Kategori: 1980-tal

 

Min kusin Emma hade denna när vi var små, och det var tack vare den som jag blev nyfiken på både Monet och hans trädgårdar. Monets tavlor har jag sett på diverse museum – bland annat Göteborgs konstmuseum, faktiskt – men trädgårdarna är inget man bara ramlar över. Därför var det extra roligt att en utflykt till Giverny och trädgårdarna ingick i Frankrikeresan jag gjorde under årets semester! 

 

Och det blev förstås väldigt roligt att reseledaren läste hela Linnea i målarens trädgård för oss på bussen dagen innan vi kom dit! Även de som hade noll intresse av vare sig Monet eller trädgårdarna fick upp ögonen och trots den oerhörda hettan väl där tror jag att alla tyckte mycket om besöket. Här kan du se massor av bilder, om du vill! 

 

Boken handlar om Linnea som får chansen att resa med en äldre vän till Paris och därifrån göra utflykter – två, faktiskt – till Giverny och trädgårdarna. Hon får lära sig massor om konst och impressionism och faktiskt även träffa ett av Monets styvbarnbarnsbarn! 

 

Det är en helt underbar berättelse – denna gången fick jag ju inte se på bilderna, men Lena Andersons illustrationer är ljuvliga. Jag upptäckte även att det blivit film av Linnea, som jag måste försöka se. Missa inte denna – ett riktigt bra presenttips också. Har översatts till flera språk dessutom! 

 

Mare Kandres I ett annat land kom ut för första gången 1984, och har nu kommit i nyutgåva hos Thorén och Lindskog. Det är tretton korta prosastycken ur ett barns perspektiv, utan den vuxna analysen och reflektionen. Barndomen framstår därmed som ett annat land, och det är underbar läsning. Så flytande, lätt magisk och en riktig verklighetsflykt. Mycket fint! Kan läsas av såväl ung som gammal med stor behållning, skulle jag säga. 

 

Här kan man läsa en intervju med Mare Kandre från 1983, vilket jag tyckte var mysigt – och boken kan man köpa här eller här! 

   

 

Jag läste Agnes Cecilia flera gånger i mellan- och högstadiet, men nu var det några år sedan. På Göteborgs Romanfestival för en månad sedan talade bland andra Helena om Maria Gripe och hennes författarskap, och jag blev jättesugen på att läsa om den. Eller lyssna, snarare – när jag såg att det är Pernilla August som har läst in boken kändes det självklart att välja den varianten. 

 

Jag minns att jag tyckte att den var riktigt läskig (vilket jag tyckte om delar av böckerna i Skuggsviten också) och det är den nu med, fast kanske inte på ett riktigt lika intensivt sätt. 

 

Nora är femton år och bor hos sin farbror Anders, faster Karin och kusinen Dag. Hennes föräldrar gick bort i en olycka när Nora var mycket liten och hon har det bra hos sin nya familj, men vågar inte ta något för självklart. När de flyttar till en ny lägenhet börjar märkvärdiga, sällsamma saker ske. Klockan går baklänges, saker hittas i skåp, en docka verkar levande och rummen förändras… Nora hamnar plötsligt i mitten av ett riktigt, magiskt äventyr. 

Gripes språk är så fängslande. Jag höll på att missa att gå av bussen flera gånger under de dagar jag lyssnade på väg till och från jobbet och ville aldrig stänga av när jag väl landade på min plats. Somliga böcker går fint att lyssna på medan jag jobbar, men inte något så gripande som detta. Det är en fantastisk berättelse, om såväl magi och övernaturliga ting som om att växa upp, att lära känna sig själv och sina egna känslor. 

 

Ljuvligt! 

 

Boken finns att köpa här eller här! Ett julklappstips, kanske? 

 

 

 

Nu finns nästan alla Lotta-böckerna ute som e-böcker på Storytel och Nextory – utom den nästa sista, nummer 46, i mitten häruppe. Jag vet inte varför, men kanske är det för att den är rätt kass ur ett modernt perspektiv 😉 Jag har läst den förut, så jag tar med den i detta inlägg för att runda av hela serien. Tänk, ändå, att jag har läst 47 Lotta-böcker i år! De går ju väldigt fort, men ändå! 

 

I Det ordnar sig, Lotta är Lotta och Paul relativt nygifta. Hon har tjänstledigt från Valentins förlag och pluggar engelska medan Paul jobbar på Electrona som ingenjör. Det händer inte så värst mycket här, det firas jul, Lotta bråkar med en kille om en julgran, killen visar sig vara pappans nya assistent och broder Knatt förlovar sig. Tja. De blir inte direkt bättre ju längre serien går framåt… 😉 

 

Helt otroligt, Lotta är alltså den sämsta av dem alla, mycket för att Lotta är ett totalt mähä som bara curlar Paul där hemma. Den avslutar själva serien om Lotta, och på sista sidan avslöjar hon att hon är gravid med deras första barn. 

 

Snabbspolning sisådär sexton år framåt, och en liten bok om Liselott – ja, ni har gissat det – Lottas dotter. Vi får följa henne och hennes storebror Henrik, samt Giggis barn Cessi och Jonas, under en sommar i Rönnvik. Det är ganska underhållande men lite tramsigt. Paul och Lotta har plötsligt fått byta namn till Palle och Mammilotta, till exempel… men det är fint att återse Lottas rara föräldrar som morföräldrar! 

 

And thus concludes the story of Lotta. Om jag skulle läsa om dem? Garanterat, någon gång – de är verkligen underhållande. Men de första trettio är överlägsna – till slut kanske det blev lite tjatigt även för författaren. 

 

Böckerna finns alltså på såväl Nextory och Storytel, men finns även att köpa som e-böcker här och här. 

Denna har stått i hyllan hos mamma och pappa sedan någon gång på 90-talet, och jag har allt fingrat på den men aldrig läst. Har inte sett filmen heller, för den delen. Sedan bokcirklade Lundströms Bokradio den förra året någon gång, med Göran och Vanna Rosenberg. Och jag började lyssna, men körde väl fast någonstans eller missade något avsnitt och så, ja, ni vet. Det blev inte av, helt enkelt.  

 

Boken kommer snart ut som nyproducerad ljudbok på svenska, vilket jag kan tänka mig är ett ypperligt sätt att konsumera berättelsen, men än så länge finns den att köpa som inbunden eller e-bok här eller här! 

En bekännelse: jag har aldrig läst något av Margaret Atwood förut. Jag har såväl Kattöga som Den blinde mördaren i bokhyllan, och det var längesen som jag lade Oryx & Crake i hyllan i Nextory. Men det har helt enkelt inte blivit av. Dock blev jag väldigt nöjd när Tjänarinnans berättelse blev månadens bok i en av mina cirklar,  just för att jag verkligen tänkt läsa boken nu sedan serien kom ut. Och vilken läsupplevelse det är! Jag blev verkligen golvad. 

 

 

Ibland gör jag det enkelt för mig. Det var dags för tantsnusk i Höstbingot. Jag hade kunnat ta den av Simona Ahrnstedt, som jag fick i två exemplar i våras. Eller någon Harlequin eller liknande som ligger och skräpar på
Nextory. Eller vad som helst, egentligen, som en klipper på en kväll eller två. Men nähä, ibland drabbas jag av sjukdomen ”ska det va så ska det va” och bestämde mig för Lace av Shirley Conran – som väl nästan
var startskottet för åttiotalets tantsnusk. Jag har säkert hört talas om den tidigare, det ringde en liten klocka, men jag trodde nog att den hade med Jackie Collins eller någon av de där att göra. Icke. Shirley Conran är en Fin Dam, mor till
modedesignern Jasper Conran vars far är självaste Sir Terence Conran. Jojomen, fint ska det vara! 

 

Jag hade väl egentligen inga förväntningar, förutom att jag förstod att det skulle ta låååång tid att läsa dessa 800 sidor, och så trodde jag nog att det skulle vara ganska konstant genant. Det tog tid, men det var inte speciellt genant. Dock kan
jag inte diska den som tantsnusk, inte efter 27 dagars kämpande tillsammans med Maxine, Judy, Kate och Pagan. Och Lili, den berömda skådespelerskan som är personen som yttrar bokens och miniseriens tagline: ”So which one of you bitches is my mother?” 

 

Det är något av en episk roman, som tar sin början på en schweizisk internatskola på 40-talet och sedan följer dessa fyra kvinnor genom livet – genom karriärer, karlar och kaos. Det är arabiska prinsar och brittiska gods om vartannat, det är hissar
och vinkällare och magasin och drama. Och en graviditetet, uppenbarligen. Vid ett tillfälle vet vi att en av kvinnorna är gravid, vi vet att Lili är frukten av denna graviditetet – men vi läsare vet inte förrän alldeles i slutet vem det faktiskt
är. 

 

Jag trodde inte att detta skulle vara en speciellt bra bok, men det är det faktiskt. Den är välskriven, om än lite tjatig, den är otroligt spännande på sina ställen – och på andra till och med lite utbildande om östeuropa och järnridån. Inte alls
så dumt som jag trodde, och det är ju roligt att ha läst en klassiker av denna kalibern. Men så farligt snuskig vet jag inte om jag tycker att den är… på gott och ont, eller 😉 

 

 

Någon gång i högstadiet fick jag …och likväl rör hon sig av Charlotta Cederlöf av min kusin Emma i julklapp. Underbar tonårsskildring i sjuttiotalets småstads-mellan-Sverige. Inte för att jag var med på den tiden, men det känns som om jag var det. Varma mackor och snusiga moppekillar och häxblandningar och smygrökning. Inte för att jag direkt befattade mig med moppekillar, snus, häxblandningar eller smygrökning i högstadiet, men i alla fall.

Så. Helena bor i Gävle,  jobbar på fabrik som internpostutdelare, och… inte så mycket mer. Fikar i timmar, röker för mycket, går på lite fester då och då, går på konserter när hennes ex spelar, och är allmänt förvirrad över livet. Kompisen Anna-Lena har redan flyttat till London, och skriver långa brev om supertights och Camden Market och snygga italienare… så snart blir det dags för Helena att dra iväg.

Underbara skildringar av miljöer – man känner riktigt lukten av cafét på Victoria Station och det lilla iskalla rummet på vandrarhemmet där Helena bor. Anna-Lena åker hem till Sverige för att jobba ihop lite pengar och kommer inte tillbaks på länge – när hon väl kommer känner sig Helena redan helt hemma i London och har verkligen fått ett nytt liv. Anna-Lena blir gravid och flyttar ihop med Giorgio, Helena har en liten romans med Johannes Döparen och blir kompis med danska Line. Så kommer exet på besök och de ”råkar” ha sex på Royal Hotel. Hoppsan, det var inte meningen.

Och sen kommer Mange från Gävle på besök. Som hon en gång kom på med att hångla med henne i köket på en fest. Och vad händer då?

 

Kvinnan i svart var månadens bok hos Bokbubblarna. Jag har den i minst två pocketexemplar, men inget av dem verkar befinna sig i Göteborg – så jag började lyssna på den, klickade inte alls med uppläsaren (han uttalade Cambridge fel = decline), och bestämde mig sedan för att läsa den som e-bok på engelska. 

 

(När jag pluggade läste vi The woman in white av Wilkie Collins i en kurs. Samtidigt gick den upp på teater i London, inte så långt ifrån Palace Theatre där just The woman in black gick… gissa om klassens stolpskott läste fel bok? Han upprepade detsamma när vi skulle läsa Invisible Man av Ralph Ellison i en annan kurs och lyckades istället läsa The Invisible Man av H G Wells… det seminariet gick till historien. Men nu tappar jag tråden.) 

 

Kvinnan i svart anses av många sakkunniga vara den läskigaste spökhistorien någonsin och jag riktigt hoppades på att äntligen bli riktigt skrämd av en bok. Såpass att jag undvek att läsa den på nätterna i Hunnebo – gammalt hus som knäpper, osv. Skrämd blev jag nu inte, men visst är den kusligt skriven. Berättelsen cirkulerar kring en advokat som blir kallad till landsbygden för att ta hand om en gammal dams testamente. Väl där börjar märkliga saker hända, och boken är skriven som hans berättelse för sin fru och sina styvbarn många år senare. 

 

Jag gillar det viktorianska och det gotiska – men har läst bättre och förstår kanske inte riktigt varför den är så oerhört hyllad. Samtidigt så är inte spök och skräck min genre, vilket förstås spelar in. Men det är ändå kul att ha läst den!