Wahlgrens värld

 
Jag lyssnar på Lunch med Montelius till morgonkaffet – ni vet, Expressens kulturpod med Gunilla Brodrej och Martina Montelius – och de pratar om Wahlgrens Värld. När jag hörde i början att de skulle prata om Pernilla Wahlgren tänkte jag åhnej, säg inte att de ska dissa henne nu – och de gör de inte! 
De säger precis de jag tycker om Wahlgrens Värld – de gillar programmet, och det gör jag också. Verkligen! Jag gillar när kändisar är som folk är mest – de har det lite stökigt hemma och tonåringarna får utbrott över pappardellen och snor varandras solglasögon… ja, ni vet. De bjuder på sig själva på ett sällan skådat sätt – och det känns äkta! Det är bra tv. 
 
Jag ska villigt erkänna att jag är en av dem som kanske gjort mig lite lustig över klanen Wahlgren som måste vara med överallt, bla bla bla, men sedan jag började lyssna på Wahlgren & Wistam har jag verkligen omvärderat Pernilla med familj och programmet har bidragit till min nya attityd. 
 
I podden berättar hon även lite roliga anekdoter om den äldre generationen i familjen, bland annat om när Christina Schollin råkade lägga upp en nakenbild på Hans Wahlgren på Instagram. Jag har gått fram till Pernilla och Emilio spritt språngande naken för att be om autograf en gång på forntiden (kanske ’85 eller ’86), när vi ändå pratar om sådant, kanske borde skriva in till antingen programmet eller podden och få mina 15 minutes of fame den vägen? 😉 
 
ETA: Fel. Fel fel fel. Det var Kikki Danielsson jag gick fram till naken! När jag träffade Pernilla och Emilio var jag åtminstone hjälpligt påklädd, får vi hoppas, för det var mitt på trottoaren. Tack mamma redaktören för klargörande! 

Mina nya sambos

 
Nu har jag planterat mina första chiliplantor! Burkarna har jag sparat till detta ändamål – ska man odla i konservburk får det ju gärna vara snygga sådana! Jag har några omålade också, jag har ju en tendens att bli exalterad när saker och ting funkar och genast vilja göra mer mer mer 🙂 
 
Jag har satt två frön i varje burk – som tur var fick jag lite expertråd från vännerna på forumet, annars hade jag väl stoppat ner fem-sex i varje men det är tydligen inte så lyckat. 
 
Så låt oss hålla tummarna! Och om du vill göra likadant – kom ihåg att göra hål i burkarnas botten! En konservöppnare funkar, av naturliga skäl, mycket bra 😉 
 
 
Hamburgare till middag idag, med hemgjorda klyftpotatis och srirachamajonnäs. Riktigt gott! Jag är ingen majonnäsälskare, men fick tips om detta i ett helt annat sammanhang och provade – sriracha gillar jag ju. Och ja – det funkar. 
 
Nu halvser jag på dokumentären om Jackie Ferm, om en stund börjar Wahlgrens Värld som är min senaste guilty pleasure, och imorgon jobbar jag hemifrån. Så himla skönt! Jag har en massa fix och knix att ordna med så jag frågade chefen förut om han tyckte att det var en bra idé, och det gjorde han. Det ska bli otroligt skönt att få a) sovmorgon och b) slippa frysa som en hund hela dagen. En skön avslutning på arbetsveckan, så att säga! 
 
Idag har jag förresten gjort något stort och fimpat BookBeat till förmån för Mofibo. Jag har inte läst något på BookBeat på ett bra tag, jag tycker inte att e-boksläsaren är bra. Jag visste inte att Mofibo hade ett så bra utbud faktiskt, så jag gratisprovar det i två veckor men ja, det verkar lovande – det finns mycket matnyttigt där. 
 
Och snart är det helg! Jag har inte så mycket inplanerat alls – eventuellt går jag och lyssnar på ett föredrag med bl.a Helena von Zweigbergk på Stadsteatern på lördag, men det är först till kvarn och jag har inte direkt tänkt stå och köa i flera timmar. Annars är det bokcirkelträff på söndag kväll – Fahrenheit 451 – och det är ganska lagom. Jag hoppas läsa massor, komma ikapp med mina recensioner, sova ut ordentligt och laga lite god mat. Det räcker så 🙂 Förra helgen var det full fart och jag orkar inte riktigt det båda dagarna – man måste hinna ikapp sig också. Jag har dubblat mina D-vitaminer på inrådan av ett proffs, så vi får väl se om det kanske hjälper lite grann med! 

Depend Glam Rock Collection – 493

 
Lite kopparchokladbrunt – så rackarns snyggt! Det ser lite kladdigt ut, jag vet – jag tog bort det efter fototillfället 😉 
 
Hela kollektionen är verkligen snygg, jag provade det mörkgröna med flakes i tidigare i veckan men glömde totalt att fotografera. Jag får ta mig igenom dem alla sakta men säkert – men de är väldigt lättmålade och torkar snabbt. 25:- styck – jag älskar Depend! Finns att köpa här, till exempel! 

Onsdagsmys

 

Vi hade tårtkalas igår på jobbet för att fira första lanseringen – det var stor pressträff i lokalen under oss – flera personer oberoende av varandra tyckte att den såg ut som en gammal dyna när jag skickade bilden! Vansinnigt kul! Mamma tyckte att det såg ut som tofsar på men det var florsocker… haha.

Den var från Steinbrenner & Nyberg och det var en prinsesstårta under.

På kvällen kom Johanna hit på fika. Jag kom på att vi kanske ville ha smörgås också och hon köpte med bröd – från Steinbrenner! – som var fantastiskt gott.

Vi hade hemskt trevligt, mycket prat och många skratt och planer på en På Spåret-kväll framåt vintern. Det får ju börja först…

Och idag hade vi fika på jobbet och tror ni inte att Ting hade varit på… ja, du har gissar rätt – Steinbrenner! Fantastiskt vad de tjänar pengar på mig helt indirekt denna veckan!

 

 

Jag köpte prydnadspumpor igår – är de inte bedårande, så säg? 🎃❤️

2016: 311 – Gömda kroppar av Caroline Kepnes

Även detta är ett recensionsexemplar i e-format från Forum – tusen tack för det! 

Jag tyckte att Caroline Kepnes Du var helt otroligt bra – så himla spännande att verkligen stiga in i huvudet på en fullblodspsykopat som tycker att sitt eget beteende är fullständigt rationellt och rimligt. Det är det ju inte, och definitivt inte hos Joe, vår berättare och huvudperson. 

Jag vill verkligen inte spoila Du för den som inte har läst den, men man kan väl säga att det inte slutade så lyckligt för de flesta inblandade. Joe har det dock ganska bra, fast han plågas av vetskapen att han glömde något viktigt som skulle kunna användas som bevismaterial i ett hus på Martha’s Vineyard… 

Men det ska nog gå bra ändå. Det brukar det ju göra. Han träffar en ny tjej, Amy – och allting är helt perfekt! De åker på romantiska resor och njuter av varandra, både fysiskt och intellektuell. Tiptop! Tills Amy försvinner med en stor mängd av Joes böcker – förstautgåvor av Philip Roth – och han måste hitta henne. 

Det för honom till Los Angeles, där han skaffar konton på sociala medier, en lägenhet, ett jobb i en bokhandel och en hel hög mycket tvivelaktiga kontakter i showbiz. Men på väg mot sitt mål – att hitta Amy och förgöra henne – träffar han Love, arvtagerska till en affärsrörelses förmögenhet, och hennes tvillingbror Forty – och ingenting blir som Joe har tänkt. Ingenting alls… 

Jag tycker inte att Gömda kroppar är lika bra som Du – men det har nog lite med att göra att jag blev så otroligt tagen av Du – nu visste jag ju vem jag hade att göra med. Jag tycker även att denna är i längsta laget med sina drygt 450 sidor – det fanns bitar som jag kanske hade valt att redigera bort. 

Men den är ytterst välskriven, Kepnes är genialisk i sitt språk och dessutom väldigt rolig i allt elände och ondska. Blir det mer om Joe? Vem vet, men jag hoppas verkligen det. Lena Dunham har uttalat sig om Kepnes böcker och nämnt att man liksom blir lite betuttad i Joe trots att man vet hur vansinnigt sjuk i huvudet han är, och jag förstår vad hon menar – man blir betagen! Och då förstår man ju bättre hur lätt det kan vara för folk att bli kära i psykopater i verkligheten…! 

Boken kan man köpa på Adlibris eller Bokus – eller varför inte hos din lokala bokhandlare? 

2016: 310 – Avskedsfesten av Anna Fredriksson

 

 
Detta är den senaste boken av Anna Fredriksson, som tidigare skrivit Sommarhuset, Augustiresan, Lyckostigen och Tisdagsklubben – jag har bara läst den sistnämnda än så länge, men jag har ett par till i hyllan i Hunnebo. Tusen tack till Forum för recensionsexet i e-format! 
 
Här träffar vi Rebecca och Jacob som har bestämt sig för att gå skilda vägar efter tjugotre års äktenskap och två vuxna barn. De bestämmer sig för att berätta för kompisgänget under den traditionella svampplockarhelgen, och föreslår att de ska tänka på helgen som en slags avskedsfest, då de fortfarande är goda vänner. Det blir dock inte riktigt som de har tänkt sig. Vännerna tar inte emot nyheten på ett lika lättvindigt sätt som de har hoppats, och en spricka skapas emellan dem alla. 
 
Rebecca köper en egen lägenhet och njuter till en början av att få göra precis som hon vill – ha en kristallkrona i badrummet till exempel. Hon startar även ett eget produktionsbolag och börjar arbeta med en långfilm, som får ta mycket plats i boken – det är spännande! Jag vet inte så mycket om film och produktion, men här fick man en liten inblick i den världen också. Men Rebecca känner sig ensam i sin lilla lägenhet, och när hon inser genom sociala medier att de gamla vännerna träffas utan henne blir hon fruktansvärt ledsen. Hon försöker skapa ett socialt liv med sina nya kollegor, men det går… sådär. 
 
Jacob går vidare betydligt snabbare. Han inleder en ny relation ganska fort, och situationen mellan Rebecca och Jacob blir än svårare. De är fortfarande goda vänner, men det bli inte riktigt som de hade tänkt sig. 
 
Jag tyckte om boken, även om jag tycker att den var lite väl lång – somliga bitar kändes inte helt nödvändiga. Men jag gillar Fredrikssons sätt att skriva, det flyter på bra, dialogen är trovärdig och även om jag tycker att förhoppningarna om hur enkelt det skulle bli är lite naiva så vet jag att man gärna vill hoppas på det absolut bästa i en jobbig situation. 
 
Ja – det är bra! Jag kommer att läsa mina andra böcker av Anna Fredriksson, och jag ser fram emot mer framöver. 
 
Boken kan man köpa på t.ex Adlibris eller Bokus – eller i en bokhandel nära dig 🙂 

Veckoutmaningen: Nördar och n00bs

 
Det är nördtema på Kulturkollo och med det kommer en riktigt rolig utmaning. Fanny skriver: 
 
Det handlar om att komma ut, att erkänna, att vidkännas och stå för sitt nörderi. Vad brinner du för? Vad är du storsamlare av? Vad är din fandom? Vad kan du allt om? Och för all del: när är du noob (d.v.s. nybörjare och dålig, men samtidigt kan du inte låta bli)?
 
Vad brinner du för? Ja – frånsett saker som ideologiska ivranden så brinner jag för matlagning, musik, skrivande / bloggande och litteratur, naturligtvis. Jag vill gärna säga kultur i största allmänhet, men jag kanske inte är riktigt tillräckligt bevandrad inom t.ex konst för att kalla mig en riktig culture vulture. 
 
Vad är du storsamlare av? Kokböcker! Jag skrev ju om Prinsessornas kokbok igår, och då blev jag utmanad av en Instagramvän att visa upp min kokbokshylla. Et voilà – det är mitt lilla kaoshörn i hemmet, kan man väl säga – men här finns allt man behöver och lite till. Utöver kokböcker finns t.ex verktyg, batterier, teer, en radio, tekanna, äggkoppar, ett champagneglas i plast, Mästerkockenlådan, en fruktskål med servetter i, ett par deckare… jag älskar den. Och den har fått fin respons på insta också, så jag kan väl bjuda på den. 
 
 
Hyllan stod tidigare i mitt flickrum – det är skåp under – nu står den i köket. Det är en ynnest att ha ett kök i en etta som faktiskt är stort nog att ha en bokhylla i – det är inte ens trångt. 
 
Annars samlar jag inte på något särskilt. Jag har ju massor av böcker, förstås, men det är inte riktigt en samling på det viset. Jag har aldrig samlat på servetter eller liknande som andra gjorde – brevpapper och bokmärken, jovisst, men inte så att jag hade flera pärmar fulla. 
 
Vad är din fandom? Oj, jag vet faktiskt inte. Jag gillar ju Harry Potter och så, men inte så att jag kan kalla det en fandom? Det känns som om många fandoms är fantasy och scifirelaterade – ni vet, Doctor Who, Star Wars, Star Trek, Sagan om Ringen och allt det där och det är ju inte min genre. Det närmaste jag kommer är nog en hög sitcoms egentligen, där jag verkligen har utvecklat känslor för karaktärerna i typ Gavin and Stacey och försöker få alla att titta? 
 
Jo, förresten, nu vet jag –  Kvällspasset i P4 måndag till onsdag, det är min fandom! 
 
Vad kan du allt om? Jag kan extremt mycket om The Beatles. Dels om deras liv och leverne, men även om olika inspelningar och så – det mesta har jag lärt mig av Ian MacDonalds oerhörda verk En revolution i huvudet. Så är jag ju språknörd också, även om det inte alltid märks här eftersom jag skriver ganska fort och löpande – jag har stenkoll på grammatik, både svensk och engelsk och mitt ordförråd är försvarligt. 
 
Sedan är jag ju ganska allmänbildad överhuvudtaget, vilket är mycket tack vare att jag alltid har läst så mycket, alltid är vetgirig och nyfiken och vill ta del av information. Jag är ju förstås stolt över att ha vunnit en fredagsfinal i Vem vet mest och jag gjorde inte helt illa ifrån mig i Jeopardy! heller men nästan ingen vill spela Trivial Pursuit med mig… 😉 
 
När är du noob (d.v.s. nybörjare och dålig, men samtidigt kan du inte låta bli)? På gitarrspel, antar jag. Jag är inte helt oäven, men jag kan inte spela ”melodier”, alltså plocka ut toner i följd, jag förstår helt enkelt inte hur det ska gå till. Beundrar folk som kan det stort – som min pappa, som kan spela vad som helst hur som helst utan att det blir fel.
 
Jag är inte särskilt duktig på bakning heller, vilket är på grund av liten erfarenhet och dåligt tålamod. Även här beundrar jag de som kan – mamma gör t.ex underbara lussekatter (som inte är katter, men you know) medan jag blir kallsvettig vid blotta tanken på att ställa mig och sätta en deg. I julas försökte jag göra julgodis – vilket väl får falla in i bakkategorin – hallon- och vitchokladkola, och chokladtryfflar med apelsin. Det FLÖT om det, jag åkte (varm) buss till Hunnebo med schabraken och det är ett under att inte hela E6:an är full med smet. (Vi åt med händerna, typ.) För viljan saknas ju inte. Nu har jag i och för sig börjat öva, med mördegskakor och långpannekakor, och det har ju gått fint. Kanske står jag där om en sex veckor med en saffransdeg? 
 
Och när vi ändå är inne på detta temat – ni har väl inte missat att den fantastiska serien Nollor och nördar finns på Netflix? 
 

Veckans bokbloggsfråga – vecka 42

 
 
Hur ser din familj och dina vänner på ditt bloggande och läsande? Är de nyfikna, stöttande och glada för ditt intresse eller tycker de att det tar alldeles för mycket tid och energi? Hur bemöter du detta i så fall? Ser du själv till att prioritera ditt intresse även om omgivningen inte är stöttande? 
 
Åh, jag tror faktiskt att det är odelat positivt! 
 
Min familj har alltid uppmuntrat mitt läsande, även om de kanske kan skaka på huvudet lite grann när jag har varit på loppis – Behöver du verkligen fler böcker? – men det är nog oftast med glimten i ögat. Jag tror absolut inte att någon tycker att det tar upp för mycket tid eller energi, det finns ju betydligt värre saker man kan lägga tid, energi och pengar på – inte sant? 😉 Och det är ju inte så att jag tackar nej till annat för att jag ska vara hemma och blogga direkt. 
 
Även om jag har en personlig blogg tycker jag inte att jag blir särskilt privat, så jag tror inte att det är något någon lider av heller. Visst, på forntiden nittiotalet när det fortfarande var minuttaxa på internet som gällde var det inte alltid så populärt med det där nätlivet, men det är preskriberat. 
 
Mina vänner och mina arbetskamrater tycker att det är jätteroligt att jag är litteraturintresserad, att jag läser mycket och gärna pratar om böcker. Inte för att jag alltid har läst allt som någon vill diskutera, verkligen inte, men jag brukar ändå ha någorlunda bra koll och kan ganska ofta rekommendera böcker till t.ex bokcirklar eller presenter. De tycker att det är kul att prata om diverse evenemang och annat som jag går på, de hade tusen frågor om Bokmässan – och förstås om Nobelpriset i förra veckan. Det är såklart jätteroligt att ha ett intresse som många andra vill ta del av och få tips!