2016: 289 – The girl with the lower back tattoo av Amy Schumer

 

 
Vi är bortskämda nog att kunna välja mellan att lyssna på denna på engelska, i inläsning av författaren herself, eller i översättning i inläsning av Josephine Bornebusch – som är en ypperlig inläsare. Jag ville nog hellre lyssna på Schumers egen inspelning – men det är inte alls omöjligt att jag kommer att lyssna på Bornebuschvarianten också. Ja, boken är så bra att jag kan tänka mig att lyssna på den igen. Och igen, antagligen. 
 
Detta är en fantastisk samling essäer om att vara sig själv, om hur det kan vara att försöka ta sig fram som ung kvinnlig komiker, om faderns MS och alkoholism, om moderns otrohet, om familjens relativa fattigdom i Schumers yngre år, om att gilla att dricka, röka på, ligga och festa och inte skämmas nämnvärt för det, om bra val och mindre bra val (som tatueringen som betitlat boken – vansinnigt rolig titel, för övrigt), om att vara om sig och kring sig för att få det man vill ha… ja, ni förstår. 
 
Och det är underbart. I en text skrattar man hejdlöst, i nästa är tårarna inte långt borta. Jag gillar verkligen Amy Schumer i allt jag sett henne i, och nu älskar jag henne för alltid. Riktigt, riktigt bra. Inläsningen är också strålande. 

Den allvarsamma leken – filmen!

 

Ja, hörrni, gå och se Den allvarsamma leken. Otroligt välgjord, fantastiskt vacker och väldigt bra. Sverrir Gudnason och Michael Nyqvist var mycket bra, men stjärnan för mig var Liv Mjönes som Dagmar. Jag tycker att jag har sett henne i något annat men känner inte igen att jag har sett något i hennes filmografi på Wikipedia, så det är väl inbillning. Hon var strålande! 

 
Allt som allt en väldigt trevlig kväll med Anne-Marie. Det är tacksamt att gå på bio när det är närmare 30 plus ute också. Mycket svalt och skönt inne på Göta 🙂 
 
Nu drar jag alltså på konferangs imorgon, så jag vågar lova att uppdateringarna blir lite skrala. Hoppas dock hitta intressanta och skojiga saker att mobilblogga ändå! 
 
Idag har jag förresten blivit med TV och adventsljusstakar, bland annat – mor och far har varit i Ullared. Skönt att kunna lägga ut sådant på entreprenad, n’est-ce pas? 😉 

2016: 288 – Du är inte ensam Stargirl av Moa Eriksson Sandberg och Eva Susso

Förlaget skriver: 
”Jag är snart 13 år (fyller den 18 november) och söker en mejlvän som också går i sexan och inte är lättchockad. Kille eller tjej spelar ingen roll.

När Milo sökte en mejlvän kunde han inte ana att det var just Stargirl, eller Stella som hon egentligen heter, som skulle svara. Milo och Stella skriver öppenhjärtigt till varandra om sina känslor, drömmar, ja helt ocensurerat om allt som händer i deras liv.

Milo vill bli skådespelare och gör allt för att få huvudrollen i skolans föreställning, men det är inte så lätt när resten av klassen inte ser honom för den han är. Stella försöker desperat att frigöra sig från sina så kallade vänner, det populära Rosa gänget. Mejlväxlingen mellan Milo och Stella blir ett andningshål där de kan vara sig själva. Och deras vänskap blir en vändpunkt som kommer att påverka dem resten av deras liv.” 

Jag gillade verkligen Eriksson Sandberg och Sussos tidigare samarbete – 8 saker du aldrig skulle våga – och när jag tyckte mig behöva något lättsmält och lättläst i helgen efter att ha läst Malmsten, Redondo och boken om Märta och Hjalmar kändes Du är inte ensam, Stargirl som ett ypperligt alternativ. 

Och det var det! Jag gillar ju brevromaner – eller mailromaner,i detta fallet – och denna var inget undantag. Mysig, viktig och välskriven. Lättläst utan att vara för barnslig – riktigt bra ungdomsbok för mellan- och högstadieåldern. Och 34-åringar med ungdomssinnet i behåll 😉 

2016: 287 – Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof av Johan Cullberg och Björn Sahlin

 

 
En kommentar på Instagram påminde mig om att jag hade tänkt ta reda på mer om Hjalmar och Märta Söderberg – och när detta inlägg publiceras sitter jag, om allt går som det ska, i biosalongen och är ganska mitt i Den allvarsamma leken. Det var kollegan S som påpekade att hon gärna hade använt Hjalmar som bebisnamn – efter Söderberg – om det inte hade varit för hur han behandlade hustrun. 
 
Och ja. Jävla gubbe, sammanfattar väl det hela. Fantastisk författare, men han var fasen ingen bra människa för det. 
 
Cullberg och Sahlin har gjort fantastisk research bland brev, artiklar och annat och det är oerhört intressant från första till sista sidan. För den som vill ha en snabb re-cap så handlar det i stort sett om hur Hjalmar S placerade Märta S på mentalsjukhus, nervhem och olika anstalter när hon väl egentligen främst hade behövt hjälp mot sin reumatism och artrit… 
 
Jag rekommenderar boken. Rekommenderar den som bara den. Dessutom en väldigt intressant berättelse om Stockholm där strax efter förra sekelskiftet – sådant är alltid spännande. 

2016: 286 – Mitt första liv av Bodil Malmsten

 
I våras, när jag hade lyssnat på Priset på vatten i Finistère, skrev jag: 

”Ibland krävs det, tyvärr, att någon ska dö för att man ska lägga märke till dem ordentligt.”

 
Jag var alltså väldigt sen med att upptäcka Bodil Malmsten – men hon har väldigt snabbt blivit en av mina absoluta favoriter. Därför blev jag förstås väldigt glad åt att få denna bok samt hennes samlade loggböcker som recensionsexemplar av Modernista! 
 
Detta är en samling kortare texter om Malmstens barndom, kan man säga. Hon delar in sitt liv i olika etapper och detta är den första – om uppväxten i Jämtland, om momma och moffa, om London och Vällingby. Hon skriver själv att hon avskyr nostalgi – några tycker kanske att denna bok går rakt emot detta påstående, men jag vet inte. Jag tycker nämligen att nostalgi och sentimentalitet kan gå hand i hand, och sentimentalt tycker jag faktiskt inte att detta är, trots att det är känslosamt. 
 
Känslosamt och vackert. Åh, så vackert. Jag förstår inte hur man kan vara så begåvad, och hur man kan få till bildspråket på ett sådant underbart sätt. Det finns ordentliga svarta bitar, men den där sarkastiska humorn är hela tiden med, och jag skrattade högt flera gånger under bokens gång. 
 
Detta var för övrigt sträckläsning på riktigt. Jag satt i soffhörnet och reste mig max tre gånger under kanske lika många timmar, och mot slutet av boken var det egentligen alldeles för mörkt för att läsa men jag ville inte flytta på mig utan lutade mig istället mot köksdörren för att få lite ljus på de sista sidorna. Och det är väl så det ska vara med en riktigt bra bok? 
 
Längar nu efter att sätta tänderna i tegelstenen med loggböckerna. Åh, som jag längtar! Recensionsdag är redan på fredag – tyärr hinner inte ens jag 544 sidor på två dagar, särskilt inte när jag ska på konferens. Men på lördag eftermiddag, efter författarfrukost och lunch med väninna – då ska jag och loggböckerna sätta oss i ett annat soffhörn med en hel kanna Earl Grey och kanske en biskvi. Då var det bestämt! 

2016: 285 – Den osynlige väktaren av Dolores Redondo

 
Åh, jag har varit så sugen på att läsa denna – första delen i en trilogi om den baskiska poliskommissarien Amaia Salazar! Bucket List Books är ett av mina favoritförlag och deras devis är ”Vi ger ut böcker som bara måste ges ut” – kan det bli bättre? 
 
En av de saker som har lockat mig allra mest är ju förväntan att en spansk deckare i baskisk miljö kommer att vara helt annorlunda än de svenska och brittiska jag tenderar att fastna i. Och förväntningarna stämmer, och det tycker jag att man märker från första början i boken, faktiskt. Språket är betydligt mer målande och tar ut svängarna mer än även de mer litterära deckarna jag har läst. Mycket intressant och stimulerande, tycker jag. 
 
På baksidan står det såhär: 

”När en tonårsflickas nakna kropp flyter i land vid Baztánfloden kopplas den snabbt till ett liknande mord som begåtts en månad tidigare. Snart florerar ryktena i den närbelägna byn Elizondo. Är det en ritualmördares verk eller är förövaren basajaun, den osynlige väktaren? Kriminalinspektör Amaia Salazar leder utredningen som tar henne tillbaka till den baskiska landsbygden där hon föddes. Platsen är insvept i dimma och omgiven av ogenomträngliga skogar. Här göms olösta konflikter, och under utredningens gång hemsöks Amaia av en fruktansvärd barndomshemlighet.”

 
Vi följer förstås utredningen såväl som Amaias privatliv – och, något som är mycket gripande och fruktansvärt hemskt, en bakgrundshistoria om Amaias barndom. Det kan ju gå lite hur som helst med sådana grepp, men här fungerar det oerhört bra. Jag gillar också invävningen av folktro och mytologi i berättelsen – det går alltid hem hos mig. 
 
Monika har också recenserat boken, och hon irriterar sig på beskrivningen av Amaias man James, som verkligen beskrivs som ett helgon. Och ja, jag håller med henne. Det är så sött att man får lite ont i tänderna. Men annars har jag inga direkta invändningar. Jag sträckläste i två sittningar och tyckte att det flöt på bra utan att vara för enkelt. Mycket bra! 

Veckans bokbloggsfråga – vecka 37

 
 
Vilken bok ser du mest fram emot att läsa bland höstens kommande böcker? Eller läser du någon serie där du ser fram extra mycket emot nästa del? Eller har du någon favoritförfattare där du knappt kan vänta tills hen släpper en ny bok? 
 
Oh, kära nån, vilken fråga! Denna hösten är nämligen helt otrolig vad gäller utgivning. Jag vet inte riktigt om jag ska skriva en jättelång lista nu, eller om jag ska försöka hålla mig koncis. 
 
Men äsch. De flesta av er som läser här är väl intresserade av såväl böcker som (förhoppningsvis) något om vad jag har att säga om saken, så… vi kör väl? Jag ska dock försöka hålla mig någorlunda kort – jag hade nämligen kunnat hålla på i timmar! 
 
 
Först och främst är jag otroligt sugen på Fredrik Backmans nya, Björnstad. Piratförlaget har varit snälla och givit mig ett recensionsexemplar, så jag ska läsa den här i dagarna. 
 
Likaså Mhairi McFarlanes Finns det en finns det flera – den plockade jag upp igår och ska också läsa inom kort, antagligen börjar jag redan ikväll. 
 
Mornitologen av Johanna Thydell ska bli väldigt kul att läsa. Har hört flera intervjuer med henne de senaste veckorna och jag är väldigt pepp på den. 
 
 
Mindfulness för losers av Christoffer Holst lär vara en riktig pärla. Mitt hjärta går på var ju helt otrolig! 
 
Trots att jag egentligen inte var överförtjust i Försoningen av Hannah Widell och Amanda Schulman ser jag fram emot del 2 i serien, Flykten. Det är väl just det – verklighetsflykt! 
 
Aftonland av Therese Bohman ser jag också fram emot – jag älskade Den andra kvinnan. 
 
 
En av mina absoluta favoriter, Jennifer Weiner, släpper en samling krönikor eller essäer som heter Hungry Heart i höst. Kan knappt bärga mig! 
 
Caroline Kepnes Gömda kroppar kom visserligen ut i augusti, men jag har ju inte läst den ännu så den får bli en höstlängtan. 
 
Jag har halkat lite efter med Jodi Picoult, som jag annars tycker väldigt mycket om. Jag läste House Rules (Jacobs värld) när den kom ut, men annars ligger jag bakom. Nu släpper hon en ny i höst som heter Small great things som ska bli kul att läsa. 
 
Wally Lamb, som skrivit den underbara She’s come undone släpper också en ny bok i höst, I’ll take you there. 
 
                                
Ser också fram emot att läsa, eller lyssna på, Sanna Brådings självbiografi För mycket av allt. Jag tror att hon har mycket att berätta! Andra självbiografier jag har tänkt lyssna på (just biografier är trevliga som ljudböcker) är Vad ska en flicka göra? av Annika Lantz, Riktiga Elsie av Elsie Johansson och Hela Kakan av Kakan Hermansson. 
 
På sex meters djup av Denise Rudberg, nytt om Marianne Jidhoff, blir också roligt. 
 
Och ja, som sagt. Jag skulle kunna fortsätta, men det är väl bäst att jag försöker sansa mig 😉 

Tre noveller av Helena Dahlgren

 

 
Igår behövde jag läsa något kort och engagerande. Det slutade med att jag läste tre korta och engagerande noveller av Helena Dahlgren, ni vet upphovskvinnan till 100 Hemskaste, före detta Bokhora och en av pratarna i Ett eget rum?
 
Ja, jag tänkte väl det. Detta är tre mycket olika noveller men med den gemensamma nämnaren – ni har gissat det – skräck. Eller Lady Lazarus är inte så mycket skräck egentligen, dock hardcorefeminism à la 2000-tal med läskiga inslag. Mycket bra! Spännande och moderna grepp, speciellt i #nofilter, samt i de två senare en skön skopa humor. 
 
Alla tre finns i diverse appar, och jag passar på att checka av tre punkter på Läs en novell II-listan: punkt 14, 25 och 27! 

Tisdag – en kväll i bilder

 
Tre minuter innan pappa skulle komma och plocka upp mig på jobbet kom M, min före detta chef och min chefs chef (så min chef också ;)) och meddelade att vi behövde massor av färgglada post-it i ovan storlek till på torsdag. Jag gick till ”mitt” hemliga skåp och hittade mycket riktigt ”massor”! Tror att hon blev glad för mms:et jag skickade från bilen 😉 
 
 
Vi svängde förbi Axel Thai & Tobak för jag hade två paket att plocka upp. Klockan fanns i det ena ❤ – jag är så förälskad i den! Och nu har jag fått den att gå också 😉 sekundvisaren fastnade i de andra men jag böjde till den lite grann. 
 
 
Mhairi McFarlanes nya i det andra! Jag bad om exet innan jag visste att jag skulle kunna vara med på feelgood-minglet på Bokmässan så det passade ju väldigt bra. 
 
Vi fick in byrån på ett mycket smidigt sätt och nu står den där den ska! 
 
 
Fina fisken har pappa gjort, skålen har jag fått i present av Linda för många herrans år sedan – den ska få vara nyckelskål. Radion ställde jag mest där för att ha något på plats, men det passar ju väldigt bra att den står där för då hör jag den var jag än är i lägenheten. Den ska nog bli ersatt av en lampa, men vi får se. 
 
Spegeln sitter ju lite fel nu, jag får se om jag kanske byter ut den också. 
 
 
Har letat efter ett kryddställ på nätet de senaste veckorna men inte riktigt hittat något – alternativt har de varit för dyra. Mamma och pappa har två och det i Hunnebo används inte längre, så jag fick det! Perfekt – jag är så nöjd och tacksam. 
 
 
Jag hade ju lax som behövde ätas, men även en zucchini som höll på att bli dålig som jag köpte för att göra halloumi- och squashbiffar förra veckan men annat kom i vägen. Så – jag gjorde dem idag istället. Löjligt goda. Löjligt! Det är bara riven, urkramad zucchini, en riven halloumi, två ägg och vetemjöl tills det blev utklickbart. Vitlök också! Stekte i olivolja och toppade med chiliflakes. Det blev två matlådor med tre biffar i varje, med kokta grönsaker och så tar jag keso som sås till. Frös en och äter en imorgon! 
 
Laxen blev inte så fotogenisk, men det var en väldigt vanlig filé stekt med citronpeppar och vitlökspeppar och en hel burk bönor. Och romsås! 
 
Annars tvättar jag. Trodde just att jag skulle hämta den senaste omgången men insåg att jag hade satt på tumlaren utan värme. Pucko! Men jag har bäddat rent och duschat så är praktiskt taget sängklar ändå. Nu – kaffe och Gilmore Girls.