Författare: Annzah

Jag älskar detta! Genialiskt. 

ag hade aldrig hört talas om Carin Gerhardsen förre jag köpte denna boken, och definitivt inte om Hammarbyserien. När jag såg att detta var en del i en serie blev jag lite orolig att det skulle bli alldeles fel, men det blev det inte – det funkade alldeles utmärkt att läsa denna som en fristående roman.

Biten om polisen Petras egen brottsprocess hade jag kanske ha velat veta lite mer om, men man får en ganska lagom resumé. 

 

Och oj. Jag förstår varför Gerhardsen anses vara en av Sveriges bästa kvinnliga deckarförfattare! 

 

Här hittas en ung filippinsk kvinna halshuggen i sin säng. Vid hennes sida ligger hennes båda små barn. Det finns inga som helst spår efter någon gärningsman. Barnens pappa lever helt isolerat men kan avskrivas från brottet. 

 

Kvinnan städar svart men bor i en lägenhet värd flera miljoner – köpt kontant. Hur har det gått till? Kommissarie Sjöberg leder utredningen med ett decimerat arbetslag som dessutom inte är på topp själva… och vad sjutton har hänt med kollegan som verkar vara spårlöst försvunnen? 

 

Otroligt spännande och välskrivet. Jag kommer att leta med ljus och lykta efter de andra i serien. 

 

 Nu ska jag låta som en fantastisk kliché och berätta att här har vi en riktigt feel good-bok! 

 

((Jag avskyr egentligen det uttrycket, av någon anledning.)) 

 

Sophie är 36 år och nybliven änka. Hon har ingen aning om hur det går till att vara änka – hon har ju precis vant sig vid att vara gift! Efter ändlösa försök till att må bättre genom terapigrupper och så vidare tröttnar hon och flyttar till Oregon där bästa väninnan från college, Ruth, finns. 

 

Det är dags att göra något nytt. 

 

Men Sophie vet ju inte hur man gör för att vara singel heller… 

 

Hon minns att Ruth var med i ett program på college där man agerade storasyster- eller bror åt yngre barn eller tonåringar som behöver lite extra stöd. Anmäler sig och träffar 13-åriga Crystal. En väldigt… speciell tonårsflicka. 

 

På ett bananskal börjar Sophie arbeta som servitris på en fransk bistro där hon på ännu ett bananskal inser vad det är hon egentligen vill göra. Baka! 

 

Ja, visst är det sorgligt här och där, men mestadels ler man sig genom boken. Jag väntade mig kanske något mer i stil med Anybody out there? av Marian Keyes – unga änkor i storstäder som inte riktigt vet var de ska göra av sig själva – men det är helt annorlunda. Här ler man men gapskrattar sällan – i Anybody out there antingen skrattar eller gråter man sig igenom hela boken. 

 

Jaja. Kanonbok, verkligen bra. Inte det bästa jag har läst men en klar 4 från mig! 

 

 Åke Edwardson är helt otroligt skicklig och jag förstår inte att jag inte upptäckt honom tidigare, när jag nu det senaste året, lite drygt, intresserat mig för svenska deckare. Så spännande. Och som vanligt när vi befinner oss i Göteborg och Bohuslän blir jag lite extra förtjust. 

 

Här är det kokhett i augusti och Erik Winters semester får ett tvärt slut klockan 4 på natten då en ung kvinna hittats mördad vid Delsjön. Hon är inte anmäld saknad och har helt enkelt ingen identitet. Det enda Winter vet säkert, tack vare rättsläkaren, är att hon har fött ett barn. Men var är barnet? 

 

Det blir en lång, rafflande och framför allt varm utredning. Winter inser att han får lov att ta sig en bra bit bakåt i tiden för att få rätsida på mysteriet… 

 

Så spännande och så välskrivet och stilistiskt säkert. Allt klaffar, från vilka butiker som ligger i huset på Vasaplatsen där Winter bor, till tidsangivelser och persongalleri etc. i utredningen. Jag blir asförbannad på vissa karaktärer, men som jag skrev igår om Lucy Sullivan – det är ju författarens mening att man SKA bli förbannad på vissa karaktärer. Provokation väcker intresse och intresset är ju något som en författare förstås önskar om sina böcker och karaktärer! 

 

Jag och Åke har ett långt förhållande framför oss, hoppas jag.