Tisdagsutmaningen – Favoritskogen

 

Det är skogstema på Kulturkollo denna veckan. Och jag är ingen skogsmänniska. Eller någon friluftsmänniska, överhuvudtaget. Skogen är obekväm, full av insekter och pollen, knagglig att gå i och… sånt. Samtidigt kan jag ju uppskatta stillheten som man kan uppleva i en skog… men det är ingenting jag längtar till eller efter. 

 
Tisdagsutmaningen lyder, hur som helst: visa upp en bild på just din favoritskog. 
 
Och jag har ingen. Jag kan inte ens komma på en enda skog som jag har läst om, förutom The Forbidden Forest i Harry Potter då, men det är ju ingen särskilt fridfull eller stillsam skog. Den ser kanske ut såhär: 
 
 

Men min riktiga favoritskog finns inte på bild, för den finns endast i poesin, hos Hjalmar Gullberg. 

 
Om i ödslig skog

ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog. 
 
Giva om vägen besked, 
därpå skiljas i fred; 
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed. 
 
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå
Alla människors möte
borde vara så. 
 
 
  

Veckans bokbloggsfråga – vecka 23

 
Veckans bokbloggsfråga hos Barnboksbloggen lyder: Läser även dina nära och kära? Är böcker, läsande och bokbloggande ett intresse du delar med andra i din närhet? Ger du ofta bort bokpresenter till jul, födelsedagar och andra firanden?
 
Ja, böcker och läsning har alltid funnits omkring mig och gör det fortfarande, även om ingen i min direkta närhet har riktigt samma intensiva intresse och lästakt som jag har. Jag skulle kunna berätta om böckerna i mina far- och morföräldrars bokhyllor för 25 år sedan, men inte om vilka prydnadssaker som stod i hyllorna eller hur deras serviser såg ut. Jag har med andra ord alltid varit sådan här…! Jag märker att jag automatiskt dras till böcker i folks hem. Vi var hemma hos min chef och hans fru (och hund) på middag för några månader sedan, och det tog inte många minuter innan jag stod vid hyllan och tittade (mycket Theorin, Ajvide Lindqvist och Kallentoft, om ni undrar). ”Där hamnade du ja, vilken överraskning!” sa någon – mmm, just det 😀 
 
Bokbloggande delar jag med många personer som jag kallar mina vänner, men de är vänner som jag har träffat just tack vare bloggandet. #boblmaf är en grupp alldeles underbara människor! 
 
Presenter, ja. Ska jag ge bort någonting går tankarna alltid automatiskt till böcker. På gott och ont, för det passar ju faktiskt inte alla. Men nästan! Jag tror att jag är ganska bra på att välja rätt också, även om vederbörande inte önskar sig något särskilt och det är jag allt lite stolt över. Det brukar bli bra 🙂 

Hårvårdstips – Sexyhair Straight Smooth & Seal

 
Köpte denna produkt på Lyko som jag fick hem i förra veckan och idag har jag provat för första gången. Höll på att bli tokig på att håret blir flygigt och ”frissigt” i värmen så jag chansade. Har just provat för första gången och ja, det verkar funka fint. 
 
Dessutom doftar den fan-tas-tiskt! Bara… rent och shampoo, inte konstgjort gott utan bara… gott. 
 
Får se hur den håller sig under dagen, jag lovar att rapportera 🙂 
 
Har just gjort potatissallad – ja, före klockan sju på morgonen – och ska strax ge mig iväg. Dagen lär gå fort, flera möten på förmiddagen och sedan är det ju mandarin i eftermiddag. Näst sista lektionen, det har gått väldigt fort! 
 
Ha en fin torsdag, pals! 
 
PS: På tal om Lyko så rear de ut alla IsaDora-läppstift (Perfect Moisture-serien) för 25:- just nu. Skynda fynda! Själv ser jag ju inte klok ut i läppstift men det finns en viss risk att jag köper ett par stycken ändå… till det priset är det ju nästan oförskämt att inte köpa! 😉 

2016: 187 – Världens vackraste man av Lena Ackebo

I min mammas bokhylla står en bok som heter Systrar olika som bär – det hade kunnat vara en sammanfattning av Mona och Barbro, som är huvudpersoner i denna helt fantastiska roman av Lena Ackebo. Nog för att de har växt upp i samma familj – men de har absolut ingenting gemensamt. Det är dessutom nio år mellan dem, och det rann mycket vatten under broarna under de nio åren innan Barbro föddes. Därmed har de väldigt olika uppfattningar om sin barndom och sin familjesituation. 
 
När Barbro ger Mona en charterresa till Mallorca – tillsammans med henne – i julklapp, en av de ytterst få helger som de firat ihop, förstår Mona inte vad hon är ute efter, men hon följer motvilligt med. Barbros tanke med resan är att de ska lära känna varandra bättre och Mona kan ju helt enkelt inte säga nej. 
 
Deras liv på hemmaplan är lika olika som deras personligheter. Barbro är läkarhustru till Gustaf, bor på Österlen och har flera barn. Mona bor med sin man Torbjörn i en lägenhet med utsikt över ett köpcentrum i en förort till Stockholm. 
 
Men resan får oanade konsekvenser. När Barbro blir sjuk och sängliggande träffar Mona Världens vackraste man, en engelsman som heter Albert som driver restaurangen Albert’s Hall. Mona blir upp över öronen förälskad och Barbro misstänksam mot den här föråldrade strandraggaren. Men hon måste ju tillstå att han är tjusig. Och trevlig också. 
Det är roligt, rörande, tragiskt, komiskt, observerande, mänskligt, sorgligt, insiktsfullt och riktigt jäkla skitbra. Rekommenderar den till alla – den är helt enkelt underbar! 

2016: 186 – Hälsningar från havets botten av Christina Lindström

Första boken av Christina Lindström, författare till den mästerliga Jack – här är Hälsningar från havets botten! 
 
Jag lyssnade på större delen av denna, i solen vid poolen när H vilade, och det var en underbar stund. Mycket fint inläst av Fredrik Berling. 
 
Fille och hans kompisar ska just börja gymnasiet – på estetiska programmet med musikinriktning. Första dagen får han syn på en tjej som han aldrig kunnat glömma – Hanna. Som alltid hade trasiga kläder i skolan, men som skrattade åt hans skämt på roliga timmen och som bara försvann i fyran. Nu är hon, och hennes fantastiska ögon, plötsligt tillbaks i stan. 
 
Och det blir början på en helt otrolig ung kärlekshistoria. Inte en enkel sådan, missförstå mig rätt – vägen är allt annat än rak och plogad. Vid sidan av detta finns en lite slarvig musikerpappa med ett hjärta av guld, en överbeskyddande med snäll och rolig farmor, en frånvarande mamma, en frånvarande mamma till och en dito tvillingsyster, en kompis som tror att han är flickidol (och affirmerar det till sig själv i spegeln efter gympan), festkvällar, replokaler, brev, läger och körledare med Carolafrisyr. 
 
Ja, ni fattar. En fantastisk underbar historia med oerhört roliga formuleringar som gör att det är en fröjd att få vara med på resan. Gillar även att slutet inte är det typiska – det höjer hela boken. 
 
Så himla bra. Christina Lindström är en ny ungdomsboksidol hos mig! 

2016: 185 – Bucketlist av Katrin Zytomierska

Jag visste, så fort jag fick reda på att Katrin hade skrivit denna ”chic lit (sic!) med en twist”, att jag inte skulle kunna motstå att läsa den. 
 
Och det kunde jag naturligtvis inte. Det var några timmars ganska plågsam läsning, på många sätt. 
 
Siv skrev om den för en vecka sedan, och jag kan egentligen bara hänvisa till hennes text. Särskilt intressant är undringen om eventuell redaktör – hade hon någon överhuvudtaget? Hade förlaget bara råd med en kass en, eller var den kompetenta redaktören för rädd för Katrin för att sätta ner foten? 
 
Jag markerade en massa stycken som jag inte fick ihop, men tyvärr har alla markeringar försvunnit ur appen. Ännu en anledning till att jag har gjort slut med Nextory. Men det var många – där jag antingen inte förstod resonemanget (bl.a ett om en tjej som har ett hjärta av guld och är ”den perfekta hemmafrun” men samtidigt notoriskt otrogen och liknande motsägelsefulla passager) eller där det bara var så absurt att man inte fattar någonting. 
 
Passagen som Siv nämner, där väninnan spottar bacon och äggröra på huvudpersonens mage, är ju också minnesvärd. Av alla möjliga anledningar utom den önskade skulle jag tro. 
 
Så nej. Förfärlig. Man känner sig smått besudlad och väldigt oförstående efter att ha läst. Den är dock underligt underhållande – även det av alla möjliga anledningar utom den önskade och därför fick den två stjärnor på Goodreads. Jag kunde ju inte lägga ner den, för jag var tvungen att få reda på vad nästa vansinneshistoria skulle bli…! 

2016: 184 – Gardet av Staffan Malmberg

Ni som följer mig på sociala medier (två olika länkar, på Instagram finns jag också och heter annzahspics) och / eller Goodreads (är Goodreads ett socialt medium? Jo, det är det nog!) vet redan att jag använde mig av någon av en klyscha när jag skrev kort om Gardet – jag kände mig nämligen drabbad av den. 
 
Jag hade inga särskilt stora förväntningar på den – den blev föreslagen som cirkelbok för en av mina cirklar, och det var många som var intresserade så jag tänkte att tja, varför inte. Jag tror att jag tänkte att det skulle bli ungefär som med Kafkapaviljongen – lite tungt och segt, sådär. 
 
Jag var kanske inte jätteimponerad av början – Johannes är pappaledig och blir svinirriterad på en motorcyklist som drar på vid ett rödljus så att dottern vaknar i vagnen. Han bestämmer sig för att det är dags att få lite ordning i Stockholm, och startar ett medborgargarde som ska hålla koll på stan. Och då sätter det fart! Gardet växer i ohejdlig takt, och innan de vet ordet av har de tagit sig vatten långt över huvudet. 
 
Samtidigt försöker han sköta sitt vanliga jobb på Stockholm Vatten, där han leder en studiecirkel om… ja, ibland om poesi, ibland om kycklingrecept – och stör sig på förmannen. 
 
Högmodet visar sig, som så ofta, vara en fatal dödssynd. Johannes – Grundaren – drar med sig massorna, och vi som läsare blir också väldigt indragna. Drabbade, var ordet! 
 
Och som så ofta när dödssynderna tas upp måste slutet bli ett av upprättelse, botgöring och försoning. Det är svårt att säga om det är ett lyckligt slut, men det är sannerligen spännande. 
Jag är hemskt glad för att detta blev en cirkelbok, för jag tycker att den var fantastiskt bra. Och det här med medborgargarde ligger ju sannerligen i tiden – därmed kryssar jag rutan ”On a topic currently in the news” i BOTNS-bingon. 
 
 

Pollenchock utan stjärnfall

 
Godmorgon på er! 
 
Något började nog blomma ganska exakt klockan 17:00 igår, för herrejefvlar vad allergisk jag blev. Har aldrig varit med om något liknande. Medicinen kan inte vetat vad som hände heller, för där fick jag noll och nada lindring. Fy farao. Kom hem, åt lite tapas och ramlade i säng, helt totalt slut. Bättre idag för vädret är sämre, men ögonen känns som sandpapper och huden runt ögonen och näsan spänner och kliar. Dessutom har mina eksem fått frispel, vilket gärna går hand i hand även om jag inte riktigt kan förklara anledningen. Suck, vad tråkigt det är. 
 
Men det ska bli en bra dag ändå, eller hur? Jag ska på hjärt- och lungräddningskurs i eftermiddag, vilket jag velat göra länge, och ikväll ska jag träffa en av bokcirklarna för att diskutera Gardet. Vi blir fler än vanligt idag vilket är jätteroligt, M fick sin nyblivne make att läsa sin första skönlitterära bok på åratal och han kommer med, och en av Es kollegor och en av hennes kompisar också. Ska bli hemskt trevligt, vi har ju opererat i liten skala sedan jag kom med. 
 
Så – låt oss göra denna onsdag till en bra en! Jag köpte en sådan där kyld soppa att ha med mig till lunch, de brukar vara goda, och det finns väl inget lite BB cream inte kan fixa vad gäller ett fnasigt och lite rosa ansikte heller. 
 
Puss puss!