2016: 290 – Barnbruden av Anna Laestadius Larsson

 
Jag har tänkt läsa denna bok – och hela serien – sedan den kom ut. Det har bara inte blivit. Som så ofta är fallet. Men så fick jag ett infall och bestämde mig för att försöka och ja, det gick ju som en dans! Den är underbar. Det hjälper förstås att vara historiskt intresserad och det är jag – särskilt när det gäller svenska regenter och liknande. Två flugor, alltså. 
 
Barnbruden börjar när den femtonåriga Hedvig Elisabet Charlotta av Holstein-Gottorp ger sig av på båtresan till Sverige där hon ska möta sin kusin och make, hertig Karl (senare Karl XIII). Planen var att lösa problemet med tronföljden, men som vi redan vet blev det ju inget av med det och man fick importera Karl XIV Johan – eller Jean Baptiste Bernadotte – från Frankrike. 
 
Men detta är ännu långt i framtiden. Hedvig Charlotta – senare drottning Charlotta – skrev utförliga dagböcker och brev, och stora delar av boken är baserad på dessa. Ett fantastiskt tidsdokument kring Gustav III:s hov, förstås. Fascinerande. Man kan ju inte låta bli att dra paralleller till Philippa Gregorys böcker om engelska hovet under olika perioder, men detta är betydligt mer rumsrent… 
 
Vid sidan av Hedvig Charlotta får vi följa hennes älskade väninna Sophie von Fersen, dotter till Axel d.ä och syster till Axel d.y, och en flicka som kommit till slottet som hittebarn, arbetar med de skitigaste av sysslor och följaktligen kallas Pottungen. Hon är stum, och när Hedvig Charlotta tar henne till sig, lär henne att läsa och skriva och vill ha henne hos sig på nätterna när hon längtar hem tror man inte att det är någon fara att hon finns med bland det fina folket – hon kan ju ändå inte föra något vidare. 
 
En av de förväntningar Hedvig Charlotta har på sig är ju förstås att bli havande med en tronföljare, då det inte verkar som om drottning Sofia Magdalena och Gustav III kan få några egna barn. Det visar sig finnas en förklaring till den saken. Hovstallmästare Munck får styra upp lite grann. Pressen är outhärdlig och stackars Hedvig Charlotta klandras för både det ena och det andra. Hemskt. 
 
Det är en lättläst berättelse, men den är inte ytlig, inte alls. Det är underhållande läsning, men samtidigt känner jag att jag lär mig massor – något som vetgiriga personer som jag förstås älskar. 
 
Jag kommer att fortsätta med serien, ingen tvekan om saken. Jag har läst baksidestexten på nästa bok, Pottungen, och åh, det verkar redan spännande! 

Gnocchi med het, krämig tomatsås à la Paolo Roberto

 
Testade något nytt och mycket smidigt och effektfullt med tomatsåsen ikväll – Paolo Roberto rekommenderar att man helt enkelt bara skalar och delar löken och vitlöken (de klyftorna delar man inte ens) och fräser direkt i oljan istället för att hacka, riva och pressa. Så när såsen är klar fiskar man bara upp resterna. 
 
Väldigt käckt – och det blev väldigt bra. Såsen blir ju alldeles slät och fin, dessutom. Jag gjorde ovan portion samt två matlådor med köttbullar och fusilli tricolore, och det blev ändå över så jag spädde med vatten och kycklingfond och gjorde en portion soppa till lunch imorgon. Mycket nöjd. 
 
Övriga ingredienser i såsen? Inte så mycket faktiskt. Två tetror passerade tomater (tar man krossade blir det ju grövre), kycklingfond (hade såklart gått minst lika bra med grönsaksdito men det hade jag ingen), sambal oelek, salt och peppar, crema di balsamico, lite socker och matlagningsgrädde – crème fraîche hade också funkat. Puttra så länge du hinner, liksom. Och glöm för allt i världen inte strösockret! 

Veckans ord: L

 
Det är dags för Veckans ord hos enligt O, och vi har kommit fram till bokstaven L som dels är en av mina initialer, och dels är en av mina favoritbokstäver. Jag har en grej med siffror och bokstäver där jag tycker att vissa ser mer sympatiska ut än andra (detta lever kvar sedan barndomen och siffrorna i vår hiss på Virvelvindsgatan, jag tyckte att sjuan och femman såg stränga ut och fyran förebrående…) – L är definitivt en trevlig bokstav. 
 
Orden äro: 
 
lagom
 
leka 
 
liv
 
långsam
 
lördag 
 
Vi säger ofta att Sverige är landet lagom, och det finns en seglivad myt om att ordet endast existerar på svenska. Det är inte riktigt sant. Jag pratade med min kollega Sky häromdagen – hon är på ett utbyte i Sverige i ett halvår, anlände för en månad sedan och hon berättade om hur många likheter mellan Sverige och Kina hon har upptäckt. En av dem är just det här med lagom. Man kan även dra vissa paralleller mellan konfucianismen och schartauismen som var så stor i Bohuslän, just detta att man inte ska förhäva sig eller vara förmer, utan snarare tvärtom. Viveca Lärn pratade också om detta i förmiddags, enligt schartauanerna ska till exempel den som sjunger vackrast sjunga tystast i kyrkan. Hur som helst, det jag skulle komma till var Kina och den bästa bok av en kinesisk författare jag har läst utspelar sig visserligen i London men innehåller väldigt mycket Kina också – det är Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo. 
 
Jag såg Den allvarsamma leken på bio i veckan, och läste boken av Hjalmar Söderberg förra hösten. Rekommenderar båda två, å det varmaste! 
 
Liv efter liv av Kate Atkinson var en av de mest intressanta böckerna jag läste förra året. Mycket bra och spännande grepp. 
 
Just nu läser jag Flykten av Jesus Carrasco och trots att det är en kort liten historia tycker jag att den är fruktansvärt långsam. Har försökt både med ljudboken och texten men tröttnar fort. Nu ”måste” jag läsa ut den till min bokcirkelträff imorgon, så vi får väl se hur det går med det. Hittills har pojken mest legat i en grop… 
 
Jag läste alldeles nyligen Lotta Lundgrens fina matbok, Om jag var din hemmafru eller hur man får en vardag att smaka som en lördag. Jag kallar den för matbok snarare än kokbok, för i likhet med Nigellas böcker är texten emellan precis lika intressant som recept och matbilder. Läs den, vare sig du gillar matlagning eller inte! 

Matlagningskuren

Jag var på fruktansvärt dåligt humör efter att ha städat lägenheten och vikit undan en massa kläder i nya byrån med den jefvla solen i ögonen hela tiden (ja, lyncha mig gärna men jag är s k i t t r ö t t på stark sol och värme nu), dammsugaren bråkade och lade sig på rygg hela tiden, jag råkade komma åt pepparkvarnen på diskbänken med fingertoppen så att den välte och saker ramlade ur diskstället, höll på att välta mopphinken, fick ont i ryggen, tom förpackning ramlade ur soppåsen fast den inte var full – ni fattar, jag var skitirriterad och visste inte vad jag skulle hitta på för att lösa problemet. 
 
Sedan insåg jag. Laga mat. Det funkar alltid. Finns inget bättre för att försätta mig på gott humör. Jag köpte gnocchi förut men visste inte vad jag skulle göra till, googlade och insåg att gräddig tomatsås är poppis. Så jag gick för att handla lök och hittade billig köttfärs på kuppen, så nu är tomatsåsen igång – jag gör något som Paolo Roberto tipsat om, mer om det senare – och så har jag stekt 800 g köttbullar med citron och grön chili, lyssnande på En varg söker sin pod. 
 
 
De ska alltså bli matlådor, och / eller middagar i veckan. Man kan ju göra några olika saker med köttbullar med lite kreativitet och matglädje. 
 

Och tänk – nu är allt bra igen! Solen har försvunnit bakom Hannas gamla hus, tomatsåsen puttrar, Podcaster har gått över till Alex och Sigge och livet är återigen underbart. 

 
Så lite krävs det alltså. 800 gram köttfärs att gegga i med händerna, hög volym på bra podd och angenäma dofter omkring mig. Det är inte så dumt! 

En härlig morgon med Viveca

Ja, dessa författarfrukostar är verkligen otroligt trevliga! Det var synd att det stank avlopp på Restaurang Trappan men jag antar att de har något logistiskt problem bakom kulisserna. Men ja. Man vänjer ju sig… 
 
Frukosten var jättegod också. 
 
 
Till efterrätt tog jag ett scone med marmelad – jordgubb och rabarber på ena halvan och morot och apelsin på andra. Båda helt gudomliga! Jordgubb och rabarber skulle jag vilja koka själv, men det är väl för sent för att få tag på rabarber. Får notera till nästa sommar. Det var på håret att jag råkade breda pepparrotscrème på sconesen för övrigt – jag trodde att det var cream cheese… oy vay, det hade kunnat gå illa 😉 
 
 
 
Det är lite som att lyssna på stand-up när Viveca Lärn pratar, för hon är så otroligt kvick och slagfärdig. Det kommer helt oförberedda saker och det blev många gapskratt. Skojiga anekdoter också, om när en ung tjej på posten i Lysekil räddade livet på tobakshandlare Blomgren, bland annat. Arrangörerna är också bra, killen från ABF som agerade moderator, eller vad man ska säga, var väldigt rolig. 
 
Sedan gick jag Linnégatan upp för att kolla om Lidl möjligen kunde bistå med billiga kaffekapslar. Det kunde de nu inte, men väl med färsk gnocchi, milanosalami, schwarzwaldskinka, en stor bit parmesan, belgiska praliner, cantuccini och kanske något mer för 130:-. Jo, en krysantemum! 
 
 
På Nille plockade jag tulpaner också. De har mycket fint och mycket anskrämligt à la väggord (dock inte väggord) – men dessa var himla käcka, de är som i gummi, typ. 
 
 
Sedan till Ica och äntligen kaffekapslar! Även toalettpapper, salladsdressing och lite annat oerhört spännande. Men inte en DN inom synhåll idag – vad är det med det egentligen? Men jag hittade en helt ny GP så jag får vara glad åt den istället. 
 
Nu – en balja kaffe, kycklingsallad och njuta av en sval lägenhet en stund till innan solen tar sig om knuten! 

Lördag med skön att-göra-lista…

Godmorgon! Jo, jag ser fram emot att lyssna på Viveca Lärn – hon var en av mina idoler när jag var liten – men jag hade gärna stannat i sängen ett par timmar till, det hade jag. Men – solen skiner och det är kallt och vackert och jag kan ju faktiskt lägga mig och läsa ut femte Roy Grace i eftermiddag istället. 
 
Ska åka ner på stan och gå till ÖoB och handla kaffekapslar och kanske ta en vända på Lagerhaus också och se om de har något roligt. (Nähä, det skulle jag tydligen inte alls för de har stängt ner i Nordstan.) Funderar dessutom på om det faktiskt är dags att ta fram ett par strumpbyxor, det är kallt om fötterna redan här i köket…! Fast nä, nu sa hon på radion att det ska bli varmt. Suck. 
 
Träningsvärken från i torsdags är brutal, I’m telling you! Jag är till och med öm på huden på låren. Uppenbarligen nyttigt att klättra i berg… kanske borde göra det lite oftare. 
 
Nä – nu en kopp kaffe till och störa mig på Özz Nûjen i Ring så spelar vi en liten stund till. Hittills har han inte hunnit göra mig förbannad (även om frågan ”Kommer du från någon särskild plats i Skåne?” var lite korkad även för honom), så vem vet, han kanske artar sig? 
 
Det är fantastiskt härligt att min största ”to do” denna lördag är att läsa böcker. Ja, för jajg ska läsa ut en bok till bokcirkelträffen imorgon och jag har en där recensionsdatumet är förbi (det var det redan innan jag fick den så så det gör inte så mycket egentligen) och en med recensionsdatum idag, tror jag, som jag gärna skulle vilja läsa. Sedan ett par stycken som ska ner innan Mässan. Underbar ”att göra-lista”! Jo, jag ska städa lite också, dammsuga och sortera lite tvätt inför imorgon – men i stort har jag en förnämlig dag framför mig – och jag hoppas att ni också får en riktigt härlig lördag! 

Vem är du i… Engelsfors?

 

Dags för Vem är du? hos Lyran – denna veckan är frågan vem vi ”är” i Engelsforstrilogin. Ni vet – Cirkeln, Eld och Nyckeln – den fantastiska trilogin av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren! 

 
Det är ett tag sedan jag läste böckerna nu, men ur minnet och med lite googlingshjälp tror jag att jag är, eller åtminstone var i tonåren, mest lik Minoo. Duktig i skolan och ganska ambitiös men med en rejäl dos prestationsångest och rädsla för att inte räcka till och vara bra nog. 
 
Jag har fortfarande en stor släng av duktig-flicka-syndrom, jag har svårt att säga nej till folk och vill alltid vara till lags – men jag är nog betydligt bättre på det än vad jag var när jag var yngre. 

Home, sweet home!

 

Farfars gamla anteckningsbok fick åka på konferangs. 

 
Vi har haft det hur bra som helst på konferangsen, men nu är det hemskt skönt att vara hemma igen. Flugorna som försökte inta lägenheten ligger döda på olika platser (ja, jag ska naturligtvis dammsuga upp dem… sen), getingen under glaset ligger hopkrupen (men man vet aldrig, den får allt ligga kvar ett tag till så den inte vara sover), jag kan lyssna på poddar utan hörlurar, dricka cola zero och ta av mig behån ifred 😉 
 
Vi körde igång igår med en tretimmarssittning med generell information, sedan en underbart god lunch – det var torskrygg med rosépeppar och calvadossås, ris och kantarellsås. Mmm! 
 
 
Det var bilder på Gustav V över hela stället, men på toaletten vaktade drottning Viktoria. 
 
På eftermiddagen var det dags för teambuilding i skogen. En sorts GPS-orientering. Det var varmt som bara den och en rejäl mental utmaning för mig som inte gillar höjder, att klättra på läskiga stenar och inte har världens bästa balans, men det gick ju bra även om jag har sjukt ont överallt idag! Till slut röt E till och tyckte att vi behöver ju inte klättra över alla berg för att det är närmaste vägen, och när vi således började gå på stigarna istället blev det betydligt mer behagligt. Men jag tycker inte att det var en särskilt bra aktivitet – klassisk poängpromenad i skogen i kombination med de andra aktiviteterna (knyta råbandsknop på ett stort rep utan att släppa taget, åtta personer, ta sig ur ”handbojor” som var sammankopplade samt slå i spikar) hade varit bättre. Det var många som tyckte att det var för krävande – vi varierar ju i ålder från 24 till 60, typ, och alla är inte vältränade som somliga. Jag gjorde mig ganska illa i handleden (det är ingen fara men jag kan inte typ lyfta väskan) och många fick en massa fästingar och skit. Mindre kul kanske. 
 
Sedan var det ganska oansvarigt att de inte ordnade med vatten och sånt. Två och en halv timme i 28+ och med fysisk aktivitet är jobbigt. 
 
 

Omåttligt vackert! 

 
Men – skönt efteråt, som sagt. Dock lite dåligt planerat att vi skulle sätta oss ner direkt efter och ha grupparbete, svettiga och skitiga och utan att ha fått checka in på rummen ännu. Men men, det gick bra det med. Det var en av de bästa duscharna i mitt liv när vi väl kom loss vid femtiden, dock! 
 
 

Bästa valutan – chokladpengar! 

 
Middagen var också fantastiskt fin – en helt underbar rödbetssoppa med getostcrème och räkor i, sedan honungshalstrat ankbröst med hasselbackspotatis och vermouthsås och någon ljuvlig efterrätt med kola, kanel och lingon. Och ost! Mycket god ost. Jag tycker att anka kan vara lite vanskligt men den var väldigt väl tillagad, mjuk och fin och utan fettkappa kvar. Vi passade på att fira H som fyller 50 om ett litet tag också, och S som fyller idag. 
 
 
Blev förälskad i fåtöljen på mitt rum. Dödsskön och med fotpall! 
 
Sedan musikquiz – något som jag för det mesta känner mig väldigt duktig på, och så även denna gång – det var finska schlagerversioner av poplåtar, typ, som man skulle identifiera. Jätteroligt! Vi vann stort med 19 poäng av 20 – jag visste inte namnet på Kraftwerklåten… 
 
 

Förstapriset för gruppaktiviteten. Kinesiska tomten som är inköpt i ett… buddhisttempel. Här i PIas famn. 

 
Sedan satt vi i orangeriet och pratade och vid halv elva var vi många som var trötta och gick och lade oss istället. Och jag sov som en prinsessa (efter att ha hängt lite med Roy Grace, då)! Det var så tyst och mörkt och svalt och skönt. Upp tidigt och en riktigt fin frukostbuffé med bl.a hemgjord blåbärsyoghurt och sommarkvarg och jättegod rökt lax med pepparrotscrème. 
 
På morgonen hade vi föreläsning om Mindworkout, inklusive en liten meditation, och det var härligt. Jag är inte så bra på sådant, men jag tror definitivt att det är nyttigt och det väckte intressanta samtal också. Sedan grupparbete innan en gudomlig lunch på varmrökt lax, sedan redovisningar och så var det klart! Jag fick skjuts med M till Särögården och vi timade det så bra att jag kunde gå direkt på bussen. 
 
 
Anteckningar om stress och grejer. Bra att ha med sig. 
 
Nu hemma, som sagt. Jag ska gå och handla om en stund, men måste landa lite först och lägga upp benen ett tag! 

En händelserik morgon – redan!

 
En jefvligt stor och grinig geting ville krypa ner i sängen hos mig imorse. Drog slutsatsen att den till slut försvunnit in i gitarren eftersom den var spårlöst försvunnen. Troligen var den det också, men kom ut för sedan snek den mig i ansiktet när jag var på väg ut ur köket. 
 
 
Så… jag fick fånga den. Med Bokmässetidningen. Vad ska man göra? Den ser inte så stor ut här, den har nämligen tappat livsgnistan lite grann… det hade den i och för sig gjort redan innan, den körde vält i flykten. 
 
Den får väl vara där helt enkelt. Den försöker med jämna mellanrum krypa ut under glaskanten och har faktiskt fått ut ett ben eller två ett par gånger. Låt oss hoppas att den inte är så stark! 
 
 
Den kallblodiga tortyrerskan har istället satt sig och ätit frukost. Arlas mangoyoghurt är g o d! Känner mig inte direkt som världens bästa människa, men jag lovar, den var ute efter mig… 
 
Nu drar jag på KONFERANGS! Ska bli spännande att åka utanför kommungränsen. Puss!