2014: 108 – Gåvan av Cecilia Ahern

Cecelia Ahern är dottern till före detta irländske premiärministern Bernie Ahern som sköt till skyarna med sin debutroman P.S. I Love You när hon var 23 år. Och som hon har hyllats! 
 
Och jag har inte läst någonting av henne förrän nu. Gåvan har stått i hyllan i minst ett halvår. Men så kände jag för något åt det hållet häromkvällen och blurbarna på omslaget var ju väldigt positiva om att det var en feelgood och ett måste i bokhyllan, och humoristisk och så vidare. 
 
På ungefär tredje sidan trodde jag dem, då en kille slänger en fryst kalkon genom ett fönster för att han är grinig på sin pappa som skaffat ny familj. Men det var väl ungefär det mest komiska som hände. 
 
I alla fall. Lou är karrärskillen numero uno, är lyckad på jobbet, har vacker fru och två små barn och hinner aldrig med något. Jo, han hinner ha affärer med sekreterare och barnflickor förstås. Och så en dag, helt utan förklaring, köper han en kopp kaffe till en hemlös kille som han aldrig sett förut, och innan man vet ordet av har han skaffat Gabe, den hemlöse killen, jobb på den tjusiga firman där han jobbar. 
 
Men han blir så illa till mods av Gabe för han är överallt hela tiden och hur kan detta gå till och oj oj oj vad jobbigt det är med affärsmiddagar och födelsedagskalas och… ja, ni fattar. Det är så synd om stackars Lou så. Och så händer en massa helknasiga grejer och allting är inuti en annan ramberättelse och slutet är väl ungefär vad jag trodde men vägen dit… alltså, nää, detta är verkligen ingen bra bok. Den är rörig, den är inte särskilt rolig och jag skulle väl knappast kalla den feelgood. 
 
Men – den har ett budskap som är viktigt – att ta väl vara på sin tid. Man får nämligen aldrig MER tid. 

2014: 95 – Norwegian Wood av Haruki Murakami

Denna har stått i minst tre olika bokhyllor utan att jag riktigt kommit mig för att läsa den. Eller något annat av Murakami för den delen. Men nu är det gjort! 
 
Och det är ju riktigt bra. Toru Watanebe (jag läste Wannabe hela boken igenom) hör som vuxen sin favoritlåt av Beatles – Norwegian Wood – och kastas tillbaks till sin tid som universitetsstudent i Tokyo. Han har ett ordnat liv, pluggar, jobbar och tvättar på söndagar. Han bor ihop med ett neat freak som kallas Storm Trooper (en väldigt rolig karaktär) på ett ordnat dormitory. Året är 1969. 
 
Allt lugnt till Naoko kommer tillbaks in i hans liv. Hon var tillsammans med hans bäste vän Kuzuki, som tog livet av sig 17 år gammal – helt utan förklaring. Genom detta känner de sig bundna till varandra, och börjar umgås på helgerna då de promenerar runt halva Tokyo i flera timmar. Men – Naoko lever fortfarande i svår sorg, och åker till ett sorts retreat för att kurera sin depression. Toru hälsar på henne där och lär även känna hennes fantastiskt kloka rumskamrat Reiko. 
 
Och så lär han känna Midori – Naokos motsats. Hon är öppen, lite gapig och extremt rolig – jag fnissade faktiskt högt åt några repliker från henne. 
 
Boken hanterar mänskligheten, kan man säga. Visst finns det en kärlekshistoria eller tre, men främst handlar det om sorg, saknad och anknytning, skulle man nog kunna säga. Men det är inte tungt för den sakens skull, inte alls faktiskt. Vid ett tillfälle närvarar Toru vid ett dödsfall och inte ens det känns tungt. Språket är dessutom väldigt flytande. 
 
En sak – eller två, egentligen – som gick mig lite på nerverna är att orden öl och Marlboro finns på praktiskt taget varje sida. Eller Seven Star. Det blev faktiskt lite tröttsamt. Men jag gillar karaktärerna så de får väl vara förlåtna för sitt dekadenta leverne då 😉 
 
Gillar även Nagasawa, Torus kompis, skarpt. Han har några repliker som är geniala. Som ”If you only read the books everyone else is reading, you can only think what everyone else is thinking” 
 
Denna boken har dock inte övertygat mig om Murakami som en av de absolut största levande romanförfattarna i vår tid. Men visst kan jag ge honom en chans till eller två, inga problem! Dessutom gillar jag förstås alla referenser till 60-talsmusik skarpt. 

2014: 84 – Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier

Så var det äntligen dags att komma igenom denna också! Inte för att det var något problem att komma igenom den, för den var verkligen fantastisk. Jag har inte sett filmen heller, så jag visste egentligen inte så mycket mer än vad titeln avslöjar, och att tavlan existerar liksom. 
 
Vi är i Delft i Nederländerna på 60-talet, och unge Griet har just fått tjänst som barnflicka och tvätterska hos den store konstnären Jan Vermeer. Men hon har en arbetsuppgift till – nämligen att städa sin husbondes ateljé utan att en enda pinal får rubbas. 
 
Jans fru Catharina är inte det minsta förtjust i Griet, och inte barnen hon passar heller. Men Vermeers mecenat van Ruijven gillar henne, och vill att Vermeer ska måla av henne. Under tiden som Griet varit i tjänst har en sorts koppling uppstått mellan henne och Vermeer, och detta blir nu änmer komplicerat. 
 
Det låter som någon sorts soppig kärlekshistoria, inte sant? Nästan lite Virginia Andrews? Men det är långt, långt ifrån. Verkligen helt fantastiskt och en av de tio bästa böcker jag läst någonsin alla kategorier. Skulle vilja läsa den på originalspråket engelska dock, för vissa saker misstänker jag blev lite lustiga i den svenska översättningen. Som för övrigt är exemplarisk, men vissa ord är ju svåra att hitta en exakt motsvarighet till. 
 
Enligt uppgifter är detta så nära historien som man känner till. Målningen finns i Haag, på Mauritshuis som inhyser den kungliga konstsamlingen. 
 
Superbt! 

2014: 73 – Utvandrarna av Vilhelm Moberg

Äntligen kan jag alltså sälla mig till den jätteskara som har läst Utvandrarna! Nå, hela sviten har jag ju inte lyckats ta mig igenom förstås, men de står på tur. De flesta älskar dem och hittills kan jag bara hålla med. 
 
De flesta känner ju till historien – ett knappt tjugotal landsbygdsbor ger sig av från Ljuders socken i Småland för att söka lyckan i ”Amerrka”.
 
Karl Oskar och hustrun Kristina med tre barn är skuldsatta på sin stenåker till gård och har stor sorg, Karl Oskars lillebror Robert har rymt ifrån en hemsk drängtjänst där han blivit misshandlad och fått men för livet, Roberts bäste vän Arvid hamnar som dräng hos åkianen Danjel och frun Inga Lena plus barn, där hela gården landsförvisas på grund av brott mot kyrkolagen. Med dem följer även den nyfrälsta prostituerade Ulrika och hennes dotter Elin, samt grannen Johan Petter som lämnar sin elaka fru Brita-Stafva. 
 
Efter ett års sparande och förberedelser beger de sig till Karlshamn, där deras skuta Charlotta ska lätta ankar mot Den Nya Världen. 
 
Och väl ombord på skeppet är det trångt, smutsigt och allmänt hälsovådligt. Det är löss och sjösjuka och skörbjugg och halsböld och död och elände – men Utvandrarna från Ljuder håller minsann ihop och blir ett stöd för varandra, även när det är som svårast. 
 
Otroligt fin bok. Och trots jämmer och elände får man faktiskt fnissa till åtminstone ett par gånger under läsningens gång. Jag förstår verkligen varför Utvandrarna blivit en så älskad bokserie, det gör jag! 
 
Den vann ju till och med årets Litto! Det hade jag faktiskt glömt, men det var väl kanske det som fick mig att beställa böckerna från första början. 

2014: 47 – Varats olidliga lätthet av Milan Kundera

Äntligen har jag lyckats läsa denna. Efter jag vet inte hur många år och påtryckningar från olika håll är det nu KLART. 
Ett av mina ex var, eller är, kanske, besatt av denna boken. Jag har aldrig sett honom läsa en enda bok, eller sett en enda bok i något av hans rum, men okej. Jag blev väldigt förvånad när jag hade läst denna, för jag kan verkligen inte förstå hur det kan vara en av hans favoriter. Det kanske är den enda han någonsin läst som inte varit en seriebok om Pokémon? 
 
Aaaanyway. Nu ska vi inte vara såna. 
 
Pragvåren är i full gång när vi träffar Tomas och Tereza, läkare respektive fotograf, som träffas genom sex slumpmässiga händelser. De älskar varann högt, men Tomas kan inte sluta upp med sina kvinnoaffärer, bland annat med konstnärinnan Sabina. Hon flyttar till Genève och kort därefter blir Tomas erbjuden arbete i Zürich, dit han och Teresa flyttar. Sabina i sin tur startar en relation med läraren Franz, olyckligt gift med Marie-Claude. 
 
Teresa tröttnar på Schweiz och återvänder till Tjeckoslovakien, dit Tomas kommer efter. Ingen av dem får lov att arbeta inom sina gamla branscher, så Tomas blir fönsterputsare och Tereza servitris. Sabina hamnar i USA och Franz blir fredskämpe i Kampuchea. 
 
Men det händer ju rätt mycket annat under tiden förstås. Detta är delvis en kommentar om kommunismen i öststaterna, men mycket handlar om kärlek, erotik och livet, eller varat. Livet är flyktigt, olidligt lätt… 
 
Jag gillar intertextualitet och referenser till annan kultur och det finns massor här. Allt i från Nietzsche till Beethoven, vars ”Muss es sein? Es muss sein.” dyker upp flera gånger boken igenom. ((Måste det ske? Det måste ske.”))  
 
Jag tyckte om romanen, men den är väl inte direkt något av det bästa jag läst. Men bra, absolut. Dessutom kanske den vackraste titeln i världshistorien tillsammans med På spaning efter den tid som flytt (också vacker på originalspråk, À la recherche de temps perdu men inte på engelska, In search of lost time) och En lång dags färd mot natt (Long day’s journey into night). Men det har ju egentligen inte med saken att göra. Men på originalspråk heter denna Nesnesitelná lehkost bytí och det tror jag är vackert. Och The unbearable lightness of being är ännu vackrare. 
 
Den får bo kvar i hyllan i alla fall. Inte omöjligt att jag läser om den någon gång. 

2014: 29 – Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Åååh, vilka himmelska böcker Strandberg och Bergmark Elfgren har lyckats få ihop! Jag älskade ju Cirkeln, men Eld är bättre. En hel del saker som inte var helt tydliga i Cirkeln blir klarare här, och vi får lära oss mer om några av karaktärerna som varit lite av frågetecken. 
 
Jag älskar Positiva Engelsfors, sekten (eller vad man nu ska kalla den) som startas av Elias föräldrar. 
 
SÅ spännande! Och det blir lite tydligare vad demonerna egentligen är ute efter och hur. 
 
Jag skulle gärna läsa om den på en gång, men nu får jag väl ge mig till tåls tills jag har beställt Nyckeln 🙂 
 
 

2014: 27 – Fatta eld av Suzanne Collins

#2 i Hungerspels-trilogin blev, föga förvånande, utläst på två kvällar. Snacka om att jag fick kämpa för att ta mig igenom slutet inatt, jag var SÅ sömnig, men det var ju så spännande att det inte fanns en chans i världen att jag inte hade läst klart, om det så betytt att jag fick stå upp och läsa de sista femtio sidorna. 
 
Om du inte har läst bok 1 men tänker göra det så sluta läs, för det blir en spoiler eller två här. Även om jag gissar att det elementära redan är uppfattat. 
 
Okej? 
 
Så. Katniss och Peeta gick båda ur de 74:e Hungerspelen som segrare, efter att regimen hastigt och lustigt ändrat reglerna, tack vare Katniss och Peetas kärleksförhållande – som bara är äkta från ena hållet. Nu har de flyttat in i Vinnarbyn, lever i relativ lyx i Distrikt 12 och det är nu dags att ge sig ut på segerturné genom distriken. På liv eller död. Och vad är det för överraskning som Peeta kommer med i huvudstaden? 
 
75:e Slåtterdagen och därmed starten på spelen nalkas, och då det är ett jubileum är det dags för en särskild kuvning från regimen, som annonseras på TV ett tag innan. Detta innebär en ändring i reglerna – i det 50:e spelet, som Katniss och Peetas mentor Haymitch vann, var det dubbelt så många deltagare som annars. Men vad ska de hitta på den här gången? En chock blir det i alla fall. 
 
Ååååh, det bara flyter och det är så underbart och spännande och fantastiskt och jag är jefvligt glad att jag beställde tredje delen, Revolt, i samma veva som denna. Först ska jag dock ta itu med Eld, andra delen i Engelsforstrilogin
 
 

2014: 18 – Jellicoe Road av Melina Marchetta

Ännu en bok som omtalats överallt sedan den kom ut men som jag läst först nu. Slarv! 😉 
Den har blivit hyllad som bara den i varenda recension jag läst, och det är lätt att förstå för den är helt fantastisk. 
 
Huvudpersonen heter Taylor Markham, och är årets ledare på sitt elevhem på internaskolan i Jellicoe. Hennes mamma lämnade henne på ett 7/11 när hon var barn, och sedan dess har hon bott hos Hannah, en kvinna som fungerar lite som allt-i-allo på skolan. 
 
Samtidigt pågår ett ”krig”, som startades som tradition för ett tjugotal år sedan. Internatskolan mot stadens skola och kadetterna som är på militärläger i närheten. 
 
En dag försvinner Hannah lika hastigt och lustigt som Taylors mamma gjorde för många år sedan. Och både det ena och det andra från det förflutna kommer upp till ytan. 
 
Löjligt bra! 
 
 

2014: 17 – Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Ännu en roman som jag var sist i världen att läsa, typ. Det har ju talats om den sedan den kom ut, men jag vet inte, det har bara inte blivit av att jag har läst den. 
 
Men nu har jag gjort det! På baksidan står det ”Apokalypsen börjar i Bergslagen” – bara det gör ju att man blir nyfiken. Det handlar om de sex tonårsflickor som är De Utvalda. De träffas efter att ha haft likadana drömmar, och blir coachade av sin rektor. 
 
Men vad är det som lurar under ytan? När två personer dör på kort tid inser flickorna att det finns demoner som är ute efter dem… 
 
Cirkeln har allt. Relationer, samspel och tillväxt som personer, magi och romantik och demoner och spänning och skräck och humor om vartannat. 
 
Mycket bra! Och jag ser verkligen fram emot fortsättningen. 
 
 
 

2014: 16 – Hungerspelen av Suzanne Collins

Herregud. Detta är ju som Harry Potter all over again – helt säker på att det inte var något för mig, för att bli överbevisad efter typ tre sidor i första boken. 
 
Så fantastiskt! Jag kan ju säga på en gång att bok två och tre redan ligger i varukorgen på CDON… 
 
Ni har säkert koll, men som en snabb sammanfattning – Katniss är sexton år och bor med sin mamma och lillasyster Prim i Distrikt 12 i den världsdel som bildats av före detta Nordamerika, som förstörts i krig. Hon sysslar med tjuvjakt tillsammans med vännen Gale för att kunna försörja sin familj efter faderns död. 
 
Varje år på Slåtterdagen är det dags för Hungerspelen – en sorts dokusåpa där en flicka och en pojke från varje distrik släpps in på en arena för att – helt enkelt – försöka överleva. Katniss lillasysters namn blir draget, och Katniss kastar sig genast upp på scenen för att ta Prims plats. Tillsammans med henne har pojken Peetas namn dragits – det visar sig att han och Katniss har en viss historia mellan sig, men ingenting som någon av dem tänker något särskilt på. 
 
Så det bär av till huvudstaden, där det ska stylas och fixas och förberedas och tränas – och ätas! Distrikt 12 är ett av de fattigare distrikten, baserat runt kolgruvan, och när Katniss och Peeta kommer fram till huvudstaden får de äntligen äta och dricka så mycket de vill. 
 
Men – sedan är det dags. Tjugofyra ungdomar på en och samma arena – det är den som överlever som vinner. 
 
ÅH SÅ BRA okej.