Yoghurt, yoghurt, yoghurt

Sedan yoghurtbägaren kom in i mitt liv har jag provat lite olika varianter – vanlig turkisk förstås, och Arlas vaniljyoghurt som fanns i dagens bägare har jag ätit många gånger förut, men dessa tre är nya för mig och alla är verkligen helt underbart goda! 
 
    

     

 

 
Observera att jag egentligen inte gillar lightprodukter (jo, jag älskar aspartam och Cola Zero), men citronyoghurten är så god att jag bryter övertygelsen. 
 
Päron och vanilj är ljuvlig, mangon är fräsch och med lagom mycket sötma och citronen – ja, jag är förtjust i citrus och den uppfyller verkligen mina önskningar. 
 
Det finns en grekisk variant med passionsfrukt som jag är väldigt sugen på att testa också, men den är dyr! Men jag kan nog inte hålla mig så länge. 
 
Jag märker att det funkar bra att äta min bägare vid halv nio-nio på jobbet – jag håller mig bra till lunch. Direkt på morgonen har jag ändå ingen aptit, det räcker gott med kaffe och eventuellt lite osötad juice. Just nu är det Icas 50% frukt och nötter som finns i locket. Den innehåller betydligt mer socker än vad man kunde önska, men det är ju inte värre än typ smörgåsar eller corn flakes. 

2016: 291 – Tala är guld – de sa allt till varann utom det allra viktigaste av Cammie McGovern

  

Amy är gravt CP-skadad. Hon kan inte tala utan dator och voice box, hon kan inte gå särskilt bra och hon måste ha haklapp när hon äter. Under hela skoltiden har hon haft vuxna assistenter med sig i skolan, men när det nu är dags för hennes sista år på high school har hon övertalat sina föräldrar att istället anställda jämnåriga klasskompisar som ska fungera som hennes assistenter istället. Nu vill hon träffa vänner och förbereda sig inför college. Det är en väldigt smart och vass ung tjej! 

En av de som söker, med Amys uppmuntran, är Matthew. Han är nämligen en av de få som varit ärlig mot henne tidigare. Han är mycket tveksam till uppdraget, för han har nämligen väldigt fullt upp med sig själv och sina röster i huvudet, som ”tvingar” honom att tvätta händerna som en kirurg och banka i skåpdörrar dagarna i ända. Ja – tvångstankar och OCD. 

 
Men en vänskap utvecklas emellan dem via mail, och till slut bestämmer han sig för att söka och får jobbet som Amys assistent en dag i veckan. En innerlig och underlig vänskap uppkommer emellan dem. Men båda har svårt med känslor och att hantera vänskap och den sociala biten. Det blir en skakig resa med tvära kast som man aldrig hade kunnat föreställa sig. 
 
En varm och fin bok som väcker många tankar och känslor kring ett brett spektrum av frågor. Det blev riktigt spännande på sina ställen och jag tycker att detta vore en lämplig bok att läsa i undervisningen på högstadiet – det finns väldigt mycket att tala om och bolla. Riktigt fint. 
 
Jag läste boken på engelska, men har hört att den svenska översättningen (den är utgiven på Constant Reader) är bra. Tycker dock att det svenska omslaget är jättefult, men kanske förstår jag inte poängen? Det engelska är ju underbart! 

Marmelad!

 
Marmeladen blev en succé! Verkligen riktigt god. Och enkelt. 
 
Skala och riv ett halvt kilo morötter grovt. (De kostar 5:- kilot på Ica just nu!) Lägg i en kastrull. Riv skalet av en apelsin och en citron och pressa ur saften – undvik kärnorna, eller lägg dem i en sådan där liten påse. Rör ner detta i morötterna tillsammans med en halv liter vatten. Koka i fem minuter. Rör ner ett halvt kilo syltsocker och koka upp, låt puttra i en timme eller så. Rör om då och då – ser det färdigt ut är det nog färdigt, och använder du kärnorna från citrusen går det snabbare då de innehåller massor av pektin. Rör ner en bit riven ingefära om du gillar sådant. 
 
Låt svalna lite grann och häll upp på rena, gärna varma, burkar! Förvara i kylskåp. 
 
Gott på t.ex scones eller rostat bröd, men ska även funka fint till dessertost. Ska prova lite imorgon, jag har en bit kladdig camembert. 
 
Förresten, när jag ändå är inne och tipsar om mat och grejer, så upptäckte jag precis att Mat.se har några helt otroliga erbjudanden just nu, bland annat ett halvt kilo blandfärs för tio kronor – I kid you not. Andra superfynd är ett halvt kilo tomater för en tia, fem kiwis för en tia, tre lättdrycker för en tia… två falukorvar för en femtiolapp, två paket frysta örter för en tia. Ja, ni fattar. Jag handlade för säkert två veckor samt en del basvaror som var slut – salt, smör, socker och sådant och på 25 varor sparade jag 150:- på kampanjpriser och rabatter. Så ska ni prova så är det nu ni ska göra det! 

Tidspessimisten på shoppingtripp

Jag gick hemifrån vid tio-kvart över fyra. Skulle kolla om Ica har syltsocker och sedan ta bussen ner till Nordstan, köpa glasburkar och kanske högtalare och ta en vända in på Ur & Penn. Då borde jag ju hinna i tid till bokcirkeln vid Domkyrkan klockan sex, eller hur? 
 
Jodå. Det gjorde jag. Med femtio minuters marginal! Måste sluta tro att saker tar så lång tid. I och för sig är jag ju bra på att inte lalla omkring för mycket när jag ska köpa saker, jag bara väljer och bestämmer mig. 
 
Det blev fyra fina glasburkar: 
 
 
fast halvlitersvarianten, bilden var trasig på hemsidan. Och två sådana här underbart söta små: 
 
 
om man vill skicka med någon lite marmelad, eller ha med sig något litet eller så. Eller till kryddor… ja, möjligheterna är oändliga. Så slank det ner ett par matlådor, en putsduk till glasögonen och ett rengöringskit till telefon/dator/platta. Och en sådan där lunchpåse som ser ut som om den är gjord i papper! Jag har vägrat sådana, men har nu börjat inse deras storhet. 
 
Och det blev en högtalare!  
 
 
Jag är extremt nöjd! Den står i hallen och Mellan raderna med Jihde och Öhman har aldrig låtit bättre. Snart får ju dessutom wi-fi i huset och då kan jag ju lyssna på radio och annat rakt i telefonen utan att behöva tänka på dataanvändning – och nu alltså med vettigt ljud! Hurra. 
 
Köpte fyra par örhängen för en femtiolapp på Ur & Penn också. Bra där. Bilder kommer! 
 
Bokcirkelträffen var som alltid mycket trevlig, vi var en man kort men har ju nu en yngre förmåga på sju veckor eller vad det är med oss ❤ Hon är så S Ö T, lilla Tove! 
 
 
Snabbmat till middag – potatisgnocchi med pesto, två skivor strimlad Schwarzwaldskinka och en driva parmesan. Rucola och crema di balsamico till. Gott! 
 
Nu är marmeladen – morot och apelsin – på sista kokstunden, jag har duschat, bäddat rent och kokat kaffe och nu är det bara att varva ner till läggdags. Vilken härlig helg jag har haft! 

Smakebit på söndag, 18 september 2016 – Flykten av Jesús Carrasco

 

Det är söndag igen! Jag tog ordentlig sovmorgon imorse – var visserligen uppe sent också – men har fått mycket gjort ändå. Pappa kom förbi för att hämta deras resväska och lämpa av servisen jag köpte på auktion förra sommaren (slow starter, moi?) samt lite grejer de köpte till mig i Ullared i veckan, bl.a ett par ugnsformar, så jag har roat mig med att möblera om i skåpen för att få plats med allt. Och det gick, tro det eller ej! 

 
Nu sitter jag och dricker kaffe, rekar bluetooth-högtalare och lyssnar färdigt på boken som blir veckans Smakebit – Jesús Carrascos Flykten. Det är dagens bok i bokcirkeln, nämligen, så det är i grevens tid. Utdraget jag bjuder på är början på första kapitlet.  
 
 
 
 
”Från gropen där han låg kunde han höra ekot av röster som ropade efter honom, och som om de hade varit syrsor försökte han avgöra var i olivlunden de olika männen befann sig. Skrik likt förbrända busksnår. Liggande på sidan och med uppdragna knän var det precis att han fick plats i gropoen, även om han knappt kunde röra sig. Armarna om knäna eller under huvudet, och så en ytterst liten nisch där han hade tryckt in ränseln med proviant. Taket bestod av avskurna olivkvistar, som han hade lagt över två kraftiga grenar som fick fungera som takbjälkar. Han spände halsmusklerna och lyfte huvudet för att bättre kunna höra, och med halvslutna ögon lyssnade han sedan efter den röst som hade tvingat honom att fly. Han kunde inte uppfatta den, och inte heller hörde han några hundskall, vilket gjorde honom lättad eftersom han visste att bara en väldresserad hund skulle kunna hitta hans gömställe. En jakthund eller en skicklig tryffelhund. Eller kanske en engelsk blodhund, en sådan med korta, kraftiga ben och slängande öron, som han hade sett en gång i en tidning någon hade haft med sig från provinshuvudstaden.” 
 
Ur Flykten av Jesùs Carrasco, Natur och Kultur: 2015. 
 
Det är en vacker, innerlig och fruktansvärd berättelse. Mycket välskriven. 
 
 
Nu ska jag hämta min sista tvätt, och sedan fixa lite lunch. Därpå blir det att göra mig i ordning och åka ner på stan. Kanske köpa högtalare samt glasburkar till marmelad, och sedan till Kopps för att träffa gänget. En härlig dag! 
 
 
Titta in hos Mari på Flukten fra virkeligheten för fler Smakebitar!
 

Banankaka!

Ja ,det är inte ofta jag delar med mig av något jag bakar här – främst eftersom jag nästan aldrig bakar… 
 
Men nu hade jag fyra trötta bananer och jag tycker bara om bananer som fortfarande har lite stuns, men gillar inte att slänga mat och tja, varför inte? 
 
De flesta recept krävde bikarbonat, men jag hade inget och hade heller ingen lust att gå och handla bara det, särskilt som jag har tvättstugan. Men så hittade jag ett recept och det verkar ju faktiskt ha gått vägen! 
 
 
Såhär går det till: 
 
Smält 50 g smör och låt svalna lite. Vispa 2 ägg och 2 dl strösocker poröst. Blanda i en annan bunke samman 3 dl vetemjöl, 2 tsk bakpulver, 2 tsk vaniljsocker och 1 tsk kanel. Blanda ner mjölblandningen i ägg-och-sockerbunken. Mosa 2-3 bananer, blanda ner dessa i den stora bunken med det smälta smöret och ½ dl mjölk. Rör om ordentligt, häll i en smord form (egentligen hade en limpform varit mer praktiskt, men vad som helst går bra) – vill man kan man bröa formen med t.ex havregryn eller vanligt ströbröd. 
 
In i ugnen på 175 grader i 45 minuter. Jag pudrade det hela med kanel eftersom jag är väldigt förtjust i just kanel. Klart! 
 
Hela lägenheten doftar gudomligt! Jag är inte dödsförtjust i banankaka heller, ska sägas, men jag hoppas att mina kollegor är det 🙂 

Butik utan kartonger

Detta är väldigt bra. Jag tänkte så sent som idag på hur mycket onödiga förpackningar man får i butiker – ni vet, där kartonger innehåller ännu en förpackning innan man kommer till själva varan. Idiotiskt. 
 
Sedan kan man ju nämna folk som lägger varenda lösviktsvara i plastpåse också. Det skulle aldrig falla mig in att ta en påse till bananer eller tomater på kvist eller avokado eller en enda chilifrukt… ja, ni fattar. 
 
Hoppas att det funkar för Malmö Saluhall och att fler hoppar på trenden!