Författare: Annzah

Vi sopar banan med dom…

34 poäng fick jag och pappa ihop. Jag är rätt imponerad av oss ibland, även om jag var stensäker på att Göteborg var Ängelholm. Haha! Av alla saker att få totalfel på? Nu var det i och för sig för att jag som snabbast hörde att Los Angeles hade en angenämare koppling till staden – som nu råkade syfta på IFK (ännu en gång, HUR får jag fel på sånt?).. men äh, vi fick väl sex poäng i alla fall. 
 
Imorgon ska jag äta lunch med Maria och hennes underbart fina vovve, irländske röde settern Kimi. Jag är ju lite skygg för hundar, men de jag känner är jag inte rädd för. Jag älskar egentligen hundar, det är bara en sådan där tråkig händelse i barndomen som ställt till det. 
 
Tom brukade alltid säga att hundar är så härliga för att de kan bli SÅ GLADA FÖR INGENTING. Typ ”ÅH EN BOLL JAG SER EN BOLL JAG VILL JAGA BOLLEN ÅÅÅÅH VAD GLAD JAG ÄR!” – tänk om människor uppförde sig sådär lite mer? Det tycker jag att vi borde. Det är sällan som jag blir så till mig över saker. Möjligen klänningar på rea eller böcker… men jag brukar nog inte låta så högt eller kasta mig fram och tillbaks i eventuellt koppel. 
 
Hur som helst, Villa Belparc tillåter vovvar på sin servering, så det passar ju bra, är vädret fint kan vi ju ta en sväng i Slottsskogen också 🙂 Jag går väl hem efter men har redan blivit inbjuden på söndagsmiddag här, så vi får väl se… jag måste lämna blodprover tidigt på måndag morgon också, så på så sätt är det ju praktiskt såväl som trevligt. 
 
Cirkeln ligger uppe på nattduksbordet och bara väntar… men jag var tvungen att se Åsa Waldau på Skavlan, och nu känns det som om jag har en massa bôs att ta hand om efter att knappt ha haft igång datorn det senaste dygnet. 
 
Och det är väl just det jag ska ta mig för nu innan läggdags. Med andra ord kanske det dyker upp ett inlägg eller två till ikväll – eller så fastnar jag i diktträsket… 

Dagens dikt: When I have fears av John Keats

Varför glömmer man så mycket man läst? Nu var det i och för sig sisådär nio år sedan jag läste denna sist (!) men nu kom den tillbaks 🙂 
 
==
 
When I have fears that I may cease to be 
Before my pen has glean’d my teeming brain,
Before high-piled books, in charactery,
Hold like rich garners the full ripen’d grain;
When I behold, upon the night’s starr’d face,
Huge cloudy symbols of a high romance,
And think that I may never live to trace
Their shadows, with the magic hand of chance;
And when I feel, fair creature of an hour,
That I shall never look upon thee more,
Never have relish in the faery power
Of unreflecting love;–then on the shore
Of the wide world I stand alone, and think
Till love and fame to nothingness do sink.
 
 
==
 
Keats var 25 år när han dog. Om jag hade presterat en procent av vad han skrev under hela sin livstid hade jag varit överlycklig. Nu har jag inte det, så därför bloggar jag istället 😉 

2014: 16 – Hungerspelen av Suzanne Collins

Herregud. Detta är ju som Harry Potter all over again – helt säker på att det inte var något för mig, för att bli överbevisad efter typ tre sidor i första boken. 
 
Så fantastiskt! Jag kan ju säga på en gång att bok två och tre redan ligger i varukorgen på CDON… 
 
Ni har säkert koll, men som en snabb sammanfattning – Katniss är sexton år och bor med sin mamma och lillasyster Prim i Distrikt 12 i den världsdel som bildats av före detta Nordamerika, som förstörts i krig. Hon sysslar med tjuvjakt tillsammans med vännen Gale för att kunna försörja sin familj efter faderns död. 
 
Varje år på Slåtterdagen är det dags för Hungerspelen – en sorts dokusåpa där en flicka och en pojke från varje distrik släpps in på en arena för att – helt enkelt – försöka överleva. Katniss lillasysters namn blir draget, och Katniss kastar sig genast upp på scenen för att ta Prims plats. Tillsammans med henne har pojken Peetas namn dragits – det visar sig att han och Katniss har en viss historia mellan sig, men ingenting som någon av dem tänker något särskilt på. 
 
Så det bär av till huvudstaden, där det ska stylas och fixas och förberedas och tränas – och ätas! Distrikt 12 är ett av de fattigare distrikten, baserat runt kolgruvan, och när Katniss och Peeta kommer fram till huvudstaden får de äntligen äta och dricka så mycket de vill. 
 
Men – sedan är det dags. Tjugofyra ungdomar på en och samma arena – det är den som överlever som vinner. 
 
ÅH SÅ BRA okej. 
 
 

2014: 15 – En kärlekshandling av Jeffrey Eugenides

Åh, vad jag är kär i Jeffrey Eugenides! 
 
The Virgin Suicides är en av mina favoritböcker såväl som favoritfilmer, och när Karin sa till mig att läsa Middlesex gjorde jag det på typ ett dygn och var totalfast 
Och när jag fick syn på denna som pocket höll jag på att ramla baklänges – hur gick det till, hur har jag missat att det var en ny på gång? Det var ju några år sedan sist – och så såg jag att den skrevs 2011! Har det inte stått ett smack i tidningarna? Eller – mer troligt – är det jag som är selektivt blind. 
 
En kärlekshandling utspelar sig 1982, under tre vänners sista år på Brown University. Madeleine står i fokus, tillsammans med vännerna Leonard och Mitchell – och det är mycket som kan hända på den tiden. Vi introduceras i historien på examensdagen – med andra ord blir det mesta som tillbakablickar utan att kännas som sådana. 
 
Språket är så vackert att man dånar – men ändå väldigt tillgängligt. Det finns ju språk som är vackert och helt omöjligt att egentligen förstå sig på. Så är det inte här. 
 
Fantastiskt fin roman. Så fort jag läst klart ville jag börja om… 

2014: 14 – Heartburn av Nora Ephron

 Det var Nora Ephron som skrev manus till både När Harry möte Sally och Julie & Julia – tyvärr gick hon bort alldeles för tidigt år 2012 – och hon skrev även romanen Heartburn, som tydligen heter Vägen från mannens hjärta på svenska. 
 
Det var i någon bok om en bokklubb som jag kom över denna titeln – jag minns att jag köpte alla tolv som de läste på ett år, men jag kommer förstås inte ihåg alla de andra just nu. Men – jag älskar denna! Det är inte bara hjärta och smärta och drama och förtvivlan, men även en himla massa MAT! 
 
Inklusive recept här och där. Ho hum. 
 
I alla fall, detta är en halvt självbiografisk roman, där Rachel Samstat, matjournalist, finner sig i ett äktenskap där hennes man efter att ha fått sitt första barn ger sig in i en affär. Så Rachel tar deras nyfödda dotter Annie och flyttar till New York… 
 
Jag kan liksom inte skriva så mycket mer känner jag, men jag vill gärna rekommendera boken för den är riktigt bra. Och tänkvärd! Trots att den är förhållandevis kort har den mycket att komma med. 
 
Och recepten gör ju inte ont heller. 
 
 
 

I’m alive…

…det är inget större fel på mig. Ögat är inte blodrött längre och även om jag är svullen en bra bit neråt ansiktet så är det ingen fara. Störigt? Ja. Men det enda är väl att komma ihåg att inte klia mig i ögat med bara händerna! Sjukt störigt. 
 
Men, som vanligt när man inte är helkry får man tid med lite annat. Bland annat Hungerspelen, jesus vad spännande! Kan meddela att Fatta eld och Revolt redan ligger i varukorgen på CDON. 
 
Sååå! Är i Backatorp, har just ätit en rejäl hamburgarmiddag och väntar på På spåret. Fram tills dess tänkte jag försöka få ihop något om de senaste böckerna, bland annat 🙂 
 
Jag råkade förresten söka till Jeopardy! igår. Oops! 

Dagens dikt: The rose that grew from concrete av Tupac Shakur

Att ni inte hade väntat er att läsa en dikt av 2Pac här? Nä, det hade inte jag heller. Men jag blev rätt så rörd när jag läste denna. 
 
==
 
Did you hear about the rose that grew
from a crack in the concrete? 
Proving nature’s law is wrong
it learned to walk without having feet. 
Funny it seems, but by keeping its dreams, 
it learned to breathe fresh air. 
Long live the rose that grew from concrete
when no one else ever cared. 
 
 
==

Äh

Idag är jag grinig för jag vaknade med ett igenmurat vänsteröga som var illrött när jag öppnade på det med (spritade!) fingrar. 
 
Var på vårdcentralens jour – normalt bryr jag mig inte om sånt men just ögonen är jag väldigt försiktig med – bindhinneinflammation! Hurra! 
 
Varken farligt eller smittsamt men extremt irriterande och gör himla ONT! 
 
Jag återkommer efter lite sömn. Upptäckte igår kväll att jag har minst två böcker att skriva om som jag totalt glömde av. 
 
Bah!