Författare: Annzah

Ska det sölas så ska det…

Jag åt just en smörgås med stekt ägg på till lunch och efteråt upptäckte jag att jag hade äggula på glasögonen. 
 
Hur sjutton lyckas jag? Det är inte så längesen jag fiskade upp en köttbulle ur urringningen och för ett antal år sedan gjorde jag samma sak med en oliv. Jag är ingen jättesölkorv, sådär, men ska det sölas så ska det bannemig göras ordentligt. Tydligen. 
 
Bra sak – min dator verkar ha hämtat sig från den grava nervkollapsen, vilket uppmuntras! Jag höll på att bli tokig häromdagen. Idag ska jag dessutom skicka in aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen, tänkte jag mig. 
 
Jag läste en bok natten till igår – trodde jag – men jag måste på någon vänster ha somnat ifrån den och sedan trott att jag hade läst ut den, för när jag tittade på en recension känner jag bara igen början. Haha. På’t igen! Mamma har lånat en Elizabeth George på jobbet, Med svek i sinnet, så jag hetsläser den så att den kan komma tillbaks. Mycket bra, men väldigt många väldigt krångliga pakistanska namn. Jag vet naturligtvis att de inte tenderar att heta Anna och Karl, men det är väldigt många extra bokstäver som jag i alla fall aldrig träffat på i pakistanska namn. 
 
But I digress. Jag tror att våren är här! 

Dagens dikt – A grain of sand av Robert William Service

Robert W Service var med i guldrushen i Yukon, lärde jag mig precis. Men han var poet också. Som synes nedan. 
 
==
 
If starry space no limit knows
And sun succeeds to sun,
There is no reason to suppose
Our earth the only one.
‘Mid countless constellations cast
A million worlds may be,
With each a God to bless or blast
And steer to destiny.

Just think! A million gods or so
To guide each vital stream,
With over all to boss the show
A Deity supreme.
Such magnitudes oppress my mind;
From cosmic space it swings;
So ultimately glad to find
Relief in little things.

For look! Within my hollow hand,
While round the earth careens,
I hold a single grain of sand
And wonder what it means.
Ah! If I had the eyes to see,
And brain to understand,
I think Life’s mystery might be
Solved in this grain of sand.

 
 
==

2014: 29 – Eld av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Åååh, vilka himmelska böcker Strandberg och Bergmark Elfgren har lyckats få ihop! Jag älskade ju Cirkeln, men Eld är bättre. En hel del saker som inte var helt tydliga i Cirkeln blir klarare här, och vi får lära oss mer om några av karaktärerna som varit lite av frågetecken. 
 
Jag älskar Positiva Engelsfors, sekten (eller vad man nu ska kalla den) som startas av Elias föräldrar. 
 
SÅ spännande! Och det blir lite tydligare vad demonerna egentligen är ute efter och hur. 
 
Jag skulle gärna läsa om den på en gång, men nu får jag väl ge mig till tåls tills jag har beställt Nyckeln 🙂 
 
 

2014: 28 – Kanuld på Mammutslätten av Cato Thau-Jensen

I fredags fick jag hem min första bok från Booked – en underbart charmig barnbok som heter Kanuld på Mammutslätten. Kanuld är neanderthalare och bor i en grotta med sina föräldrar, Mums och Gabronk. Gabronk är tyvärr inte särskilt duktig på det här med att jaga mammutar, så familjen är alltid hungrig. 
 
Det kommer mer om denna boken snart, men jag vill genast tipsa alla om den för den är så söt och rolig att det är inte klokt!! 🙂 
 
 

Smakebit på søndag – 2/2 – Honungsfällan av Unni Lindell

 
Minsann – här blev det en norsk författarinna igen! 
 
 
”Tvätten fladdrade på den gamla rostiga torkställningen. När vinden tog tag i den hördes ett högt, klagande ljud. Henning Nyman såg på modern som mödosamt böjde sig ner och lufte upp den tomma plastbaljan från marken. Hennes vrister var svullna i de slitna, bruna skorna. Han fylldes av ett slags raseri när han såg på henne. Hela livet hade han ägnat åt att uppföra sig och behärska sig. Det var moderns fel alltihop, att fadern hade lämnat dem och flyttat till Amerika. Amerika var ett gammalmodigt ord för USA; men modern sa alltid så. Han bara for till Amerika, sa hon. Henning kunde inte minnas att fadern lågonsin hade lett mot honom eller Wiggo. Fysiska bestraffningar hade det inte förekommit mycket av, för det behövdes inte. Respekten och rädslan för faderns humör var mer än nog. Henning var tolv när han gav sig av, Wiggo bara två.” 
 

Ur Honungsfällan av Unni Lindell, s. 104, Pocketförlaget: 2007

Checkar in

Min dator har haft en mindre nervkollaps, men det verkar som om jag har lyckats få igång den nu. Om vi säger som så att det tog 2½ timme att se ett avsnitt av På spåret igår så förstår ni nog. 
 
Har bjudit in mig själv på söndagsmiddag hos mor och far ikväll, as per use på söndagar och jag har massor av böcker att skriva om förresten. Blir väl kvar över natten minst, så imorgon kanske jag kan få tid till att skriva ordentligt. 
 
Jag fick hem min första bok från Booked igår, Kanuld på Mammutslätten. Sjukt charmig! 

Dagens dikt: Alone and drinking under the moon av Li Po

Intressant rytm här. Ännu en dikt där man inte får fastna och pausa efter varje rad utan låta texten flyta trots radbryt. Det blir bäst så. 
 
Denna dikten är alltså ungefär 1300 år gammal. Kunde ha varit skriven förra året. 
 
==
 
Amongst the flowers I
am alone with my pot of wine
drinking by myself; then lifting
my cup I asked the moon
to drink with me, its reflection
and mine in the wine cup, just
the three of us; then I sigh
for the moon cannot drink,
and my shadow goes emptily along
with me never saying a word;
with no other friends here, I can
but use these two for company;
in the time of happiness, I
too must be happy with all
around me; I sit and sing
and it is as if the moon
accompanies me; then if I
dance, it is my shadow that
dances along with me; while
still not drunk, I am glad
to make the moon and my shadow
into friends, but then when
I have drunk too much, we
all part; yet these are
friends I can always count on
these who have no emotion
whatsoever; I hope that one day
we three will meet again,
deep in the Milky Way.
 
 
==