Läsretreat i februari!

 
Jag bodde ju på coola Hotell Gästis i Varberg förra hösten när Halländsk bokmässa gick av stapeln just i Varberg, och jag såg min möjlighet att äntligen ha en ursäkt att besöka detta fantastiska ställe – böcker högt och lågt, Lenin, spa… ja, ni vet. 
 
Och i förmiddags när det regnade och ruskade kom jag att tänka på det igen, och undrade när jag skulle få en ursäkt att åka dit igen… 
 
Döm om min förvåning när jag kom tillbaks till mitt skrivbord efter gruppmötet i eftermiddags och hade fått en inbjudan att hänga med på läsretreat med en massa andra härliga bokbloggare i februari! Åh, självklart ska jag vara med! Vi är flera stycken som passar på att vara där hela helgen, fredag till söndag – lördag kl 13:00 till söndag kl 16:00 är den officiella retreaten, med bokcirkel på söndag förmiddag, men det är klart att man ska göra det mesta av det och ta fredag också! Varberg är ju dessutom en mysig liten stad för shopping och torghandel och sådant. 
 
Som jag längtar nu! Precis vad man behöver i början på februari, när julen och ledigheten börjar bli ett minne blott och det är lååångt kvar till påsk… 🙂 
 
Tack Bokbubblarna för inbjudan! (Jag vet inte exakt vilka som ingår, så ingen nämnd och ingen glömd!) 

Välkomna hem till mig!

Obs: titeln kommer från att jag har Halv åtta hos mig på i bakgrunden 😉 
 
Idag har jag fått nya köksstolar! Eller, egentligen är de gamla – vi hade dem i köket när jag var riktigt liten. Mamma köpte och sydde om dynorna åt mig och så kom pappa och hämtade mig på jobbet och körde hit dem och tog med sig de gamla – de ska på tippen på fredag. 
 
 
 
Är störtkär i dynorna! Mamma och pappa har filten med samma mönster i Hunnebo men det funkar ju inte på min randiga soffa… men jag fick servetterna i födelsedagspresent. Oj, vad jag ska matcha nu! Det finns även glasburkar med samma mönster som jag är ganska intresserad av… 
 
 
Detta hände. OMG! Kan dock inte med att lägga upp det på Instagram pga skräck för att han ska tro att jag är galen eftersom jag redan skriver om hans böcker hela tiden, men ÅH! 
 
 
Fick bästa tillskottet till min redan ganska ordentliga kokbokssamling – mormors gamla Prinsessornas nya kokbok från 1948! Tänk, vad vi ska laga. Vad sägs om Hönslever och bacon till cocktail? Eller varför inte Smörgås med tungfärs? Haha! 
 
Fast middagen blir något annat – kycklingfilé fylld med roquefort och inlindad i kallrökt skinka, med lite grädde och persilja. Mer om det sedan – nu piper det i köket! 

2016: 309 – The little shop of happy ever after av Jenny Colgan

                                     

 
 
Denna boks titel är ett mysterium för mig – den finns alltså i handeln som såväl The little shop of happy ever after och The bookshop on the corner. Varianten på Storytel är den senare, och jag tänkte att det är väl den amerikanska utgåvan då (även om jag inte förstår varför den skulle byta titel i USA – originaltiteln är varken svår att förstå eller annat, och butikens namn har ju inte ändrats) – men den är åtminstone inläst ”på brittiska”. Onödigt krångel, med andra ord. (Jag tittade nu och ja, det är Harper Collins US som står som förlag på Storytel.)
 
Och detta är en ganska rar berättelse, det är det. Nina jobbar som bibliotekarie i Birmingham när beskedet kommer om att biblioteket ska göras om till någon sorts multimediacentrum istället, och bibliotekarierna måste söka om sina tjänster och genomgå tester och annat. Nina är inte så förtjust i tanken på att hamna vid ett skrivbord, men vad ska hon annars hitta på? 
 
När det är dags att packa ihop alla böckerna på biblioteket får hon ett vansinnigt infall och köper upp varenda en. Hon hittar en annons på en minibuss på landsbygden i Skottland och innan vi vet ordet av har hon flyttat dit, bor i en bondes lillstuga och öppnar bokhandel. Minsann – man kan inte säga annat än att hon är driftig! 
 
Men oj oj oj, stereotyperna. Inte bara dem om Skottland, utan även dem om den tjusige lettiske lokföraren Marek. Recensionen i The Scotsman sätter huvudet på spiken. Jag har aldrig varit i Skottland själv, men till och med jag blir lite illa till mods av alla generaliseringar. De där lokala ostarna som recensenten skriver om är skrattretande på riktigt. 
 
Inläsaren har även valt att köra med skotsk dialekt där den passar, och nog för att hon är duktig – hon gör en försvarligt bra Brummie accent också – men det blir faktiskt rätt jobbigt att lyssna på i längden. 
 
Men som sagt, en rar berättelse med mycket bokkärlek och ömhet, en hel del roliga karaktärer och en fullständigt onödig kärlekshistoria, om du frågar mig. Men Colgan kan skriva söta berättelser och det har hon lyckats med här också, även om jag hade lite högre förväntningar. Ett plus för att hon nickar i Pollys riktning när någon har hört talas om en tjej i Cornwall som till och med öppnat bageri i en minibuss! ❤ 

Tematrio: Öar

 
Lyran hade tänkt sig en tematrio i relation till nobelpristagaren denna veckan – men det är inte så lätt att göra en tematrio om Bob Dylan! Därför blev det en annan fråga, som lyder: Berätta om en bok/berättelse som utspelar sig på en ö. Bebodd, eller ej.
   

   

 
Mary Ann Shaffers underbara The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society, eller Guernseys litteratur- och potatispajssällskap – eller rätt och slätt Potatisboken som jag och min vän K kallar den, dyker ofta upp här och det är förstås för att det är en av de finaste böckerna jag vet. Helt underbar! Jag köper den till folk i present med jämna mellanrum och rekommenderar den ännu oftare, och jag har ännu inte träffat på någon som inte gillar den. 
 
Jean Rhys Wide Sargasso Sea, eller Sargassohavet, skriver jag också om med jämna mellanrum. Rhys har skrivit berättelsen om Mr Rochesters första fru, alltså den om vad som hände före Jane Eyre. Vi läste den när jag pluggade och det är en av mina favoriter bland alla vi läste under åren. Vad har havet med Jane Eyre att göra, undrar du kanske – jo, den första Mrs Rochester, Antoinette – som blir Bertha i England – växte upp på Jamaica, som dotter till en rik vit man. 
 
Och detta är väl första gången ett seriealbum kommer med i någon av mina trios, men jag satt och funderade på Medelhavet och dess öar och då var det ju självklart – Asterix på Korsika av Goscinny och Uderzo! Jag älskade Asterix när jag var liten, det fanns några album i lägenheten mormor och morfar hyrde i Hunnebo, och Asterix på Korsika var ett av dem. Just detta är ett extra härlig album då det är en enda stor reunion av folk från andra album. Det är ju här vi träffar barden Ocatarinetabellachitchix för första gången, till exempel… 🙂 

Chorizopasta

 

 

När man är trött, frusen och hungrig måste det vara både snabbt och gott.

Jag tog upp två förkokta chorizos ur frysen imorse, slantade upp dem och fräste med en halv hackad lök och en vitlöksklyfta. Och en halv röd chilifrukt. I med en burk passerade tomater, lite farinsocker, lite vit balsamvinäger och puttra medan pastan kokar.

Svårare än så behöver det inte vara 🙂

Annars tvättar jag ikväll. Ska strax ner och hämta det sista, sedan blir det marsch i duschen och sedan ännu snabbare marsch i säng. Räknar kallt med horisontalläge senast kl 21!

Veckans ord – P

 
Jag har lyckats hoppa över både N och O i Veckans ord, ser jag – jag får ta och skärpa till mig! Och nu är jag flera dagar försenad också, men så länge man hinner före torsdag borde det väl räknas… eller? 😉 
 
Orden på P är: 
 
partner
 
pensionär
 
pris
 
publik
 
pärla
 
När jag tänker på partner i litteratur hamnar jag automatiskt i deckarnas värld. Ett ”partnerskap” jag gillar, som väl även blev ett privat partnerskap, är Anders Knutas och Karin Jacobsson i Mari Jungstedts böcker. En ännu mer intressant partnerrelation om du frågar mig är Vera Stanhope och Joe Ashworth i Ann Cleeves serie. 
 
En pensionär som har väldigt svårt för att hålla sig borta från arbetslivet är Samuel Rosenbaum i böckerna av Olov Svedelid och Leif Silbersky. Min moster lånade mig tre av dem en sommar när jag var 13-14 någonting, det var mina första riktiga deckare och jag fastnade totalt. Otroligt spännande rättegångsdeckare, med en rejäl injektion judisk kulturhistoria. Efter ett tag blir det lite tjatigt när han ska tacka nej till fall efter fall som man vet att han till slut åtar sig, men de är ändå riktigt bra. 
 
Jag har ännu inte hunnit läsa Meg Wolitzers Hustrun, men har läst mycket om de och förstår att den inleds när paret i huvudrollerna är på väg till Helsingfors, där maken ska ta emot ett prestigefyllt pris. Hoppas verkligen hinna med den nu i höst. 
 
En av många som drog storpublik på Bokmässan i år var Jonas Gardell. Jag älskar alla hans böcker, men en som kanske inte får så mycket uppmärksamhet är Så går en dag från våra liv och kommer aldrig mera åter. Den är hysteriskt rolig och fruktansvärt sorglig, allt på en gång – och det är väl just där som Gardell excellerar. Man sätter skrattet i halsen, sedan sätter man gråten i halsen, sedan skrattar man igen… ja, ni vet ju. 
 
En av mina favoritböcker från pluggtiden är Köksgudens hustru av Amy Tan, som vi läste i kursen Post-Colonial Fiction. Huvudpersonen heter Pearl, och får vara min pärla här. 

Vem är du i… Mumindalen?

Jag hoppade över flera utmaningar förra veckan – jag hade för mycket annat på gång – men kanske kan jag ta igen ett par stycken ändå. 
 
I fredags var det dags för Vem är du? hos Lyran och denna veckan är frågan Vem är du i Mumindalen? 
 
Nu är det så att jag nästan inte läst någonting om Mumintrollen. Oklart varför, men antagligen har det med att göra att jag började läsa så tidigt själv, och när jag blev stor nog för Mumindalen valde jag väl annat helt enkelt. Men jag kommer ihåg Vem ska trösta knyttet? från dagis. 
 
Men jag gjorde testet på den officiella Muminsidan – två gånger, eftersom jag inte alls förstod första resultatet, och antingen är jag Muminpappan eller Snusmumriken. 
 
 
Först blev jag alltså Muminpappan, för att jag har ett så vilt förflutet med en massa äventyr och grejer. Nja, det stämmer väl inte riktigt. Fast det är klart, jag har många minnen! 
 
Sedan Snusmumriken, då jag tydligen hellre skriver en dikt än har ägodelar. Nja, kan vi väl säga om det också – på sätt och vis är det helt korrekt, på andra sätt och vis är det alldeles uppåt väggarna… 
 
Jag har faktiskt tänkt att jag ska läsa Mumin nu i vuxen ålder, då jag förstår att det är en stor favorit hos många. Nu blev jag påmind! 

Några söndagsbilder

Det fanns mycket gott att smaka på och vackert att titta på på Choklad, lakrits- och delikatessfestivalen, det vill jag lova! Bland annat en tårttävling – ett av bidragen var det ett ex lillebrorsa som hade gjort! Dessa var dock mina favoriter:

Den nedersta fick min röst 🙂

Annars ja, massor av roliga smakprover men vi gjorde inga större utsvävningar. Det verkar som om det är inne med cocktails som temasmaker, margaritafudge och mojitodito, Bloody Mary-relish, ja, ni fattar.

Det godaste var dock en helt fantastisk fetaost och en vrålhet chilisås på habanero. Allt var otroligt dyrt såklart, så jag köpte bara en burk citronkarameller med mig hem.

Kom hem i vettig tid och parkerade mig på soffan med båda tidningarna – DN:s rubriksättare har visst noll fantasi – och kanelknäcke med manchego. Jo, det funkar!

Lagade en underbar soppa på sötpotatis och morötter med kokosmjölk, chili, lime, vitlök och ingefära. Kokade rotsakerna i bitar i saltat vatten och mixade med stavmixer, rörde ner allt annat och lät stå och gosa sig i några timmar innan middagsdags. Åt med en ostsmörgås, annars helt veganskt.

Sedan spenderade jag eftermiddagen med att läsa och lyssna på musik – så skönt det var!

Nu har jag duschat, målat naglarna och dricker kaffe till Happy Valley. Det är en välsignelse att slippa söndagsångesten som så många i mina flöden plågas av. Men snart är det förstås läggdags – med Geir Gulliksens roman som jag hört så mycket gott om!

Första dagen med Humlan

Första dagen med poppiga orange hörlurar! Funkar väldigt bra. Sitter där de sitter (utom när jag fastnade i portdörren på väg ut), skaver inte och går bara ner på en sida så att säga – därför tillåtande kring scarves och annat.

Dessutom blockerar de ut andra människor på bussen på ett väldigt effektivt vis. Tack och lov för det, de brölande killarna med misogyniattityd bakom mig förtjänar inte mer uppmärksamhet.

Dock kan jag ju inte ha dem på jobbet – det ser lite illa ut – så där behöver jag öronsnäckor. Mina blå kastade in handduken i fredags, så jag tänkte egentligen svänga förbi Kjell & Co eller TGR idag och köpa nya billiga.

Men så fick jag ett mail imorse, med erbjudande om tre nummer av en tidning jag absolut inte läser och bluetoothlurar för typ 150:-. Vilket då fick mig att researcha dylika, och nu har jag beställt ett par utan att behöva läsa PC-tidningen 😉 Ett av mina största irritationsmoment på vintern är alla jäkla grejer som fastnar i varandra – hörlurar, passerkort, halsduk, blixtlås i jacka, ni vet. Du ska stämpla kortet, du fastnar i lurarna. Någon fastnar i lurarna på bussen och plötsligt är lurarna på väg ut på hållplatsen och du själv kvar bakom fyrtio varma arga människor.

Så – nu har jag gjort mig själv och min omgivning en tjänst! Nog för att dessa fina orange kommer att användas mest utomhus, men i alla fall! Jag kan ju inte ha dessa och öronmuffar eller hatt på en gång, till exempel.