Veckoutmaningen: Tipsa om ett seminarium!

 

Det har väl knappast undgått någon i bokbloggosfären att det är Bokmässa på gång! Vännerna på Kulturkollo har förstås redan startat förfesten, och veckans utmaning lyder: 

 
Vilket seminarium skulle du vilja tipsa om? Välj din favorit och berätta om det i din blogg eller direkt här i kommentarsfältet. 
 
Åh, man kan dyka djupt i seminarieprogrammet. Nu har jag inte planerat att gå på mässan mer än på söndagen i år, men vem vet – det kanske ändras! Konstigare saker har ju hänt 🙂 Det är ju inte på grund av bristande vilja, direkt. 
 
Det seminarium som ropar högst till och är mest lockande för mig är På vandring med Elsie Johansson. Jag, och många med mig, har älskat hennes delvis självbiografiska romaner om Nancy, och nu kommer hennes självbiografi Riktiga Elsie ut vilken dag som helst. Jag kan knappt bärga mig! Därför vore det förstås underbart att få vara med på ett seminarium med henne och Erik Sidenbladh. Lyssna gärna på Lundströms Bokradio från i lördags också där Elsie var med, det var mycket fint. 
 
Bubblare är ett samtal som inte kräver seminariekort men som också verkar helt oemotståndligt, Kristina Sandberg och Lotta Kühlhorn om den nya kokboken – I köket hos Maj. Böckerna om Maj är ju ännu en romanserie om en kvinna i Sverige i en tid som egentligen inte är så längesen, som förstås berört och engagerat väldigt många, jag är en av dem. Att jag älskar matlagning, gamla recept och samlar på kokböcker hjälper förstås också! Det är nästan exakt ett år sedan jag lyssnade på Kristina Sandberg i ABF:s regi i Göteborg och det var en underbar stund – detta är säkert minst lika härligt! 

Hallo, Carl Gustaf…

 
Haha! 
 
Jag började just skratta så tårarna rann på bussen. Jag gillar verkligen Kvällspasset i P4 – åtminstone måndag till onsdag när det är Christer Lundberg och Morgan Larsson som sköter det hela. Lyssnar gärna direkt, men egentligen är poddversionen ännu bättre för då får man lite extramaterial på kuppen. 
 
Lyssna gärna på gårdagens avsnitt som handlar om Tyskland, där ”ledarsuggan” Hanna imiterar Silvia i sängkammaren. Hejdlöst skoj! 

2016: 284 – Den tredje hustrun av Lisa Jewell

Låt mig bara börja med en sak – jag är väldigt besviken på att jag lyssnade på denna boken istället för att läsa den. Den står faktiskt i tryckt version i hyllan i Hunnebo, men jag såg att det var Gunilla Leining som läser och jag tänkte att den säkert är väldigt trevlig som ljudbok. 

Och det hade den varit också – om Leining hade gjort sin research. (Ja, jag tycker nog att det är uppläsarens ansvar och ingen annans.) Ett ord som dyker upp väldigt ofta i boken är Islington, som i stadsdelen i London. Islington uttalas som det stavas – Is-ling-ton. Dock har jag full förståelse för att man kan tro att det ska vara Aj-ling-ton. Men vet man inte så kollar man. Det blir så ofantligt störande. Det var ett par andra platsnamn också, bland annat Fowey i Cornwall som uttalas Foy – men det kan jag stå ut med. 
Nästa sak jag inte kunde stå ut med var att hon uttalade huvudpersonen Adrians namn på svenskt vis, men en av exfruarna heter Caroline och hon fick heta det på engelskt vis. Dottern Cat eller Kat fick heta ”Katt” vilket är helt okej om man är konsekvent, men nja. 

Så det var synd, för jag störde mig betydligt mer på en väldigt bra bok än jag hade behövt göra. (Och undrar verkligen hur det gick med Cirencester i Fågelburen som Leining visst också läst in.) 

Men nog om det. Det är boken jag ska skriva om, och det var den som förtjänade betyget på Goodreads också. Den fick en välförtjänt fyra. 
Jag har skrivit om Jewell ett par gånger tidigare i år och jag slutar inte att häpnas över hur hon har mognat som författare från ganska flamsig chicklit på nittiotalet till välarbetade böcker med bra story, en stor skopa humor men även mycket svärta. 
En sen natt kliver Maya, Adrians tredje hustru, ut framför en buss på Charing Cross Road i London. Var det medvetet, självmord? Eller helt enkelt en olycka då hon hade druckit alldeles för mycket sprit? (Här kom även en översättningsmiss – man säger att Maya hade 0,2 promille i blodet och alltså var stupfull. Det är man inte på 0,2 promille även om man är en nätt liten kvinna – antagligen hade hon hela 2 promille. Man räknar inte i promille i England utan procent, så antagligen stod det bara 0,2 i originaltexten.) 

Adrian är alltså numera änkling, men har två tidigare hustrur bakom sig som han har en god relation till och fem barn – dock inget med Maya. Han måste få reda på varför Maya lämnade dem. 

Det är ingen deckarhistoria men det är spännande. Man förstår att det finns mycket mer under ytan, och i flashbacks får man reda på vad som hänt förut. Mailen Maya fick från anonym elak avsändare, och hennes relation till barnen och exfruarna. 

Och – vem är den mystiska Jane som uppenbarligen till varje pris vill komma åt Adrian?

 
 
Riktigt bra och intressant, alltså. Och åh, vad jag ser fram emot att faktiskt få träffa Lisa Jewell om en dryg vecka! ❤ 
 

Tematrio: Bokhandel, bibliotek, böcker

 
Lyran skriver: Berätta om tre bra fiktiva texter som handlar om läsning, böcker, bibliotek, bokhandeln osv!
 
                 

 
Man tänker väl att böcker som utspelar sig i en bokhandel är mysiga. Caroline Kepnes Du är allt annat än mysig – men den är helt fantastiskt bra. Det är intressant att läsa en psykologisk thriller som berättas av en fullfjädrad psykopat – jag kan knappt bärga mig för uppföljaren, Hidden Bodies. 
 
Bookends är en av Jane Greens bästa romaner, tycker jag – just Jane Green är en av de författare som jag tyckte var bättre i början av karriären. Kanske för att hon inte hade hunnit uttömma och återanvända varenda idé och kliché! Bokkaféet som Cath och Lucy öppnar låter som en dröm i norra London. 
 
84 Charing Cross Road av Helene Hanff är en underbart rar berättelse som delvis utspelar sig i en bokhandel – också den i London. Det är en brevroman där brevväxlingen sker mellan New York och – ja, du har gissat det – en bokhandel på 84 Charing Cross Road. För inte så längesen var Charing Cross Road fullspäckad med boklådor – både små indiebutiker och de stora kedjorna. Nu är det väl nästan bara Foyle’s kvar – som visserligen inte är fy skam, men de amerikanskinspirerade steak houses och brötiga kedjerestauranger som har tagit över gatan är betydligt mindre inspirerande. 

Monday Monday

En mycket produktiv arbetsdag! Jag fick de flesta av mina ärenden gjorda efter jobbet (sedan blev jag kissnödig och var tvungen att åka hem, haha – paketen får vänta till imorgon!). Släpade ner mitt gamla nattduksbord i källaren och gjorde fint för nya byrån, fixade rester till middag fast jag hade tinat lax och lade mig och läste ut Barnbruden. Ibland måste man bara göra så mycket man orkar. 
 
Nu – Earl Grey och Gilmore Girls. Jag hade tänkt blogga ikapp en massa recensioner men de får vänta tills imorgon, de också. Jag ska tvätta, så det passar ganska bra. 
 
 
En sak jag har lärt mig att anamma är ”det viktigaste först” – och det viktigaste är ju gjort. Nu hoppas jag på en obruten natts sömn – igår natt var faktiskt imponerande bra ur hostsynpunkt, jag tror att jag slipper gå till doktorn – och ser fram emot ännu en powerdag imorgon! 

Goda nyheter och förskräckliga dito…

Livet går upp och ner och under en mycket kort period igår fick jag två besked – ett fruktansvärt sorgligt där en underbar person förlorat sin kamp och ett där en annan underbar person och hennes man har välkomnat ett nytt litet liv till jorden. Sådant är det, livet. ❤ 
 
 
Personligen fick jag även glädjande besked om att jag kommer att kunna delta i flera roliga saker under Bokmässan än vad jag trodde – det känns hemskt kul! Jag har ju bara tänkt gå på mässan på söndagen, och trodde därför att jag skulle missa Kulturkollos övriga aktiviteter, men Anna guidade mig så att jag faktiskt kan vara med på alla tre (så länge jag får ledigt på torsdagen)! Det är riktigt goda nyheter – nu gäller det bara att få tag på Kim Thuys bok fortare än kvickt! 
 
Det blir en trevlig vecka i stort – ikväll ska jag hämta ut min biljett till författarfrukosten på lördag samt två paket – jag hoppas att det är min klocka och så är det Mhairi McFarlanes senaste bok från HarperCollins som jag förstås också vill läsa innan jag får träffa henne på mässlördagens mingel. Imorgon ska jag tvätta och så kommer min byrå hem om allt går som det ska. Onsdag är det Den allvarsamma leken med Anne-Marie på Göta och sedan ska jag på mitt livs första konferangs på Säröhus torsdag-fredag. (Ja, jag vet att det stavas konferens.) Lördag sagda författarfrukost och så lunch med Ida. Sedan lär det väl bli sängläge resten av helgen 😉 
 
Men först och främst – jobb! Ha en fin måndag hörni och ta hand om de ni tycker om ❤ 

Uppdatering från Kode

Denna var hemskt god! Ypperlig färdkost. Jag har bananer också men sitter så trångt att jag inte kommer åt dem. Det var tur att de hade satt in extrabuss från Torp åtminstone, annars hade det blivit favorit i repris…

Men säg att vi är framme snart för jag är så hungrig! Chauffören tror att han är flygkapten vilket är rätt roligt – han hoppas ”köra in” några minuter. Jo, fast vi är ju redan sena…

One hundred writers in one box

 
Fick nys om detta idag – 100 writers in one box är en samling vykort, utgivna av Penguin. Jag kommer inom kort att ha mer väggplats som behöver dekoreras och snacka om att det är lockande att köpa just denna boxen och sedan välja med (stor!) omsorg och rama in… jag har vita väggar, tänker mig svarta stora ramar. 
 
Ja, det är ett alternativ i alla fall. Som tål att funderas på 🙂 

Smakebit på söndag, 11 september 2016 – Barnbruden av Anna Laestadius Larsson

 
Jag har fått massor av lästid hittills denna helgen – underbart! Därmed kunde jag börja på två nya böcker redan imorse. Jag har förstås inte kommit så långt i någon av dem ännu, men veckans Smakebit kommer från Barnbruden av Anna Laestadius Larsson. Jag har tänkt läsa serien länge, men det har inte blivit av. 
 
Trilogin – Barnbruden, Pottungen och Räfvhonan är historiska romaner med Hedvig Elisabeth Charlotta Holstein.Gottorp, sedermera drottning Charlotta och gift med Karl XIII, i centrum. Somligt är förstås påhittat, men Hedvig Charlottas dagböcker finns mycket väl bevarade och därför kan en stor del av händelserna bekräftas. Detta är början på kapitel 3, då man fortfarande befinner sig till sjöss på den omtumlande resan från Weimar till Sverige. 
 
 
 
 

”De mjuka tonerna från klavikordet fyllde salongerna där resenärerna hade samlats för kvällens begivenhet, ett musikdivertissement med ingen mindre än prinsessan Charlotta vid tangenterna. Alla applåderade artigt hennes tafatta försök att tolka ett stycke av Bach. Matilda Lewenstorm fnös och satte som en fregatt i krig iväg efter någon att lätta sitt hjärta inför. Mellan två sjöofficerare anade hon fröken Ekenlöfs nervöst fladdrande solfjäder och kryssade raskt fram mot det lilla våpet som glatt sken upp. 
 
”Å, där är ni ju. ni är sen. Herrarna här berättade just att vårt skepp huserar inte mindre än sextio kanoner. Sextio, tänka sig! Och att vi nu har seglat halvvägs och om vinden håller i sig bör vara framme i Stockholm senast om sex dagar. Visst är det fantastiskt?” 
 
Ur Barnbruden av Anna Laestadius Larsson, Piratförlaget: 2010 
 
 
Fler Smakebitar finns hos Mari på Flukten fra virkeligheten! 
 
 
 
 

Rostad mandelpotatis med mera

Det blev aïoli kvar efter räkorna igår, så dagens middag blev planerad runt den. Egentligen är det ju inget konstigt med att utgå ifrån ett tillbehör! Det jag mest associerar aïoli med är rostade potatisar, så sagt och gjort. 
 
 
Tärnade och förkokte mandelpotatis som sedan fick åka in i ugnen med diverse kryddor, lite rapsolja och lite grovt riven parmesan i tjugo minuter eller så. 
 
Färska korvar fanns i frysen och fina röda grönsaker på Konsum. 
 
 
Rädisor, körsbärstomater, rödlök och röd chili behövde bara lite salt för att komma till sin rätt som sallad. 
 
Sedan, tja. Tvättat ett par byxor, läst ut tre böcker (två av dem hade jag påbörjat tidigare, märk väl!) – bland annat denna underbara: 
 
 

och denna fantastiska, fascinerande och förbannat förargande: 

 
 
Jävla gubbe. 
 
Just det. Jag hittade denna i maten också: 
 
 
så jag antar att jag kan gråta ut i Aftonbladet imorgon eller så. Det är som en liten… skruv. Tror att den kom från potatisen men isåfall var den ju inbäddad i en potatis, så det kanske var korven. Jag vet inte. Spelar ingen roll. 
 
 
Nu: suddiga popcorn i soffan. Det blir nog tidigt till sängs idag med om jag känner mig själv rätt…