2014: 33 – Den mörka ängeln av Mari Jungstedt

Det var ju denna boken jag knäppade till mig med i förra veckan – jag skulle börja skriva om den, läste igenom en recension för att kolla en grej och upptäckte att jag hade ju inte läst den, mer än ett par kapitel! Måste ha lagt den åt sidan mer eller mindre i sömnen, trott att jag läst klart den och plockat upp något annat. Smart. 
Men nu så! 🙂 
 
Detta är nog min favorit-Jungstedt hittills. Ett nytt kongresscenter ska invigas i Visby, och detta firas med en stor fest på anläggningen, där alla som är något är inbjudna – bland annat Anders Knutas och hans fru Line. Dagen därpå hittar städpersonal festfixaren Victor Algård mördad medelst cyanid i en personalhiss. 
 
Kort efter mordet förstörs ett sommarstugeområde i en svår brand – troligen mordbrand. 
 
Knutas och Karin Jacobsson får genast sätta igång att söka efter den gemensamma nämnaren – och finner den i Algårds älskarinna konstnärinnan Veronika Hammar. Journalisten Johan tar hjälp av sin kollega, fotografen Pia, och sin nyblivna hustru Emma för att nysta i intrigerna. 
 
Samtidigt pågår tonårskaos hemma hos Knutas och Line. Flera ungdomsmisshandlar har skett under det senaste året – bland annat en utanför en av Algårds nattklubbar. 
 
Rösten som berättar om sitt liv i första person är en mobbad liten kille med ett starkt hatkärleksförhållande till sin mor, som han hela tiden försöker göra till lags… 
 
Jag tyckte att denna deckare var spännande, följde alla konstens regler och Jungstedt lyckas faktiskt få den realistisk. Dessutom var jag glad att slippa allt tjat om Johan och Emmas förhållande – jag gillar Johan som karaktär men har extremt svårt för Emma. 
 
Topp! 
 
 

Dagens dikt: The arrow and the song av William Wadsworth Longfellow

Oj, denna hade jag glömt av tills jag började bläddra i en gammal anteckingsbok! Tur att jag hittade den igen då. Passande faktiskt. 
 
==
 
I shot an arrow into the air,
It fell to earth, I knew not where;
For, so swiftly it flew, the sight
Could not follow it in its flight.

I breathed a song into the air,
It fell to earth, I knew not where;
For who has sight so keen and strong,
That it can follow the flight of song?

Long, long afterward, in an oak
I found the arrow, still unbroke;
And the song, from beginning to end,
I found again in the heart of a friend.

 
 
== 

Dagens dikt: Sea Fever av John Masefield

Detta är en liten skiva perfektion för mig. Garanterat delvis för att jag älskar havet så, men jag är även mycket förtjust i alla s-ljud som blir onomatopoetiska för mig i detta sammanhanget. 
 
Och så är det Båtmässa i Göteborg just nu, på tal om havet. 
 
Och på tal om det där med research som jag nämnde igår så har jag idag lärt mig att Masefield var Poet Laureate (hovdiktare) i 37 år. Se där ja! 
 
==
 
I must go down to the seas again, to the lonely sea and the sky,
And all I ask is a tall ship and a star to steer her by;
And the wheel’s kick and the wind’s song and the white sail’s shaking,
And a grey mist on the sea’s face, and a grey dawn breaking,
 
I must go down to the seas again, for the call of the running tide
Is a wild call and a clear call that may not be denied;
And all I ask is a windy day with the white clouds flying,
And the flung spray and the blown spume, and the sea-gulls crying.
 
I must go down to the seas again, to the vagrant gypsy life,
To the gull’s way and the whale’s way where the wind’s like a whetted knife;
And all I ask is a merry yarn from a laughing fellow-rover,
And quiet sleep and a sweet dream when the long trick’s over.
 
 
== 

Viktigt meddelande till allmänheten

 
 
Blev inte riktigt lika bra som sist för gulan gick sönder lite redan i koppen och vitan slöt sig inte riktigt om den biten, som synes, men det var gott! Och verkligen perfekt till pyttipanna. Ättiksgurka istället för rödbetor? Jajamensan. Ketchup istället för HP-sås? Ja – men enbart i brist på det senare. 
 
I boken jag läste ut igår äts det pytt på Operabaren, så snacka om att jag blev sugen på att äta upp en rest i frysen till lunch. I och för sig röker de non-stop också och det har faktiskt inte påverkat mig. Hihi. 
 
Övrigt meddelande till allmänheten är att mitt hår växer som ogräs och dessutom har blivit lockigt. Okejrå. 
 
 

Baristan hörde…

 
”Mat” är ju inte särskilt roligt, det finns ju många som stavar Mat(t) så… och Fibi – har man aldrig sett Phoebe stavat så okej. Men vissa här är ju sjukt kul! 
 
Förresten har jag en barista-historia. När Fader David flyttade in hos oss satt vi i vardagsrummet och umgicks lite och lärde känna varandra. Någon frågade Fader David vad han gjorde och han sa ”I’m in my second year of training to become a barrister (försvarsadvokat)”. Personen som frågade trodde att han sa ”barista” och frågade om man verkligen behövde så mycket training för att jobba på kafé. 

”Att vara kvinna och inte feminist är som att skita sig själv rätt i ansiktet” – Emma Hamberg

Emma Hamberg reitererar vad hon sa när hon tog över som chefredaktör för VeckoRevyn 2000:
 
 
True dat. 
 
 ((Medan jag skriver detta hör jag ett program om en föreställning om Sonja Åkesson, Sonjas ansikte, på Aftonstjärnan i Göteborg. Jag ska försöka gå och se den. Det pratas om att SÅ inte visste att hon var feminist. Det är nog många i dagsläget som inte vet det heller.))