2016: 330 – För Lydia av Gun-Britt Sundström

 
Detta är Gun-Britt Sundströms omarbetning av Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken – huvudpersonerna är fortfarande Arvid och Lydia, men handlingen har förflyttats till sent 50-tal fram till tidigt 70-tal, och perspektivet är numera Lydias. 
 
Det är intressant att läsa berättelsen, som ju bibehålls trots förändrat perspektiv och tidsrymd, ur en annan synvinkel. Jag tycker att Lydias historia är mycket mer intressant, och kanske ännu mer just i denna nya, mer frigjorda tid full av utveckling och nyheter. Jag kunde dock inte låta bli att röra ihop den med Maken här och där – samma författare, samma tidsålder och kvällströtthet förstås. Men det gjorde inte så mycket. 
 
Jag älskar ju Den allvarsamma leken högt och rent, och därför är det problematiskt att ”betygsätta” För Lydia. Originalet är så fulländat och vackert att det är svårt att göra Sundström rättvisa. Men det kanske inte behövs sägas så mycket mer. Se bara till att läsa originalet först, det är mitt viktigaste råd. 

2016: 329 – Smultron, bröllop och döden av Kristina Appelqvist

Åh, serien om Helena Waller är verkligen min melodi. Deckare i akademisk miljö och dessutom i Västsverige – I like! Dessutom med härliga karaktärer, spännande och smarta gåtor och med roliga ”röda sillar” i handlingen. (Bör jag förklara ”röda sillar”? Det kommer från ”red herrings”, förstås, en deckarteknik där berättaren försöker avleda läsaren att tro på något helt annat än sanningen. Jag lärde mig begreppet av den fantastiska The curious incident of the dog in the night-time av Mark Haddon, för övrigt, där huvudpersonen älskar Sherlock Holmes.) 

Två entusiastiska unga studenter vid Västgöta universitet bestämmer sig för att sätta upp en amatörproduktion av Romeo och Julia i en gammal lada utanför Skövde. Det är många som anmäler sig frivilligt, men de får även drafta in lite familjemedlemmar som är mer eller mindre i luven på varann för att göra ensemblen fulltalig. 

I samma veva hittar en av de unga studentskorna Shakespeareexperten Roy Pedersen, som försvann spårlöst åtta månader tidigare, död i en frysbox på en herrgård där Helena Waller befinner sig för att fira väninnan Evas bröllop. Han återfinns i doktorskappa och hatt, och Helena börjar forska i försvinnandet. 

När hon får indikationer på att Roy Pedersen var på väg att hitta ett originalmanuskript av just Romeo och Julia – en version med ett lyckligt slut – tror hon sig vara något på spåren. Hon får tag på ett antal ledtrådar, och reser sonika till Verona för att försöka få reda på sanningen. Men kanske finns den i slutändan närmare än hon tror? 

Klassisk pusseldeckare – om än inte i ett slutet rum så i en ganska tight krets. Lättläst men välskrivet och genomarbetat med intressanta och i många fall sympatiska karaktärer – och miljöerna, dessa ljuvliga akademiska kretsar! Väldigt, väldigt bra. 

Vissa bitar påminner mig om Da Vinci-koden – de bra bitarna, alltså, med ledtrådar och verser – och jag hoppas ju så att titeln är en sorts passning till Maria Langs Rosor, kyssar och döden. Den har jag inte läst, men det borde jag kanske göra nu och se om det finns fler gemensamma nämnare förutom de uppenbara? 🙂 

2016: 328 – Billie: Avgång 9:42 till nya livet av Sara Kadefors

 
Åh, Sara Kadefors skriver så himla bra för ungdomar! Ja, jag gillar hennes vuxenböcker också, men ungdomsböckerna är verkligen strålande. 
 
Billie är 12 år och kan inte längre bo hemma hos sin mamma. Mamman har MS och kan inte ta hand om sig själv, och ännu mindre om ett barn. Billie blir alltså fosterbarn hos familjen Persson i Bokarp, en rejäl tågresa hemifrån. 
 
Nu skulle man kunna tro att detta är en sorglig och miserabel berättelse om en trasig tween – men det är det inte! Tvärtom. Billie är fast besluten att göra det bästa av sin nya situation, hon är en driftig, smart och empatisk karaktär som ser var hon behövs och som även kan hjälpa sina fosterföräldrar i den svåra situation de befinner sig i efter en tragisk händelse. 
 
Hon ställer frågor, hon tar för sig, hon ställer upp och gör sitt bästa. Det är uppfriskande, värmande och otroligt fin läsning. Jag hoppas på mer om Billie! 

Smakebit på söndag, 20 november 2016 – Semestern av Emma Straub

 
Söndag igen, alltså! Jag somnade ju igår eftermiddags och sov till klockan var nästan 21. Var sedan vaken till 2 någonting, somnade framåt 3, sov till strax efter 7 och nu är jag ju jättepigg och nöjd. Så det var inte så dumt ändå, att sova ”middag”. 
 
Veckans Smakebit kommer ur Semestern av Emma Straub. Jag har haft den i min läslista länge – säkert över ett år, kanske mer – men inte kommit mig för att läsa. Inatt råkade det bli den då jag kände att jag behövde något lite lättsamt efter två spökhistorier på raken. Den handlar om Jim och Franny som varit gifta i trettiofem år och vars äktenskap börjar knaka i fogarna, deras dotter Sylvia som ska börja på Brown College på hösten, sonen Bobby och hans äldre flickvän Carmen och gayparet Charles och Lawrence – Charles är Frannys bästa vän sedan ungdomen. Detta gäng flyger till Palma, Mallorca, från USA, för att fira semester i ett par veckor i ett hus de har hyrt av Charles väninna Gemma. 
 
 
 

”Hej.” Lawrence torkade sina blöta händer på byxorna.

”Välkommen tillbaka”, sa Charles och lade huvudet på Lawrences axel. ”Jag är trött.” 
”Jag vet. Men du kan ju alltid trösta dig med att du i alla fall inte har en sparkdräkt i vuxenstorlek på dig”, sa han och pekade på en kvinna som var på väg ut från ombordstigningsbryggan i gaten mittemot toaletten. Hon var liten, säkert inte mycket längre än en och femtiofem, och hade på sig mjukisbyxor i rosa frotté med matchande tröja. Båda plaggen satt tillräckligt tajt för att framhäva hennes vältränade rumpa och trimmade figur. ”Förbjöds inte såna där plagg för tio år sen?” Kvinnan tog ett steg åt sidan från den strida strömmen av människor, hon väntade på någon. En lång man med rufsigt brunt hår dök upp och nickade åt henne. 
Charle vände sig snabbt om så att han stod med ansiktet mot väggen. ”Helvete”, sa han. 
 
Ur Semestern av Emma Straub, Massolit Förlag: 2015
Jag startar dagen mycket lugnt med SöndagsMorgan på radio (idag med en av mina favoriter, Viveca Lärn). Strax blir det frukost, sedan ska jag tvätta och ikväll är det bokcirkel – vi ska prata om Kvinnorna på 10:e våningen. Jag har en hel hög bokrecensioner att skriva, och så har jag tänkt gå igenom lite tidningar och spara på recept. Jag fick en snillblixt igår och har bjudit hem några tjejer till På Spåret-starten 2:e december. Det är bara ett par dagar efter att mina arbetskamrater kommer på adventsfika så det blir väldigt enkelt vad gäller att fixa fikagrejer, men jag ska nog göra en paj eller pizza till fredagen också – alltså har jag en ursäkt att bläddra igenom mattidningar! 😉 
 
Det ska bli en skön söndag, hoppas jag! 
 

Martina Montelius och ändrade planer

Haha, herregud. Jag gick och lade mig i eftermiddags, som sagt. Var verkligen dödstrött och ja, det behövdes. Men det behövdes nog lite mer än vad jag trodde för jag vaknade nu för tjugo minuter sedan! Men det var helt otroligt skönt och jag tror inte att det har förstört min nattsömn, så strunt samma. 
 
Men jag hade ju handlat pepparbiff och rotfrukter och syrat rödkål och grejer… det ställer jag mig inte och tillreder nu, så det får bli söndagsmiddag istället. Ingen ko på isen eller fara på taket. Och det var verkligen helt gudomligt skönt. 
 
 
Morgonens författarfrukost var verkligen värd den tidiga uppgången, dock. Metta och jag träffades på Grön Express vid Korsvägen 08:33 och var i Mölnlycke i god tid före start klockan 09. Jag har lite dålig koll på kranskommunerna åt det hållet – jag vet ju att Landvetter flygplats ligger i Härryda men inte mycket mer – men det var ju strålande enkelt att åka dit. Vi hann hälsa på Annette också men hon var tvungen att pipa iväg och öppna biblioteket efteråt. Får prata mer en annan gång! 
 
Buffén var inte så imponerande men det var ändå riktigt gott, och vi drog ner medelåldern i rummet med några år åtminstone. Jag undrar om vissa av särskilt tanterna som var där verkligen hade läst Oscar Levertins vänner i all sin knark-och sexprakt men kanske! De hade tydligen cirklat den på biblioteket – skönt val! Jag bara tänker på när jag lyssnade på Karolina Ramqvist och pensionärsgänget visade sitt missnöje för dylika aktiviteter. 
 
Hur som helst. Martina var underbar! Först berättade hon om sin oskyldiga flirt med Kjell Wilhelmsen och det var så gulligt att man kunde smälta, och sedan lyckades hon, mitt i en mening om självuppoffring, dra ut ett par strumpbyxor ur byxbenet! Vi trodde att det var någon sorts planerat trick först, men det var det nog inte – hon var märkbart förvånad och lite generad och skrattade så hon höll på att tappa tråden. 
 
En väldigt härlig person och det var mycket bra i stort! 
 
 
När jag kom hem upptäckte jag att plantan har fått en bebis! Tydligen ska man dela på dem men jag låter dem stå tillsammans i några dagar åtminstone, de är så rara. 
 
Nu ska jag sätta på en film eller något och hålla mig vaken ett par timmar till innan jag går och lägger mig igen 😉 Ibland behöver man gå i ide lite grann helt enkelt, det är väl inte konstigare än så! 

Väderomslag

Såhär vackert var det vid Korsvägen imorse:

Det kom av sig! Redan när vi gick från biblioteket började det. Denna lilla skata gömde väntade också på Grön Express.

Nu ösregnar det och jag tänker lägga mig en stund. Ja faktiskt! Gick upp 06:30 och är nu hemskt sömnig. Mer om dagen lite senare!

Fredagsfika

 
Om det gick hem? Jo, det kan man lugnt säga. Det finns dock några bitar kvar så jag får se vem jag kan lura på dem.  Det var flera som ville ha receptet, och jag använde ungefär detta: 

men jag fick styra upp kolasmeten med lite extra sirap och farinsocker – det var antagligen för att jag gjorde något fel i kokandet, men bra att veta om smeten blir grynig. Antagligen kan man göra det enkelt för sig och använda färdig kolasås (eller koka en burk kondenserad mjölk i några timmar tills den blir kolasås / dulce de leche), men jag vet inte om det stelnar som det ska. Dessutom är det inte lika roligt.

Jag omvandlade måtten så det blir ungefär 3,75 dl mjöl, 0,8 dl strösocker och 0,7 dl sirap. Smöret och chokladen förstår ni er på själva J

Har just ätit en fantastiskt god surdegspizza till lunch med arrabbiatasås, chiliköttfärs, gorgonzolacrème och ruccola och ja, jag får väl säga att jag är rätt nöjd med det mesta. 
 
Nu sista spurten innan h e l g! 

Kvällens projekt

Jag provbakade millionaire’s shortbread ikväll och OJ vad kul det var! Särskilt marmoreringen.

Karamellen uppförde sig inte riktigt som jag trodde men smakade bra, så vi får hoppas att den stelnar som den ska över natten. Gör den det tror jag att jag har många glada kollegor imorgon…

Nu är det läggdags men först – Duolingos version av Skansen-Jonas!

Puss och klem!

Kvinnohatet florerar även bland P4-lyssnare

P4 Extra lade upp en ny bild på Lotta Bromé på Facebook häromdagen – definitivt en stajlad sådan, men framför allt vacker och glädjefylld. 
 
 
Den är ett par år gammal från början, vilket vi förstår av översta kommentaren. Men är det inte BEDRÖVLIGT att det sitter gubbar ute i stugorna och skriver sådana här kommentarer: 
 
 
 
Vad har man för problem med sig själv då, undrar jag. Man baxnar.