2016: 183 – Finding Audrey av Sophie Kinsella

 
Jag har ett väldigt ambivalent förhållande till Sophie Kinsella. Jag har läst första Shopaholicboken och tycker att den är förskräcklig, men jag gillade Mina hemligheter och… ja, jag vet inte, men jag tror att det var omslaget till Finding Audrey som fick mig att bestämma mig för att lyssna på den. 
 
Och jag är så glad att jag gjorde det, för den är exceptionell. 
 
Detta är en ungdomsbok, så ingen tokig Becky Bloomwood som springer runt och flamsar här. Här har vi istället femtonåriga Audrey, som efter en svår period har drabbats av ångest och depression. Vi vet inte exakt vad det är som har hänt – inte först, i alla fall – vi vet bara att Audrey har fått sluta skolan, att hon har spenderat tid på sjukhus och att hon inte kan prata med någon utanför familjen och absolut inte kan ta av sig sina solglasögon. 
 
Vi vet även att hon har en lite småtokig familj. Tokig på ett bra sätt, då. 
 
Detta är, som ni säkert förstår, en bok om riktigt jäkliga saker men berättade med en väldigt stor skopa humor. Det är så välskrivet och så fint beskrivet – och det är inte det lättaste att göra. Riktigt bra. 
 
Hur som helst kommer hennes brors kompis Linus in i Audreys liv. Han gick på hennes förra skola – spelade en stor roll i skolpjäsen förra året och var en riktig stjärna – och han förstår. Eller försöker förstå. Han förstår att hon inte vill prata med honom, så han börjar skicka lappar genom lillebrorsan på fyra bast istället. Och till slut lyckas han till och med få henne att gå till Starbucks. Det blir första gången hon lämnar huset förutom när hon går och träffar sin fina, fina terapeut Dr Sarah. Men är hon verkligen redo? 
 
Som sagt – det är mörkt, men det är hysteriskt roligt också. Familjen är helt underbar att följa och det är roligt att det är ett par andra röster som gör pappan och storebroderns ”roller” – inte alltid en höjdare i en ljudbok, men här är det verkligen det. 
 
Boken är inläst av Gemma Whelan, som jag förstår är en av skådespelarna i Game of Thrones. Som jag väl också borde våga mig på någon gång. 
 
Jag vill rekommendera denna – så varmt. Jättefin bok. 

2016: 182 – Vår egen lilla hemlighet av Ninni Schulman

Åh, jag tycker så mycket om Ninni Schulmans böcker. De är så välskrivna och spännande och lagom i tempot. Dessutom gillar jag henne som person, eller ja – jag känner ju henne inte, men följde hennes blogg redan innan hon började skriva böcker och hon verkar vara en så hyvens och reko person. Hon skrev under bloggåren så fint och varmt om sina barn, och så naket och ärligt om svåra tider i livet – och svarade på kommentarer! Jag saknar bloggen men tycker att det är kul att kunna fortsätta följa henne och barnen på Instagram. 
 
Detta är fjärde boken om journalisten Magdalena Hansson i Hagfors, och poliserna Petra och Christer förstås. 
 
En kväll i april kommer socialsekreterare Anna-Karin Ehn inte hem från jobbet. Mannen Torsten anmäler henne försvunnen, han vet att hon blivit utsatt för hot på arbetet och befarar det värsta. Hennes bil hittas av honom ett par dagar senare, full med blod och man befarar förstås att ett brott har begåtts – och att det är maken som begått det. 
 
Anna-Karin verkar ha levt ett ganska vanligt liv, men när man väl börjar skrapa på ytan upptäcker man en hel del saker som hon sannerligen haft anledning att dölja. Magdalena Hansson försöker förstås följa fallet samtidigt som hon bollar hemmalivet och som vanligt hamnar hon i fara. Det är inte lätt det där med livet i småstäder! 
 
Men även om formatet är välbekant så är boken inte förutsägbar. Jag hade en liten aning om en viss sak, och den visade sig vara sann, men annars hade jag aldrig förstått hur det hängde ihop. Boken handlar om kvinnor, om våld mot kvinnor, om hot och om terrorn som kan pågå inom hemmets väggar. Man får inte glömma hur otroligt stort mörkertalet är – förskräckligt. 
 
Jag sträckläste, som vanligt, och längtar nu efter femte boken i serien som kommer ut i höst. Det är väl tur att det kommer en massa bra kultur i höst också, så att man inte klappar ihop totalt! 😉 
 

Debatter och heta känslor

 
Alltså… Håkandebatten börjar ju bli värre än Fifty shades-debatten! 
 
Nej, Håkan kan inte sjunga. Det spelar ingen roll för dem som tycker om honom – jag tror inte att någon tycker att han är någon sångare. Däremot är han en fantastisk textförfattare (fast han stjäl men de gör alla de stora), en oerhörd personlighet på scen och en person som folk kan identifiera sig med. 
 
Därför tror jag att folk älskar honom. 
 
Men alla dessa statusar på Facebook? ”Det är tydligen bara jag som inte förstår Håkan Hellströms storhet” bla bla bla – nä, du är definitivt inte ensam. Men varför detta behov av att skriva statusar som nästan är lite sårade? Eller kalla honom för ”ranglig pojkspoling” när han är flera år äldre än en själv? 
 
Det finns saker jag inte gillar som väldigt många andra gillar, t.ex leverpastej, att se på tennis på TV, Melodifestivalen och så. Det är okej! Jag blir inte upprörd för att andra gillar det. 
 
Såhär är det väl ändå, vad gäller saker man inte gillar: ingen tvingar en att konsumera det. De enda jag kan förstå som störs så oerhört av att Håkan har spelat i Göteborg i helgen är då de som bor nära Ullevi och faktiskt inte kunnat värja sig. Men folk som sitter på Österlen och i Uppsala och stör sig… vad är problemet då? Kan det vara att man har lite för mycket fritid och bara måste få rätt på något att klaga på? 
 
Jag kom på en parallell som jag kan identifiera mig med, förresten. Kent. Jag förstår inte deras storhet. Därför förstår jag naturligtvis inte all denna publicitet kring att de ska sluta spela ihop och sånt – men jag accepterar den. Och förlöjligar inte de som älskar dem, och skriver definitivt inte om saken i sociala medier. 
 
Men vad är grundproblemet? Avundsjuka? Bitterhet? Oförmåga att kunna glädjas åt andra? Jag vet verkligen inte, men det är ett alldeles otroligt intressant sociologiskt fenomen. 

Deprimerande läsning?

Jag har tydligen läst 21 av de mest deprimerande böckerna på Goodreads. Ska man skratta eller gråta? Jag tycker nog mest att det är komiskt. (Förresten ser jag nu när jag tittar på listan att jag har läst massor fler än 21. Får uppdatera lite.) 
 
 

Måste naturligtvis titta vad det är som finns på listan, förutom just She’s come undone och Anne Franks dagbok. 

 
Ja. Okej. Jag fattar – det är nog snarare en lista på de mest sorgliga böckerna någonsin. Hosseini, Sebold, Steinbeck, Picoult, Pelzer och sådant. Men behöver sorgliga böcker verkligen var deprimerande? Det tycker inte jag. 
 
Vad tycker du? Är sorgligt = deprimerande? 

2016: 181 – Genom paradiset på en spikmatta av Jannice Eklöf

Förlaget skriver: 
 
”Den hetsiga och ocensurerade Stella känner att livet som nybliven mamma inte blivit som hon tänkt sig. Såriga bröstvårtor, sömnbrist, känslor av otillräcklighet och så sambon Magnus som retar gallfeber på henne.
 
På sin första BVC-träff möts hon av ett gäng Barbie-klonade mammor med ett till synes problemfritt föräldraliv. Träffen hon haft så höga förväntningar på blir ett totalt fiasko. Dessutom hyser en av kvinnorna i mammagruppen ett oförklarligt agg mot henne och ger märkliga kommentarer om en ”Magnus”.
 
Samtidigt börjar Magnus få sms på konstiga tider. Döljer han något, har det ett samband?
 
För att ventilera sina tankar startar Stella en anonym blogg som snabbt får många följare. En av dem som kommenterar blogginläggen blir ganska snart personlig och avslöjar saker som ger Stella en chock. Kaoset är ett faktum.
 
Genom paradiset på en spikmatta har en härlig humor med ett underliggande allvar – en riktig feel good-roman full av relationsdramatik som man både skrattar och gråter sig igenom.” 
 
Jag är villig att hålla med om det mesta här, även om jag inte tycker att Stella är särskilt hetsig eller ocensurerad, snarare lite ängsligt lagd. Någon jämförde henne med Bridget Jones och den parallellen förstår jag faktiskt inte. Men jag kanske läste på ett annat sätt. 
 
Jag lyssnade på denna i inläsning av en uppläsare jag inte tidigare kände till, Mathilde Simonsen Hebrand – men hon var väldigt bra. Och det var väldigt trevlig lyssning, i stort! Lite förutsägbart men faktiskt inte så farligt – men i slutet använder författaren sig av det tråkigaste, mest uttjatade greppet i denna typ av småbarnsmammeböcker och jag förstår inte. Jag kan naturligtvis inte skriva vad det är, men det är så klyschigt att jag inte ens behöver göra det. 
 
Och det är synd, för det sänkte en annars riktig mysig bok. Luften gick ur när jag förstod vart det barkade. 
 
Men det finns många riktigt bra karaktärer och ett par gånger blev jag vilseledd på ett bra sätt, så det var kul. Kommer det mer om Stella och gänget omkring henne ska jag gärna lyssna. 

Glad Nationaldag!

 
Ja, det är faktiskt både nationaldag och Svenska Flaggans dag idag – nationaldagen är inte så gammal. Vi har bara firat den sedan 1983. Och ni vet väl att vi inte har någon officiell nationalsång heller? 
 
Ett annat namn för dagen är förstås ”dagen-då-alla-tjatar-om-att-man-inte-får-sjunga-nationalsången-på-skolavslutningsdagen” också. Saken är ju naturligtvis den att detta aldrig varit tradition heller. På Svenska Flaggans dag, javisst – och en enda gång under min skoltid råkade skolavslutningen sammanfalla med 6:e juni och visst sjöng vi vid flaggstången då. Det var fint! Jag har för mig att vi under senare år brukade ha idrottsdag den 6:e juni som avslutades med prisutdelning och sånt vid flaggstången. 
 
Men på skolavslutningen är det alltid Den blomstertid och Idas sommarvisa och under senare år En vänlig grönska som har gällt. Men säg inte det till någon sverigedemokrat i din närhet. De blir så nervösa då. 
 
Det är inte bara nationaldag och svenska flaggans dag, utan även första dagen i Ramadan, färskpotatisens dag och sillens dag. Ramadan tror jag inte att jag bryr mig om att fira, men jag har faktiskt handlat både sill och färskpotatis. Får se om det blir det till middag idag, eler min senaste besatthet – Caesarsallad. Jag har handlat sådant också och har just gjort i ordning kyckling… vi får se hur det blir. 
 
 
Annars är jag väldigt nöjd med att ha fått igång mitt mobila bredband från hallon.se som jag testar för Smartson under juni och juli. Jag har inget internet i stan annars – kan använda mobilen till det nödvändigaste men annars får jag förlita mig på att åka till ställen med wi-fi – så jag blev väldigt glad när jag blev utvald, och ännu gladare nu när jag insåg att mitt gamla dongelmodem fungerar med sim-kortet! Detta kommer att underlätta mina sommarmånader, och chansen finns att jag fortsätter med det i augusti också. (Testet ger mig gratis abonnemang och 20 GB data under juni och juli.) 
 
Så, nu har jag det bara lite skönt. Lyssnar på P3 Dokumentär om statskuppen i Chile – som jag aldrig lärde mig någonting om i skolan – tvättar efter helgen och dricker kaffe och vatten i stora kvantiteter.  
 
Och ja. Livet är riktigt gott, idag med. Ikväll kommer ett riktigt gammalt avsnitt av Midsomer Murders som jag inte tror att jag har sett förut – om tablån stämmer är det från 1997, när serien faktiskt började. Jag har köpt blodgrapesorbet som såg intressant ut och ser fram emot att prova! 

En liten enkät – istället för bokbloggsjerkan

Jerkan har uppehåll denna helgen, men vi kanske kan ta en liten enkät istället? Jag gillar att svara på frågor 🙂 

(Jag började skriva dessa svaren i lördags, hence referensen till jerkan – men den får stå kvar. Jag har försökt möblera om lite i svaren så att det stämmer med dagens publikationsdatum, men ha lite överseende om något ser konstigt ut.) 

 
 
Vilken är den första bok du minns du läste och tyckte om?
Alltså, jag har alltid läst väldigt mycket. Men en av de första böckerna jag kommer ihåg att jag verkligen tog till mig och funderade riktigt på var Silverdelfinen av Anita Eklund Lykull, någon gång på mellanstadiet. Den och Jag saknar dig, jag saknar dig! av Peter Pohl läste alla tjejer i min klass under samma termin. Vår skolbibliotekarie valde ut böcker till alla årskurser som vi fick ha i klassrummen under en termin, det var väldigt lyckat. Så, vi säger den, även om jag absolut läste Pigge Kott och andra mästerverk långt innan dess. 

Läser du serietidningar eller manga och isåfall vilka?
Nej, det kan jag inte påstå. I England läste jag Viz ibland, men det är ju satirserier och inte några berättande serier. Men jag läser roliga strippar med stor behållning, såsom Nemi, Zelda och sånt. 

Läser du ”allt” – dvs. gärna på mjölkpaketen och sånt?
Ja. Jag minns fortfarande telefonnumren till Arlas konsumentservice i bl.a Borås och Götene, och jag kan förmodligen återge de flesta ingredienser i de flesta handtvålsflaskor i Sverige. Man ska aldrig gå på toaletten utan läsmaterial. Aldrig! 

I vilka omgivningar läser du helst? På bussen, i bilen, i fåtöljen eller i sängen?
Överallt, egentligen. På bussen har jag numer svårt att koncentrera mig, jag har blivit ljudkänsligare med åren – men ljudbok går ju bra på bussen. Annars så går det bra nästan vad som helst, men jag älskar att läsa i sängen. Det är en av höjdpunkterna på dagen, att få dra ner persiennerna, öppna fönstret och krypa ner med plattan. 

Vad är det bästa att dricka/äta till en riktigt bra bok?
Det spelar inte så stor roll, men mina favoritdrycker i största allmänhet – kaffe och bubbelvatten – funkar naturligtvis. Äta, tja. Det spelar inte heller så stor roll, men det är svårt att äta sådant som kräver tvåhandsfattning. Det jag skulle vara mest sugen på att äta till bok just nu är nog typ fruktfat som man äter med gaffel. 

Är du med i någon bokklubb?
Jag är med i två och en halv bokcirklar (samt en digital), om det är det som avses? Jag är inte med i någon bokklubb som skickar hem böcker och sådär. 

Lånar du ofta på biblioteket?
Nej, det gör jag inte. Jag glömmer bara att lämna tillbaks och det är så jobbigt. 

Handlar du böcker på nätet och isåfall var? Brukar du jämföra priser?
Ja, då och då. Jag försöker ju verkligen att inte köpa fler böcker, men det är klart att det händer. Jag brukar handla på Adlibris av bara farten, det är nästan alltid billigast där. Mn ja, jag vet inte, skulle jag köpa någon nyutkommen bok skulle jag antagligen jämföra priser. 

Hundörar du? Skriver i marginalen?
Jag kan hundöra mina egna pocketböcker utan problem. Skriver vanligtvis inte i några marginaler, förutom i mina skolböcker som är mycket väl annoterade. Numera sätter jag hellre en postit-lapp med noteringar på. 

Tjocka eller tunna böcker?
Lagom är bäst. För tjocka och tunga är ju bara jobbigt och de gör dessutom mer ont när man tappar dem i ansiktet. Men tunna kan ju vara lite antiklimax om de är riktigt bra och man blir klar på en timme. 

Vilken är den senaste boken du läst och tyckt om?
Jag har läste igår ut Världens vackraste man av Lena Ackebo. Helt fantastisk! 

Vad läser du just nu?
Jag kämpar lite med Millie Birds bok om döda saker av Brooke Davis, och igår började jag på The Haters av Jesse Andrews. Så läser jag första Shetlandsboken av Ann Cleeves, Svart som natten – och just det inatt, läste jag ut Mannen utan hjärta av Camilla Grebe och Åsa Träff. Och så lyssnar jag på Det finns bara två David Beckham av John O’Farrell. Det känns som om det är någon mer? Jo, She’s wild again tonight av Fia-Stina Sandlund och Josefine Adolfsson. 

Nämn någon bok du tyckte var hopplöst dålig? Eller värre ändå: tråkig!
Ja… Bucketlist av Katrin Zytomierska, som jag läste ut i helgen, var förfärlig.  

Tvingade du dig igenom den ändå?
Ja, det krävdes inte så mycket tvång, faktiskt. Trots allt var den underhållande.

Fem böcker du älskar?
Den hemliga historien av Donna Tartt, Vi kom över havet av Julie Otsuka, Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt, Tordyveln flyger i skymningen av Maria Gripe, Guernseys litteratur- och potatispajssällskap av Mary Ann Shaffer. 

Favoritförfattare?
Jag vet inte. Det finns alldeles för många bra. Kristina Sandberg är ju en som jag verkligen förälskat mig i det senaste året. Och nu, när jag var och handlade, hörde jag Jessika Gedin berätta i Spanarna om att Maj ska få ge ut en kokbok! Underbar nyhet. Titta här!

Någon som du gärna skulle vilja läsa, men inte kommit dig för?
Bok, eller författare? Bok så finns det ju hur många som helst. Författare – ja, jag vill läsa Ann Cleeves, bland annat, och även Adichie – jag har bara hunnit med Alla borde vara feminister av henne ännu och det är ju inte riktigt tillräckligt. 

Läser du faktaböcker? Vilka genrer föredrar du?
Nej, inte så ofta. Om man inte räknar kokböcker, för sådana läser jag gärna! Men ska jag läsa fakta så lär det handla om historia eller mytologi. 

Om en bok blivit film: läser du helst boken först och ser filmen sedan, eller tvärtom?
Gärna boken först, men visst blir det tvärsom ibland. T.ex har jag inte hunnit läsa The price of salt av Patricia Highsmith ännu, trots att jag såg Carol redan i vintras. 

Om du ”upptäcker” en bok via film, brukar du läsa den då? Alltså om du inte visste att den fanns som bok innan?
Ja, om jag tyckte att filmen var bra så absolut. Ibland har jag ju bara sett trailern – som med Brooklyn – och bestämmer mig för att läsa boken först. 

Favoritfilm (baserad på bok)?
Det finns många favoritfilmer, beror mycket på dagsform och sånt. Skulle jag sätta mig och titta på en film precis nu i eftermiddag skulle det nog vara Juno, men ikväll hade det kanske varit något helt annat. 

Läser du lyrik (ge gärna exempel)?
Ja, det gör jag, men jag är lite periodare med det. Gärna Boye, Södergran, Bishop, cummings och sånt.

Har du dolt vad du läser någon gång? För att du kanske känt dig ”nördig” eller något sådant?
Det… tror jag inte! Isåfall definitivt inte för att det varit nördigt, möjligtvis skabröst. 

Känner du någonsin stress över alla böcker du skulle vilja hinna med att läsa, men inte hinner?
Ja, det gör jag – och det är otroligt dumt eftersom jag trots allt läst nästan 190 böcker i år. Men ja, jag drabbas av kulturkonsumtionsstress, det finns så mycket jag vill läsa/se/lyssna på/skriva om… och så vidare. Och det är ju så korkat eftersom kulturen finns kvar – vilket jag naturligtvis inser. Andas i fyrkant ba’. 

Tycker du att det saknas något i bokutbudet?
Njä. Jag vet inte? Jag tycker att områdena där det tidigare saknats mycket, t.ex inom feminism och HBTQ, har berikats enormt mycket. Det som jag tidigare har efterfrågat är väl böcker där det inte görs en så stor GREJ av att någon är feminist eller HBTQ-person utan de bara är – och det börjar ju onekligen lätta- 

Din relation till böcker i stort! Vad vore världen – och du – utan böcker?
Jag vet inte. Jag har väl aldrig varit utan böcker. Litteratur är en stor del av mitt liv och min personlighet – jag vet inte hur min identitet skulle se ut utan litteratur. Det låter lite tokigt men det är faktiskt helt och hållet sant.