjligas och är lite skitiga
  • brudgummen får tydligt reda på att han inte har någon talan om sitt eget bröllop… 
  •  …eller om hur mycket det ska kosta
  • …eller att pengarna han hellre hade velat lägga på att resa absolut ska läggas på bröllopet, för här ska inte resas på ett bra tag
  • singelkvinnor som inte letar sällskap måste det vara något fel på
  • brudens skönhet är intressantare än att faktiskt återse sin guddotter (eller vad hon nu är) efter massor av år 
 
Sedan stängde jag av. Med en suck. Om någon vill förklara för mig vari tjusningen i detta spektakel ligger vill jag gärna höra! 
 
(Obs: Jag älskar Meryl Streep och jag älskar Christine Baranski – och jag kunde faktiskt tolerera Meryl Streeps rendition av Money money money för hon är så söt och charmig.) 

Lindahls kvarg med vattenmelonsmak

 
Nu var det längesen vi hade kvargtest här i bloggen, vilket är för att på vintern vill jag äta mackor till frukost. Typ. Men nu är det vår och lättare att leva och därmed äter jag gärna kvarg med granola till frukost. 
 
Och idag testade jag vattenmelonsmak – och den var god tillsammans med en näve Paulùns hallon/kakao-granola. Dock är den inte så mättsam eftersom den är så fettsnål – en liten burk är inte riktigt tillräckligt för att stå sig hela morgonen. Jag borde kanske ha tagit med mig något till mellanmål, jag var dessutom tidig på jobbet. Men – man lär så länge man lever. God var den i alla fall – jag hade velat ha glass med denna smaken! 
 
Och när jag googlar ser jag att man KAN frysa kvarg till glass – gissa om jag ska prova det i veckan? 🙂 

Books on the Nightstand Sommarbingo

Nu har jag äntligen gjort min egen bingobricka. Jag tog en slumpad – men jag slumpade några gånger innan jag var nöjd. 
 
 

Största utmaningen lär väl bli graphic novel och klassiker jag inte läste i skolan fast jag borde ha gjort det – det finns ju en anledning till att jag inte läste dem i skolan. Och jag tänker ”skolan”, inte universitetet här – där finns det ju alldeles för mycket att plocka av, det ska väl vara lite svårt också. 

 
*tittar med fasa på Trägudars land*